Israel och den globala delegitimationskampanjen
Av Anna Veeder • 2010-02-12 • Kategoriserat under: Intressant just nu, IsraelDe senaste åren har Israel utsatts för dramatiska angrepp mot sin rätt att existera som judisk och demokratisk stat, skriver Reut Institute som just presenterat en rapport i ämnet för regeringen. Institutet ser antiisraeliska demonstrationer och hot om bojkott som ett strategiskt hot och rekommenderar regeringen att sätta upp ett mot-nätverk genom de israeliska ambassaderna i områden där “delegitimationsaktiviteterna” är starkast (London, Bryssel, Toronto, University of Berkeley bl a) för att konfrontera grupper som försöker delegitimisera Israel men pläderar samtidigt för att omfamna dem som sysslar med legitim kritik. Israel bör inte bojkotta dessa grupper, som den israeliska ambassaden gör med den vänsterorienterade lobbyn J Street. Att bojkotta kritiker driver dem bara till att ansluta sig de som vill delegitimisera Israel, säger Reut.
Här kommer Annas käpphäst: Svensk Israelinformation borde ta initiativet ifrån Palestinagrupperna och börja bjuda in israeliska vänsteraktivister från det sionistiska lägret (som är avsevärt mycket större i antal men mindre aktivt än de mer radikala och öppet antisionistiska grupperna). En god vän berättade nyligen att han snart ska till Sverige för att presentera tilläggsdokumenten till Geneveinitiativet - och så vitt jag förstått är det Palmecentret som organiserar detta. Representanter för Btselem och Peace Now bjuds in av Palestinagrupperna och pratar på ABF. Varför, varför är det så svårt för svenska proisraeler att lyssna på de här israelerna? Att lyssna betyder inte att hålla med. Dessutom är Peace Now ungefär det minst radikala som existerar inom anti-ockupationsrörelsen. Eller varför inte lyssna på Arik Asherman från Rabbis for Human Rights? Inte heller någon extremist. Eller oldtimern Yossi Sarid, som nyligen gick och demonstrerade i Sheikh Jarrah i Jerusalem men i radio återigen påpekade att han är sionist och patriot, och enligt hans åsikt avsevärt mer sionist och patriot än de bosättare som gör sitt bästa för att omöjliggöra en tvåstatslösning och därmed krossa Israel antingen som en stat med judisk befolkningsmajoritet eller som demokrati.
Sedan handlar det naturligtvis inte bara om PR. Utan en trovärdig fredspolitik så går det inte. Men just därför så borde även den israeliska sionistiska vänstern få ha en legitim plats i diskussionen. Även i Sverige.
Läs också artikeln i Haaretz.
No related posts.
Anna Veeder är trebarnsmor, bosatt i Israel. Studerade judaistik och
arabiska i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem i början av
90-talet, idag judisk historia och Mellanösternkunskap på Israels Open
University. Försörjer sig som ekonomiansvarig men skriver mycket hellre
frilansartiklar för diverse svenska publikationer.
Alla texter av Anna Veeder
Ursäkta om jag ger Al Hamatzavs mer högerinriktade läsare magont, men Bradley Burston har definitivt en poäng när han säger att Israel borde ha samarbetat med Goldstone (“Israel needs Goldstone” http://www.haaretz.com/hasen/spages/1148871.html ) även om jag inte alltid håller med i hans mer emotionella resonemang.
Jag blir mer och mer övertygad om att bojkott som strategi inte fungerar speciellt bra, åtminstone inte utan tillhörande morötter.
Apropos Rabbis for Human Rights:
Rabbi Michael J. Schwartz från Rabbis for Human Rights kan bli ny rabbin i Stockholms Stora Synagoga.
http://www.jfst.se/verksamhet/rabbinrekrytering.php?title=Rabbinrekrytering
Apropå den israeliska vänsterns relevans i frågor som rör landets säkerhet:
http://zionism-israel.com/israel_news/2009/10/fw-daily-kvetch-my-reply-to-amira-hass.html
http://www.haaretz.com/hasen/spages/1072821.html
http://www.israeli-occupation.org/2009-05-24/amira-hass-time-to-believe-gaza-war-crimes-allegations/
/BR
Och exakt vad har de de israeliska vänsteraktivisterna att bidra med som leder till nagot annat än fortsatt konflikt?
Nisse, vad har du att bidra med förutom cynicism? (och en synnerligen bekant mailadress)
BR, jag talar inte om Amira Hass. Hon är journalist. Jag tänker på grupper som står Meretz och Arbetarpartiet nära (i alla fall det som var Arbetarpartiets ideologi innan Ehud Barak tog över och gjorde det till en falang till Bibi): Peace Now, Council for Peace and Security, Geneveinitiativet, Rabbis for Human Rights, och en rad grupper som sysslar med praktiska lösningsförslag och mindre med politiska statements som Ir Ammim, Bimkom (i Jerusalem) och andra. Folk från miljörörelsen (Green Party), dialog- och samexistensprojekt (Sikkuy), osv osv.
Rabbi Schwartz kommer till Stockholm?? Men underbart! Han är supertrevlig – jag intervjuade honom en gång för två år sedan när jag skrev om rabbinerna och deras olivskördsprojekt och det. Överhuvudtaget är jag en stor fan av RHR, känner mig väldigt hemma med deras värderingar och synsätt. Gå och träffa honom, snälla rara människor. En guldgruva. Tycker i alla fall jag.
Det här var ungefär första gången som det känns som om det vore en möjlighet att flytta tillbaka till Sverige :) nejdå, ingen oro. Jag stannar här så länge.
Hej Anna, kunde inte låta bli att småle lite åt din oro att ge mer högerinriktade läsare magont.
Kan lugna dig med att man isåfall har värre problem. I november hade jag ett möte med IDF´s utredningschef för Golstonerapporten General Baruch Spiegel, han tvekade inte en sekund utan sa rakt av att Israels vägran att samarbeta med Goldstone var en enorm tabbe. Så om man skulle ha problem med vad du säger så ger väl General Spiegel akut magsår ;-)
Reut Institute gör ett helt OK rekommendationer, vi från Diakonia träffade Gidi Grinstein och Reut-gänget i höstas de hade även noterat problemet att Israel börjar få fler och fler “vänner/advocaters” som faktiskt skadar Israels image (ex. “Bruna Israellobbyn” med SD, DF, LegaNord etc… samt olika mer disparata religiösa (Typ Kristna Sionister), ultrakonservativa och islamofobiska röster).
Här har väl alltid funnits en viss naivitet även från Israeliska diplomater att omfamna all som säger sig stödja Israel vilket kan slå rejält fel (Zvi Mazel och Helge Fossmo är ett bra exempel).
Om en positiv syn på Israel mer och mer börjar associeras med LivetsOrd, Sverigedemokrater, Rättshaverister, ultrakonservativa politiker så blir den imagen svår att tvätta bort.
Jag tror att precis som Isralerna borde akta sig för en del som kallar sig Israel vänner, så borde Palestinierna inse att alla som säger sig vara Palestinavänner inte heller har palestiniernas bästa för ögonen (typ Muhammed Omar och anhanget).
Båda sidor har nog faktiskt mer nytta av vänner som vågar säga ifrån ibland, det brukar ju riktiga vänner göra.
Otroligt vad kul det vore om Rabbi Schwartz kommer till Stockholm, håller tummarna.
Trevlig helg!! //Joakim
Hej Joakim,
Rabbi Schwartz kommer alltså på besök till Sthlm nästa helg, sedan får vi (ni) se. Fast jag skulle inte ha något emot om han stannar här i landet heller.
Jag har också läst och hört om IDF-generaler som varit väldigt kritiska till hur regeringen hanterade Goldstone, och jag tror allvarligt att Israel skulle ha vunnit på att samarbeta och att utnyttja tillfället till att ge sin egen version av händelseförloppet. Nu gör man det ändå, alldeles för sent.
Apropå vänner så fick jag syn på den här videon http://www.blip.tv/file/3199086 hos Marc Gopin. Inte så bra, tycker jag.
Anna anser således inte att Amira Hass och Gideon Levy representerar den israeliska vänstern trots att båda har en stor resonansbotten i vänstertidningen Haaretz.
Anna avfärdar Hass`skriverier med att hon är “journalist” men i min bok så representerar vänsterjournalister, just vänstern.
Sedan tar Diakonias representant Joakim Wohlfeil på sig helgonglorian och påstår sig förorda rättvisa i Mellanöstern genom att citera en israelisk general utan verifikation som motsätter sig Israels vägran att delta i Goldstonekommisionens Israelhatiska uppdrag.
Jag tror att Wohlfeil ljuger och Diakonias halvt antisemitiska record motsäger inte en sådan slutsats.
http://fredimellanostern.wordpress.com/2008/12/09/diakonia-devalverar-israeliska-liv-debatt-i-jerusalem-post/
Joakim,
Du tycks lida under vanföreställningen att Diakonia är en sådan “verklig vän” som säger ifrån ibland. Tyvärr är det så att Diakonia framstår som en politisk organisation förklädd till humanitär dito. Och Diakonias politiska agenda och desinformation ligger väldigt, väldigt nära dem som vill delegitimisera Israel.
1. Anna
“Jag blir mer och mer övertygad om att bojkott som strategi inte fungerar speciellt bra, …”
Jag har varit övertygad av min man sen länge tillbaka. Har inte judar varit boykottad i alla tider? Ska de sjunka till samma låga nivå? Boykott fungerar inte. Det ger en tillfredsställelse till vissa grupper som skjuter sig själva i foten.
