Livstecken från Israel
Av Anna Veeder • 2006-08-20 • Kategoriserat under: IsraelJag hade egentligen inte tänkt skriva någonting än.
Situationen är alldeles för instabil, och jag befinner mig mentalt fortfarande någonstans mellan den lilla stugan i Roslagen, där jag tillbringat de tre senaste veckorna, och den lilla moshaven strax söder om Haifa som jag kallar hemma. Inget bra läge för en genomtänkt, skarpsinnig artikel således.
Men så kom det ett mail från Janne B, en av mina trognaste läsare på Sourze, som bad om ett livstecken. Och några andra vänliga läsare. Inte kunde jag motstå det? Så here we go.
Krig är enorm stress, även för dem som inte deltar i det. Bara sådant som att man hela tiden är på helspänn, hela tiden stänger av vattnet när man duschar för att lyssna efter sirenerna, hela tiden kollar var barnen är, är noga med att inte diskutera dödade soldater eller raketattacker när de lyssnar eller att inte sätta på TV-nyheterna när de är i rummet gör att man blir helt slut. Om man som min grannväninna, som inte har något skyddsrum i huset, måste samla ihop fyra barn i åldrarna ett till tio år och springa till det offentliga skyddsrummet, så blir det inte lättare.
Ändå kan jag bara ansatsvis begripa hur folk i Kiryat Shmona eller Nahariya känner sig efter veckor i skyddsrum, för att inte tala om libaneserna i södra Beirut. Jag har ingen som helst sympati för Hizbollah, men jag lider med de civila libaneserna som drabbats. Även dem som jag som drabbats indirekt och inte fått tillträde till den officiella statistiken.
Varför bara ansatsvis? Jo, Sourzes Israelkorrespondent och Al-Hamatzavbloggaren Anna Veeder hade nämligen en väldigt, väldigt tajmad biljett till Sverige. På tre veckor. Till en liten stuga i en svensk skog full med blåbär och med många små, små söta grodor i diket nere vid vägen. Läste knappt några tidningar (och bläddrade i dessa sällsynta fall genast fram till TV-programmen och korsordet), såg inte på nyheterna, och hade absolut inte tillgång till dator med bredbandsuppkoppling.
Ändå drömde jag en hel vecka mardrömmar om hur jag, i ett brinnande Haifa med tydliga inslag av Mad Max II (drömmar har en tendens att överdramatisera) letar efter mina barn i diverse skyddsrum. Jag hittar dem inte. Så nästa natt letar jag vidare.
Efter någon vecka i Sverige får jag telefon från Studio 24. Det har varit ett nytt stort raketanfall mot norra Israel. Vill jag vara med igen? Nej, svarar jag, jag har diskvalificerat mig. Är ju kul att vara med i TV, men om priset är att låta sig beskjutas av Hizbollahraketer så förblir jag hellre anonym.
Tillbaka i Israel sedan 24 timmar. Det går inte att värja sig längre. Alla pratar om kriget, om den bräckliga vapenvilan. Om vänner, bekanta, släktingar eller arbetskamrater som är i Libanon. Om dem som dödats, om dem som skadats, om dem som inte hörts av på mer än två veckor. Ingen anser att Israel vunnit kriget. I tidningarna rasar kritiken mot armébefälet och regeringen. Informationen var inte tillräcklig, civilbefolkningen lämnades i sticket, soldaterna var inte tillräckligt tränade, logistiken kraschade. Mat och vatten saknades, fel personer med fel utrustning var på fel plats vid fel tid och fattade fel beslut.
Läser jag svenska bloggar från mitten och vänsterut blir jag inte på bättre humör: retoriken i de extrema vänsterkretsarna är snarlik den som nazisterna använder sig av. Israel är en terroriststat som bör upphöra att existera å det snaraste, gärna med iranfinansierad hjälp från Hizbollah.
Droppen blir när jag sitter hos grannen och dricker kaffe på lördagseftermiddagen. En ung man med mörkt lockigt hår och ett orange plastarmband om handleden (kännetecknet för dem som protesterade emot utrymningen av bosättningarna i Gaza, minns ni? Förra sommaren?) som tydligen kommer från den judiska bosättningen i Hebron hävdar ljudligt att Israel, som staten ser ut idag, är en fiende till det judiska folket och bör därför förstöras omgående. Allt som har med den israeliska staten att göra är korrupt, lastbart och saknar gudsfruktan och därmed också rätten att existera. Istället vill den unge mannen se en teokrati baserad på judisk lag. En slags Israel a la Iran, eller något åt det hållet.
