Mer om Dagen Efter
Av Anna Veeder • 2009-01-13 • Kategoriserat under: Israel, Judeen, Samarien, Gaza - Palestinska MyndighetenMail från Gershon Baskin igår:
Our lives begin to end when we become silent about something that matters.
Martin Luther King, Jr.
We are writing to you on day 18 of the conflict in Gaza—a time that is once again testing the endurance of those who are committed to the cause of peace. We are Israelis and Palestinians working together for peace, even as this horrific war rages on. We are here, outreaching to you in cities and towns throughout the world, urging you to raise your voice about something that matters vitally to our global health and security.
There are those who say that this latest outbreak of conflict was a “war of no choice” and others who claim that dialogue and negotiation are the only viable solution. The war has added to the suffering, the destruction and the death of hundreds of people, including a large number of innocent civilians. There are those who underscore that hundreds of thousands of innocent Israelis have been subjected to the terror of indiscriminate rocket fire from Gaza—an unbearable situation that no government could be expected to tolerate. And there are those who focus on the one and a half million Palestinians in Gaza have been subjected to the terror of economic and physical siege—an unbearable situation that no people could be expected to tolerate. Whether or not this war was unavoidable is debatable; what is clear is that this situation is causing intolerable suffering. And that it is the product of short-sighted, ill-conceived policies that lack the long-term traction of a committed strategic planning process.
This war will end. There will be a renewed ceasefire. The international community, the United States, the European Union, neighboring Arab States and others will collaborate to find solutions and restore a relative sense of calm. Our question is this:
Who is thinking about the “Day After”?
IPCRI is thinking about the day after. From the beginning of the breakdown of the ceasefire—three weeks before the war began—IPCRI actively advanced proposals for a renewed ceasefire. IPCRI conducted unofficial talks with local and international leaders; passing messages to intermediaries close to the Hamas leadership, members of the Palestinian Authority, members of the Israeli government, the Egyptian mediator, and senior advisors and officials from the United States, the European Union and the United Nations. Since the launch of the war, IPCRI has worked tirelessly to develop proposals for a comprehensive agreement which would involve both local and international stakeholders in putting and end to the war. With your voice and support, we can continue to involve the international community in these efforts.
Why IPCRI?
IPCRI is a joint Israeli-Palestinian public policy think-tank committed to a two-state solution to the crisis in the Middle East. We translate research into on—the—ground negotiation, policy consulting, peace education and environmental sustainability projects. IPCRI has remained a leader in third sector efforts to advance peace for more than twenty years by continually generating new ideas and adapting to changing realities on the ground. Rooted in a model of Palestinian—Israeli cooperation, we are able to bring a unique analysis of the conflict to the world community. Since the latest outbreak of war, local and international media have been calling on senior staff for interviews five to ten times a day. And perhaps most important, in the dark days of conflict IPCRI is an unwavering source of hope and inspiration.
What is IPCRI doing in response to the current conflict?
IPCRI is currently:
§ Convening Negotiations Support Teams to advise official negotiating teams on how to bridge gaps and reach win-win agreements on permanent status issues, including refugees, borders and security.
§ Advancing long-term strategic policy planning for peace through STAT, IPCRI’s Strategic Thinking and Analysis Team, composed of senior Israeli and Palestinian strategic planning experts.
§ Advancing the development of Israeli—Palestinian cross—boundary business through the Israeli—Palestinian Business Forum (IPBF) created by IPCRI in 2008.
§ Completing the low-cost environmental sanitation project for the Palestinian village Um el-Rehan—a model that uses “constructed wet lands” technology for sewage treatment—and then rolling out efforts to duplicate the system in many other Palestinian rural villages.
§ Convening 25 public meetings to advance public debate and involvement in the Israeli—Palestinian civil society peace process.
§ Producing digitally indexed compendiums for negotiators that will consolidate hundreds of policy proposals and recommendations from think-tanks and research centers around the world.
§ Conducting four peace education conference weekends that bring together up to 200 Israeli, Palestinian and international peace activists and educators.
§ Organizing and convening the Israel—Palestinian—Jordanian International Conference on Our Shared Environment.
