Kan den verklige Fienden vara snäll och stå upp?
Av Roy B. Alterman • 2008-05-26 • Kategoriserat under: IranAl Qaida är sunni, Hizbollah är shia och Hamas är sunni. Ca 10 procent av regionens muslimer är shia. 89 % av Irans muslimer är shia. 30 % av Libanon är shia. Men innebär detta att Det Stora Hotet mot Israel och USA är den shiamuslimska delen av Islam?
Nej, det är en förenkling.
Under de senaste dagarna har vi fått höra om att Israel och Syrien förhandlar om Golan. Det har kommit goda, om än tillfälliga och vanskliga, nyheter från Libanon. Dessutom talas det som att Israel och Hamas närmar sig en uppgörelse om bl a en vapenvila.
Vad är det som händer? Är det avspänning och besinning? Är det tecken på något slags geopolitiskt paradigmskifte? Eller är det omgrupperingar och mobiliseringar inför nästa krig, som dessutom väntar runt hörnet?
Det stora hotet mot regionens stabilitet emanerar främst från Iran, men inte p.g.a att det är en Shia-stat. Det är Teheranregimens natur och och ambitioner om expansion och utökat inflytande som utgör hotet, och då är shia-faktorn inte ett mål, utan ett medel. För bara några år sedan talade knappast någon om “shia-hotet”. Länder som Jordanien, Egypten och Saudiarabien lyssnade hellre på Khatamis ord om att satsa på en dialog mellan olika kulturer.
Khatami sa för en vecka sedan att idéen om att exportera revolutionens budskap inte handlar om att man ska ägna sig åt militärt våld. För detta fick han hård kritik av andra krafter i Iran. Och Ahmadinejad har agerat för att stävja Khatami. Presidenten har avskedat ministrar, flyttat undan folk från säkerhetstjänsten som fick jobb när Khatami ledde landet. Ahmadinejad har också allokerat mer pengar till sociala välfärdsprojekt.
Ahmadinejad är synnerligen aktiv, men får ända kritik, eftersom ekonomin går så dåligt.
Kritik har även kommit från Ali Larijani, som nyligen fick sparken från den nationella säkerhetsrådet. Även Ayatollah Ali Khamenei muttrar över presidentens politik. Detta innebär inte med säkerhet att Ahmadinejad inte blir omvald till president om ett år, men det vittnar om att det iranska ledarskapet genomgår en dynamisk process.
Men när det kommer till det kärntekniska programmet hörs ingenting annat än grundmurad enighet.
Iran ser sig som en stormakt och de kärntekniska framstegen ses som en integrerad och självklar del i det framtida maktarbetet. Skit samma om man är shia! Det är maktelitens ambitioner som utgör den drivande kraften.
Iran vill utöka sitt inflytande i Irak, som har en shiitisk majoritet. Iran vill cementera sin maktroll i Libanon, där shiiterna förvisso är i minoritet (svårt att bedöma, dock, eftersom det var länge sedan man gjorde en folkräkning), men som genom den senaste uppgörelsen har skaffat sig oproportionerligt stor makt.
Men Iran hoppas också utöka sitt inflytande i Sudan och Jemen. Man drömmer om en iransk hegemoni, och detta gör att man utmanar andra hegemonier, de som leds av Saudiarabien och Egypten.
Det är denna kamp som gör att Iran och Saudiarabien bråkar om Libanon. Det är inte en fråga om Libanons väl och ve, och inte en fråga om tvistemål kring sunni-shia relaterade frågor – det är fråga om politiska maktambitioner, om hegemonier, om storhetsdrömmar.
I Saudiarabien ses shia som en sekt, men inget man hittills har varit särskilt bekymrad över. Däremot är man i Riyadh irriterade på Teheran, eftersom man anser att mullorna försöker stoppa Hariri-tribunalen. De anklagade där är i huvudsak syrier och libanseser, och både Assad och Ahmadinejad har agerat på ett sätt som vittnar om att de inte vill se några obekväma avslöjanden och kopplingar i samband med rättegången.
Egypten har också rasat mot Iran, och man vädjar till Syrien om att återvända till den arabiska gemenskapen. Men inte heller detta har egentligen med Shia-Sunni uppdelningen att göra. Egypten har ofta levererat kritik mot både Sunni och Shia, och vi ser att det är regionens makspel som gäller, där makteliten utnyttjar de populära sentimenten för att konsolidera sin egen maktställning. Det faktum att Egypten har kritiserat Hizbollah innebär inte att Kairo kritiserar kriget mot Israel, utan det handlar återigen om att man inte gillar Nasrallahs koppling till Iran, och att detta iranska inflytande alltmer letar sig in i arabiska samhällen runtom i regionen.
