Intressant ledare i Jyllandsposten
Av Magnus Lindberg • 2007-08-03 • Kategoriserat under: Mediakritik, Sverige och MÖ-konfliktenVåra danska vänner på andra sidan sundet förefaller inte riktigt lika intellektuellt korrumperade. Jyllandsposten har idag en intressant ledare med uppmaningen - Køb israelsk!
Bojkottandet av israeliska varor verkar, om man kikar på vänsterbloggare och vänsterpressen närmast vara något av en svensk folkrörelse. Detsamma kan sägas om nazisterna som också uppmanar till bojkott av Israel. Varför dessa båda grupper, som förenas i sin dubbelmoral inte gör gemensam sak övergår mitt förstånd. Från vänsterns sida står det ju klart att hatet mot Israel överbygger och ursäktar det mesta. Arabiskt våld mot araber, som i flyktinglägren i Libanon ignoreras helt. Palestinska hedersmord likaså. Persiska övergrepp mot oliktänkande och homosexuella får stryka på foten för bojkottuppmaningar mot mellanösterns enda demokrati.
Ett argument som åtminstone förr i tiden anfördes mot Israel var just att Israel är en demokrati och att man därför ställer högre krav på landet, jämte dess arabiska grannstater förefaller inte gångbart längre när man i dagstidningskrönikor talar om Apartheid och i bloggosfären om “etnokrati”. Båda beskyllningarna är lika nyanslösa och absurda men borde ju i konsekvensens namn leda till att vänstern isf, om Israel nu inte uppfattas som en demokrati längre, borde kritiseras mindre än sina grannländer. Israel ligger i en region av formidabla skurkstater men är ändå det enda landet mot vilket bojkott krävs.
Man frågar sig vad som gick fel och personligen skyller jag min vana trogen det hela på socialdemokratin. 70 år av närmast oavbrutet vänsterstyre har fött upp tre hela generationer som reflexmässigt tar ställning för den till synes svagare parten samtidigt som mänskliga rättigheter och demokrati slängs genom fönstret.
Vår skandinaviska granne i söder verkar emellertid inte ha samma problem och där reagerar faktiskt ledarskribenterna mot bojkottuppmaningarna. Trivsamt, men inte betryggande. Jyllandsposten inser att det inte är långt mellan bojkott mot Israel och trettiotalets uppmaningar om att inte handla av judar. Men det handlar inte om antisemitism, eller om Israel-hatet egentligen. Dessa är inte hoten. Hotet är den totala bristen på nyans i debatten, där halvsanningar och emotionella utspel reitereras tills de blir sanningar samtidigt som världens arabiska diktaturer åtnjuter den svenska vänsterns fulla stöd.
–
Jyllandsposten: Leder: Køb israelsk
Liknande poster:
Magnus Lindberg är Emmanuel Levinas Fellow vid Paideia - The European Institute for Jewish Studies in Sweden. Han sitter i styrelsen för svenska sionistiska federationen - Zionit, och har tidigare varit ordförande för organisationen Israelgruppen.
Alla texter av Magnus Lindberg
Magnus.
Jag håller fullständigt med dig. Israeliska produkter är väldigt populära i Sverige, importerar själv.
Det som vänsterrörelsen inte förstår är att även i deras vardagliga liv inte kan undkomma israelisk teknik, från datorer, modem, kortläsare, kravprodukter,krämer, medecin, mobiltelefoner och mycket annat. Israeliska investerare finns även i Sverige. Jag tycker det är båttre att vänsterrörelsen focuserar på de mänsliga rättigheter som inte förekommer i de arabiska diktaturerna. Jag själv bor granne med detta land i söder, det är klart att man kritiserar Israel, men samtidigt är Israel väldigt populärt. Danskarna är av tradition inte antisemister.
Knivskarp analys av herr Lindberg! Den marxistiska ideologin och de svenska socialiserade medborgarna är det visserligen på sitt sätt synd om, men Israel-hatet (och USA-hatet också för den delen) är fan endast gravt skamligt! Hela Sverige borde skämmas grundligt för det som pågår på ledarsidor, debattforum, politikerkorridorer och i folkmun. Ignorans är ett snällt ord.
