Kungsparken
Av Roy B. Alterman • 2010-03-03 • Kategoriserat under: IsraelJerusalems borgmästare Nir Barkat vill riva omkring 20 av de ca 90 hus som byggts utan erforderliga tillstånd i Silwan i “östra” Jerusalem, närmare bestämt i al-Bustan-kvarteret. På platsen vill han skapa Kungsparken. Där ska besökare kunna njuta av spännande arkeologi, prunkande grönska samt historiska vingslag av det mer spektakulära slaget. De svartbyggare och invånare (araber) som ska avhysas ska få flytta in i nya och moderna hus alldeles i utkanten av parken. Där ska man även bygga gym, affärer, konstgallerier, restauranger m.m. Hela området ska genomgå en omfattande ansiktslyftning. Slumtendenserna i den heliga staden trycks tillbaka. Ökad turism i Silwan kommer att leda till kraftigt ökade inkomster för många av de araber som idag står inför det obehagliga hotet om att tvingas lämna sina hem.
Man kan tycka att det hela är enkelt. Hus utan erforderliga bygglov. En konstruktiv och progressiv plan för Jerusalem och dess invånare. Lag och ordning. Arkeologi. Turism. Framtidstro.
Men al-Bustan ligger i “östra” Jerusalem. Därmed sätts normala regelverk och lagar i Israel delvis ur spel. Från Vita Huset kommer tydliga rekommendationer till Netanyahu om att han ska stoppa projektet. Media påminner honom om den första sejouren som premiärminister. Bibi öppnade en tunnel och det blev ett jävla liv. Vissa kallar likudledaren för “pyroman”. Nu är alltså Netanyahu angelägen om att bättra på sitt rykte, så han hörsammade budskapet från Obama, ringde sedan till Barkat och sa till honom att avvakta, att ge mer tid åt dialog med de berörda parterna. Samtidigt bedyrar Netanyahu att han inte ämnar lägga sig i stadshusets jobb och att han inte tänker undergräva borgmästarens auktoritet, trots att det är exakt vad han just har gjort, samtidigt som han alltså vidhåller att projektet ska genomföras, i sinom tid. Plötsligt gäller inte längre allt fagert tal om suveränitet och lagar och rättstatens principer. Bibi bryter in i processen och visar för alla som vill se att ärendet är politiskt och diplomatiskt.
Mer högerinriktade krafter inom koalitionen samt det nationalreligiösa hägnet tycks välja att bida sin tid. Annars är den här frågan en potentiell vatten- och bloddelare. Om Netanyahu fegar ur kan det inrikespolitiska bråket ta ny fart och leda till knepiga förvecklingar. Om han driver igenom projektet och river husen kan det bli bråk och blodspillan. Hus som rivs och araber som tvingas iväg har ett stort symbolvärde, trots att människorna får nya och bättre bostäder i samma område, trots att projektet kommer att leda till ekonomisk blomstring och som sagt även innebär en mycket välkommen kamp mot förslumningen av Fredens Heliga Stad.
Och? Finns här slutsatser, sensmoral, insikter, rättvisa – finns här fler färger än svart och vitt?
Obamaadministrationen motsätter sig unilaterala åtgärder och projekt på de omstridda territorierna. Även nya lägenheter i sedan länge etablerade bostadsområden som Pisgat Zeev rubriceras som “harmful steps”, något man anser Netanyahu bör undvika för att inte tända nya eldar i regionen.
Nu har Netanyahu visat att han lyder Vita Huset, samt att han har tagit intryck av de hot om våld och upplopp som kommit från ett antal palestinska ledare. Bibi har hamnat på defensiven. Men de mer högerinriktade krafterna i Israel kan förlika sig med detta, så länge man definierar det hela som en taktisk manöver, ett realpolitiskt och klokt steg tillbaka, bara processen fortsätter, bara det inte dröjer så länge innan Netanyahu presenterar nya bygg- och kulturella minnesmärkesprojekt.
För att förstå Netanyahus manöver, samt den disciplinerade tystnaden hos politikerna till höger om Bibi, så måste man komma ihåg Netanyahus beslut om ett 10-månaders byggstopp på Västbanken, det tydliga tillkännagivandet om att Israel är redo att återuppta förhandlingarna samt Abbas vägran att just komma till förhandlingsbordet. Timing, är ordet. Varje manöver syftar till att det är motparten, inte Bibi, som ska få den främsta och största syndabocks-stämpeln när det återigen blir dags för bråk, våld, blod och död. Med i bilden finns förstås även Jerusalems behov av gott samarbete med amerikaner, ryssar, kineser m.fl ang. Iran-frågan. Om vi inte hade haft Iran högst upp på vår säkerhetspolitiska agenda, så hade Netanyahu gått på i ullstrumporna och genomfört projektet i Silwan utan större betänkligheter.
