Al Hamatzav

Det är helt otroligt. När ska det bli slut på eländet?

Jag menar inte den israelisk-palestinska konflikten. Jag menar inte ens den palestinsk-palestinska konflikten, eller rubrikerna om att militären spår en ny konflikt vid Israels norra gräns under 2007, eller de iranska kärnreaktorerna.

Det som får mig att må illa, faktiskt ännu mer än förut, är den senaste skandalen i den israeliska skattemyndigheten. Efter Sharon och hans grekiska ö, diverse oegentligheter i partifinansieringen i både Arbetarpartiet och Likud, Olmert och hans husförsäljning, Olmert och politiska utnämningar, Katzav och hans kvinnliga anställda och Ramon och hans kvinnliga besökare, har vi fått en till skandal på halsen. Högt uppsatta inom den israeliska skattemyndigheten misstänks för att ha gjort litet som de behagar med israeliska skattemedel, och framför allt ha tittat åt andra hållet när det passat vissa mäktiga vänner och bekanta.

Samma dag som skandalen publicerades hade jag besök av en revisor från skattemyndigheten, som kom för att kontrollera skatterapporterna för det företag som jag jobbar i. Han kunde bara stanna i drygt en timme, sade han. De skulle ha ett krissammanträde vid tolvtiden. Själv ville han inte tro att rubrikerna var sanna. Han hoppades att ”berget skulle föda en mus”, som han uttryckte det. Trots det sade han att han förstod hur sådant här kunde hända.

”De tjänar inte speciellt mycket”, förklarade han. ”Du kan vara hur duktig som helst, men din lön är bunden till en viss skala. Mer blir det inte. Och då kan det vara väldigt frestande att titta åt andra hållet gentemot betalning eller någon slags tjänst.”

Skatteverket har stora befogenheter och vill de slita ett företag i stycken så kan de göra det, speciellt om företaget tagit lätt på vissa skatteregler. De flesta företag gör det, så vitt jag vet. Och detta betyder också att om revisorn från skatteverket så behagar, så kan revisorn välja att inte ”hitta” en del poster. Och även om de allra flesta tjänstemän är väldigt ärliga i sin yrkesutövning, gör en sådan här skandal enorm skada. Varför ska vanligt folk betala 50% i skatt på sin surt förvärvade (ringa) inkomst när högt uppsatta tjänstemän gör litet som de behagar med skattemedlen?

Jag kan inte säga annat än att jag är förbannad, och besviken. Gränser hit och gränser dit, men vad är det för stat vi vill ha egentligen? En stat som beslutar sig för att gå i krig inom 24 timmar men inte bryr sig om att utlysa krigstillstånd och att ta hand om civilbefolkningen? En stat där korruptionen verkar vara en fullständigt integral del av förvaltningen?

”Det finns ingen stat längre”, sade en ensamstående kvinna i Haifa som drabbats hårt både psykiskt och ekonomiskt under det senaste Libanonkriget. ”Det finns bara en samling underbara medborgare i en stat som inte existerar.”