Kopplingen mellan Iran och Hizbollah är av ideologisk, religiös och strategisk natur. Men vad händer om Iran väljer en mer reformsinnad ledare nästa år? Kommer detta även att avspegla sig i att Hizbollah blir mindre fientlig och aggressiv mot Israel? Kommer Nasrallah dessutom att söka ett nytt samförstånd med rivaliserande grupper i Libanon? Eller kommer Nasrallah att hålla ett brandtal där han pekar ut Khatami, låt säga att han vinner, som en förrädare?
Man ska komma ihåg att det finns krafter både i Libanon och Iran som sedan länge har intagit den hållningen att Hizbollahs militära verksamhet bör avvecklas i och med att Israel slutligen lämnar Libanons territorium.
Men om Iran och Hizbollah har en stark och solid relation, då kan man fråga sig hur det står till med kopplingen till Hamas, som är sunni.
Är det så, att det muslimska brödraskapet, och Hamas, inte har några problem med att fördjupa relationen med det shiitiska Iran? Kan man tänka sig att använda detta för sina egna mål?
Poängen är att i Mellanöstern ligger alla med alla, någon gång. Hamas utnyttjar f.n kopplingen till Syrien och Iran för att uppnå sina mål, men man är på intet sätt svurna till ayatollorna för evig tid. En allians idag kan i morgon bli ett casus belli.
Många analytiker hävdar i själva verket att Hamasledarna hoppas på förnyat stöd från Saudiarabien, så att man kan göra sig fri från Iran.
Mot allt sådant står dock USA, och viss mån även EU. Förhoppningen inom det internationella samfundet är att sådana rörelser som Hamas och Hizbollah ska integreras i sina respektive samhällen, varmed hegemoniernas destruktiva inflytande ska komma att begränsas.
Men idag, i slutet av maj 2008, används fortfarande Hamas och Hizbollah av Iran för att sprida sitt inflytande. Och både Hamas och Hizbollah tjänar f.n på detta. Så ser ordningen ut idag. Frågan är om USA ämnar iscensätta en långvarig och effektiv kampanj för att ändra på den ordningen?
Frågan är om libaneser och palestinier i allmänhet förmår inlemma de här organisationerna så att respektive samhälle, Libanon och Palestina, har möjlighet att nå stabilitet och ekonomisk blomstring.
Liknande poster:
Intressant?
Andra bloggar om: hizbollah Iran
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
egypten vill att syrien ska återvända till den arabiska gemenskapen ?
vad har de egentligen gemensamt alla arabiska länder ? ett språk, en bok som man tolkar
lite som man vill och negativa (ibland undansopade) antipatier mot israel ?
kanske räcker det till att bilda EU´s motsvarighet AU ?
Du säger att Iran står i motsatsförhållande med Saudiarabien och Egypten. Det som jag reagerar mot här är att både Egypten och Saudiarabien för att inte nämna Israel har både USA och Europa bakom sig. I övrigt ganska så bra text. Med vänliga hälsningar Iranska Olje Börsen
Sedan läste jag någontinsstans att iran haft en ekonomisk tillväxt på 6,7 procent under 2007. Jag vet inte hur pass det stämmer eller vad det betyder för landets ekonomi. Du kanske vet bättre.
God tillväxt – ja. Men hög inflation. Orättvis fördelning. Finanserna sköts uselt. Därav den interna kritiken mot den lille Ahmadinejad (som inte kan vara homosexuell, eftersom det inte finns några bögar i Iran).
Ni behöver nog inte oroa er för att storebror skall svika. USA kommer varesig de önskar det eller ej att ändra ordningen.
De judiska krigstrummorna hetsar redan rått och de som de facto redan dominerar regionen geopolitiskt och militärt kommer inom kort att försöka sig på att tugga upp hela kakan. Det sätter hela regionen i brand med förödande konsekvenser för världsekonomin. Israel VILL anfalla Iran (triggerhappy som man nu är), så gör det då. Bergis jävligt populärt världen över. Det EU och USA säger är INTE synonymt vad dess befolkning säger, men det visste ni ju redan så ..Cheers och Gud hjälpe er.
Iranska olje börsen.
Nog sjutton har Iran en hög tillväxt, men oljan ger inte landet någon nämndvärd rikedom eftersom oljeinkomsterna subvensionerar den egna besinförbrukningen. Bensinen kostar i Iran 60 öre litern
“Israel VILL anfalla Iran”, indeed. Om man får välja mellan att bli bombad eller bomba själv. Iran vill döda alla i Israel inkl. kvinnor och barn, Israel vill bomba kärnanläggningar. Jättebra sammanställning Nomad, du har koll på läget i mellanöstern, not.
#5
Din lilla krigsromantiker där *nypa näsa*, går en våg av krigshets genom bloggsverige just nu. Fröken Jan-Inger Schmuck kom med det briljanta inlägget att palestinier borde utöka raketattackerna mot samtliga bosättningar, enligt henne har de stöd för det i Geneve. Vad hän denna plötsliga törst efter blodspillan och ond bråd död? Har någonting klirrat i skallen på folk efter FRA-lagen? “FRA-lagen suger, hjälp mig kryptera mina mail, och btw, det är ju ändå Israels fel så, bomba Israel”.
