Jodå. Tror att jag förstår ditt resonemang och våra erfarenheter verkar inte skilja sig åt särskilt mycket åt heller. Däremot kommer vi till olika slutsatser.

Det är just för att det ser ut som det gör som jag anser att debatten måste tas oavsett om Här är några argument.

1. Många av oss är sedan barnsben uppfostrade till att inte missionera. Vi lever dock i en allt mer missionerande omvärld. Allt från “mördande” reklam till nya former av politisk och religiös mission. För mig förefaller det uppenbart att vi som grupp inte är särskilt bra på att hantera detta. Ett skäl är alltså träning.

2. Bemöter vi inte kristna, muslimer och våra kära antijudar på politisk grund, uppfattar de vad de påstår om oss som bekräftat. Vi protesterar ju inte. Lägger vi däremot fram fakta och våra motargument kommer de säga att vi ljuger och vill behärska världen med vår lobby. Det vet vi. Men de kan ändå inte komma ifrån att där finns två versioner av historien.

3. Det finns en stor ofta lite osynlig och tyst publik. De här människorna är i majoritet och kan finns inom de flesta läger, både judar och icke judar. De kan vara neutrala eller kan ha tagit ställning åt något håll. Men de låter sig ständigt påverkas av nya data och nya argument. De läser, lyssnar och begrundar och är med i det lågmälda opinionsskapandet. Det är viktigt att de förses med korrekt information.

4. Många av dem som läser är judar som har påverkats dels av mediabilden och dels av den massiva “med en röst talande” arabiska och proarabiska opinionen. Det har resulterat i två grupper. Den ena tror att judar i Israel faktiskt är så onda som de utmålas. Den andra förstår eller vet av egna erfarenheter att det som utmålas är fel MEN de vågar inte annat än att använda motståndarens språkbruk, terminologi och begrepp.

Den islamistiska arabsidan har vunnit såhär långt. De har med större kampvilja sedan länge problemformuleringsprivilegiet. Vi har helt enkelt varit för fina i kanten och för bekväma av oss med våra logiska resonemang som inte imponerat på omvärlden när de jämfört med motståndarens kampvilja.

Allt ovan gör att min slutsats förblir att vi måste ta debatten och ju fler vi blir desto bättre.

När jag säger att det är meningslöst att diskutera med kristna så menar jag att käfta med troende kristna. De är opåverkbara. Antingen är de höger och tycker att Baruch Goldstein var en patetisk peacenik. Eller så är de vänster och tycker att Ehud Barak var en patetisk peacenik. Deras är en religion som är blind. Deras är den enda religion som agerat i enlighet med en “gammaltestamentlig moral”. Deras är den religion som förvandlade Torah till “lagiskhet”. Deras är den enda religion som historiskt sett hävdat “den enda religiösa sanningen eller du får brinna”. Den enda religion som etniskt rensat eller slaktat alla andra av uteslutande religiösa skäl. Den enda som definitoriskt uteslutit alla andra religioners eventuella visdom. Och helt oavsett om de älskar sionismen eller inte så hatar de oss.

Det går att diskutera med kommunister. Det går att diskutera med Hamasniks. Men *icke* med troende kristna. Kusinerna går att diskutera med eftersom de godkänner våra profeter och de inte inbillar sig att gud är människa som pratar i deras öron. De går att diskutera med därför att de trots allt aldrig mördat oss enkom för att de inbillar sig att vi är intrinsikalt onda. De går att diskutera med därför att de aldrig uteslöt att det fanns judar som var lika rättfärdiga som de. Det är verkligen inte enkelt, oftast är det mycket svårt. Men det låter sig göras, åtminstone då och då. Den dagen vi slutit fred med kusinerna, oavsett hur den freden kommer att se ut, så kommer de troende kristna att hata oss, sionister eller inte. Deras är en svartvit cowboy-värld. Deras är en religion som är Avoda Zara. Mycket kan sägas om Islam – och sägs – men de ber till Hashem, inte till Mohammad.

De kristna predikar en moral som ingen människa kan följa. En anti-mänsklig moral. Följaktligen ger de upp och förpassar sin moral till hycklande och enstaka kyrkobesök. Följaktligen förpassar de sin moral till den andliga sfären och till klostren, till eremiter och helgon. Följaktligen finns ingen kvar för livet som det ter sig. Missförstå mig rätt: Gud har gett oss alla ett samvete att följa och många kristna gör det trots sin religion. Och visst: det har funnits enstaka helgon bland dem. Men världen förs inte framåt av helgon.

Så – därför orkar jag inte käfta med dessa översteheliga kristna idioter, må de vara höger eller vänster, i deras egenskap av kristna.

Sådana personer omfattas med sympati av Egon Berglund. Inte mycket av vad denne man skriver om Mellanöstern som förtjänar någon trovärdighet.
/BR