Och nu har vi anklagelserna om organstöld i Haiti. Man begär att IDF och IMA ska göra en oberoende undersökning omedelbart för att bevisa att de anklagade är oskyldiga. Inget slut på eländet.
Anna
Först tror jag inte att de med någon intelligens läser den här typen av bloggar/debatter för att få reda på vad man själv tycker. Så skriv på. Dina vinklingar är intressanta.
Tycker att det är en god idé. Det är bara att jag inte har något större förtroende för Svensk Israelinformation, bara namnet lyser oengagemang, något som de här människorna söker. Men idén är lysande.
Sedan vet jag inte varför jag skulle lyssna på B’tselem. De är på många sätt redan rätt publika. Men visst. Att lyssna på Peace now vore däremot intressant. Tror att Peace now lärde sig en läxa av Oslo-eländet och det skulle vara givande att höra hur man ser på saken idag.
Med organisationer som “Rabbis for Human Rights” och liknande är det för min del såhär. Redan namnet säger att deras inställning är Israel inte skulle vara ett land for Human Rights. Sedan implicerar namnet att rabbiner som inte är medlemmar inte skulle vara för mänskliga rättigheter. För mig är det en väl magstark utgångspunkt. Men kanske det kan locka vänsterjudar. Fast det är också lika stor risk att de knyts mer till originalen (PGS m.fl.) än till de judiska kopiorna.
Förlåt en som lägger sig i men detta var en “rare chance”: Diakonias hållning i konflikten har från vad jag har sett hittills varit problematisk och djupt vinklad. Engagemanget för utsatta barn verkar t.ex. ha varit mycket selektivt. Joakim, den dag din egen grupp granskar och håller ledare på båda sidor ansvariga för missförhållanden och värre skulle Diakonia återfå lite av sin forna trovärdighet. Som det är nu verkar det alldeles för politiserat. Man leker “följa John” med några andra grupper som riktat in sig på en syndabock i en komplicerad konflikt. Tråkigt, men du har förstås fått denna kritik förr.
Joakim, håller med att stöd från vissa grupper inte hjälper Israels image och att vänner ska kunna kritisera. Å andra sidan är det lite märkligt när en grupp som inte brytt sig om Israel i annat än i negativ kontext nu säger sig bry sig om dess image. Det saknas som jag har uppfattat det balans i kritiken från din grupp. Om du verkligen vill värna om Israels image, varför inte ge Israel lite positiv uppmärksamhet, lite ingående förståelse för ett land som varit ansatt av fientliga och terroristiska grupper under så många år.
Varför inte högt och tydligt kritisera Hamas för dess brott mot egna och andra? Du skriver att riktiga vänner till palestinierna maste kunna såuga ifrån. Så har Diakonia sagt ifrån så det hörs? Jag kanske har missat nånting? Förslag: Arrangera en konsert för Hamas offer eller liknande. Eller rapportera om palestinier som tas om hand på israeliska sjukhus, om prematura palestinska och israeliska spädbarn som vårdas på samma rum och vars föräldrar turas om att vakta barnen. Det skullekanske kräva civilkurage i dagens svenska atmosfär, men om så, skulle min faster diakonissan, född 1892, inte behöva vända sig i sin grav av bedrövelse över att Diakonia har tappat fokus, glömt människorna för politiken. Tack, det var allt.
BR, de är välbekanta journalister med tydliga åsikter, men de representerar ingen grupp, organisation eller politiskt parti. Det jag försöker poängtera att det finns en stor, ganska tyst men mer mainstream-vänstergrupp i Israel som representeras av bl a de organisationer jag nämnde ovan. ACRI är också en civil rights grupp som jobbar väldigt brett i det israeliska samhället och inte bara fokuserar på ockupationen, precis som Rabbis for Human Rights som också har sociala projekt, undervisningsprojekt osv. Det handlar inte bara om anti-ockupation utan om hur det israeliska samhället kan bli ett rättvisare och jämlikare samhälle för ALLA grupper.
Apropå detta, ta tre minuter och kolla in följande klipp från just New Israel Fund. Antiisraeliskt? http://www.youtube.com/watch?v=-nNsmxA6oo0
Ulrika, vad trevligt att vi hittade en gemensam nämnare! Gillar sådant.
Danny, nej namnet implicerar inte det…det säger bara att det handlar om rabbiner, och att de jobbar för att promota mänskliga rättigheter. Som kränks i alla länder, i olika grader. De fokuserar på judendomens sociala och mänskliga sida, inte på den specifikt nationella. Kolla deras hemsida och gå absolut och lyssna på Rabbi Schwartz. Det här är inte fienden.
Och en väldigt intressant i the Forward om samarbete mellan IDF och israeliska och internationella människorättsorganisationer, http://forward.com/articles/125416/
PS till Danny: tack för uppmuntran att skriva. Min vinkling kommer från en väldigt stark övertygelse om att ett av de största hoten mot Israel är intern splittring, om det handlar om ultranationalistiska grupper på Västbanken (noar hagvaot) som inte accepterar den israeliska staten (den demokratiska biten), eller om det handlar om radikala antisionistiska vänstergrupper som inte heller accepterar den israeliska staten (den judiska biten). Det bästa sättet att motverka detta är att samarbeta brett med de grupper som är på “rätt” sida om stängslet, dvs med de mer sansade inom den nationalreligiösa rörelsen och med de grupper jag nämnde ovan.
Hej Anna
Oj, oj , oj, det verkar som de stackars sigaturerna BR och Tikotzinsky inte bara fick ont i magen, kommentarerna blev så magsura att det blev riktigt kul, …..var det kanske min kommentar om “LivetsOrd, Sverigedemokrater, Rättshaverister, ultrakonservativa” som stack till lite i magtrakten, men de kan säkert hitta nåt på Apoteket som hjälper ;-)
Det var en rikitigt sliskig länk till Marc Gorpin reportaget, han beskriver en kontext som jag tyvärr känner mer än väl.
Däremot var det kul att du uppmärksammade reportaget i Jewish Daily. En kul notis kan ju vara att de som gjorde jobbet inne i Gaza och följde folk till förhören med IDF i Erez etc.. är våra partners som jobbar med monitoring och alltså är Diakoniaarbete.
Det nästan roligaste i artikeln är dock avslutningsreaktionen från der überwacko Steinberg på NGO-monitor, de är uppenbarligen sura på oss, och om de inte gillar våra kontaktnät kommer de bli ännu mer bekymrade framöver.
Jag tror att mycket av paniken från NGO-monitor, JCPA o.dyl. kommer av just ett närmande mellan seriösa aktörer, som man med alla medel vill underminera och störa. Det finns trots allt en majoritet bland både Isareler och Palestininer för fred även om det innebär landavträdelser, och jag vet att man inom stora delar av bosättarrörelsen vill kortsluta den möjligheten. Men även bland exempelvis kristna sionister (som i Marc Gopin reportaget, där man förklarar att ett fredsavtal skulle vara från antikrist) där man önskar ett Isarel som är så aggresivt och expansivt som möjligt för att påskynda the “2´nd coming”, och då kan det ju vara värt att noreta att kristna sionister är storfinaniärer i JCPA som i sin tur betalar Steinbergs lön.
Håller helt med om din analys att vi måste nå ett skede där de moderata aktörerna lyssnar på varandra för att framför allt marginalisera extremisterna. Jag tycker vi har 2 parallella utvecklingar just nu där dels extrema krafter vinner inflytande genom exempelvis Lieberman, men också ett mycket intressant närmande mellan seriösa aktörer på båda sidor. Jag vet att det finns ett stort Israeliskt intresse för att separera sina kritiker mellan de som är kritiska mot staten Israel och de som är kritiska mot ockupationen. Framför allt för att de som bara ser ockupationen som problemet kan nå palestininer och i den kontexten vara tydliga med Israels rätt till existens, göra HR-monitoring, fördöma folkrättsbrott mot Israeler etc..
Som en Israelisk diplomat sa “when we critizize Hamas they just appreciate it, when you say something it hurts…..”
Allt gott !! //Joakim
PS! Anna, vet inte om jag har dina kontaktdetaljer, skulle du ha tid att ses nån gång så kan du maila joakim.wohlfeil@diakonia.se så skickar jag mitt Israeliska telefonnummer
Joakim, jag hör av mig.
Joakim, tankarna kommer liksom obedda: Ska man nu ta ett blad från din mun nu och anta från ditt utfall att du blev magsur för att kritiken mot Diakonia träffade rätt? :)
Allvarligt, ingen person, land eller grupp är över all kritik. Så även Diakonia, NGO-monitor och allsköns grupperingar. Många har nog goda skäl att bli magsura utan att för den skull ha anammat extremistiska tankesätt.
Jag undrar om inte de signaturer du nu tänker på som “stackare” är ganska så realistiska och kanske tom magsura över vissa fundamentalistiska kristnas teser sedan länge. Tror inte G.Tikotzinsky hyser några illusioner om deras mål. Det skulle nog hedra en representant för en svensk hjälporganisation att inte se ner på dem som kommer med legitim kritik eller sänka sig till spekulationer? Allvarligt igen: Man väntar sig bättre av en kristen hjälporganisation och deras representanter än spekuleringar.