Jag har alltid trott att jag var en obotlig optimist.
Fel. Det har gått över. I nuläget kan jag tyvärr inte se någonting som det går att vara optimistisk om.
För några månader sedan trodde jag att ett krig mot Iran vore en total omöjlighet. Idag är jag inte så säker.
Dessutom så är jag på dåligt humör för jag måste sitta på jobbet och knappa in räkningar i datorn och förklara för en massa arga människor varför de inte fått betalt än.
Kanske krigskorrespondent inte vore så dumt i alla fall? Nu har jag inga fler flygbiljetter på lager, så nästa gång har jag inget val. Till sist kanske jag kommer i rutan igen. Vem vet? Hoppas bara att inslagets rubriker inte innehåller orden “Iran” och “kärnvapen”. Håll tummarna allihop och ha det så bra de sista sommardagarna.
Liknande poster:
Anna Veeder är trebarnsmor, bosatt i Israel. Studerade judaistik och
arabiska i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem i början av
90-talet, idag judisk historia och Mellanösternkunskap på Israels Open
University. Försörjer sig som ekonomiansvarig men skriver mycket hellre
frilansartiklar för diverse svenska publikationer.
Alla texter av Anna Veeder
Att Israel har ett ledarskapsproblem är nog som det är med. Men våra mest extrema extremister är obetydligt få i förhållande till det vi ser på islamistsidan.
De är inte speciellt många. Men Israel är ingen stor stat heller. Jag vet inte exakt vilka du räknar till “islamistsidan”…hur många procent av alla arabländers befolkning anser du är extremister (vad nu det betyder)? Har någon räknat ut sådant?
I Israel räknar man med några hundra “antisionister” av den sort som jag beskrev i inlägget. I en befolkning på sex miljoner är det verkligen en droppe i havet. Men det är Al-Qaida-aktivisterna och deras gelikar också.
Välkommen tillbaka Anna!
Jag hittade blåbär i frysdisken på vårt snabbköp. Mums. Men inte riktigt samma sak som du skriver om.
jag har en mkt god vän som reste runt i egypten och hälsade på grönsksodlare. nånstans i närheten av israel, typ i nordöstra egypten. alla han träffade bara skakade på huvudet när han frågade och undrade om situationen.
moskén och kopternas kyrkor (eller om det var gamla synagogor, minns inte vad han sa) hade gemensam ingång med olika dörrar in i det “heliga” rummen…
predikar man godhet och ber om bättre liv och lycka åt mänskligehten bryr jag mig inte om vilken helighet jag kliver in i. men där man önskar död och olycka över andra, där dör hjärtan och änglarna gråter.
“hur många procent av alla arabländers befolkning anser du är extremister ”
Tyvärr tror jag att extremismen i stora delar av arabvärlden och den muslimska världen i stort inte är en helt marginell företeelse utan en mycket omfattande och ganska folklig, understödd genom statlig propaganda i TV och genom religiösa ledare. Det gäller antisemitismen, den religiösa fundamantalismen, hatet mot väst och jihadpropagandan. Se bara på vad som sänds i de viktigaste TV-kanalerna (ofta statligt styrda och finaniserade): http://www.memritv.org . Exempel på vad jag funnit:
. I Hizbollahs Al-Manar berättar Nasrallah att det är den “islamiska nationen” som Hizbollah slåss för och inte Libanon. Källa: inslag #1194
* Hamas ledare ser fram emot den “islamiska nationen” som även Nasrallah talar om och beskriver den som i framtiden styrande hela världen. Och då ska väst bli fylld av ånger. Världen ska styras av Sharia. Källa: #1024
* Egyptiska mullor lär ut att judar är falska, onda och man lär ut om det goda i att barn väljer att bli martyrer. Källa: #1184 och #1185 . Exakt samma saker lärs ut i palestinsk TV. Man lär också ut att judar är “mer som djur än människor”.