Det blåser hårt från två håll – å ena sidan det sionistiska projektet, att bygga, växa och leva i Israel. Å andra sidan den absolut nödvändiga insikten om att Israel måste samarbeta med både amerikaner och araber för att på sikt kunna nå fram till de kompromisser som av så många som möjligt ska komma att uppfattas som en rimlig fredslösning.
Projekt Kungsparken är en följetong med stor kris- och våldspotential. Mer kommer. Mitt blygsamma inlägg är bara en kommentar till seriens inledande avsnitt.
Liknande poster:
Intressant?
Andra bloggar om: Israel Jerusalem Silwan
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Det är förstås löjligt att en som har slutat att blogga fortsätter att publicera texter här på bloggen. Men ni får se det hela som dödsryckningar. Bloggnerven är döende, och ger bara ifrån sig sporadiska eruptioner.
- Adderar att Lieberman sprattlar och gör vad han kan för att hålla sig vid politiskt liv. Men det är nog kört nu, Avigdor. Dags att kliva åt sidan. Bye bye.
- Abbas och arabligan har gått med på indirekta förhandlingar med Israel för en period av 4 månader. Jaha. Var detta allt Obama kunde få till, förutom att Netanyahu stoppade projekt Kungsparken? Tänk, för bara något år sedan hade vi direkta, seriösa, konkreta, tuffa och kontroversiella förhandlingar. Heja Mellanöstern. Nu kommer indirekta förhandlingar att ses som en stor framgång. Så vad ska vi hoppas på under den här 4-månadersperioden? Inte mycket, förutom bråk och förnyad våldsdramaturgi.
Kan man inte bygga Kungsparken där de nya byggena skulle byggas? Hur är det med kvalitén med fuskbyggena? Håller de föreskriven standard på säkerhet, eldragningar, mot jordbävningar etc.?
Vaddå, bloggnerven döende? :( Kom igen efter lite R&R!
Roy
“Och? Finns här slutsatser, sensmoral, insikter, rättvisa – finns här fler färger än svart och vitt?”
Rörande rättvisa skulle en fråga kunna vara med vilken enkelhet araber i Silwan kan tillförskaffa sig byggnadstillstånd. Finns det en diskrepans mellan hur lätt Silwan-araberna kan det och hur lätt andra invånare i Jerusalem kan erhålla det? Det skulle kunna vara ett bra tillägg till en annars redan välskriven artikel.
Det kanske ändå är värt att påpeka att det väl så att arabsidans ledare alltid för ett himla liv varje gång levandsförhållandena för deras så omhuldade ska förbättras. Det är ju en del av strategin att hålla de så omhuldade i så svåra levnadsförhållanden som är möjligt för att visa upp dem för världen som resultatet av de elaka judarnas/sionsiternas/israelernas behandling.
Och strategin lyckas uppenbarligen. Det är ju bara att se på Diakonias nya “klå judar”-kampaj.
Frederico, apropå problematiken angående byggnadstillstånd i Jerusalem, läs Ir Amims rapporter här http://www.ir-amim.org.il/eng/
speciellt här (publications) http://www.ir-amim.org.il/Eng/?CategoryID=254, scrolla ner lite och läs A Layman’s Guide to Home Demolitions.
Det där med parken skulle vara helt ok om 1) området inte var omstritt 2) invånarna själva hade något att säga till om hur deras kvarter ska utvecklas 3) de hade något legalt och praktiskt genomförbart sätt att erhålla byggnadslov
Apropå arkeologi skulle jag vilja tillägga att det är väldigt sällan någon gräver ut en “park”, eftersom parker inte lämnar arkeologiska spår efter sig. Ingen vet heller att “kungsparken” skulle ha legat precis här, det är en ren spekulaton baserad på Bibeln, som är en väldigt helig bok men olämplig att användas som praktisk historiebok för politiska projekt i Jerusalem.
Planen för Silwan är att de palestinska invånarna ska bort och istället ska området bli en turistpark. Sånt är OK om Israel beslutar att göra det innanför gröna linjen. Utanför gröna linjen, någon km från Al Aqsamosken, i Jerusalem, är det politiskt extremt explosivt. Och östra Jerusalem är just nu rätt nära gränsen för våldsamheter. Här räcker det inte med att ha rätt, här behöver man hålla huvudet kallt och vara smart också. Det verkar faktiskt som om Netanyahu är den ansvarsfulle vuxne i det här fallet.
PS till “Sånt är OK om Israel beslutar att göra det innanför gröna linjen” – jag menar inte att det är OK att fördriva människor för att smälla upp olika byggnadsverk, oavsett om det handlar om palestinier eller judiska israeler, innanför eller utanför gröna linjen. Men Israel har rätt att inom ramen för sina egna lagar t ex ta mark för att bygga vägar, göra en park (t ex är det bråk om det i norra Tel Aviv just nu, där det inte bor speciellt många palestinier). Men där handlar det om fullvärdiga israeliska medborgare som effektivt kan protestera mot vad som händer och som har inflytande. Palestinier i östra Jerusalem är en helt annan sak.
Anna
Tack för länkarna. Ska kolla upp.