Varför så defensiv vad NGO-monitor beträffar? Har de kritiserat Diakonia för starkt? :)
Hejsan A-K Roth, vet inte hur du menar riktig, jag uppfattade ingen konkret kritik mot Diakonia, och då finns det väl inget att bli sur för.
Om nån tycker jag har vanförställningar, har en (falsk?) helgongloria, eller att jag är halvantisemit så är det kritik mot mig som person, och om människor som inte har en aning om vem jag är har såna ideer så tar jag det faktiskt inte på allvar.
Och när man dessutom kallar Brigadgeneral Baruch Spiegel “en israelisk general utan verifikation” så kan väl till och med du hålla med om (eller missar jag att du bor på plats) att det knappast är nån som kan så mycket om den Israeliska kontexten.
Om du inte vet nåt om vår kritik mot Palestinska sidan så har du nog precis som du säger uppenbarligen missat något, eller rätt mycket, men det är enklare du hör av dig direkt så kan jag kanske förklara vad vi gör och framför allt vad som är effektivt. Även om det kanske förvånar så kan jag säga att Israeliska myndigheter är helt överens med oss hur man måste nå fram till exempelvis Hamas och PA med kritik. Det trevliga med Israelerna är att de inser att detta inte är en lek på bloggar eller svenska debattsidor utan det viktiga är resultat.
Sen kan jag hålla med vissa Isarelvänner att man ibland kan diskutera hur media fokuserar, när vi agerar i Sverige (alla frågor är ju inte relevant här) tas i princip identiska pressemmeddelanden om kritik mot Israeliska sidan eller palestinska sidan emot helt olika.
När det gäller NGO-monitor så har jag redan kommenterat det i media, som de flesta redan sett slog kritiken tillbaka mot dem själva när de försökte få europeiska tidningar att ta upp deras rapport, framför allt deras länkar till JCPA och finansiering granskades. När det gällde själva rapporten hade jag nöjet att höra journalister gapskatta när jag frågade om de ville fråga nåt om själva kritiken mot Diakonia. Jag brukar få tillfälle att granska deras rapporter i förväg men eftersom kvaliteten är så dålig att ingen tar dem på allvar brukar jag inte ens bry mig om att svara.
Hör av dig om du undrar nåt mer, är I sverige just nu +46 705 156145
//Joakim
“Jag brukar få tillfälle att granska deras rapporter i förväg men eftersom kvaliteten är så dålig att ingen tar dem på allvar brukar jag inte ens bry mig om att svara.”
Joakim,
du mäter upperbarligen med olika mått.
När det gäller Goldstone så kräver du att Israel samarbetar och världssamhället tar rapporten seriöst.
Men när det gäller en rapport som kritiserar din egen organisation vill du inte ens nedvärdiga dig att besvara den.
Din egen og Diakonias trovärdighet sjunker som ett resultat av ditt agerande.
“Apropå detta, ta tre minuter och kolla in följande klipp från just New Israel Fund. Antiisraeliskt?”
Shavua tov!
Anna,
om man finansierar grupper som Adalah, Mossawa och Mada al-Carmel som alla förnekar Israels rätt att vara en judisk stat, så är man antiisraelisk, anser jag åtminstone.
The New Israel Fund for Deepening the Jewish-Arab Rift : http://www.haaretz.com/hasen/spages/1149056.html
Joakim
Diakonia är en pro-palestinsk kristlig organisation som bedriver viktiga biståndsprojekt i många delar av vägen. Gott så. Den amerikanska kristna höger är pro-israelisk och har organisationer som driver viktiga biståndsprojekt i många delar av vägen. Gott även detta. Bägges analyser av konflikten mellan Araber och Judar ger mig migrän.
Anna
Om “bojkottten” av denna “zionistiska” vänster driver dem i armarna på Israelhatarna så är de inte mycket till zionister. Lika lite som om den i Sverige faktiska och absoluta bojkotten av personer med moderata högerzionistiska åsikter som jag, dreve mig i famnen på rasister och sverigedomokrater, vore jag mycket till antirasist.
Att kritisera Israel i Israel (eller i USA) är en helt annan verksamhet än att göra det i Sverige. Att tolka Israelers ointresse för Shalom Achshav eller Betselem på samma sätt som svenska judars leder till felaktiga resultat.
Ofer, argumentet kom från Reut Institute, en rätt prestigefylld think tank, det var inget jag tänkte ut när jag satt och vek tvätt. Det var de citat jag plockade ut, men jag tror att deras rekommendation stöder sig på ett lite mer övergripande synsätt än detta. Läs gärna deras rapport själv.
Den sista meningen är oklar.
Jag tycker fortfarande att Israels styrka i PR-kampen mot dem som vill delegitimisera Israel är just faktum att Israel är en rättsstat och ett pluralistiskt samhälle med många olika politiska åsikter. Men när det kommer till svensk proisarelisk debatt då är det bara Netanyahu och högerut som är acceptabla åsikter, precis som Roy påpekat ungefär en miljon gånger. Alla proisraeler talar ständigt om Israel som demokrati och rättsstat och åsiktspluralism, vilket är helt rätt och helt OK, men vägrar ge plats och legitimitet till denna åsiktspluralism. Enliigt min åsikt är det en kontraproduktiv hållning och en som inte ger en korrekt bild av det israeliska samhället. Svensk Israelinfo är väl just “info”, inte Likuds lokalkontor i Stockholm eller en falang till den israeliska ambassaden. Då borde den israeliska vänstern också få en plats – också för att den kan göra ett mycket bättre case för israelisk fredsvilja än någon annan och därmed ta ifrån Palestinagrupperna en hel del av sina argument.
Joakim,
Diakonias website är fylld med desinformation och halvsanningar om Israel och MÖ-konflikten. Tyvärr är det samma halvsanningar och desinformation som används av dem som försöker delegitimisear Israel. Saken har redan diskuterats på al-hamatzav.org – sök på bloggen för att hitta exempel. Om du inte hittar är du välkommen att fråga.
Utöver den problematiska icke-fakta information, så är texterna på Diakonias site genomsyrade av politiska ställningstaganden och åsikter, alla riktade mot Israel. Det är helt OK att göra så, men INTE om man utger sig för att vara en opartisk humanitär organisation. Jag anser att Diakonia seglar under falsk flagg.
Utöver det, så bör du ta mina åsikter om Diakonia som saklig kritik från en uppriktig vän, som bara vill ditt och organisatinens eget bästa. För om inte vänner skulle säga ifrån att Diakonia sysslar med hyckleri på högsta nivå, vem skulle då?
Bara ett kort PS: den här bloggen är faktiskt ett undantag – jag känner speciellt Tikotzinsky som en “staunch liberal” som verkligen tror på åsiktspluralism, och det var han som kontaktade mig och bad mig skriva här när jag började. Jag har också alltid fått total support från honom (och från de flesta andra i skribentlistan) när det gäller legitimiteten i mina texter och åsikter, även om inte alla alltid gillat dem.
http://www.nytimes.com/2010/02/12/opinion/12iht-edcohen.html?em
Det verkliga problemet
Apropå åsiktspluralism vill jag tipsa om Rav Shlomo Aviner “Do Not Say: Traitor!”:
http://www.ravaviner.com/2009/09/do-not-say-traitor.html
” Men när det kommer till svensk proisarelisk debatt då är det bara Netanyahu och högerut som är acceptabla åsikter, precis som Roy påpekat ungefär en miljon gånger.”
Jovisst. Men att Roy påstått det en miljon gånger gör det inte sant. Det är nämligen inte sant, det är totalt fel. Sanningen är tvärtom att de enda som kunnat få sina alster och tankar representerade i svenska mainstream-media är de som intar samma ståndpunkt som Shalom Achshav och vänsterut: Cordelia Edwardsson, Göran Rosenberg, Eli Göndör, Per Ahlmark, Lars Adaktusson, Anita Goldman, osv. Samtliga dessa har kraftfullt kritiserat Israel och (med undantag av Rosenberg i sin ungdom) detta utan att alltför ofta falla delegimitiseringsfolket i talet. Samtliga har förespråkat 2-statslösning och dömt ut bosättningspolitiken som idioti. Icke desto mindre har samtliga misstänkliggjorts i samma mainstream-media för att de är judar samt utanför mainstream-media utsatts för mer eller mindre förtäckta hot. Samtidigt – självfallet – som de använts som slagträn av delegimitiseringsfolket.
Jag begriper för mitt liv inte vad ni menar med “höger om Netanyahu”? Var exakt står Netanyahu, menar ni? Är han för eller emot en Palestinsk stat?, i princip eller av pragmatiska skäl? Den kritik som Roy då och då riktat mot svenska pro-israeliska debattörer har aldrig varit någon höger-vänster-analys, den har gått ut på att de är okunniga fjantar med en rosaskimrande israelbild. Står Israel Beiteinu till höger eller vänster om Netanyahu med sitt absurda förslag att kapa bort delar av Galilléen och strippa den arabiska befolkningen på sitt israeliska medborgarskap?
Slutligen – även de pro-Israeliska svenska organisationerna är för en 2-statslösning så vitt jag vet. Men det räcker alltså inte för att få tillgång till våra medier, eller för att slippa bli kallad diverse öknamn. Jag finner det föga förvånande att de inte bjuder in organisationer som hävdar att konflikten primärt är Israels fel och att det kommer att lösa sig bara Israel pressas till fler eftergifter.