* Homosexualitet diskuteras och huvudfrågan är hur straffet ska se ut. Exempelvis diskuterar en del om hängning eller bränning är det bästa straffet. Källa: Exempelvis #1170 .
* Program som kopplar judarna till AIDS, SARS, och fågelinfluensan genom att gå till gamla testamentet. Källa: #1165
*Tal om att i stort sett all mänsklig dekadens kommer från judarna. Källa: #1129
*Tal om att judar och kristna är apor och grisar.
*Musikvideor som är gravt antisemitiska och pekar ut judar som bakomliggande 11/9 mm.
*Sändningar från Iran där man anordnar antisemitisk serietecknartävling om förintelsen där man avslutar med att konstatera att det är judarna som begår sådana här typer av brott och att förintelsen bara en är en lögn.
Detta är en liten del av vad jag funnit när jag kollat runt på denna sida, men även andra sidor. Propagandan i arabvärlden och den muslimska världen mot judarna och i förlängningen alla icke-muslimer är tyvärr vad jag kan bedöma inte sällan i nivå med den nazistiska propagandan. Man likställer med djur, man talar om “världens cancer”, det är konspirationsteorier mm.
Ja Jon!
Visst är antsemitismen allmängods i den islamska världen. Det stora problemet är att s.k. moderata muslimer, vilka utgör den absoluta majoriteten, ändå känner sig mer befryndade med islamfascisterna än med västvärlden, inkl. Israel. Jag tror att en stor del av orsaken till detta förhållande är de islamskt troendes attityd av undergivenhet gentemot, och blind tro på de muslimska prästerna,imamerna, som bevakar sin maktposition lika extremt som det kristna prästerskapet under medeltiden, då prästers predikningar var precis lika inflytelserika som imamers fatwor och påbud idag.Se på korstågen!
Så kommer vi oundvikligen till slutsatsen att det är den medeltida strukturen i de islamska samhällena som är grogrunden för terrorism, antidemokratiska strömningar och antisemitism. Vad som botar detta utom “the clash of civilizations”, vet inte jag
Jon, vad är poängen med att titta på memri? De selekterar bara de mest konstiga nyheter de kan hitta för att få arabvärlden att hamna i dålig dager. De kunde åtminstone vara öppna med att det är gamla mossadagenter som ligger bakom. Man kan ge en totalt skev bild av USA eller för den delen Sverige också genom att välja ut artiklar. Allt inslag från Memri visar är att det finns extremister, hur vanliga de är kan du inte få reda på därifrån. I Iran, t ex, är mitt intryck att folk i gemen inte alls tror på de religiösa ledarna som de med all rätt betraktar som korrupta och maktfullkomliga.
Thomas. Folk i gemen i Iran protesterar inte, manifestar mot, eller motverkar, dårarnas projekt att utveckla kärnvapen vilket verifierar såväl “my point” om muslimer, som Jon´s referenser
“Allt inslag från Memri visar är att det finns extremister, hur vanliga de är kan du inte få reda på därifrån”
Fel. De extremister som uttalar sig i inslagen från memri är mycket ledande religiösa företrädare (högt uppsatta personer i muslimska brödraskapet m.fl.) och ledare för hela nationer och stora rörelser (Hizbollah och Hamas). Och det handlar om mycket stora kanaler som är finansierade och styrda av stater/offentliga myndigheter som lär ut barnjihad och att judar är grisar och bakom all världens ondska. Det är ett mycket stort antal inslag som finns i memris databas som ständigt uppdateras. Du kan även söka i googles videoarkiv och på youtube. Även där finns massor av program från större kanaler i den muslimska världen med samma budskap. I Syrien, Iran och Libanon är stödet för Nasrallah stort trots att hans budskap är djupt antisemitiskt och fascistiskt. I många delar av den muslimska världen kan du hitta t-shirts med bilder på Osama bin Ladin om du går till marknaden. Det finns tyvärr i stora delar av den muslimska världen ett stöd för antisemitisk islamistisk fascism.
Jag säger INTE att alla muslimer har den synen, så är det verkligen inte. Det finns massor av vettiga muslimer som är demokrater och antirasister. Och all heder åt dem. Men det är ett faktum, som jag tycker det ständigt hymlas om, att islamistisk fascism har ett mycket stort folkligt stöd och på deras agenda står ett heligt folkmordskrig som inte kan förklaras i mer rationella termer än man kan förklara nazismen. Världen blundar för detta, och därmed svikar man Israel.
