Israel-fobi
Av Roy B. Alterman • 2007-10-21 • Kategoriserat under: Allmänt, Bloggreplik, IsraelJag har försökt förnya debatten. Jag har försökt lyfta det hela upp ur det träsk där Palestina-demagoger och Israel-apologeter älskar att rumstera om.
Det här träsket har ett namn: “The Blame-Game Swamp”.
Där bor de som lider av Palestina- respektive Israel-fobi.
Två exempel på sådana som trivs i denna sörja, och som kväker frenetiskt tillsammans med de andra grodorna, är “Thomas Palm” och “Frederico”.
De är reaktionära Palestina-demagoger som saknar de kunskaper och insikter som krävs för att förstå mina inlägg.
Jag sökte dialog.
De väljer konflikt.
Jag pratar om nuet och framtiden.
De sitter fast i det förflutna.
Jag bjöd in dem till saklig debatt.
De tackade nej.
De fick sin chans.
De tog den inte.
Jag ville se vad de går för.
Nu har jag sett, och jag är nöjd.
Nu är detta ett avslutat kapitel.
Jag fortsätter att skriva konstruktiva och progressiva inlägg.
De fortsätter att vara reaktionära Israel-fobiker.
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Apropå the blame game: den heta storyn i radion idag (det är arbetsdag här på söndagar som bekant så det är full fart) är att den palestinska myndigheten släppt fria några Al Aqsa-martyrsmedlemmar som hade planerat att döda Olmert för några månader sedan när han kom för att tala med Abu Mazen. Men detta lyckades alltså inte. Nu har de släppts fria, vilket lett till att högerpolitiker som Yuval Steinitz från Likud kräver att Israel ska vägra att delta i konferensen i Annapolis eftersom palestinierna inte har någon seriös fredsvilja.
När IDF för några veckor sedan beslagtog mark i E1-området nära Maale Adumim från fyra palestinska byar i syfte att bygga en väg, då var det palestinierna som var upprörda över Israels brist på fredsvilja och sade att det inte är någon ide att åka till Annapolis om Israel fortsätter att bygga bosättningar.
Min poäng är inte vem som är värst, utan faktum att båda regeringarna talar med en synnerligen kluven tunga, ofta på grund av starka interna påtryckningar och att deras koalition kommer att gå i bitar om de inte tar hand om opinionen inåt samtidigt som de talar konferens med Condoleezza Rice. Frågan är i så fall vad det går att göra. Vad kan kvartetten göra för att förhindra att den israeliska regeringskoalitionen spricker om Jerusalem kommer på tal? Huvudrubriken i Haaretz idag är att om det som kallas “hjärtefrågorna”, alltså Jerusalem, flyktingarna och permanenta gränser kommer på tal i Annapolis, då är Lieberman och Shas utanför regeringen. Och vad kan kvartetten göra för att förhindra att Hamas med stöd av Iran tar över Västbanken om Annapolis blir ett katastrofalt misslyckande?
Anna,
det känns skönt att mina förutsägelser i “Konferens med förhinder” nu pryder Haaretz förstasida.
Du listar - din vana trogen som initierad
vänsterliberal (!?)- flera relevanta frågor. Kampen om agendan fortsätter.
Samtliga inblandade värjer sig, hotar, “talar med kluven tunga”. Sådant är spelet. Och spelet utgår från en raffinerad komplexitet. Det är ju nämligen så, att minsta åtgärd på marken är ett slags schackdrag, som öppnar för nya drag. Både du och jag är ju bara alltför medvetna om vad SÄKERHET betyder för Israel. Detta är ju inget skämt. Ingen “lös attityd”. Det är blodigt allvar.
Precis som många frågor för Palestinierna är på blodigt allvar. Alltså svänger pendeln tillbaka till det heliga ordet “kompromiss”.
—
Ang. “The Blame-Game”- en liten distinktion:
Att politiker på plats i regionen uttrycker sig klumpigt och orättvist i syfte att svartmåla “den andre”, är beklagligt, men ändå möjligt att förstå. De är ansvariga ledare. Deras beslut kommer att direkt påverka människors vardag. De ska ju också bedriva opinionsbildning genom att, bl a, peka på sånt de anser är förkastligt. Det är alltså både Erekat´s och Steinitz skyldighet att påpeka det ena och det andra.
Att diverse “tyckare” i Sverige älskar detta “Blame-Game” är en annan sak. De borde, kan man tycka, hålla sig ovanför detta, och istället ägna sig åt analys. Men icke…
Roy.