Däremot skulle jag förstås gå och käfta med Shalom Achshav om de bjöds in, på samma sätt som jag gick och lyssnade på det charmiga gamla nötet Uri Avnery när han var här för att ta emot Right Livelihood Award. Men jag tror inte att det skulle göra från eller till i den svenska opinionen.
Anna #26,
Du har fortfarande mitt totala stöd för alla dina texter, både skrivna och framtida.
Jag anser inte att det finns rätt-och-fel i Israels strategiska val – det flesta strategier som föreslagits är helt legitima. Vad som skiljer är riskerna och priset. Det är lika legitimt att vilja utrymma Judea Samarien, som det är att vilja behålla det. Det är lika legitimt att vilja ha kärnvapen som det är att inte vilja. Det är lika legitimt att byta Golan mot ett fredstraktat som att motsätta sig det. Var och en väljer det strategiska scenario vars tänkbara outcome har en risk/pris faktor som ligger nära hans/hennes personliga preferenser. Tex så föredrar jag en militärtaktisk styrkeposition till priset av en försvagad geopolitisk position. Andra skribenter föredrar en (förhoppningsvis) mer gynnsam regional geopolitisk position för Israel i utbyte mot en svagare militärtaktisk position. Båda strategierna är lika legitima – endast om 10 eller 20 eller 50 år får vi facit om den valda strategin krävde ett oacceptabelt pris eller inte. Vi får naturligtvis aldrig facit för strategin som vi inte följde. Det är inte heller nödvändigt att en strategi leder till en rosa framtid och den andra till katastrof. Båda kan leda till katastrof, eller en rosa framtid.
Diakonia försöker, genom bl.a haltungade propagandister som Joakim Wohlfeil, dölja att organisationen inte enbart sysslar med bistånd utan har en alldeles klar politisk agenda, nämligen att deslegitimera Israel.
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/diakonias-haexjakt-paa-den-judiska-staten-israel-263850
http://fredimellanostern.wordpress.com/2008/10/27/kyrkans-%E2%80%9Dfoljeslagare%E2%80%9D-gor-%E2%80%9Dmera-skada-an-nytta%E2%80%9D/
Det är ganska bedrövligt att läsa de skrifter som emanerar från Diakonia där sällan eller aldrig någon kritik riktas mot islamisterna i Hamas eller Hezbollah.
Diakonia har givetvis rätt att vara Israelfientlig och att moraliskt stödja islamism (även om det är märkligt att en organisation som kallar sig kristen gör så) men då skall inte Diakonia segla under sin falska flagg som en biståndsorganisation utan framträda som den antiisraeliska lobbyrörelse som den är.
Joakim Wohlfeil är ett ont antiisraeliskt genius som utnyttjar den israeliska demokratins yttrande och tryckfrihet för att smutskasta sitt värdland och som använder de svenska skattebetalarnas finansiering av SIDA som delvis finansierar Diakonias aktiviteter för att indirekt stödja en radikal islamism.
Joakim Wohlfeil borde skämmas och den israeliska vänstern borde upphöra med sina kontakter med denne hycklare.
/BR
22. Isak
“om man finansierar grupper som Adalah, Mossawa och Mada al-Carmel som alla förnekar Israels rätt att vara en judisk stat, så är man antiisraelisk, anser jag åtminstone.”
Ja, det gäller att verifiera vem man skriver ut sin check till. The ZOA har nyligen anklagat New Israel Fund för att fondera bl a ovanstående grupper.
Hejsan G. Tikotzinsky
Jag har stort förtroende för vad Anna säger. Om du är en uppriktig person så är du mer än välkommen att höra av dig med dina synpunkter, hittar du några som helst faktafel så tar jag gärna emot dem.
Du får gärna fråga hur vi jobbar, vilka vi jobbar med, varför vi prioriterar som vi gör,hur vi jobbar med faktakontroll…. vem vet du kanske blir rejält förvånad.
Som jag antydde i en tidigare kommentar så kan man ibland bli lite less på debatten i Sverige som ofta har lägre till tak och ramlar ner i sandlådan är på plats där man talar med människor vars liv påverkas på allvar av konflikten.
Här hemma sitter folk fortfarande fast i de utmodiga pro-israel/pro-palestina dikena vilket är löjligt i en verklighet som är så mångfacetterad med så många åsikter och agendor på varje sida.
Det enklaste är att höra av sig direkt via telefon eller träffas, det är inte min favorit och sitta och svara på jättelånga mail utan tycker bättre om ett rakt samtal. Det går bra att ses både i Stockholm eller Jerusalem, eller ring, maila så får du också mina kontaktuppgifter joakim.wohlfeil@diakonia.se
PS!! Vad skönt att Herr BR bara avråder den Israeliska vänstern att sluta umgås med mig, då är det alltså inga problem att vi fortsätter jobba med den Israeliska högern. Jag är säker på att dina åsikter väger tungt hos både höger och vänster i Israel ;-)))))
Joakim,
Det är inte min uppgift att designa Diakonias website. De gör ni själva, och resultatet har blivit att Diakonia framstår såsom jag beskrivit. Om du letar efter konkreta exempel på desinformation så är här ett:
Angående UNSC 242 i Diakonias sammanfattning: “Att Israels trupper dras tillbaka från de områden som ockuperades 1967.” Det engelska originalet har ingen bestämd artikel – du är säkert medveten om den 40 år gamla tolkningskontroversen. Att Diakonia väljer att publicera en förfalskad översättning ser jag som ett led i organisationens desinformationskampanj.
Ang Diakonia hyser jag personligen inga illusioner. Man var drivande i den s.k. HOPP-kampanjen och det räcker och blir över för undertecknad.S
åvitt jag kunde läsa mig till försökte Diakonia undvika NGO-monitors kritik. Inte, vilket vore det logiska, genom att sakligt bemötade den, utan istället genom helt undvika den och istället ifrågasätta trovärdigheten och finansieringen av kritikern. Kritikern skulle ha vara mer trovärdig mot Diakonia om kritiern också kritiserade judiska NGO:s. Ett något mer klassiskt exempel på damage control är svår att finna. Trodde ni verkligen att folk gick på det enkla greppet?
Om Diakonia som en del av kyrkan skulle drivas av någon form av humantänkande skulle man, istället för att pådyvla judar sin i eget tycke högre moral och fredvilja, starta en omfattande djuplodande kampanj med uppgift att undervisa den islamska världen om vad judehat och judefientlighet är, vad de negativa erfarenheterna man har av att utöva detta för egen del har varit och varför det är klokt att inte fortsätta judehatets konstform i ännu fler generationer.
Den dagen kyrkan och dess olika organisationer lika hangripligen och metodiskt som när man skapade judefientligheten och aggerade judefientligt på allvar och uthållig aktivt försvarar judar från att bli utsatta för judehat , först den dagen kommer ni att kunna komma på judars nivå av moraliska standard.
Håller inte alls med Prof. Svartvik om att kyrkan har gjort den bot man kan kräva av den. Det enda man har gjort är att ha ändrat sin dogm en gnutta. Men lade man ned 2000 år (för svensk del mindre men ändå avsevärd tid) på att skapa den situation som konflikten mellan islamister och judar är ett resultat av idag kan man gott lägga 500 år på att ställa saken till rätta igen.
Börja driv en HOPP-kampanj för oss judar bara så att vi en gång för alla faktiskt kan tro att det finns ett hopp på att kunna bli befriade från det ok ni är skuld till och fortfarande aktivt trycker på oss med er kritik och ert moraliserande.
Hejsan G.
Men snälla Tikotzinsky, alla dessa hårda omdömen för ett exempel som du dessutom hade sluppit fråga vidare om du kollar mer på sajten.
Som du själv gissar är jag helt medveten om den 40 år gamla kontroversen mellan den engelska, franska, spanska, ryska översättningen, det varkar du också vara, så då kan vi ju skippa larv som anklagelser om falsköversättning o.dyl. håll med om att samtalet blir bättre om man håller sig lite professionell (kolla gärna in Isarel MFA tolkning, där konstaterar man också att det finns olika versioner, men åberopar skäl för den tolkning man själv förordar).
Vi kan ju börja med att sortera ut spanska och ryska, även de styrkt texten på vår svenska hemsida, om vissa folkrättare faktiskt skulle väga in dem så kan jag hålla med om att endast Franska och Engelska var arbetsspråk 1967.
1. om du istället läser vår sajt på engelska hittar du naturligtvis den översättningen du förordar (eller till och med både franska och engelska)
2. På svenska har vi helt enkelt valt den version som är vanligast bland folkrättare i Sverige, och du kommer även finna att den används av majoriteten av våra politiker och inte minst UD.
3. Då sajten är på engelska och Svenska var det dessutom naturligt att båda officiella versionerna fanns med
Nu måste jag fråga dig seriöst, detta var enligt dig ett led i “Diakonias desinformationskampanj”, vart är resten av kampanjen ?
Är dina övriga “bevis” för kampanjen lika väl underbyggda ?
Som sagt, inget emot en diskussion, men lite mer substans behövs nog !!
Tov Mazel /Joakim
Joakim,
Nej, inte alla dessa hårda omdömen för ett exempel, utan ett exempel på alla dessa hårda omdömen. Det är inte samma sak. Du tycks inte riktigt har förstått min kritik av Diakonia. Det är helt OK att redovisa de politiska åsikter som ni gör, problemet är att ni torgför en kontroversiell tolkning som absolut sanning. Så till några synpunkter till din ganska förvånande kommentar ovan.