§ Conducting the second annual Walk the Green Line, a three-day experiential learning program enabling participants to meet with a range of high level policy makers, experience the land and people, and support IPCRI’s work.
How can you be empowered to bring an end to the conflict?
IPCRI’s supporters make this work possible—bottom line. You advance the agenda outlined above by financially sustaining our work and disseminating alternative ideas for peace and conflict resolution throughout the world. By investing in our work, you directly enable our joint Palestinian—Israeli staff to outreach to hundreds of Israelis and Palestinians anxious to participate in these activities. By investing in IPCRI, you focus attention on the primary national strategic interest of both peoples: to reach a sustainable peace through two states for two peoples. By investing in IPCRI, you put your heart into sustaining hope when it is at its most fragile.
In light of the global economic crisis, IPCRI has taken every possible step to maximize efficiency and streamline our work. We have convened a panel of pro bono consultants to support our skeleton staff in implementing our strategic activities, cut expenses, and developed a financial plan to enhance your contribution with income-generating environmental projects. Through this work, we will be able to fund a great deal of IPCRI’s core expenses.
Please stand with us now—and with the people of Gaza and Southern Israel—to end this conflict and return our focus to building a lasting peace in the Middle East. Now is the time not be silent about something that matters. Now is the time to take action. History shows us that together, we can.
To learn more about IPCRI’s history, mission and current work, please visit www.ipcri.org
Thank you and best wishes for a peaceful 2009,
Gershon Baskin and Hanna Siniora, Co-CEOs
No related posts.
Intressant?
Andra bloggar om: Fredsinitiativ Gaza IPCRI Israel Palestina
Anna Veeder är trebarnsmor, bosatt i Israel. Studerade judaistik och
arabiska i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem i början av
90-talet, idag judisk historia och Mellanösternkunskap på Israels Open
University. Försörjer sig som ekonomiansvarig men skriver mycket hellre
frilansartiklar för diverse svenska publikationer.
Alla texter av Anna Veeder
Det påstås att det råder vapenvila i Gaza. Kan någon av er som stödjer Israel förklara hur Israel då kan ägna sig åt att beskjuta Gaza från örlogsfartyg? Enligt SvD (insmuget långt in i en artikel om Gaza) har en 14-årig pojke blivit lemlästad, Haaretz rapporterar om två skadade utan några detaljer. BBC beskriver beskjutningen som “a deterrent measure”.
http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/7841902.stm
Thomas
Visst bör man rspektera en vapenvila. Men du är ensidig som vanligt och glömmer nämna att islamisterna i Gaza också brutit sin vapevila ett flertal gånger.
Varför skulle inte Israel beskjuta Gaza från örlogsfartyg? Man vill självklart göra klart för råttorna där inne i fängelset att man kontrollerar alla utgångar och eventuella flyktvägar. Och så vill man ju gärna använda båtarna så att de inte ligger och rostar i hamn. Men det är inte första gången man siktar dåligt..
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article384950.ab
Son, Israel bombade redan första dagen ihjäl betydande delar av Gazas poliskår. Vem tänker du dig skall kunna garantera att en vapenvila då hålls till 100%? Har någon blivit skadad eller dödad av de brott mot vapenvilan du säger ägt rum, och vilka är det i så fall som brutit den? Är det Hamas eller någon mer ospecificerad person som kan höra till vilken grupp som helst eller rentav agera på egen hand?
Men nu var det inte Hamas vi talade om, utan om någon är beredd att förklara Israels aktioner. Jag förstår dock att Son gärna försöker avleda uppmärksamheten från dessa.
Thomas
Hamas har makten och därmed ansvaret för vad som sker i Gaza. Spelar ingen roll vem i Gaza som bryter den, eller i vilket syfte eller om någon skadats av den. Eller hur?
Son, som vanligt är du helt rabiat. Du tycker verkligen inte att det har någon betydelse att Israel bombat Hamas sönder och samman, de har i alla fall ansvaret? Att Israels regering har ansvaret för vad deras militär tar sig för är däremot helt klart, men det tycks du inte vilja tala om. Israels brott skall glömmas!