Man kommer inte ifrån att Olmert och Abbas är två omaka par, båda riktar sina uttalande till sina respektiva inhemska publik. Men de verkliga förhandlingarna förekommer bakom kulisserna, och om vad de kommer fram till vet vi väldigt litet om. Du svarade tidigare på ett av mina inlägg att jag var pessimistisk, nu är det ju ändå så att vi nu ett antal gånger har sett hur förhandlingarna har havererat. Vad är det som gör att man denna gången ser ljuset i tunneln? Båda parter måste ge avkall på något. Vill Israel ge avkall landets säkerhet? Vill Abbas ge avkall på land för att få en korridor till Gaza?
Paul,
även jag uttryckte min pessimism, på kort sikt.
Du nämner ett par svårigheter. Det finns som bekant ytterligare 613 svårigheter.
Jag talar inte om en snar lösning. Jag talar om en grundläggande förutsättning:
Man ska förhandla. Idag, i morgon och om ett år.
Förr eller senare måste man ta itu med de stora och svåra frågorna.
Nu följer jag skeendet. Jag tar minst ett djupt andetag per dag och följer vad som sägs och vad som görs.I mina inlägg “Stormvarning”, “Konferens med förhinder” och “Om situationen” berör jag sånt som kommer att utgöra “headlines” under den kommande vintern.
Jag återkommer.
Inse fakta: Israel kan aldrig nå framgång i förhandling med en motpart vars affärsidé är att slakta judar. Eller finns det fortfarande någon som är galen nog att tro att araberna har eller någonsin har haft ambitionen att bilda en palestinsk stat - med eller ett Israel vid sidan av?
Med tiden kommer israelerna tvingas att krossa “palestinierna” en gång för alla. Men dessförinnan kommer Iran att få sig en rejäl omgång.
Du är så himla naiv Roy, så himla naiv att det gränsar till dumhet. De finns säkert svenska israelkritiker som är intresserade av seriös dialog. Problem är att de är så få. Angående Mellanöstern är svensken i allmänhet hjärntvättad på samma sätt som tysken var hjärntvättad under 30 talet, nordkoranen idag och ryssen från 1800 framåt. De flesta svenskar inte vet att Mellanösterns friaste muslimer lever i Israel. Detta är skörden efter Palme-Andersson-Schori-Åström politik.
Roy
Jag tror att vi har ett kommunikationsproblem. Du skriver att bl.a. jag själv “saknar de kunskaper och insikter som krävs för att förstå [dina] inlägg”, och det stämmer för min del (jag kan så klart inte svara för Thomas). Dina inlägg är ofta både bra och underhållande och du bidrar starkt positivt till bloggen. Dock så tenderar dina inlägg att vara tämligen komplexa och intellektuellt krävande att tolka. Det tror jag kan vara en källa till missförstånd. Ditt inlägg kanske handlar om en komplex relation mellan A, B och C, men jag missförstår och tror att den handlar om enbart C. Med mindre komplexa inlägg så tror jag att dessa missförstånd kan undvikas.
Jag skulle rekomendera att du styckar upp inläggen så varje inlägg täcker färre områden. Exempelvis ett inlägg som handlar enbart om gränsdragning, ett annat inlägg enbart om en viss aspekt i historieskrivningen etc. På det sättet blir varje inlägg mindre komplext och, förhoppningsvis, enklare att tolka. Även för en kväkande groda som mig.
ALLA åsikter är välkomna på al-hamatzav.org, så länge de framförs i acceptabelt språk. Naturligtvis är Thomas och Fredrico och Nomad och alla andra pro-Palestina/anti-Israel nödvändiga för bloggens existens i sin nuvarande form. För inte tänker jag sitta och meditera för mig själv och sedan kalla det debatt.
Jojomän, ja det finns sådana som är så galna. Rätt många till och med, även om de är pessimistiska för tillfället.
Och Roy får nog stå ut med att det inte är så många som är insatta i den israeliska inrikespolitiken eller i de mer intrikata detaljerna i Mellanöstern i allmänhet. Jag känner en hel hög israeler som inte skulle kunna debattera dina inlägg. Men detta visar ju också att många som är helt säkra på att Israel inte har någon existensrätt, alternativt att palestinierna inte har någon existensrätt, ofta mest verkar ha läst någon klipsk bok typ sura Susans bok eller så, och voila så har vi en färdig världsbild som det inte går att rucka på. Sedan får jag kommentarer som att “men palestinier i Israel får inte gå på universitet” och sådant.