Diakonia är en svensk organisation. Jag förmodar att ni publicerar på svenska för att svensk-talande skall läsa den versionen. Om ni anser att den engelska versionen framhäver organisationens ståndpunkter bättre än den svenska så borde ni varna svenska läsare klart och tydligt att så är fallet. Jag medger villigt att jag inte hade en tanke på att jämföra er svenska text med er engelska. Varför skulle jag göra det? Om ni känner till att det råder en discrepancy och du anser att den svenska versionen är felaktig – varför låter ni den stå kvar?
Du bör också hålla i minnet att det råder en tolkningskontrovers, inte översättningskontrovers. Det är inte heller samma sak. Det är, indeed, en falsk översättning som Diakonia presenterar. Diakonias version är en av många möjliga politiska tolkningar, men inte en av många möjliga översättningar av det engelska originalet.
Enligt UNSC, så har den engelska versionen tolkningsföreträde framför den franska. Översättningar till andra språk är irrelevanta.
Intressant att du åberopar vad svenska politiker anser vara rätt verson. Jag har aldrig hört talas om någon som åberopar en enkät bland svenska politiker som metodik för att hitta rätt översättning av en engelsk text. Man kan ju också fråga sig vad som gör svenska politker till sådana experter på MÖ-konflikten att de upphöjs till officiella uttolkare av UNSC. Jag kan inte heller hjälpa att jag drar lite på smilbanden när en humanitär organisation som påstår sig vara opolitisk hänvisar till politiker i kontroversiella tolkningsfrågor.
Vad gäller svenska “folkrättare” så måste jag bekänna att jag inte vet vem du refererar till. Det finns ett antal svenskar som sysslar med internationel juridik, både akademiker och praktiker. De flesta svenska självutnämnda experter på IHL faller under gruppen politker, se ovan.
Eftersom Diakonia tycks vara medvetna om kontroversen, så hade det varit naturligt att nämna den i sammanhanget, och inte bara köra på som om Diakonias version är den absoluta sanningen. Det är helt OK att göra så, för en POLITISK organisation, men inte för en opolitisk humanitär organisation. Genom att välja sida i en politisk tolkningskontrovers så bekräftar ju Diakonia min uppfattning att organisationen har en politisk agenda.
Återigen, men snälla Tikotzinsky, om detta var ett “ett exempel på alla dessa hårda omdömen” så kan väl till och med du hålla med om att något mer tydligt hade varit lämpligt. Som sagt, vart är resten av “kampanjen” ?
Att enbart den Engelska versionen är officiell var nytt för mig vart står det ? Uppenbarligen har även Isareliska MFA missat det. Jag har givetvis träffat Daniel Taub som är Isareliska UD´s folkrättsexpert, han är definitivt en yrkesman och kan både skälen som talat för och emot hans tolkningar och undviker så gott som alltid just såna svepande omdömen som du gör i detta. jag tycker den Isareliska kritiken är saklig och proffesionell (den har vi också länkat till på vår sida), även om jag anser att deras slutsats inte är den generella tolkningen.
Du går ju mycket längre än vad Isareliska staten gör i sin beskrivning av denna fråga och det känns inte relevant att även inkludera en Tikotzinsky-tolkning.
Och grundfrågan, vart är resten av “kampanjen” ? (men som sagt hör hellre av dig direkt)
Men Danny, det är ju illusioner du har, och sprider om Diakonia. Dessutom HOPP var ju en kampanj för Isareliska produkter, vad var problemet ?
HOPP kampanjen uppmanade folk att fråga om produkterna kom från Isarel eller från bosättningar, samt att regeringen och EU skulle kräva att Isarel uppfyllde villkoren i handelsavtalet att inte inkludera bosättarprodukter i den tullfria exporten. Var det fel på avtalet ?? Om inte, var det då fel att kräva att det skulle efterlevas ? Efter HOPP och andra kampanjer så införde både EU och Isarel nya rutiner så att man kan skilja på de Israeliska produkter som ingår i avtalet och de bosättarprodukter som inte ingår, om detta är fel så har ju även Isarel gjorde fel som förbättrade sina rutiner.
HOPP var som sagt före min tid, men jag har i flera sammahang sagt att som jag hade designat kampanjen hade den istället hetat nåt i stil med “Köp Isareliskt”, det hade funkat perfekt med innehållet…
OK, låt mig avsluta med NGO-monitor, jag trodde det mesta redan var sagt i det officiella samtalet. Det var inte Diakonia som vände reportagen till att granska NGO-monitor, vi styr faktiskt inte media (även om det vore en bekväm tanke). NGO-monitor gjode hela det jobbet själva, om man kommer med en massa kontroversiella slutsatser, men sen inte verifiera dem så ligger man illa till när man talar med media. Vi kunde svara på frågorna, de kunde inte det, så enkelt var det.
Jag har till och med vid ett tillfället tagit mig tid att träffa dem, och fick se en del av underlagen, de skulle inte hållit i en uppsats på gymnasiet. När sen de blev oense inbördes om hur underlagen skulle tolkas kände jag att det bara blev för mycket.
Jag bad dem istället att förklara hur de skulle vilja att vi jobbade, då föreslog de att -Diakonia generellt borde jobba lite närmare “valda” regeringar. Då förklarade jag att det skulle bli ett enormt problem i de palestinska samhället eftersom vi exempelvis har en princip att inte jobba med Hamas.
Då förslog de att man inte bara behöver ta hänsyn till vilka som folk röstat på utan kanske -vilka som de-facto har makten”, då förklarade jag att det knappast vore acceptabelt för vårt arbete i Zimbabwe, Burma, SriLanka, Somalia osv…
Då började de förklara varför -Isarel måste särbehandlas…… Ridå….
Enkelt uttryckt, om NGO-monitor vill tas på allvar måste de drastiskt höja kvaliten, göra faktakontroll, applicera, beskriva och följa en etablerad akademisk metod. Alltså enkla grundkrav för alla som sysslar med forskning på grundläggade nivå. Att som nu skriva debattartiklar och kalla det rapporter leder just till att man själv ifrågasätts.
Vi ska heller inte glömma Diakonias lögnaktiga Assa ABloy-kampanj.
Kampanjen har bara ett syfte, att sprida lögner om judars rätt och göra livet besvärligt för judar bosatta i Judéen och Samarien. (Hur kommer det sig förresten att Diakonias personal, när de predikar ur sina heliga böcker kallar området Judéen och Samarien, men när de umgås med omvärlden kallar området för Västbanken?) På sin webbsida hänvisar man också till det starkt kontroversiella UNOCH som auktoritativ instans.
Nog är det entydligt att Diakonia har valt sida och vems sida som man har valt att stå på.
Timeouten är ett faktum. Väskan är packad. Snart taxi till flygplatsen. Vill inte blogga, vill inte kommentera. Men bifogar ett gammalt inlägg (21/10-08):
Det går varken att klippa eller klistra eller kopiera idag. Nåväl – sök! Leta efter “Diakonias etiska kollaps”. Ajö. Timeout är helt rätt.
Diakonia har valt en antiisraelisk sida för länge sedan.
Det visar inte minst det långvariga fasthållandet vid Piece Nows falska skildring av de israeliska nybyggnaderna.
http://fredimellanostern.wordpress.com/2008/12/19/sa-baserade-sig-diakonia-skr-och-palestinagrupperna-pa-falskt-material-fran-peace-now-om-bosattningar/
Diakonia säger sig också vilja värna om de kristna grupperna i Mellanöstern men har mig veterligen, med få undantag, enbart kritiserat religionsfrihetens Israel medan det muslimska förtrycket mot kristna i hela arabvärlden, inkluderande Västbanken och Gaza enbart berörs bisatsmässigt.
Just att Diakonia inte öppet redovisar sin antiisraelism utan hävdar att man är en biståndsorganisation enbart samt upprätthåller nära band med den svenska s.k. kristna vänstern som ju är djupt Israelhatisk,, gör Wohlfeil & Co till monumentala hycklare.
/BR.
Det var intressant att få en se diskussion med en Diakonia-representant.
Som BR noterade ovan, det skulle vara intressant med en jämförande diskussion om Diakonias attityd och stöd(?) för t.ex. kopternas svåra situation i Egypten?
Ja, om nu Diakonia´s rapporter är lögnaktiga, antiisraeliska osv.. osv är det väl inget problem. Då skulle de ju inte tas på allvar. Men nu verkar ju inte riktigt verkligheten se ut på det sättet, här får man själv bedöma varför det blir så.
Att peppra kommentarsidan med länkar till en massa bloggtexter som vanliga media inte ens tar i med tång kanske är bra för självkänslan. Men det finns rätt naturliga förklaringar varför vissa påståenden stannar på bloggar och debattsidor men inte blir jounalistik.
Jag blir imponerad av att vissa här är engagerande för mellanösterns kristna, åk gärna till exempelvis Betlehem, Beirut, Erbil, Duhok etc.. och fråga dem om vad de tycker om Diakonia´s arbete.
När det gäller den blogglänk som handlade om följeslagarprogrammet SEAPPI (där Isarel en gång i tiden tackade nej till erbjudandet att ha följeslagare i Israel) så är det sant att Cordelia skrev en kritisk artikel i SvD. Dagen därpå skedde det unika att SvD´s internationella chefredaktör inte bara gjorde en korrigering, utan en hel artikel om SEAPPI och bad om ursäkt för missförstånden.