Observer, folk i Iran stödjer mycket riktingt landets planer på kärnenergi. Det är dock ett projekt som drogs igång redan under shahens tid och som inte har något med religiös extremism att göra utan det handlar om nationalism, att man vill visa att Iran är en modern nation. (Samt att man inser att oljan är en ändlig resurs och att man inte kan elda upp alla sina framtida exportinkomster)
Jon, det är inga som helst problem att få USA att verka som en nation av reliösa dårar genom att välja citat från ledande politiker och tidningar där. Ansvarig för krigföringen i Afghanistan hävdade att han slogs mot Satan inte mot talibaner, en kongressman som föreslog att man borde bomba Mecca etc. För USA balanseras sådana uttalanden av mer moderata, men den som får information om arabvärlden via Memri får ingen sådan balansering.
Jag tycker det är viktigt att fokusera på den “normala mitten” också och inte bara på fundamentalisternas högljudda slagord. Observer, läs Asharq al-Awsat och andra arabiska tidningar som jag tipsat om här. Extremisterna finns på båda sidor, och visst måste man visa vad de gör och säger men man behöver inte bara uppmärksamma dem. Även om du inte gillar allt som står i arabiska media finns det människor som är mer eller mindre öppna för en dialog.
Vi hade just en workshop på jobbet om hur olika människor beter sig när de konfronteras med en förändring som de inte själva har tagit initiativ till (i vårt fall att företaget köpts upp av ett amerikanskt företag). 10% är förtjusta och tar aktiv del i förändringsarbetet, 10% är helt emot, vägrar ta till sig informationen och gör sitt bästa för att sätta käppar i hjulet, och 80% sitter på staketet och väntar för att se vad som kommer att hända. Om du vill påverka någon för att de också ska komma över till de 10% positiva, vem bör du koncentrera dig på? Naturligtvis staketsittarna. De 10% som gett sig fan på att jävlas är det rätt lönlöst att ens försöka prata med. Men med staketsittarna finns det åtminstone en chans.
Du är naiv Anna!
Problemet med Islamfascisterna är att de genom att hänvisa till sin religion får en gigantisk resonansbotten bland alla muslimer. Se bara på de opinionsundersökningar i UK som visar att förfärande många muslimer, som Du skulle beteckna som mainstream, eller moderata, sympatiserar med Islamfascisterna och/eller deras aktioner. Dessa förra muslimer kommer att drabbas av den muslimspecifika repression som förr eller senare kommer att införas i västvärlden. Och muslimerna har enbart sin religions bjudande ställningstaganden gentemot väst och judar, att skylla sin kommande utsatthet
[Och jag tänker inte upprepa vad jag redan sagt om vad vi modererar bort.]
“Of the over one thousand British Muslims arrested under anti-terrorist legislation, only twelve per cent are ever charged with anything. That is simply harrassment of Muslims on an appalling scale. Of those charged, 80% are acquitted. Most of the very few – just over two per cent of arrests – who are convicted, are not convicted of anything to do terrorism, but of some minor offence the Police happened upon while trawling through the wreck of the lives they had shattered.”
http://www.craigmurray.co.uk/archives/2006/08/the_uk_terror_p.html
Ja, observer, man kan ju undra varför det finns en muslimsk minoritet som inte längre känner sig lojal med den brittiska staten… De flesta araber i väst är inte alls speciellt religiösa, ofta kom de hit just för att slippa teokratiska regimer. När de blir fundamentalister är det för att de blivit desillusionerade om sina chanser att leva ett normalt liv i Väst.
Observer, att jag är en naiv skandinav som inte har någon aning om någonting har jag hört till leda. So?
Men samtidigt som Hamas vann valet i den palestinska myndigheten visade opinionsundersökningar att en majoritet av det palestinska folket stödjer en tvåstatslösning och vill ha fred med Israel. Det gör en majoritet av israelerna också, stödjer en tvåstatslösning alltså.
