Kyrkans Tidning…
Av Anna Veeder • 2006-09-05 • Kategoriserat under: Allmänt, Israel, Judendom, Kultur…kanske inte är en tidning som alla denna bloggs läsare prenumererar på. Eller? Jag vet inte ens om man kan köpa den i tidningsaffärerna.
Men just den här veckan måste jag rekommendera den. Speciellt “Till Växt” – delen, som handlar om “teologi, kultur, samhällsdebatt samt tro- och livsfrågor”. Den här veckan publicerar de nämligen ett reportage om världens enda kristna kibbutz, Nes Ammim, som ligger mellan Akko och Nahariya i norra Israel. Just det – det är jag som har skrivit det…jag har till och med fotograferat, vilket är en bedrift eftersom jag inte ens vet hur man skickar ett SMS med mobilen (jo, det är sant. Jag lovar) men den lilla trevliga kameran går att ställa in precis som en tvättmaskin, och väljer man bara rätt program (porträtt, landskap, starkt ljus på stranden) så blir bilderna hur bra som helst. Älskar den.
Anyway. Reportaget går tyvärr inte att läsa på nätet för de lägger inte ut Till Växt där och i vilket fall är det alldeles för långt, så vill ni läsa får ni släpa er iväg och få tag i ett icke digitalt exemplar (sorry alla utlandssvenskar). Här kommer några stycken som handlar om deras inställning till judendomen (som f ö fått avtryck även i den svenska kyrkan, t ex i dokumentet Guds Vägar).
“Initiativet till Nes Ammim kom från en kristen holländsk läkare, Johan Pilon, som hade kämpat i den holländska motståndsrörelsen under andra världskriget. Efter Förintelsen kände han ett starkt behov av att försöka ändra den traditionella kristna inställningen till det judiska folket. Idén var att skapa en plats där kristna kunde lära känna judar och judiskt liv på nära håll, samtidigt som de genom sitt arbete bidrog till staten Israels ekonomiska utveckling. 1963 köpte rörelsen 2,500 dunam land av en sheikh från den närbelägna drusiska byn Abu Snan, och sedan dess har kibbutzen varit en del av det israeliska samhället.
Sökandet efter en jämlik dialog tar sig tydliga uttryck i praktiken. Redan när Nes Ammim grundades 1963 tog rörelsen helt avstånd från kristen mission bland judar. Korset, kristendomens universala symbol, syns inte till någonstans på kibbutzen. Istället pryder en mosaik av en fisk och ett ax väggen vid ingången till hotellets matsal, och samma motiv återfinns på Nes Ammims flagga.
“Korset har i tvåtusen år kommit att symbolisera förföljelse och obeskrivligt lidande för det judiska folket“, förklarar Stijen van der Hout, temporär pastor från Holland. “Istället har vi valt att använda fisken, en tidig kristen symbol, och axet, som symboliserar jorden, livet. Båda associerar också till undret med fiskarna och bröden i Tabgha. Vad kan vara vackrare än det?”
Gudstjänsten på Nes Ammim har också genomgått vissa förändringar. Söndagen är en vanlig arbetsdag i Israel, och så har söndagsgudstjänsten flyttats till lördag kväll. Eftersom den judiska dagen börjar vid solnedgången räknas lördagkvällen redan som söndag. Någon trosbekännelse förekommer inte, och läsningen från det Gamla Testamentet (som vissa Nes Ammim-medlemmar föredrar att kalla det “Första Testamentet”) är texten från en av de fem Moseböckerna som läses i judiska synagogor samma vecka.
“Vi är kristna och vill fortsätta vara kristna“, betonar pastor Stijen. “Men vi accepterar inte det traditionella kristna synsättet att den kristna kyrkan med Jesus blivit Guds utvalda folk och att judarna förkastats. Jesus var jude och levde som jude. Vi som kristna har genom honom blivit en del av Guds folk. Judarna har sin tradition, och vi ser den traditionen som likvärdig den kristna, inte som underlägsen.”
Kontroversiellt? “På 60-talet ja“, svarar pastor Stijen. “Men idag är vårt avståndstagande från mission bland judar allmänt accepterat, åtminstone i de protestantiska kyrkorna i Holland och Tyskland. Å andra sidan finns det idag evangeliska grupper som stödjer Israel utifrån ett messianskt perspektiv och ofta tillhör den politiska högerkanten. De är väldigt högljudda Israelvänner, men de har en gömd agenda som vi inte håller med om.”
Anna Veeder är trebarnsmor, bosatt i Israel. Studerade judaistik och
arabiska i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem i början av
90-talet, idag judisk historia och Mellanösternkunskap på Israels Open
University. Försörjer sig som ekonomiansvarig men skriver mycket hellre
frilansartiklar för diverse svenska publikationer.
Alla texter av Anna Veeder



Mazal Tov till starten på den nya karriären:-) Hoppas det blir fler.
Oj, jag läste faktiskt den hemma hos mina föräldrar men missade att det var du som skrivit. Intressant! Se även Judisk-kristna relationer, som drivs av en fantastisk pastor – Göran Larsson – som bl a som enda icke-Israel & icke-jude tilldelats en medalj av Knesset på Israels nationaldag.
Synd att artikeln inte fanns på nätet. Roligt att du har blivit fotojournalist!
På 80-talet besökte vi Beit Hashita där en bekant, min mammas hjärtläkares dotter, bodde med sin familj. Vi tog också in på Beit Hagoshrim i övre Galliléen någon natt. Den första producerade oliver. Den senare var lite av gästhotell. Minns att maken inhandlade ett gammalt (makedoniskt?) mynt i presentshoppen och jag lyckades få mig en brosch av turkos sten från kung Solomons koppargruva insatt i silver.
Kibbutzerna verkar specialisera sig. Jag tror, men är inte säker, att det var på Beit Hagorshrim vi köpte några vattenpass monterade i akrylplast eller liknande; min bror har använt den han fick ofta och vi har en liten, liten en som fungerar hur bra som helst.
http://www.bethashita.org.il/