Cordelia hade exempelvis skrivit att hon tyckte att Machsom Watch gjorde ett bättre jobb, Macsom Watch kontrade med att SEAPPI är en av deras närmaste partners och ofta en nödvändig förutsättning för MW-arbete + att man under alla år av samarbete varken sett eller hört om några av de incidenter som beskevs i artikeln i samband med SEAPPI. Det visade sig att Cordelia inte haft koll på att SEAPPI alltid jobbar med tydliga identifikationsmärken på sina kläder, och blandat ihop dem med olika aktivister (ex. ISM) . Ibland kan det bli fel även för de bästa, men om man hänvisar till en artikel i ämnet kan man väl nämna både (annars kan man ju lätt få intrycket att den som postar länken inte har intresse av vad som är sanning, utan bara ville få fram en kritik som passade den egna uppfattningen)
Nu är det snart slut på helgen, och jag har nog aldrig lagt så mycket tid att skriva kommentarer på en bloggsida, ni är välkomna att ringa med synpunkter, kritik, beröm, förslag… eller korrigeringar av Diakonia´s material om ni skulle hitta några.
//Joakim / telefon +46-705-156145
Jag har sett SEAPPI-aktivister med väldigt tydlig beteckning på kläderna, de finns på lite olika ställen. Ofta har de så blont hår att man liksom inte kan missa dem i alla fall :) Jag har tyvärr också mött vad jag tror var EAPPI-aktivister (de var från Norge och någon annanstans ifrån tror jag) i Jayous som inte var speciellt glada att träffa israeler (jag var med ett gäng från Rabbis for Human Rights) och åtminstone en EAPPI-kille från Falun som var supertrevlig och som jag pratade lite med under olivträden.
Jag har fått intrycket (igen: det här är ingen vetenskaplig undersökning utan personliga intryck) att de yngre är mer arga och radikala i sitt förhållningssätt medan de äldre har varit mycket mer diplomatiska och öppna. Men jag har inte träffat så många.
Posten handlade f ö inte om Diakonia, så den biten avstår jag helt från att kommentera. Men det är uppenbart att vad Diakonia gjort och inte gjort så har de extremt dålig image bland svensk-israeler och svenska proisraeler.
Hade tänkt att inte skriva nåt mer men, kan inte låta bli kommentera Anna´s inlägg.
Kul att du träffat på EAPPI, om de inte gillade att träffa RHR så skulle jag tro det var nån annan, eftersom de jobbar tätt ihop och RHR ofta är med i utbilningen.
Hade de inte tydliga västar på sig var det definitivt inte EAPPI, i Jayyos/Qualqilja finns också exempelvis ISM.
Alla är dock inte blonda, det senaste tillskottet är Sydafrikanerna (som faktiskt tränats av Svenskarna, många är fd. antiapartheidaktivister och riktigt, riktigt intressanta att tala med efter några månader i fält.)
Kul att du också noterade ålders-sammansättningen, EAPPI är ibland rena pensionärsverksamheten vilket är jättebra, man får motiverade personer med ofta stor yrkeskompetens, och som du säkert vet så finns det fördelar med att vara lite gråhårig i ett samhälle där man faktiskt lyssnar på äldre.
Kan dela din analys om att vi inte har bästa imagen bland många som kallar sig pro-israeler. Men om det rör sig om folk som i praktiken är pro-ockupation så får man stå ut med det. Fast det kan vara bra att veta lite mer vad vi gör, nyligen var det exempelvis Diakonia´s partners som ordnade studiebesök och guidade i Sderot för samfundet Sverige-Israels studieresa i höstas och jag hörde bara goda omdömen om både besöket och vår guide.
För mig är det viktigast att positionera Diakonia pro-fred, pro-MR/IHL, pro-civilbefolkning (oavsett om det är Israeler eller Palestiiner) istället för de förlegade pro-Israel/Palestina.
Vi hörs !! /Joakim
Tack för mig i denna debatt, men ni som vill fortsätta diskussionen med mig får gärna ringa.
45. Anna
“Men det är uppenbart att vad Diakonia gjort och inte gjort så har de extremt dålig image bland svensk-israeler och svenska proisraeler.”
Jag lägger till Svenska Kyrkan och signerar.
Joakim Wohlfeil har fått flera passningar om att tala om förtrycket av kristna i arabvärlden. Han har inte tagit emot dem utan fortsätter att orera om Israel.
Därmed verifierar han den kritik som ett antal kommentatorer riktat mot Diakonia.
/BR
Ett stort TACK till Joakim, för att han tog sig tiden och skrev en rad klarläggande, belysande och intressanta kommentarer! :)
Ah, enligt Diakonias sida över deras aktiviteter, så verkar organisationen helt enkelt inte vara intresserad av att kritisera Egyptens hantering av sina minoriteter.
http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=338
Det var ett väldigt klargörande svar på varför man aldrig sett ett uns av kritik när Kopter t.ex. mördas i Egypten. Så Diakonia kritiserar VERKLIGEN inte ens när Kopter i hög utrsträckning hindras bygga kyrkor?? Det är faktiskt rätt roligt.
Man tycker Joakim Wohlfeil kunde berättat det själv, istället för att avfärda all kritik som undermålig — utan referenser. Men det kanske är lättare att slingra sig än att motivera så pass olika standarder för olika länder.
Joakim,
Först och främst tack för att du tagit tid att kommentera hos oss. Här är några repliker:
1. Du efterlyser fler exempel på varför Diakonia uppfattas som en politisk organisation under falsk flagg. Det är inte svårt att hitta på Diakonias site. Här är några stycken –
A. “Gruppmedlemmar som inte följer dessa villkor, exempelvis individer som inte är med i väpnade grupper som deltar direkt i våldsamt motstånd, anses inte vara kombattanter och får inte statusen som krigsfånge. De är civila och skyddade personer som kan ställas till svars för att ha illegalt deltagit i striderna.” Helt fel. Det står klart och tydligt i GC att civila som deltager i strider INTE är skyddade personer.
B. “fortsätter Israel att de facto kontrollera Gazas gränser och viktiga publika tjänster såsom vatten, el, kommunikationssystem och även befolkningsregistret.” Egypten kontrollerar gränsen mellan Gaza och Egypten. Exakt vilka kommunikationssystem kontrollerar Israel utöver Oslo-avtalens ramverk?
C. “Raketer avfyras från Gaza, ett ockuperat territorium, snarare än från en annan stat. Såsom anges i Internationella domstolens rådgivande yttrande om muren från 2004 kan Israel inte använda sig av rätten till självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan mot ett väpnat angrepp som inte kommer från en annan stat.” En annan åsikt är att yttrandet från 2004 inte längre är relevant eftersom Israel inte har fysisk kontroll inne i Gazas territorium.
D. ” Enligt Al Mezan Center for Human Rights sköt det israeliska flygvapnet den 4 januari 2009 kl 9:30 en missil mot en man och hans söner medan de samlade ved för uppvärmning och matlagning. Fem människor dödades i attacken. Detta är till synes en attack som vid första anblicken tycks strida mot principen om åtskillnad. Att avsiktligt angripa civila är ett krigsbrott.” Har Diakonia diskuterat detta enskilda fall med IDF? Det är inget krigsbrott att träffa civila av misstag.
F. “IDF:s militära policy under Operation Cast Lead såg hela befolkningen och dess egendom som tillhörande Hamas vilket enligt IHL utgör kollektiv bestraffning av hela Gazas befolkning – förbjudet under IHL såsom repressalier mot skyddade personer.” Helt fel – IDF gjorde allt för att varna civilpersoner att lämna de hus som skulle bombas – med andra ord IDF såg INTE hela befolkningen som tillhörande Hamas.
Osv, osv.
2. Vår diskussion kring 242 och din högst märkliga kommentar #38
A. Jag har inte med ett enda ord tolkat resolutionestexten. Jag har diskuterat Diakonias översättning. Det är symptomatiskt för desinformatörer att inte åtskilja mellan tolkning och översättning.
B. Min personliga åsikt om hur texten bör tolkas är att resolutionen är irrelevant år 2010. (Men desinformation kring resolutionen är högst relevant, därav vår diskussion.)
C. Tyvärr smög sig ett tryckfel in i min tidigare kommentar #37. “Enligt UNSC EXPERTER, så har den engelska versionen tolkningsföreträde framför den franska. Översättningar till andra språk är irrelevanta.” skulle det stå. Det kunde du naturligtvis inte veta – beklagar misstaget. Hur som helst, så är mina UNSC experter likvärdiga Diakonias “folkrättare” som juridisk auktoritet – det var hela poängen.
D. Vi tycks vara helt överens om att UNSC 242 har gett upphov till många olika tolkningar. Du skriver till och med att du har stor förståelse för Israels tolkning, även om du inte instämmer. Varför nämner då inte Diakonia att den publicerade tolkningen på den svenska siten är omstridd? Det är hela poängen i vår diskussion – Diakonia får ha vilken politisk åsikt som helst, men det är falsk flagg att torgföra sådan politiska åsikter som opolitisk humanitär sanning.