Kan inte Roy skriva en kritisk betraktelse om sura Susans bok så att jag slipper läsa eländet? Tack på förhand.
GT
Tack för din kommentar. Läser man vissa kommentarer här känns det som man inte är välkommen bara för att man har “fel” åsikter. Det känns skönt att få bekräftat att du (och förhoppningsvis många med dig) inte ser det så. Tack.
Tikotzinsky, du kan ju skriva kommentarer till dig själv under alias :-)
Roy, dina åsikter är inte bland de mer extrema här, men din debattstil är tamejfan unik. Du verkar helt och hållet övertygad om att enbart du sitter inne med den rätta Sanningen och skriver “konstruktiva och progressiva inlägg”. De som kritiserar däremot är grodor som lever i ett träsk och uppenbarligen saknar de rätta kunskaperna eftersom de inte inser din storhet. (Nu har jag som naturvän en mer positiv inställning till våtmarker än du antagligen avser). Nå, kväk du vidare på egen hand och fortsätt låtsas att du söker dialog.
Jojomän,
din kommentar om motparten som vill “slakta judar”, och det du skriver om att Israel måste “krossa palestinierna”, är ett resonemang på en intellektuell nivå som jag inte vill komma upp till.
Lubbe Ferryson,
tack för epitetet “naiv på gränsen till dum”. Men låt mig förklara en sak:
Jag försöker inte omvända någon. Jag har i ett antal kommentarer bedrivit ett slags studie - vilken typ av demagogi rör det sig om ? I mitt senaste inlägg avslutas denna studie. Jag kände person X och Y på pulsen. Ok. Jag är nöjd. Jag är på gott humör. Nu riktas blicken mot betydligt mer intressanta ämnen.
Frederico,
jag varken kan eller vill diskvalificera någon från att säga sin mening. Jag har heller inget intresse av att förolämpa någon, men delar av det du sagt är de facto Israel-fobiskt.
Det är riktigt att det delvis handlar om ett kommunikationsproblem. Vi står långt ifrån varandra när det gäller Israel-studier och år tillbringade i Israel.Jag är i första hand intresserad av det som sker i dag. Jag tar mig an det aktuella dramats komplexitet.
Ett litet tips: ägna mindre tid åt att undersöka vilka brott som begicks under, låt såga, åren 1933-49, och ta istället itu med åren 1993-2007.
Tack Anna,
för kloka ord. Med Susan antar jag att du menar Nathan, eller hur ? Det bästa man kan säga om henne är att hon visar upp Immigrantens nyvunna entusiasm och upprördhet över tingens ordning. Mer finns att säga, men inte just nu !
Thomas P,
unik debattstil ? Se där, en komplimang. Någon Sanning besitter jag ej, ty en sådan existerar ju inte.
Men problemet med dig kvarstår: jag har lagt ut sakfrågor. Du undviker debatten.
Även här ovan, i din senaste kommentar, ignorerar du min senaste fråga. Det är också en unik stil, får man väl säga.
Detta är det första problemet.
Det andra är att du är öppet fientlig mot Israel, medan jag söker dialog och försoning med palestinier.
Efter otaliga möten, samtal och projekt med israeler och palestinier (i Israel, på Västbanken och i Gaza)
kommer jag så till den här bloggen och får stöta på sådana som du. Du får ursäkta mig, men du är irrelevant.
Dina insikter om komplexiteten och problematiken är, milt uttryckt, starkt begränsade.
Jag kände person X och Y på pulsen. Ok. Jag är nöjd. Jag är på gott humör. Nu riktas blicken mot betydligt mer intressanta ämnen.
Rätt inställning Roy. Ha överseende med min pessimism. En gammal gubbe som överlevde kommunismen kan aldrig bli optimist. På andra sida, det är mest optimistiska individer som åstadkommer till slut någonting. Så lycka till.
Lubbe Ferryson,
någon optimist är jag inte. Men jag är oftast på gott humör. Försöker i alla fall. Palestina-demagogerna må mala på hur mycket de vill.
Nu fortsätter vi med sånt de inte förstår sig på.
Jag har rakt motsatt åsikt om Israel- arabmotsättningarna som Thomas P.
Emellertid håller jag med honom att Roy inte kan fortsätta med sina mångordiga och snacksaliga inlägg, innan svaren från de han apostrofierat,modererats.
Johannes,
p.g.a tidsbrist har det hänt att jag publicerat mina snacksaliga kommentarer innan andra har modererats. Det får ses som undantag.