Palestinierna är förhållandevis högutbildade i jämförelse med sina grannar. De är också tämligen sekulära och Palestina hade mycket väl kunnat utvecklas till något helt annat än vad det är nu om man inte hade lagt all sin energi på att skylla sin misär på Israel.
Jag känner inte till något annat folk i världen som har skapat sig en så stor offentlig sektor som palestinierna. Den betalas helt med biståndspengar. Ingen annan region i världen konsumerar så mycket biståndspengar från FNs utvecklingsprogram UNDP som Palestina och jag tror inte att något annat folk i världen fått så mycket bistånd per capita som palestinierna. Palestinierna hade alltså kunnat bli så mycket mer och det är inte trovärdigt att skylla allting på “ockupationen”.

Ännu en gång har jag nöjet att i frihet få läsa och kommentera inlägg och kommentarer i Israel & Palestina frågan.

Efter att ha både läst och skrivit i den här bloggen ett par månader är mitt intryck att det finns många som är för fred och emot våld här på denna blogg. Kunskapen om Israel – Palestina konflikten är både bred och djup bland flera av de aktiva deltagarna på denna blogg.

Jag uppskattar arbetet och focuseringen på att tillhanda hålla fakta i den här konflikten, vilket inte är enkelt eftersom båda parter och alla anhängare försöker att tolka och förneka fakta på det sätt som passar var och en bäst.

Personligen, hur mycket jag än söker tillbaka i historien av denna konflikt så är det ändå nuläget som gäller och vad göra i denna situation?

Hur kan fred uppnås mellan parterna?

Upphörandet av våld mellan parterna skulle vara en bra början för samtals atomsfären tycker jag.

Förhandlingar om gränser är avgörande för två statslösningen och freden. Det bästa är om de israelsiska och palestinska regeringarna kan komma överens om detta själva. 1948 års gränser är godkända och beslutade av FN. 1967 års gränser har angivits som möjlig gränsdragning och förhandlingsbud av Hamas och andra.

De deomkratiska valen i de Palestinska områdena och i Israel har skapat nya förutsättningar för att uppnå fred mellan folken, det är ändå ganska goda nyheter tycker jag.

Så länge det finns en möjlighet att minska antalet dödsoffer tycker jag – och många håller nog med mig om detta – att man bör ta den möjligheten. Det är å andra sidan lätt för mig att argumentera för en sådan (vild?) chansning; det är trots allt inte jag som löper risken att bli sprängd i småbitar.

“Eftersom ockupationen inte har upphört”
Israel lämnade över ansvaret enligt avtal till PA för begränsat självstyre 1995.
Araber på det omtvistade områdena använde denna fredschans istället till att trappa upp och öka terrorvåldet mot civila Israeler, där PA anställda medverkade i barbarierna. Det är den enda orsaken till självförvållad Israelisk militär närvaro i dagsläget. Framtvingad av systematiserad arabiskmuslimsk grotesk terror medvetet riktad mot civila kvinnor och barn, ungefär som nazisterna, för att det är judar, vilket då som nu klassats som brott mot mänskligheten.
Araberna i de idag omtvistade områden nyttjade exakt samma taktik exv redan 1920, när det inte fanns någon judisk stat, “ockupation”, eller Israelisk militär överhuvudaget. 1937 tackade samma arabiska ledarskap första (men sannerligen inte sista) gången nej till en ytterligare en arabisk stat efter Peel kommisionens förslag (men ja till att stjäla judisk legitimt förvärvad mark, samt fördriva eller döda alla judar).

Nu gällde dock denna artiklel Gaza, och där finns det längre inga judar kvar i det därmed juderena självförvållade apartheidarabiska klansamhället.

Kanske du kan hålla dina infantila tirader på Jinges hat & hetslögnarblog istället?

Guardian kanske vill spara den diskussionen för att han vet att inget land kan krävas förhandla med dem som vill döda ens folk och ta över ens land. Terrorn gäller inte ockupationen alltså. För övrigt är ockupationen av Gaza nu hävd men attackerna fortsätter.