Till Bernt citat” Ah, enligt Diakonias sida över deras aktiviteter, så verkar organisationen helt enkelt inte vara intresserad av att kritisera Egyptens hantering av sina minoriteter.” slut citat. Eftersom jag är månatlig givare till Diakonia blir jag öpprörd att om man försöket beljuga Diakonia, du Bernt läs på Diakonia hemsida:http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=357
Diakonia stöder Koptiska grupper i Egypten (via Coptic Evangelical Organisation for Social Services/CEOSS) och jobbar med MR (där som sagt religionsfrihet ingår)”
Diakonia har även kritiserat Hamas: http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/diakonia/pressrelease/view/palestinska-organisationer-utred-hamas-krigsbrott-363362
Diakonia ställer sig alltid frågan ” varför behöver människorna bistånd?” I ex. Gaza är det uppenbart att den Israeliska blockaden mot Gaza skapar fattigdom, Gazaborna vill inte leva på allmosor i evighet, de vill kunna försörja sig själva.
Citat”Jag rör mig i ett land där folket andas rädsla. På bussen till den stora staden vid Medelhavet hamnar jag bredvid Ruth som varje dag åker från Jerusalem till Tel Aviv, där hon arbetar med arbetskraftsinvandring. Samtidigt som mellan 50-65% av palestinierna på Västbanken går arbetslösa och inte får tillstånd att komma in i Israel tar man emot 200000 arbetskraftsinvandrare från Filippinerna, Thailand m.fl. länder. slut citat läs mer:http://palestinagunnar.blogg.se/2010/february/en-dag-som-turist-i-israel.html
“egon berglund”:
Om Diakonia arbetat med Kopters svårigheter att bygga kyrkor — så hade jag nog fått se det nu. (Hjälporganisationer sätter sällan ljuset under skäppan!)
Men visst, med tanke på Diakonias frikyrkliga historia (konventikelplaket etc) så är nog inte ordet “rolig”. Det ger snarare en obehaglig smak i munnen.
Så det stör inte dig, Egon, att dina stödpengar inte prioriterar nedtryckta av… ah, jag kan nog inte ta i det här för det blir väl personligt och elakt. Det är ju för att du försvarar en oförsvarlig position enligt din egen bakgrund, men jag ska inte strö salt i ditt sår.
Apropå palestinier och arbete i Israel…
Det var rätt öppet till Västbanken/Gaza och folk arbetade i Israel, fram tills terrorn mot civila israeler blev för stor. Då stängdes gränserna — till stor skada ÄVEN för israelisk ekonomi. (Andra kommer att svara mycket kunnigare.)
Jag följer Mellanöstern mest för att det säger mycket om svenska medier om man läser BBC och NY Times parallelllt. Så min reaktion på ditt exempel är upprördhet över att du inte har lärt dig orsakerna i dina dagliga nyheter till att palestinierna inte längre kan arbeta i Israel.
Så jag säger inte att Israel inte gör saker som inte kan kritiseras. (Den typen av stämplingar är faktiskt generellt misslyckat här — följ vad t.ex. Anna Veeder skrivit på bloggen. jag skulle följa någon motsvarande på den palestinska sidan också, om jag hittade någon. T.ex. bloggen du citerade Egon, den argumenterade ju rent oseriöst.)
Det finns givetsvis hjälpbehov på många ställen. Diakonia har inte en sida med sina prioriteringar? Både för hjälp och kritik?
Du använde åtminstone inte personangrepp och avfärdanden av en grupp människor, som Joakim ovan när han inte kunde bemöta argument.
Egon Berglunds apologi för Diakonia var helt väntad. Berglund driver bloggen “Mina minsta Bröder” som nästan uteslutande levererar ensidig kritik av Israel.
Att Egypten blockerar Gaza åtskilligt mer hermetiskt än Israel är således helt ointressant för Berglund liksom att Jordanien tar ifrån palestinierna på Västbanken deras medborgarskap.
http://www.nytimes.com/2010/02/02/world/middleeast/02briefs-Jordan.html?scp=1&sq=A%20human%20rights%20group%20criticized%20Jordan%20on%20Monday%20for%20stripping%20the%20citizenship%20of%20nearly%203,000%20Jordanians%20&st=cse
Egon Berglund tillhör den kristna vänstern vilket i sig är en contradictio in adjecto eftersom socialismen har en mycket uttalad ateistisk ideologisk tradion.
Berglunds blogg bör mer adekvat enbart klassificeras som vänster vilket bäst täcker in det Israelhat som där kolporteras.
/BR
Egon,
Skämtar du? I din länk står att 11 palestinska organisationer kräver att Hamas krigsbrott utreds. Diakonia är visserligen sammarbetsparner med de palestinska organisationerna, men det står ingenting om att Diakonia ställer sig bakom kravet.
Jag kan bara säga att jag är full av beundran för de som orkar föra debatten med de kristna.
Att kategorisera min blogg “Dessa mina minsta bröder” enligt en höger/vänsterskala är felaktigt. Bloggens grundsyn är att folkrätten skall gälla alla människor, den måste istället kategoriserat enligt sin teologisk synsätt, den tar avstånd från den i frikyrkor förhärskade teologin som kallas kristen sionism. ( vad det är kan intresserade se på en länkad you-tubefilm som talar om vad den går ut på) se länk
http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2009/11/domsondag.html
Ni troende judar/israeler borde tänka till när ni välkomnar detta stöd frå kristna sionister: I en intervju i tidningen Dagen 5 december 2008 med Peter Borenstein företrädare för den judiska församlingen i Göteborg . Citat: När man ibland hör exempelvis amerikanska predikanter kan man undra om de främst är intresserade av att stödja det judiska folket, eller i att försöka få vissa profetior att gå i uppfyllelse så att Jesus kan komma tillbaka? – Det är svårt för mig att veta om inte har lyssnat på de amerikanska predikanterna. Men jag träffar många kristna här och märker den starka fokuseringen på detta. Ibland snuddar jag vid tanken att man vill hjälpa utvecklingen på traven, att man ser oss som en bricka i ett spel. Men det är inget jag vet. Den judiska uppfattningen är att Herrens vägar är outgrundliga, så att vi människor skulle kunna skynda på ett skeende, det är oerhört förmätet att tänka så. I vissa kretsar i USA ser man varje territoriell eftergift som Israel gör som ett brott mot Guds plan. Men Peter Borenstein tror dock inte att stödet från amerikanska kristna minskar staten Israels möjligheter till fred. Slut citat.
http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2009/04/fredens-dodgravare.html
Citat” I din länk står att 11 palestinska organisationer kräver att Hamas krigsbrott utreds. Diakonia är visserligen sammarbetsparner med de palestinska organisationerna, men det står ingenting om att Diakonia ställer sig bakom kravet. slut cita tG. Tikotzinsky
Mitt svar: Det nåt som heter taktik också, alla som kan lite om mellanösternpolitik inser att ett uttalande av 11 palestinska MR-organisationer skulle försvagas av att en eller flera ”västliga” organisationer stod som undertecknare på själva uttalandet.
http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2009/04/fredens-dodgravare.html
“Skämtar du?”
Nej, han menar allvar. Kampanjen drivs på begäran av islamisterna. Vem som för ut vilket budskap är bara en teknisk fråga.
“Jag kan bara säga att jag är full av beundran för de som orkar föra debatten med de kristna.”
Vilka andra konstruktiva alternativ har vi? Våra föräldras och förfäders väg är ju väl utprovad.
Israel är ju det enda skälet till att de inte kan göra med oss som de har gjort med oss tidigare. De avskyr givetvis situationen med att vi håller deras (ersättningsteologiskt) heliga stad. Det är en näsa för dem så de gör gemensam sak med islamisterna.
Som jag ser det måste vi ta debatten och vi måste göra det med en viss rättframhet och direkthet med målet att de någon gång kommer över sin självgodet och sitt översitteri.
Egon Berglund har fortfarande inte svarat på varför han itererar samma ensidiga kritik mot Israel som kristna organisationer på vänsterkanten som Diakonia och Broderskaparna.
Berglund har heller inte bemött det faktum att han mycket sällan presenterar någon kritik mot arabvärlden för dessas antisemitism och förtryck mot palestinier och kristna , palestinska organisationers som Hamas och PIJ usla behandling av sitt eget folk eller korruptionen hos PA.
Amerikanska messianska högerkristna utgör en mycket liten del av alla de kristna som stödjer Israel.
De flesta gör det för att de inser att landet behövs som en judisk nationalstat (bara att se på alla judar som inte vågar bo kvar i Malmö längre) eller för att den judiska staten är den enda demokratin i Mellanöstern och har lyckats behålla sitt demokratiska styrelseskick trots alla hot om krig och utplåning sedan staten proklamerades 1948.
Om de amerikanska messianska kristna är extrema så är Egon Berglund, Diakonia och Broderskaparna lika extrema åt det andra hållet i sin ensidiga och onyanserade Israelkritik .
.
Att ta avstånd från den judiska nationalism som heter sionism och som är lika legitim som vilken nationalism som helst är faktiskt antisemitiskt eftersom den hållningen förvägrar det juduiska folket dess rätt till självbestämmande.
I praktiken går kristen vänster (och Egon Berglund om han nu inte vill kalla sig vänster) tyvärr i större eller mindre grad islamisternas ärenden.
