Kort och gott
Av Roy B. Alterman • 2010-07-27 • Kategoriserat under: Israel1. Vad än broderskapare och andra i Sverige för tillfället tror på och hallucinerar kring, så visar fakta att inte bara FN utan även Turkiet nu agerar för att stoppa provocerande konvojer och flottiljer till Gazas kust. Ta vägen via Ashdod istället, eller via Egypten. Varorna kommer fram. Ship to Gaza var ett populistiskt pyromandåd. En extremistisk provokation. Ännu ett genomskinligt försök med syftet att demonisera Israel.
2. De idéer som Weiderud och Osman Sherifay räknar upp i artikeln i Aftonbladet är välkända och genomtröskade. De utgör ingredienser i en etablerad fredsvision. Så artikeln har inget nytt att komma med. Det skandalösa och outsägligt oskuldsfulla hos artikelförfattarna är att man bekvämt nog hoppar över frågan om hur omvärlden ska förhålla sig till den terrororganisation, Hamas, vars militanta islamister styr i Gaza efter att ha genomfört en blodig kupp. Att bara låtsas som om man i en humanitär anda bryr sig om de civila gazabornas väl och ve är mer än lovligt naivt och korkat. Det är Hamas som står i vägen för Gazas utveckling. Den som kämpar för bildandet av en självständig och palestinsk stat får inte ge efter för Hamas´diktat, utan måste tvärtom kräva att islamisterna anpassar sig efter de riktlinjer som ligger till grund för det i många avseenden framgångsrika fredsarbetet på Västbanken.
3. Medan broderskapare, succéförfattare och aggressiva vänsterdebattörer stirrar sig blinda på Israel och Gaza, finns det anledning för seriösa betraktare och analytiker att även begrunda situationen i Libanon. Nu till veckoslutet får cederlandet besök av Abdullah från Saudiarabien, Assad från Syrien, Khaled bin Khlaif al-Thani från Qatar och Hamad bin Issa al Khalifa från Bahrain. Det sägs att de kommer för att uttrycka sitt stöd för regeringen och stabiliteten i Beirut. Men Hizbollahs ledare, Hassan “Humbaba” Nasrallah vet att saudierna bl a försöker motverka Irans och Syriens kopplingar till Hizbollah. I bakgrunden: Hariri har fått veta att tribunalen som handhar utredningen kring mordet på pappa Rafik med stor sannoliket kommer att peka ut medlemmar inom Hizbollah som delaktiga i och ansvariga för bombdådet. En pikant situation, eftersom Hariri Jr. samarbetar med Hizbollah i regeringen. Häromdagen klargjorde dessutom Ehud Barak att raketattacker från Hizbollah kommer att ses som en attack från Libanon. Israel kommer inte att jaga efter enskilda gerillamän, utan slå mot Libanons myndigheter, regeringsbyggnader, armébaser och civila infrastruktur.
- EU beslutade igår om utökade santioner mot Iran. De gamla sanktionerna har börjat bita – bensintillförelsen har minskat.
- Saudierna, plus gulfstaterna, är djupt bekymrade över Teherans atomplaner. Vad är deras budskap till Beirut?
- Har Assad insett att showdown Iran närmar sig, och att han gör bäst i att distansera sig från Iran och Hizbollah, och istället närma sig Saudiarabien och Egypten? Hur reagerar i så fall Nasrallah på detta?
- Kan Hariri Jr. samarbeta med de som dödade Hariri Sr.?
Vad gör en trängd Nasrallah? Tänder en ny eld vid gränsen mot Israel?
Forts följer. Det är nu bara drygt en månad till dess att den vackra men farliga månaden september tar sin början.
Liknande poster:
Intressant?
Andra bloggar om: Israel Gaza Libanon
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman









Från ett extremhögerpersperspektiv vore förstås fri rörelse av folk och varor in och ut ur Gaza en god sak. På så sätt skulle terrorn eskalera, raketerna börja regna allt längre norrut i Israel, och alla diskussioner om förhandlingar och kompromisser tystna.
