Al Hamatzav

Efter några månaders bloggpaus har jag nu äntligen fått lite tid att skriva om landet som jag bor i. Det har inte saknats nya ämnen att skriva om men livet som invandrare från välfungerande Sverige till den levantiska staten (kan även läsas den judiska staten) har minst sagt varit innehållsrik och tidskrävande. Israel för mig är nästintill deprimerande jobbigt på vardagar och helt fantastiskt underbart på helgerna. Att judiska turister får så skev bild av landet kan jag mycket väl förstå, eftersom jag själv upptäcker varje veckoslut att jag befinner mig ett dynamiskt spännande land vid medelhavet, men inte annars.

Just dynamiken är något Israel försöker framhäva i sitt försök att skapa ett positivare varumärke. Israel är ledande inom IT och och har så och så många bolag på Nasdaq. Landet har sedan länge varit en ledande nation inom handel med slipade diamanter och exporterar även jordbruksteknologi, läkemedel och kemiska produkter. Israeliska företag är ledande inom den internationella valutahandeln liksom internetspel. Intressanta pågående projekt är solcellsforskning, avsaltning och ett nationellt elbilsnät. Inget av detta ska förringas och är också helt klart fantastiskt, men ger samtidigt en skev bild av det ekonomiska läget i Israel och landets potential.

Först och främst bör påpekas att om Israel skapar mängder med företag så är det ytterst få av dessa som blir större en ett dussin anställda. Mentaliteten är att skapa, inte att administrera samtidigt som ett fruktat imageproblem gör att få bolag når internationell status (med ett stort undantag kallat TEVA). Att israeler ger ett osofistikerat slafsigt intryck hjälper inte heller i denna värld där tid är en bristvara och hunden döms efter håren. Den framgångsrika exportindustrin kan dessutom inte lösa de strukturella/sociala och demografiska problem som Israel lider utav och som landet gör förvånansvärt lite för att lösa. Snarare har den stratifierat Israel till ett land i tredje världen med stora klassklyftor som döljs av tjusiga medelvärlden.

För här tjänar mer än halva landet 4000 NIS (8000kr) eller mindre trots att BNP/capita passerat flera av EUs sydliga och östra medlemsländer, som trots det nog ger ett rikare intryck än Israel. Av den resterande halvan som ligger över minimilön är lönerna relativt Västeuropa/Nordamerika mycket låga samtidigt som kostnadsläget är högt, särskilt där jobben finns. Samma yrke som skulle ge en bra lön i Europa ger småpotatis i Israel varför det knappast är förvånande att 25 % av Israels akademiker (här finns iof många) verkar i utlandet.

Demografiskt finns ett stort problem i att ultra-ortodoxa och muslimska araber är de snabbaste växande grupperna i arbetsför ålder då dessa har låg formell utbildning och låg produktivitet. Detta skapar den ironiska situationen att det i Israel finns 300 000 gästarbetare från Asien/Afrika trots att det arbete dessa utför skulle kunna göras av landets egna medborgare. Men en öst/sydasiat eller afrikan gör flerdubbelt mer arbete för samma lön och av den anledningen finns varken incitament till effektivisering eller att anlita ultra-ortodoxa eller araber.

Utöver organisatoriska och demografiska problem lider Israel av mycket låg graden av tillit inom samhället som minskar transaktionshastigheten. Israel är ett äkta multikulturellt samhälle och ett av få utanför Afrika. Här finns till skillnad från andra immigrantländer inte en dominerande grupp för de andra att assimileras in i. Att vara israel är en tom identitet jämfört med att vara jude, men det senare kan man vara på många olika sätt. En marockansk jude är lika autentisk som en polsk och även om de tillhör samma folk är deras levnadssätt och världsåskådning starkt präglad av deras forna hemländer. Även om situationen naturligtvis blivit bättre med tiden och den gradvisa evolutionen av en homogen israelisk jude lider samhället av liknande åkommor som andra mångkulturella länder (din nästa är de som tillhör din grupp) med ohederlighet och misstänksamhet i alla former av ekonomiska transaktioner. Detta skadar den ekonomiska aktiviteten allvarligt då du alltid utgår från att den du gör utbyte med försöker luras och du därför tar längre tid/kontrollerar saker innan du utför ett utbyte.

Slutligen är det största hindret för allmänt välstånd och medelklassamhälle i Israel den låga produktiviteten inom många sektorer. Orsaken är fatalistisk levantinsk karaktär kombinerat med kartellbildningar, vilket resulterar i en cykel av låga förväntningar som tillåter bristande konkurrens. Konsumenterna accepterar att betala dyrt för dålig service och ineffektivitet som om det inte fanns något annat sätt saker skulle kunna göras på. I Israel hatar företag/organisationer konkurrens och söker lösa problemet med förbud, ekonomiska murar och att ”stänga in” konsumenter. Men inget av detta skulle fungera så bra det gör om inte konsumenterna accepterade situationen.

Dessa faktorer och särskilt de två senare är helt avgörande för att förklara varför Israel inte är ett medelklassamhälle. Den dysfunktionella marknadsekonomin gynnar enbart toppskiktet i samhället på konsumenternas bekostnad och i ett samhälle där alla luras är också alla förlorare som spelteorin förklarar. Freiers är vi allihopa..