/BR
http://www.dn.se:13029/nyheter/varlden/israeliska-soldater-erkanner-overgrepp-1.1039043
“Den som försöker reda ut enskilda fall kommer sällan någon vart. I tre år har DN tjatat på militärmyndigheterna att de skall undersöka två ryska invandrarsoldater som tvingade den palestinske fredsaktivisten Kanaan J från byn Asira att stå åtta timmar i solen, slog sönder hans nya cykel samt urinerade på honom, allt medan de spelade in sina gärningar på mobiltelefon. Endast övergrepp som rapporteras i israeliska medier leder till några åtgärder.”
Det som de israeliska människorättsorganisationerna inte kan eller vill rapportera om, måste de internationella människorättsorganisationerna rapportera.
Bästa Egon
“Ni troende judar/israeler borde tänka till när ni välkomnar detta stöd frå kristna sionister”
Vore tacksam om du ville sluta med dina härskartekniker. Det är inte alls nödvändigt att tala med oss som med barn.
Vad är det som gör att du tror att du vet bättre än vi vad som är bäst för oss? Varför sätta dig på dina höga hästar och tala om för oss judar vad vi borde och inte borde? Vi har funnits som självmedvetet folk i 3500 år, längre än något annat självmedvetet folk. Vi har definitivt visat att vi är fullständigt kapabla att själva komma fram till vad som är bäst för oss. Låt mig också påminna dig om hur er Luther också talade om för oss judar vi borde och inte borde göra, liksom inkvistatorerna, liksom påvarna, biskoparna och prästerna, liksom folken som ni uppviglade och fortfarande uppviglar mot oss genom alla era organisationer. Liksom Diakonia och du själv.
Fundera ett tag på vad det har kostat oss – och er! Hur arga ni alla blev när vi ville göra som vi ville och inte som ni våra självutnämnda rådgivare. Fundera på vilka konsekvenser för vårt folk som ert välmenande innebar när det vändes till ilska.
Till Ofer
“Det nåt som heter taktik också, alla som kan lite om mellanösternpolitik inser att ett uttalande av 11 palestinska MR-organisationer skulle försvagas av att en eller flera ”västliga” organisationer stod som undertecknare på själva uttalandet.”
Här kom det jag skrev om.
Egon tänker alltså inte ta i att den organisation han stödjer prioriterar ner eftersatta kristna grupper — som t.ex. hindras bygga kyrkor på väldigt liknande sätt som skedde med tidiga frireligiösa i Sverige.
Det är roande att Egon argumenterar att det som Diakonias samarbetsorganisationer står för, det kan också Diakonia anses stå för. Potentiellt farligt, med tanke på t.ex. all antisemitism och annan hatpropaganda som frodas både här och där!
Och för informations skull Egon, jag är inte jude. Du får således välja andra etiketter för att avfärda mig utan att ta i själva argumenten.
57 Egon
” Det är svårt för mig att veta om inte har lyssnat på de amerikanska predikanterna.”
Jag har lyssnat på en som har en betydande post inom en hel bunt med kyrkor i USA. Jodå, det finns folk som tror att Jesus ska snart komma tillbaka och att judarna ska omvändas. Därför har vi naturligtvis misstankar vad det gäller prosyletism. Men det finns också en hel del uppriktiga evangelister som tar avstånd från det och ger sitt fulla stöd till Israel. Och de vill absolut inte kallas för kristna sionister!
Egon #57,
Jaha, då förstår jag. Diakonia ställer sig bakom Hamas stadgar – du vet det där om att slå ihjäl judar som gömmer sig, och att allt utom väpnad kamp är förräderi. Det skulle dock försvaga Hamas om Diakonia öppet skrev under dokumentet. Tack för att du har skapat klarhet i denna fråga.
På Egon Berglunds blogg “Dessa mina minsta bröder” presenteras nu en postning som i positiva ordalag beskriver en amerikansk organisation som heter “if Americans Knew” och som är starkt Israelfientlig.
Organisationens grundare, den amerikanska freelancejournalisten Alison Weir, expanderar ytterligare Donald Boströms insinuationer om systematiska israeliska organstölder och dess påstådda kopplingar till amerikansk-judisk organhande och Weirs skriverier passerar klart gränsen för konspiratorisk antisemitism.
http://www.counterpunch.org/weir08282009.html
Sådana personer omfattas med sympati av Egon Berglund. Inte mycket av vad denne man skriver om Mellanöstern som förtjänar någon trovärdighet.
/BR
- Danny
När jag säger att det är meningslöst att diskutera med kristna så menar jag att käfta med troende kristna. De är opåverkbara. Antingen är de höger och tycker att Baruch Goldstein var en patetisk peacenik. Eller så är de vänster och tycker att Ehud Barak var en patetisk peacenik. Deras är en religion som är blind. Deras är den enda religion som agerat i enlighet med en “gammaltestamentlig moral”. Deras är den religion som förvandlade Torah till “lagiskhet”. Deras är den enda religion som historiskt sett hävdat “den enda religiösa sanningen eller du får brinna”. Den enda religion som etniskt rensat eller slaktat alla andra av uteslutande religiösa skäl. Den enda som definitoriskt uteslutit alla andra religioners eventuella visdom. Och helt oavsett om de älskar sionismen eller inte så hatar de oss.
Det går att diskutera med kommunister. Det går att diskutera med Hamasniks. Men *icke* med troende kristna. Kusinerna går att diskutera med eftersom de godkänner våra profeter och de inte inbillar sig att gud är människa som pratar i deras öron. De går att diskutera med därför att de trots allt aldrig mördat oss enkom för att de inbillar sig att vi är intrinsikalt onda. De går att diskutera med därför att de aldrig uteslöt att det fanns judar som var lika rättfärdiga som de. Det är verkligen inte enkelt, oftast är det mycket svårt. Men det låter sig göras, åtminstone då och då. Den dagen vi slutit fred med kusinerna, oavsett hur den freden kommer att se ut, så kommer de troende kristna att hata oss, sionister eller inte. Deras är en svartvit cowboy-värld. Deras är en religion som är Avoda Zara. Mycket kan sägas om Islam – och sägs – men de ber till Hashem, inte till Mohammad.
De kristna predikar en moral som ingen människa kan följa. En anti-mänsklig moral. Följaktligen ger de upp och förpassar sin moral till hycklande och enstaka kyrkobesök. Följaktligen förpassar de sin moral till den andliga sfären och till klostren, till eremiter och helgon. Följaktligen finns ingen kvar för livet som det ter sig. Missförstå mig rätt: Gud har gett oss alla ett samvete att följa och många kristna gör det trots sin religion. Och visst: det har funnits enstaka helgon bland dem. Men världen förs inte framåt av helgon.
Så – därför orkar jag inte käfta med dessa översteheliga kristna idioter, må de vara höger eller vänster, i deras egenskap av kristna.
PS. Jag kanske ska tillägga att de troende kristna har noll koll på vad det är de sysslar med eller varför. De kan varken Augustinus eller de Thomas de Aquino, de är totalt historielösa och tror att kristendomen började nån gång sent 1800-tal eller under 1900-talet. Och det judiska kan de mindre om än kopterna kan om Konfucius. DS
PS 2. Och kopterna vet de inget om heller. Eller det niceanska mötet. Eller 1964 års vatikankoncilie. Eller sola fide. DS 2
Ofer
Tack (!) för ditt långa och i mitt tycke genomarbetade svar.
Jodå. Tror att jag förstår ditt resonemang och våra erfarenheter verkar inte skilja sig åt särskilt mycket åt heller. Däremot kommer vi till olika slutsatser.
Det är just för att det ser ut som det gör som jag anser att debatten måste tas oavsett om Här är några argument.
1. Många av oss är sedan barnsben uppfostrade till att inte missionera. Vi lever dock i en allt mer missionerande omvärld. Allt från “mördande” reklam till nya former av politisk och religiös mission. För mig förefaller det uppenbart att vi som grupp inte är särskilt bra på att hantera detta. Ett skäl är alltså träning.
2. Bemöter vi inte kristna, muslimer och våra kära antijudar på politisk grund, uppfattar de vad de påstår om oss som bekräftat. Vi protesterar ju inte. Lägger vi däremot fram fakta och våra motargument kommer de säga att vi ljuger och vill behärska världen med vår lobby. Det vet vi. Men de kan ändå inte komma ifrån att där finns två versioner av historien.
3. Det finns en stor ofta lite osynlig och tyst publik. De här människorna är i majoritet och kan finns inom de flesta läger, både judar och icke judar. De kan vara neutrala eller kan ha tagit ställning åt något håll. Men de låter sig ständigt påverkas av nya data och nya argument. De läser, lyssnar och begrundar och är med i det lågmälda opinionsskapandet. Det är viktigt att de förses med korrekt information.
4. Många av dem som läser är judar som har påverkats dels av mediabilden och dels av den massiva “med en röst talande” arabiska och proarabiska opinionen. Det har resulterat i två grupper. Den ena tror att judar i Israel faktiskt är så onda som de utmålas. Den andra förstår eller vet av egna erfarenheter att det som utmålas är fel MEN de vågar inte annat än att använda motståndarens språkbruk, terminologi och begrepp.
Den islamistiska arabsidan har vunnit såhär långt. De har med större kampvilja sedan länge problemformuleringsprivilegiet. Vi har helt enkelt varit för fina i kanten och för bekväma av oss med våra logiska resonemang som inte imponerat på omvärlden när de jämfört med motståndarens kampvilja.
Allt ovan gör att min slutsats förblir att vi måste ta debatten och ju fler vi blir desto bättre.