Det är tråkigt att så få vänsterdebattörer, broderskapare och scientologer verkligen tar tag i saken och reser ner till Gaza, förslagsvis vi Egypten, för att på plats ingående studera situationen, gärna under flera år. Istället för ett par bakfylleveckor med ISM på västbanken och spenderar nätterna på nattklubb i Tel Aviv.
Roy
“…även Turkiet nu agerar för att stoppa provocerande konvojer och flottiljer till Gazas kust. Ta vägen via Ashdod istället, eller via Egypten. Varorna kommer fram.”
Jovisst och vilka varor som turkarna skänkte gazaborna! Al Jazeera visade hur 70% hamnade på soptippen.
Den libanesiska scenen/aspekten är väldigt intressant och viktig, men framkallar tydligen inte mer än en gäspning.
Det enda rimliga, som sagt, i en hållbar fredslösning, är naturligtvis att gränserna öppnas för människor och för import/export. Problemet med broderskaparna & Co är att de vill öppna allt idag, innan Hamas har avväpnats (krav i Färdplanen) och innan vi överhuvudtaget har reglerat situationen. Sedan har Weiderud & Co, vilket ytterligare manifesteras i nämnda artikel, intagit en extrem position som glatt predikandes går Hamas till mötes, samtidigt som man mer eller mindre ger fingret åt Fatah och Abbas. Detta är naturligtvis både korkat och oansvarigt. Broderskaparna, plus alla de som frossade i Ship to Gazas pyromandåd, är extremister. Men Svärje myser och tycker att det är bra med folk som “enagagerar sig”.
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Gäsp.
Daniel
Pipes
Intervju med Israels Gospel Ministrys israelvänner
av Elwood McQuaid
Israel My Glory Magazine
juli/augusti 2010
http://sv.danielpipes.org/8693/intervju-israels-gospel-ministrys-israelvanner
Ursprunglig engelsk artikel: Interview with the Friends of Israel Gospel Ministry
Översättning till svenska: Ilya Meyer
Elwood McQuaid
REDAKTÖRENS ANMÄRKNING: Vår verkställande redaktör, Elwood McQuaid, samtalade nyligen med Daniel Pipes, grundare och chef för the Middle East Forum och en av världens ledande experter på islam och därtill relaterade ämnen.
Ett utdrag ur en intressant intervju som behandlar Iran och Israel-Palestinakonflikten :
EMQ: Det verkar som om USA och Europa har accepterat Irans kärnvapenutveckling. Bör vi vara oroliga för detta? Och vad bör man göra åt det?
DP: Om Iran skaffar sig kärnvapen så ändrar det dynamiken – inte bara i Mellanöstern utan i hela världen. Om Obama-administrationen har tänkt göra någonting så kommer de inte att offentliggöra det. Så vi vet inte. Men jag är inte optimistisk. Men jag skulle inte heller i det här läget dra slutsatsen att iranierna kommer att få bomben. Man kan fortfarande sätta press på dem.
EMQ: Kan sanktioner verkligen åstadkomma någonting?
DP: Jag tror inte det. Jag tror inte sanktioner har något värde förutom som fasad. Jag tror inte överenskommelser har något värde. Jag tror inte hot har något värde. Det handlar om att antingen accepterar vi det iranska kärnvapenprogrammet eller så förstör vi det.
EMQ: Hur bör israelerna tänka om detta?
DP: Jag tror att israelerna har en realistisk chans att attackera och orsaka verklig skada. Exakt hur man då skulle bedöma framgång vet jag inte riktigt. Det finns många, många frågor. Om jag var (Israels premiärminister Benjamin) Netanyahu skulle jag säga till (USAs president Barack) Obama “Varför förstör ni inte Irans kärnvapen? Annars kommer vi att göra det och vi kommer inte att göra det genom att försöka flyga över Turkiet och Syrien och Jordanien eller Saudiarabien. Vi kommer att göra det från ubåtsbaserade taktiska kärnvapen. Ni vill inte det; vi vill inte det, men det är så vi kan få det här jobbet gjort. Om ni gör det på ert sätt så behöver det inte gå så långt”. Det är ett sätt att utöva påtryckning. Det finns så många detaljer som jag inte känner till. Men så skulle jag hantera det om jag var israelerna.