Problemet är att ingen tror på den andra sidans vilja och förmåga att utföra och bibehålla en sådan överenskommelse, och att de beväpnade extremisterna(Hamas kanske fick en majoritet i parlamentet men de flesta palestinier begår inga våldshandlingar) huvudsakligen sysslar med att sätta käppar i hjulet istället för att bygga upp en stat. Därför MÅSTE man föra en vettig dialog med de moderata krafterna, inte bara göra offensiver mot extremisterna. Det borde gå att göra detta samtidigt. Min kritik mot den israeliska regeringen är framför allt att Sharon vägrade, vägrade och vägrade föra organiserade samtal med Abu Mazen och hans grupp. I åratal. Så nu fick vi Hamas istället. Å, vad situationen har förbättrats sedan dess, eller hur?
Anna!
Jag är också skandinav. Är jag också naiv för att jag tror att den enda vägen att stoppa Islamsk fundamentalism och terroraktivitet går genom att de islamska staterna i världen blir demokratiska och sekulariseras? Dialog med extremister är knappast meningsfull. Acceptans av fundamentalister som samtalspartners uppfattas av dem som ett svaghetstecken och får dem att bli än mer aggressiva.
Du är illa informerad Thomas!
De brittiska muslimer som begick attentatet i London 2005 och de som nu misstänks ha planerat flygplansattentat tillhör inte någon utsatt,segregerad minoritet. De flesta kommer från småborgerlig medelklassmiljö, har uppfattats som välanpassade,och många är infödda britter. Deras enda gemensamma nämnare är att de genomgått en slags islamsk väckelse. Så vilken slutsats drar vi från dessa fakta?
Observer, det var inte jag som kallade dig naiv…och var det inte just det jag skrev? Att man måste försöka lyssna på de dialogberedda grupperna och föra en dialog med dem istället för att bara föra krig mot extremisterna (och i förbifarten ha ihjäl en hoper dialogberedda civilister)?
Anna!
Min fråga om jag är naiv var just en fråga och ingen hänsyftning på att någon har kallat mig så.
Sedan undrar jag vilka krafter, med makt att förändra, Du kallar moderata, i Iran, hos Palestinierna eller i Libanon? Siniora som inte begär hjälp att avväpna den stat i staten har har i sitt land, Mahmoud Abbas som 1983 fick en bok publicerad med titeln “The Other Side: The Secret Relationship Between Nazism And The Zionist Movement”. Och i Iran?
Tja du observer. I Iran antar jag att det blir svårt. Där borde man hålla kontakt med utlandsiranierna, det är många som är kritiska till regimen. Och Kol Israel har en aktiv sändare på persiska, det vet jag. Hur mycket dialog man kan få till på det viset är jag inte säker på. Men jag är säker på att det finns om inte officiella så inofficiella kontakter. Genom tyskarna, om inte annat. Eller turkarna.
Bok eller inte, Abu Mazen var och förblir mycket bättre för Israel än alla andra möjligheter även om han nu är mer eller mindre ute ur leken. Men ännu mera de “inhemska” yngre ledarna (som inte tillhör Arafats gäng från Tunis) som visserligen fick sin popularitet genom att vara aktiva i den första intifadan men som också talar utmärkt hebreiska, har goda kontakter med israeler i och utanför politiken och är väl förtrogna med det israeliska samhället. Tyvärr sägs en del av dem (Muhammad Dahlan t ex) övertagit några av det gamla gardets ovanor, som korruption, vilket har minskat deras popularitet.
Men den enda som verkligen kan göra någon skillnad i en dialog är Marwan Barghouti. Han är “ren” i den palestinska allmänhetens ögon. I Israels ögon är han en terrorist som är dömd till fem livstidsstraff eller så. Det är ju inte så trevligt, och enligt min åsikt är han inte oskyldigt dömd.
Vill man ha fred måste man kanske inte nödvändigtvis släppa Barghouti fri, men man måste nog prata med honom. Igen – om inte officiellt, så åtminstone inofficiellt. För han kan dra i trådarna. Han var med och skrev “fångavtalet”, han kan prata med Hamas och framför allt – den palestinska allmänheten lyssnar på honom. Och det finns många i den yngre generationen som det skulle gå att tala med, men de har inte tillräcklig makt. Så tills vidare har vi Hamas på halsen.
Då skulle jag ändå föredra Barghouti. Trots livstidsstraff.