Riktigt bra skrivet om den historiska kontexten om Israels demokrati och väsnterns maniska vändningar. Roligt och minst sagt träffande!
Danmark är ett föregångsland på väldigt många sätt, ja. Här hemma härskar endast intelektuell midvinter och röd (påtvingad) gemenskap.
hade de inte demokratiska val i palestina oxå?
Jonas,
Ett demokratiskt val gör ingen demokrati. Palestina saknar pressfrihet, yttrandefrihet och styrs av ett gäng riktiga galningar som vill göra sharia-stat av området.
mjo, men tyvärr betyder ju demokrati inte alltid att folket gör särkilt smarta val. nu var väl ändå hamas folkets val där i palestina. och det är klart att det inte uppskattades av vissa.. men kan ju inte se hur det blivit bättre av att de isolerades och saboterades, när de ändå försökte få det att funka. ingen demokrati är ju perfekt just eftersom vi människor inte är så lyckade :|
Jonas,
Hitler kom också till makten i ett demokratiskt val. Själva valet är betydligt mindre intressant än de rättigheter och institutioner som det demokratiskt valda styret upprättar.
Jonas.
Demokrati är väl också människors lika värden oavsett vilken religion och kön.
I Hamas värld accepteras endast de rättrogna tillhörande Islam.
jag har för mig att US state department, under tidigt 90-tal försökte hitta en fungerande definition av en verklig demokrati, och vilket skulle kunna reglera vilka som var värda att stödja (sedan verkar realpolitiken ha andra nödvändigheter). Det handlade om “free elections more than ones”. I princip så kräver det att de som tar makten i fria val också gör det möjligt att framtida val förblir fria.
Och det är inte riiiktigt vad hamas håller på med. Till storyn hör ju även att hamas vägrade delat i tidigare val, då de riskerade att förlora. Med det i huvudet, i kombination med hur hamas idag behandlar palestinska åsikstmotståndare, så är det ju minst sagt tveksamt om hamas skulle tillåta val där de kan förlora.
Ok, nu läste jag Magnus artikel ovan också. Det går inget vidare bra att argumentera för eller emot demokrati/demokratiska val här när tydligen bara vissa kan anses acceptabla så jag väljer nåt annat ur artikeln. Sista biten stör mig; bara för att folk ogillar Israels roll i konfliken (och väljer att bojkotta apelsiner el dyl) betyder ju inte det att “världens arabiska diktaturer åtnjuter den svenska vänsterns fulla stöd”. Palestina kanske ja, men absolut inte regimerna i typ saudiarabien, syrien el egypten osv. Man kan liksom inte dra det likamedtecknet tycker jag.
Klart man skall kunna propagera för demokratiska fria val, och samtidigt vara kritisk om (som i exemplet hamas) en fascistisk, rasistisk, homofob, teokratisk-reaktionär terrororganisation vinner valet. Det går alldeles utmärkt. Elller hade du själv förespråkat ett ökat utbyte på regeringsnivå med Frankrike, om Le Pen vunnit presidentvalet? Vidare så kan det knappast ha kommit som en överraskning för de palestinska väljarna att Israel knappast skulle samarbeta med en organisation de är i öppet krig med (och som svurit till att utrota Israel) och att EU och USA inte skulle fortsätta sockra Palestina med bidrag ifall den styrdes av en organisation som de båda klassar som en terrororganisation.
Vidare om nu vänstern inte stödjer de arabiska diktaturerna, hur kommer det sig att de inte bojkottar de nationer som har en rent rasistisk lagstiftning mot fd palestinska flyktingar med familjer från Israel? Exempelvis så är det ju inte många yrken som palestinier i Libanon har rätt att inneha. Någon liknande lagstiftning mot israeliska palestinier i Israel finns ju inte.
“Demokratiska val” är ingenting annat än etiketten på vinflaskan men VAD innehåller själva flaskan?