Al Hamatzav

Ja, jag ska skriva om sukkot också och lägga upp lite bilder…men just nu är jag mitt uppe i olivskördandet, som i år förlöper relativt lugnt och städat. På flera håll i den region där jag varit (runt Nablus) så har man redan skördat färdigt. Armé och polis finns på plats och restriktionerna verkar mest gälla israeler. Sedan ett HD-beslut från 2006, som uttryckligen sade att palestinierna måste ha rätt att nå sina jordar och bruka dem, hyser bosättarna inte bara agg utan en hel arsenal vassa piggar mot israeliska vänster/fredsaktivister och därför får numera palestinierna plocka oliver i många områden, men inga israeler tillåts beträda marken där. Nåja. Det är definitivt mindre allvarligt, så länge inte avsaknaden av internationella/israeliska övervakare innebär att bosättarna tar tillfället i akt att attackera palestinierna igen. Men som sagt, för tillfället var allt lugnt i de områden jag vistades i, trots att situationen är långt ifrån perfekt (mer om det en annan gång).

 Arbetskraftsbehovet idag var inte så stort, så tre andra och jag åkte istället fram och tillbaka på en väg som kallas Detroit (har ingen aning om varför) och kom till sist till byn Yanun, där det i vanliga fall bor fyra svenska EAPPI-volontärer tre månader i taget. Landskapet är otroligt vackert och utsikten bländande, klara dagar ser man ner till Jordandalen. Som gjort för lantlig turism…om det inte vore för vad som kallas “situationen”.

Här bor EAPPI-svenskarna. En av dem träffade jag i en olivlund förra veckan, men just nu är de på en tur i Israel för att träffa lite israeler (utmärkt idé, tycker jag) så två tjejer från ett program i Nablus höll vakt och var lite misstänksamma mot oss. Får komma tillbaka en annan gång när svenskarna är hemma.

Utsikt från Yanon mot Jordandalen. Det var alldeles tyst, så där som det väldigt sällan är i Israel. Helt underbart. Köpte en flaska oliver.

Sedan finns det sådana här ställen också på Västbanken. Det här är byn Turmusaya, där vi skulle träffa någon som hette Faraj för att sedan åka med honom till en annan by längre in, där det var en tvist angående vissa landområden. Jag lärde mig inte detaljerna för när vi stod och väntade så fick en arméjeep syn på oss och de sade att det var ett “blått” område som det är förbjudet för israeler att åka in i, trots att det är B-område. Det här med var man får vara och inte är ruskigt komplicerat och man måste ha uppdaterade kartor från armén, vilket organisationerna som arbetar här har. Utan att gå in på den långa processen och dragkampen om vem som får vara var när och varför så går de israeliska organisationernas arbete ut på att palestinierna ska få plocka sina oliver i fred, och vi är inte där för att göra några som helst provokationer med armén så de får en ursäkt för att slänga ut palestinierna också, eller något åt det hållet. Så när armén sade åk härifrån hade vi inte mycket att välja på.

I Turmusaya bor det tydligen rätt många palestinier som också har amerikanskt medborgarskap, därav den relativa rikedomen, och där finns också en hästranch.

Om någon av Al Hamatzavs bloggläsare kommer ner till Israel så rekommenderar jag definitivt att åka på en tur med någon israelisk människorättsorganisation och delta i någon av deras aktiviteter. Det är faktiskt väldigt lärorikt på många olika sätt, oavsett politiska åsikter. Är någon intresserad så går det väldigt bra att kontakta mig.

Posta till:

No related posts.