Al Hamatzav

Är Shas på väg att skapa ännu en meningslös kris i Israel? Tja, vem vet? Men vaddå meningslös – rör det sig inte om rättmätiga krav från Shas sida? Nej, verkligen inte. Låt oss reda ut begreppen:

- Det finns förvisso ingenting orättfärdigt i att Olmerts avgång och Livnis tillträde leder till omförhandlingar av koalitionssamarbetet. Men då pratar vi om detaljer, inte om en genomgripande revision av regeringssamarbetet.

- Likudledaren Netanyahu har lovat att ringa Shas efter den tänkta och framtida valsegern. Shasledaren Yishai sägs vara övertygad om att Livni inte klarar av att bilda en regering utan Shas, och tycks därför föredra att satsa på Bibi och Likud. Det är, enligt min bedömning, ett miserabelt vågspel.

- Pengarna: vi har redan en bra budget för 2009, det är det ena. Det andra är att Shas redan har fått gehör för ett antal justeringar i budgeten. Yishai kan stolt visa upp dessa förändringar och hävda en stor framgång, Att ytterligare pressa Livni vore oansvarigt, med tanke på den tredje pengafaktorn – den globala finanskrisen och den begynnande recessionen. Nu gäller att vara försiktig, samt lyhörd inför vad som sker runtom i världen. Ska vi nu bränna miljontals shekel på en nyvalsprocess, vilket också leder till att regeringens handlingskraft försvagas och begränsas? Nej, det vore vansinne.

- Jerusalem: här är Yishai mer än lovligt tramsig. Det är i och för sig ingen nyhet att Shas tillhör “högern”(vilket i sig inte är en “synd”!) och att man redan tidigare har försökt uppfinna en roll för Shas som Jerusalems beskyddare. Men Yishai vet att det under den närmaste tiden inte kommer att bli tal om några beslut ang. Jerusalem. Här anar jag ett strategiskt misstag:
Den kommande uppföljningen till Annapolis, som enligt uppgift ska äga rum i Egypten i november, kommer inte att leda till substantiella beslut om förhandlingar kring Jerusalem-frågan. Bush kommer att nöja sig med en framåtblickande principförklaring om fortsatta förhandlingar. Mahmoud Abbas är trängd på hemmaplan och kan inte heller han göra någonting annat än att medverka till urvattnade dokument om att israeler och palestinier ska fortsätta med samtalen. (Detta ska dock ses som en framgång, eftersom alternativet skulle kunna bli att samtalen ställs in och att vissa krafter väljer att satsa på förnyade våldshandlingar. Här har vi en viktig insikt:
Sammanbrott i förhandlingarna riskerar att leda till våld.
Avgörande beslut om Jerusalem riskerar att leda till våld.
Däremellan – en smal och allmän väg som åtminstone går åt rätt håll).

Nåväl, allt detta talar för att Shas tar plats i koalitionen (heder och integritet i all ära – Rav Ovadia Yusef är måttligt intresserad av oppositionsrollen).
Men vad händer om Yishai, mot alla odds, väljer att stå utanför?

Livni kommer inte att initiera en nyvalsprocess. Detta skulle ju innebära att Olmert blir kvar som sittande premiärminister, medan Livni får driva valkampanjen utifrån en position som Kadimaledare och utrikesminister. Detta vill inte Livni vara med om, och jag tror nog att hon slipper hamna i den situationen.
Hon kan istället presentera en smal regering som räknar med stöd utifrån. Det är långtifrån en idealisk situation, men kan fungera, av ovan nämnda skäl – nämligen att det inte blir aktuellt med avgörande beslut om gränsdragningen, Jerusalem och bosättningarna. Ehud Barak och Avoda vill inte ha nyval, och Livni bör kunna komma överens med de mindre partierna. Därmed neutraliseras de extrema kraven från både höger och vänster. Eftersom Shas inte vann gehör för sina överdrivna och ansvarslösa krav, kan inte heller Meretz placera ultimativa idéer på Livnis bord. Livni skickar signaler om nationellt ansvarstagande i en tid när världen genomlider en historisk finanskris. Den som i det här läget väljer att sabotera Livnis regeringsbygge har enbart agerat utifrån snäva intressen och gör sig därför skyldig till ett oförlåtligt agerande som dessutom är i strid med Israels strategiska intressen.

Hösten-08 och början av 2009 handlar först och främst om jobben och ekonomin. Därutöver bör Livni koncentrera sig på att få hem Gilad Shalit, även om det medför att hundratals palestinier med terror på sitt samvete släpps fria. När väl detta är avklarat, och Obama har tagit plats i Vita Huset, kommer den geopolitiska bilden att klarna. Det är först då vi kommer att förstå hur USA:s Mellanösternpolitik kommer att te sig under Obamas ledning. Detta kan leda till att det israelisk-palestinska fredsarbetet accentueras, att man kommer närmare tidpunkten för de svåra besluten. Därmed är det med stor sannolikhet dags för en nyvalsprocess i Israel. Vi talar om en tidpunkt som ligger ca ett halvår framåt i tiden. (Den sedvanliga reservationen om Mellanöstern handlar förstås om oväntad dramatik av varierande slag).

Då får vi nog räkna med kris och nyvalsprocess.
Men inte nu. För Guds skull……

DN
SvD

Posta till:

Liknande poster:

1. Åsa Linderborg och konsten att jämföra äpplen med gnuer
2. Jo, det är en kris