6. Thomas
“…det har någon betydelse att Israel bombat Hamas sönder och samman…” Det vore ju väl för de övriga gazaborna. Ledarna sägs ju ha gömt sig under ett sjukhus där de pallrade upp lik så ingen skulle få veta hur många som dött. Och nu ser vi hur det är full rulle i de tunnlar som var kvar. Undrar vad som smugglas där…En italiensk journalist för Corriere della Sera, Lorenzo Cremonesi, har besökt lasarett och intervjuat gazabor och beskrivit sina iakttagelser. Ska bli intressant att läsa annat än propaganda…
Thomas
Skärpning.
Jag tycker Israel ska ta det fulla ansvaret för sina handlingar liksom Hamas för sina.
Var har jag uttryckt motsatsen?
Håller Obama vad han avser kommer ett fredsavtal och en självständig palestinsk stat kunna utropas under hans ämbetstid.
http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1232643726975&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull
Avgörande är vilka som vinner det palestinska valet. Mycket tyder på att palestinerna i Gaza dragit rätt slutsatser och ger Hamas skulden för kriget och folkets lidanden. Utsikterna för en valseger för det sekulära Fatah har därmed ökat markant.
Utgången av valet i Israel har däremot inte samma betydelse eftersom Israel, oavsett regering, inte kan gå emot USA:s uttryckliga önskemål och krav.
“IPCRI is a joint Israeli-Palestinian public policy think-tank committed to a two-state solution to the crisis in the Middle East.”
En organisation som i alla fall inser att Gaza är belägrat av Israel och att Hamas skjuter raketer på civilbefolkning i Israel och att fred är enda lösningen. Själv är jag så jävla trött på denna konflikt och undrar hur hopplöst och smärtsamt det måste vara för dem som drabbas direkt av den, dag ut och dag in, år efter år och aldrig någon fred, bara hopplöshet, lidande och helvete. Konflikten har också medfört att i alla fall jag förlorat precis allt förtroende för politiker och demokrati i världen, vi människor är helt enkelt inte kapabla att lösa våra problem och mänskligheten kommer att ta livet av sig själv.
Om Obama skulle lyckas med att skapa fred mellan palestinier och israeler snart så skulle det medföra en enorm våg av hopp i världen, något som mänskligheten verkligen skulle behöva för att orka ta i tu med alla andra krig och problem miljö, energi, fattigdom, sjukdomar. Allt som behövs är kanske en ärlig människa med goda avsikter i värdens mäktigaste position och lyckas han snabbt lösa några stora problem som plågat världen länge så kan vad som helst hända.
Bättre att vara optimist och få fel, än att vara pessimist och få rätt.
Fred nu för helvete!
Johnny2
Vi ska inte underskatta lidandets positiva effekt på människan. Lidantet kan visserligen vara hemskt, som i krig t.ex., men krigets fasor visar oss samtidigt på krigets verkliga natur och ingenting vi likt islamister borde heroisera utan arbeta för att undvika.
Sjukdom, ålderdom och annan form av lidande gör människan mer ödmjuk. Minst ödmjuk är den som aldrig känt lidandets effekter och som alltid fått det den vill ha. Den som aldrig varit sjuk vet t.ex. inte att värdera hälsa. Så är det.
Erfarenhet av lidande är därför en viktig källa till lärdom, ödmjukhet och medkänsla som vi borde uppskatta och värdera på rätt sätt och inte till varje pris undvika.
#11 son of the sun
“Erfarenhet av lidande är därför en viktig källa till lärdom, ödmjukhet och medkänsla som vi borde uppskatta och värdera på rätt sätt och inte till varje pris undvika.”
