Levanten och det offentliga rummet
Av Michael Diamant • 2007-12-14 • Kategoriserat under: IsraelNyss hemkommen från Israel och ett 6 dagars seminarie på Yad Vashem fick jag en mängd nya reflektioner om det spännande och dynamiska israeliska samhället. En sak som slår mig med landet är hur det israeliska etablissemanget har kämpat mot “Levantens inflytande” ända sedan de första nybyggarna satte sina bopålar i marken. Fixeringen vid att tillhöra västvärlden eller åtminstone vara en civilisationens utpost präglar fortfarande staten och det känns nästan parodiskt hur mycket Israeliska politker markerar hur deras “vi” är en del av västvärlden. Nåväl, jag uppfattar Israel lika mycket som en del av västvärlden som Sydamerika. Västerländska institutitioner/tänkande applicerat på en icke-västerländsk befolkning med en icke-västlig kultur.
Israels 7,2 miljoner innevånnare är nämligen allt annat än västeuropeer eller Nordamerikaner. Mer än 90 % av befolkningen är nämligen ättlingar till orientaliska, östeuropeiska och ryska judar eller araber.
Levantens inflytande syns mest på det nedgångna offentliga rummet och husfasader. Detta är inte en fråga om bättre eller sämre utan om kulturella prioriteringar. Israel är långt rikare än alla länder i östeuropa men inte ens landets rikaste metropol Tel Aviv ger ett särskilt glamoröst intryck. Mellanösternarkitekturen är traditionellt vänd innåt och hemmet utgör en sluten skyddad värld. Det är nog svårt att hita renare hem än palestinska men utanpå saknas all känsla eller prioritering för skönhet. I Tel Aviv finns gott om historisk europeisk/ottomansk arkitektur som tyvärr är i ett bedrövligt skick. Visserligen har K-märkning äntligen prioriterats av staden och för varje år så restaureras allt mer, men fortfarande har man bara skrapat på ytan. Jag upplever att människors attittyder inte ändrats särskilt mycket. Ingen medborgare i vilken västerländsk stat som helst skulle acceptera att ens stad såg ut som Tel Aviv eller Rechovot eller någon av de välbärgade städerna i centrala Israel. Men Israelerna gör det och mycket av det restaureringsarbetet som sker, görs på beställning av amerikaner och fransmän. Så för att åmina ett tidigare blogginlägg: Fler Nordamerikaner tack (och rika fransmän). Tel Aviv kan nämligen se ut som vilken europeisk medelhavsstad som helst, om man bara vill det.
Intressant?
Andra bloggar om: Israel
Michael Diamant är 26 år och Stockholmsansvarig för ett marknadsundersökningsföretag. Pappa till en liten dotter. Bor i Stockholm men har morfar, morbor och kusiner i Israel.
Alla texter av Michael Diamant
Håller till viss del med, men jag tycker att det vore helt OK om man började med att hålla rent och att avlägsna fallfärdiga hus, alternativt bygga på ödetomter. Du talar om Tel Aviv och centrala Israel, men vet du hur det ser ut i Tiberias och i Afula? Eller i downtown Haifa eller Hadar (ja det gör du förresten, du skrev om det).
Nu är Israel en levantinsk stat och det går det inte att göra mycket åt, dessutom har det många fördelar i fråga om allmän flexibilitet, personligare relationer och ett mer öppet tänkande än vad jag i alla fall associerar med Europa. Det borde gå att vara levantinsk och samtidigt klara av att underhålla fasader och plocka bort bråte, jag ser inte riktigt motsättningen här.
Mycket handlar om att man saknar helhetsgrepp. Även om man börjar renovera hus kan gatan/avlopp/stolpar vara i trasigt skick. Jag vet hur det ser ut i Akko, Haifa, Ashdod, Ashkelon, Rechovot, Petah Tikva, Ber Sheva, Ein Karem, Abu Gosh och Jerusalem. I bäst skick är helt klart Ashdod och Ashkelon, men de har å andra sidan ingen historia att bevara.
Visst finns det fördelar med att vara en levantisk stat men jag tycker nackdelarna överväger. Visst kan man underhålla husfasader som en levantisk stat men prioriteringen kommer först vid ett mycket högre välstånd (jmfrt med västländer). Sedan har vi ju andra saker som vidskepelse (inte att förväxla med Gudstro) irrationalism, med mera som jag inte finner särskilt tilltalande i ett samhälle.
Å andra sidan är Schweiz utan tvekan ett väldigt rent, vackert, välunderhållet och organiserat land. Och samtidigt ungefär den sista platsen på jorden som jag skulle vilja leva på. Det är väl en personlig smaksak.
Men jag håller med om att litet helhetssyn och ett visst mått av ordning och reda inte skulle skada. Behåller dock gärna en del levantinsk flexibilitet (inkonsekvens).
“Å andra sidan är Schweiz utan tvekan ett väldigt rent, vackert, välunderhållet och organiserat land. Och samtidigt ungefär den sista platsen på jorden som jag skulle vilja leva på. Det är väl en personlig smaksak. ”
Helt rätt, Scweizh är paradiset men vet inte om det passar den mänskliga naturen med sådan perfektion utan extravagans. Som ett stenrikt jantesverige vilket följdakltigen blir trist. Gissa varför ingen stor konst kommer från det landet :)
“Men jag håller med om att litet helhetssyn och ett visst mått av ordning och reda inte skulle skada. Behåller dock gärna en del levantinsk flexibilitet (inkonsekvens).”
Allt har sina för och nackdelar och en fördel med en kaotisk statsorganisation är att det gör människor myndigare i sitt sätt. Ingen förävntar sig nämligen att staten ska lösa ens problem.
Schweizarna har ju inget bättre att göra med sina pengar än att bygga atombombbsäkra skyddsrum under sina våningshus…en vän till mig som är gift med en schweiziska (han är britt) sade att han inte vet vad som är mer skrämmande - själva atomkriget eller att bara schweizare kommer att överleva det :-)
En av mina favoritförfattare, schweizaren Max Frisch, skrev någon gång att det ärvärt att minnas att Schweiz enda bidrag till den europeiska kulturen är - gökuret.
Och det går att dra vissa paralleller mellan Sverige och Schweiz, som precis som du skriver är ett stenrikt Jantesverige (utmärkt begrepp).
Nej, ingen här förväntar sig att staten ska lösa deras problem :-) det vore en rätt katastrofal inställning. Men här är det extremt åt andra hållet. Staten här borde ta mer ansvar, inte på mikro men väl på makronivå. Och för att återknyta till posten - just helhetssynen tycker jag ofta saknas, i stadsplanering och överallt. Det är mer lite hipp om happ som det blir, och det är definitivt den mindre attraktiva delen av levantinismen - den vårdslösa. Populärt kallad “chafifnikiut”.