EMQ: Tror du att ledare i väst verkligen lyssnar till (Irans ledare Mahmoud) Ahmadinejad och tror på vad han säger?
DP: Det verkar finnas en växande benägenhet att acceptera iranska kärnvapen och att arbeta för att få med den iranska regeringen i det internationella systemet. Men huruvida det också görs ansträngningar att undergräva och till och med förstöra det, kan jag inte säga.
EMQ: När det gäller frågan om israelisk och palestinsk fred verkar ingenting hända. Varför är det så och har den palestinska beslutsamheten att förgöra Israel minskat?
DP: Nej, den har inte minskat. Den finns där lika stark som någonsin. Under omkring 90 år har palestiniernas reaktion på Palestina, som britterna skapade strax efter Första världskriget, varit att ungefär fyra femtedelar av dem har vägrat ha någonting att göra med Yishuven (judiskt samhälle i Israel innan staten bildades) eller Israel och en femtedel har sagt “Okay vi kan leva med det”. Den siffran har förblivit anmärkningsvärt statiskt i nästan ett århundrade.
Varför händer ingenting? Det är en väldigt intressant fråga. Obama-administrationen tog över och inom den administrationen fanns två grupperingar. Den ena sade “Vi kan förmå israelerna att göra eftergifter om vi arbetar tillsammans med dem”. Den andra sade “Vi kan få vad vi vill från Israel genom att bråka med dem”. Den senare gruppen var den som till en början fick överhanden. Och de började bråka med dem genom att fokusera på de så kallade bosättningarna. (Jag gillar inte den termen men jag använder den när jag stenograferar). (USAs utrikesminister) Hillary Clinton sade “Inget nybygge överhuvudtaget, punkt och slut”. (Inte ens i Jerusalem).
Detta fick två oavsiktliga konsekvenser som genierna i Vita Huset inte hade tänkt sig. För det första fick det israelerna att stödja Netanyahu eftersom denna policy var fullkomligt oacceptabel i israelisk politik. Netanyahu blev starkare, inte svagare. För det andra så sade palestinierna som hade förhandlat med israelerna “Det räcker! Om amerikanerna sade att ni inte kan bygga fler bostäder så säger vi att ni inte kan bygga fler”. Resultatet var att Obama-administrationen stärkte båda sidors positioner och upptäcker nu att inga förhandlingar sker – vilket jag anser bara är bra. Men från deras synpunkt är det en katastrof.
Jag tror att dessa som vill ha ett omedelbart slopande av embargot mot Gaza består av 1) Nyttiga idioter med dålig verklighetsanknytning. De är övertygade att människor är intrinsikalt goda och har därför svårt att stå ut med att se de mått och steg som andra med bättre verklighetskänning vidtar som ett resultat av insikten att en hel del människor faktiskt vill ha hela kakan och slår ihjäl den som har synpunkter. Dit hör Broderskapare och annat löst kristligt folk. 2) Folk som tycker att det av mig i kommentar 1 beskrivna läget verkar jättespännande. DIt hör kvasirevolutionärer som Gardell.
Att svenska medier är måttligt intresserade av Libanon beror nog mest på att det är svårt att skylla det uppkomna läget på Israel.
“Jag vill veta varför man skicka mig kvinnokläder” frågar Henning Mankell.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mankell-fick-sin-vaska_5060309.svd
Svaret torde vara uppenbart.
(Kunde inte låta bli…ursäkta alla hedervärda damer!)
Ofer,
din teori om nyttiga idioter, övertygade om männsikans intrinsikala godhet, stupar på logiken. Eftersom de är lika bergfast övertygade om att sionister/israeler/judar (stryk det som ej passar) är intrinsikalt onda.
Fast det förstås. Logiken går att få ihop om man antar att dessa nyttiga idioter anser nämnda grupp ickemänsklig.
Sorry. Mina senaste kommentarer är tillkomna i ett ovanligt men ofta förekommande utbrott av sarkastisk elakhet.Jag ber värderade läsare bortse ifrån dem. Gärna med ett litet leende.