Jag är kanske inte lika positiv som dig till mänskligt lidande, men visst är det en erfarenhet som kan leda till utveckling och glädje. Hur som helst får man ju försöka göra det bästa av situationen. Själv tror jag att det judiska lidandet är en möjlig förklaring varför man valde fördrivning i stället för att döda de palestinska araberna som ex de invandrande Européerna i Nord Amerika valde att göra med indianerna. Enligt Benny Morris så handlade det om ca 800 döda och ca 800.000 fördrivna 1948, det dog alltså ca 600 fler palestinier i Gaza kriget 2008/2009. Läste en suverän intervju med Benny Morris, “Survival of the fittest” här:
http://www.counterpunch.org/shavit01162004.html
Dels är det den realistiska bild av historiska händelse förlopp och hans slutsatser som antagligen alla politiskt korrekta humanister finner vidriga, det märkliga är att jag inte kan finna några andra lösningar eller svar om grundfrågan är en judisk stat. Han ger dock ett ex som jag tror han tänker fel och det är att andra folk som blivit koloniserade och förtryckta ex i Afrika inte hämnas genom terrorism i London och Paris efter kolonisatörens tillbaka dragande. Om samtliga israeler (förutom den arabiska befolkningen) flyttade någon annan stans så tror jag inte heller att palestinierna skulle förfölja dem med självmordsbombningar i utlandet, men det vet jag förstås inte. Mycket intressant artikel och intervju i alla fall. Morris är pesimistisk till en två-statslösningen eftersom den förra gången år 2000 föll på palestiniernas rätt att återvända till sina hem i Israel och Palestina. Benny Morris är intressant för han är så kunnig om historien och så har han ett sionistiskt perspektiv. Jämför man med Finkelstein som förespråkar en två-statslösning inom 1967 års gränser eftersom internationell lag är sådan och monetärt kompensation till palestinierna för förlorade egendom och då skall naturligtvis alla 800.000 judar som fördrevs från arabstaterna också erhålla kompensation, samtliga individer har ju fått sina ägande rättigheter kränkta och har rätt till rättvis kompensation, men vilket juridiskt jobb och vilka kostnader. Det bästa vore antagligen att lämna över hela “caset” till Internationella domstolen i Haag och så fick den besluta om gränser och kompensation, etc. Då skulle både stater och individer vila på laglig grund.
Johnny2
#12
Ja, erfarenheterna från det judiska lidandet var kanske en av anledningarna till varför Israel hellre valde fördrivning än att jaga araberna ut i havet, vilket araberna hotat göra.
Nu tycker jag jämförelsen med de forna kolonierna stämmer på Israel. Israel är ju ingen koloni. De forna kolonialmakterna upprättade ju sina kolonier i syfte att utnyttja dem för moderlandets syften. Och något sådant “moderland” har inte Israel. Israel är däremot ett land uppbyggt och skapat av främst invandrare och flyktingar.
Går vi så till frågan om tvåstatslösning så är det den enda allmänt accepterade och vedertagna lösningen. Endast islamister, kommunister och ultrasionister är för en enstatslösning.
En tvåstatslösning är den lösning alla parter arbetar för att genomföra. En svängning i synen till förmån för en enstatslösning är helt orealistisk att tänka sig och därför ett inaktuellt alternativ till fred.
Frågan om kompensation för flyktingar är en annan delikat fråga. Vilka ska kompenseras? När i historien ska man sätta gränsen för kompensationer? Hur mycket skall man kompenseras med?
Några exempel jag kommer på som hastigast:
Ska amerikas indianer kompenseras? Austaliens aboriginer? Sveriges samer? Sudettyskarna som tvingades bort fån Tjeckoslovakien? Tyskarna som tvingades bort från västra Polen? Georgierna som tvingades bort från Sydossetien? Indierna som tvingades bort från Pakistan? Pakistanierna som tvingades bort från Indien? Palestinerna som tvingades bort från Israel? Judarna som tvingades bort från arabländerna och Europa? Etc. etc.
Faktum är att det är så många länder genom historien som på något sätt är eller varit inblandade i olika fördrivningar att ingen av dem vill röra i frågan. Och så kommer det förbli.
Det viktiga blir istället att arbeta för att i framtiden förhindra att sådant sker.
#13
Blev lite fel. Skall stå: “Nu tycker jag jämförelsen med de forna kolonierna inte stämmer på Israel.”
#14 son of the sun
“Och något sådant “moderland” har inte Israel. Israel är däremot ett land uppbyggt och skapat av främst invandrare och flyktingar.”
Så är det ju. Amerika och invandringen dit är ett mer närliggande exempel. Engelskmännen i Indien var fortfarande Engelskmän och kunde flytta hem till England efter kolonialtiden slut, det är antagligen långt ifrån alla judar som har dubbla medborgarskap och har ett annat land att flytta tillbaka till.