Adler.
Man behöver inte vara rädd för FRA-lagen om man har reny mjöl i påsen, frågan är om Jinge har det.
Nej Paul. det har han troligen inte. Med den retorik han uppvisar vore det konstigt om han inte mailkommunicerar med islamska extremister. Adler! varför kalla araberna på WBGS för “palestinier”? Mig veterligen finns det varken ett Palestina eller en palestinsk stat, enbart WBGS, befolkade av araber som fram till 1967 migrerade kors och tvärs i MÖ.
BR, är du medveten om att den där attityden “det finns inga palestinier” inte varit speciellt gångbar i Israel åtminstone sedan 1993 eller så? Att den israeliska regeringen inte förhandlar med “araberna på Västbanken” utan med palestinierna? En palestinsk stat existerar inte, det är riktigt. Men den israeliska premiärministern förhandlar med Abu Mazen, palestiniernas president, om en tvåstatslösning där en palestinsk stat ingår.
Du får gärna fortsätta på den här linjen, jag tycker mest att du bevisar hur hopplöst verklighetsfrånvänd den attityden är. Några problem löser den inte heller.
BR:
Alltså jag stödjer att araber från WBGS har utvecklat en nationell identitet…det är inget jag, eller någon annan, kan dansa in och säga att det är fel..det står hela världens population fritt att kollektivisera sig i små grupper och ha en nationaltanke kring den..det är en naturgiven rätt..som existerar vare sig vi vill det eller inte…
Araberna i WBGS är dock bara palestinier i kontrast till Israel, utan Israel, inga palestinier. Vilket gör Israel/Palestina-frågan till en sak mellan Israel och palestinierna…och varför resten av arabvärlden ska hålla sig utanför…
Jag vet att palestinierna, som nationell identitet inte har någon urhistoria som grund, och att de alla är en blandning av nationaliteter, och inte ens har samma helhetliga kultur, men vi kan inte säga att det inte finns “palestinier”, för det gör det i högsta grad sedan 1967…och kommer fortsätta göra det…det betyder inte att jag legitimerar att nationalitetskänslan på något vis ska inkräkta på Israels existens….
Den största faran för palestiniernas identitet är just upphörandet av israel, om Israel upphör existera kommer det inte heller finnas några palestinier…deras identitet är helt beroende av deras förhållande till Israel, inte övriga arabvärlden. (Skulle Israel förintas, skulle palestinska identiteten dö på fläcken, och folket assimileras bland andra arabiska grupper)
Paul Rimpler: Jinge har falskt smuts i påsen…hans mail kan få en eventuell övervakare att tro att han har kopplingar till olika terroristgrupper (tro mig jag har mail där hans kontakter med svenska palestinier belyses, den typ av hetleverade palestinier som skulle kunna utföra en dekapitering på mig) Nu är jag dock säker på att Schmucket Jinges kontakter inte sträcker sig längre än till ida, Rawia, motbilder och möjligtvis ali esbati…
Hans mail är därför till inget värde för FRA-lagen…vilket jag antar gör honom förbannad…han vill vara ett hett namn på inrikespolisens lista, dessvärre är han nog kategoriserad under benämningen “Clown” eller “troll”.
Adler.
Menar du att ifall Hamas eller någon förgör Israel så förgör palestinierna sin egen indentitet, är det en teori du har?
Så araberna styrda av Hamas på GS och de under Abu Mazen på WB har en och samma nationella identitet och samma målsättning med en egen stat? Intressant info för en som tämligen nyligen noterat Hamas blodiga maktövertagande på GS.
Paul: Japp, tror existensen av den palestinska identiteten är hårt sammanflätad med staten Israels existens.
BR: Sa bara att man inte kan styra vilket nationellt medvetande olika grupper får, hur de väljer att agera utifrån sin nationella identitet och hur man ska besvara det är en annan sak.
Vad gäller palstinsk terrorism hörde jag en “kontra-terroristexpert” tala om terrorism på TV, om än han var mer specieliserad på De tamilianska tigrarna (sri lanka) den lysande stigen (Peru) och PKK (kurder) så var hans tanke kring identitet och hur man ska kontra terrorist/radikala grupper följande..
- Isolera gruppen så den inte blir en integrerad del av det nationella medvetandet
Genom att:
- Minska stödet för dem bland folket de säger sig representera
- Underlätta för medlemmar att kunna hoppa av rörelsen
- Stryp det ekonomiska flödet till gruppen (I PKK’s och De tamilianska tigrarnas fall stör man deras ekonomi genom att strypa deras droghandel i Gyllene Triangeln)
Få ha i åtankarna att terroristgruppen kommer byta karaktär, PKK gick från marxister till islamister över ungefär en natt, Den lysande stigen reducerades till från att ha haft starkt folkigt stöd till att bli blott väktare för Perus droglabb i djungeln.