Al Hamatzav

I boken “The World is Flat” beskriver Thomas Friedman globaliseringens tio grundpelare. En av dem är cyberrevolutionen, som enligt Friedman givit individen enorma möjligheter att göra sin röst hörd på den internationella arenan. Samtidigt som nätet blivit ett populärt tillhåll för diverse obskyra terrorgrupper och andra som på ett enkelt sätt kan lära sig att tillverka bomber, raketer och annat explosivt (läste just också en artikel av Dr Magnus Ranstorp på samma tema) så funkar det faktiskt också som kontaktnät för människor på olika sidor om existerande järnridåer. Israeler, libaneser och palestinier kan skriva till varandra. Och även om virtuell kommunikation inte är detsamma som att träffas irl, så är det en oskattbar fördel när folk av olika skäl inte kan möta varandra.

 Haaretz skriver idag om en blogg som drivs gemensamt av Hope Man och Peace Man, från Gaza och Sderot. Bloggen heter Life must go on in Gaza and Sderot. Läs. För precis lika trött som jag blir av att läsa i FiB att Israel är en naziststat som bör bojkottas tillsammans med alla israeler, så blir jag galen av att läsa generaliseringar om palestinier som “islamofascister” vars enda mål i livet är att bli martyrer och att utplåna den judiska staten. Det är helt enkelt inte sant. Och det betyder inte att de är “självhatande palestinier” (har någon uppfunnit det begreppet?) eller “fosterlandsförrädare” eller liknande. De är vettiga människor som inte hatar judar eller israeler, men som kräver respekt för sitt eget folk och självständighet för sitt eget land. Yishar koach.