“Går vi så till frågan om tvåstatslösning så är det den enda allmänt accepterade och vedertagna lösningen.”
Så är det ju. Men med den senaste årens händelseutveckling på marken med Hamastan och Fathastan så verkar en tre-statslösning ligga närmare till hands, men den lösning hör man inte diskuteras så mycket ännu. Under förutsättning att Israel vill ha fred med en Palestinsk stat och inte två så får väl den nya situationen klassas som den första eller andra “Blowbacken”, Israel stöder Hamas för att få en politisk konkurrent till PLO, sedan tar Hamas över i demokratiskt val och blir en värre motpart än Fatha och sedan USA sponsrad politisk kupp som misslyckats i Gaza men lyckas på Västbanken. Vilket skit det blev. Det är ju inte första gången USA lyckas fixa en politisk Blow Back, se bara på Iran och Irak. USA intervisionismens vanliga misslyckanden.
Det svåra blir ju att skapa en rättvis lösning för de drabbade palestinierna och judarna som fördrivits. “Stålburspolitiken” är omänsklig och måste få sin lösning för allas mänklighet, värdighet, frihet och säkerhets skull. Jag tycker att det bästa vore att lämna över hela frågan till Internationella domstolen i Haag för avgörande så att lösningen villar på laglig grund beslutad av oberoende neutral part. Risken är väl att det blir inbördeskrig om 500.000 beväpnade bosättare måste lämna Västbanken, men ett problem i taget. Men frågans lösning blir bara mer akut med tiden och jag läste att Israel nu hade större utvandring än invandring och att det antagligen var det osäkraste landet i världen för en jude att leva i.
Johnny2
Vi kan naturligtvis spekulera i det oändliga om hur framtiden kommer te sig. Och vi kan tycka mycket om mycket.
Jag för min del utgår från vad det internationella samfundet enats om och att de är beredda att arbeta för att den tvåstatslösning de förbundit sig för att realisera ska bli verklighet. Visst kommer vägen dit bli krokig och besvärlig. Det har vi ju redan sett. Men människor på bägge sidor börjar tröttna på de ständiga konflikterna. Och det är en viktig ingrediens som underlättar sakernas lösning.
Hur sedan lösningen kommer bli är en annan fråga. Den kommer säkerligen leda till smärtsamma kompromisser på bägge sidor. Var så säker. Heliga kor kommer slaktas. Men mänskligheten har stått inför större utmaningar tidigare. Och kunde de lösa dessa då så kan de lösa dessa nu.
15. Johnny 2
“jag läste att Israel nu hade större utvandring än invandring och att det antagligen var det osäkraste landet i världen för en jude att leva i.”
Det är det “antagligen” inte. Någons dröm?
#16 son of sun
Vi får hoppas på nya friska tag av nya Obama och hans sändebud som sa att alla konflikter går att lösa plus den nya israeliska regeringen. Det går ju alltid att starta nya krig även vid en två-statslösning, fast då behöver man inte diskutera gränserna så förbannat i alla fall.
#17 Ulrika 2
“Det är det “antagligen” inte.”
Är nog benägen att hålla med dig själv, det bor ju judar över hela världen och något land i ex Afrika med alla krig borde väl vara farligare tänker jag.
Någons dröm?
Det var Havard Professorn och krigshistorikern Gabriel Kolko som uttryckye sig så eller bland de farligaste länderna i fall jag minns fel. Han hade en intressant artikel om sionismens uppkomst och utveckling. Hur ideologin diskuterades fram på caféerna i Wien på 1800-talet, hade 1% anhängare bland judar i Europa i början på 1900-talet, 1 av 27 valde att emigrera till Palestina före 1924, därefter reglerades invandringen till USA hårt och sedan tillträde Hitler vilket ökade utvandringen till Palestina betydligt. Hans slutsats var att det inte var den sionistiska ideologin som var så attraktiv utan möjligheten att utvandra från främst den politiska osäkerheten i Europa.
Apropå ”Dagen efter”. Här är ett litet trivsamt videotips. Tvåstatslösning? Dessvärre alltmer avlägsen.
http://www.cbsnews.com/video/watch/?id=4752349n