In memoriam
Av Magnus Lindberg • 2007-06-19 • Kategoriserat under: Judendom
Idag, den tredje dagen i månaden Tammuz är det 13 år sedan Rebbe Menachem Mendel Schneerson ז”ל avled. Rebbe Schneerson var Chabad Lubavitch-chassidernas andliga ledare från 1950 fram till sin död 1994 och sägs ha varit en fantastisk människa. Jag känner få människor som har träffat honom, men de som gjorde så får något särskilt i blicken när de talar om honom. Mycket finns skrivet om honom, där det mest intressanta jag läst är Sue Fishkoffs “The Rebbes Army”. En bok som beskriver det enorma arbete Rebbe Schneerson startade genom att skicka unga Chabad-par på “shlichut” över hela världen. Chabad skickar fortfarande idag hundratals par till städer i behov av judisk utbildning. Paren etablerar i sina nya hemländer Chabad-hus, startar studiecirklar och kurser, driver dagis och bedriver ett omfattande välgörenhetsarbete bland judar som har det sämre ställt. I Östeuropa har Chabad bedrivit ett ovärderligt arbete sedan Soviet-unionens fall. Med anledning av Rebbe Schneersons yarzeit har Chabad öppnat en portal som jag länkar till nedan. Känner du dig manad vill jag också uppmuntra dig att skänka en slant till ditt lokala Chabad-hus.
Liknande poster:
Magnus Lindberg är Emmanuel Levinas Fellow vid Paideia - The European Institute for Jewish Studies in Sweden. Han sitter i styrelsen för svenska sionistiska federationen - Zionit, och har tidigare varit ordförande för organisationen Israelgruppen.
Alla texter av Magnus Lindberg
Jag tror att han finns med på Ahmed Ramis “sionistmaffia”-lista…
Jonte,
Personligen tycker jag att det är en merit att hamna på en av Ahmed Ramis listor. Det irriterar mig en aning att jag inte finns med där. Jag funderar på att maila karln ett CV. ;)
Habad gör många goda saker (bl a i Stockholm), men det finns en hel del saker som jag finner skrämmande. Till exempel deras syn på Förintelsen som Guds verk för att straffa det judiska folket hinner jag fasansfull. Habads proklamation att den avlidne Rebbe Schneerson är messias som kommer tillbaka låter för mig inte som judendom, men som kristendom där dem bytte ut en rebbe mot en annan. Trots att Habad erkänner och faktiskt hjälper Israel är dem inte sionister. De förespråkar teokratiskt styre som inte är förenligt med sionismens demokratiska grundsyn.
Vem gör inte det? Alla judar är blodtörstiga ZOGmonster enligt Rami.
Dmitri,
Den messianska rörelsen i Chabad blir mindre och mindre i takt med tiden som passerar sedan Rebbens död.
I övrigt håller jag med dig. All fundamentalism är läskig. Oavsett om det rör sig om nyliberalism, judendom, islam eller kommunism.
Vi kristna sionister erkänner samma Gud(obs mitten bokstaven) som judar! Klart att vi stödjer er, i all synnerhet som, nä nu vill jag inte bli alltför personlig!
Aldrig, aldrig, aldrig hade jag trott att al-Hamatzav skulle göra reklam för en rasistisk organisation! Chabad är en extrem ultra-ortodox rörelse som anständig mainstream judendom bör hålla sig borta ifrån.
Chabad menar öppet att icke-judar är lägre stående varelser. Jag har själv avhört Yom Kippur-predikan i Malmö synagoga 20003 där en inbjuden chassidisk rabbin från Australien fick hålla predikan. Han predikade över temat andlighet och sa att varje jude, även judar som inte håller buden, har en extra själ som gör honom andligt mer högstående än en den frommaste och godaste icke-jude. Det spelar ingen roll vilka goda gärningar en icke-jude gör, Gud står närmare juden i alla fall.
Efter predikan tog jag rabbinen avsides och frågade om jag uppfattat honom rätt, och det hade jag. Jag hade inte missuppfattat ett enda ord. Han tog inte avstånd från ett enda ord. Judar föds till att vara andligen mer högtstående än icke-judar.
Det här är inte en enstaka synpunkt från en enskild rabbin utan en vanlig inställning inom Chabad efter vad jag har tagit reda på.
I Israel ägnar sig Chabad åt att söka upp judar som de får reda på står i begrepp att gifta sig med icke-judar. En judisk bekant till mig råkade ut för detta. Hon bjöd in Chabadrepresentanter som förklarade för henne att hennes svenska pojkvän förmodligen skulle mörda henne. Han radade upp (påhittade) exempel på judinnor som blivit mördade, bl.a. skulle just danska män mörda sina judiska fruar genom att knuffa dem framför tåg!
Det är inte roligt att skriva detta som israelvän. Men det förekommer i vissa extrema kretsar. Jag är förvånad över att Chabad tillåts verka inom de judiska församlingarna i Sverige. Med något undantag har alla som jag pratat med privat tagit avstånd från Chabads mörka sida, men ingen har velat ta avstånd offentligt. Chabad gör så mycket gott för judar, heter det, och organisationen är inget hot mot “gentiler”. En del tycker också att icke-judar per se inte ska kritisera någon judisk företeelse. Man ser sig själv enbart som medlem av en förföljd minoritet och uppfattar inte när en minoritet inom minoriteten förföljer andra. Det är tyvärr min uppfattning att många judar i Sverige är oförmögna att se och uppfatta judisk rasism, speciellt de senaste åren. Kanske det är den utsatta situation som de judiska församlingarna befinner sig i här, med antisemitism från den arabiska befolkningen, vandalisering av begravningsplatser och den absurbt snedvridna Israelrapporteringen, som gör att man låser sig och inte förmår se att Chabad inte bara gör goda saker.
Garanten för att det ska finnas liberala judar är ickeliberala judar som ser till att det fortfarande finns judar. Det är nämligen icke-liberala judar som som i mindre utsträckning ingår blandäktenskap och oftare skaffar fler än två barn. Chabbad bidrar till mer konservativ inställning till judendomen och garanterar därför att det även i framtiden kommer finnas liberala judar.
Till Johannes
Och ni kristna sionister är också de som räddar västvärlden. Jag stödjer er därför 100 % oavsett meningskiljaktigheter i många frågor.
JohannaV,
Jag hade faktiskt väntat mig den här sortens kommentarer. Chabad väcker mycket känslor och judar tenderar att antingen avsky eller hysa stor respekt för dem. Personligen sällar jag mig till de senare.
Uppfattningen att judar står närmre G-d än ickejudar är spridd i all möjlig judendom, inte bara hos Chabad. Det är en ortodox princip men har inget med rasism att göra.
Utvaldhetstanken är inte särskilt problematisk om man inte studerar den ovanpå en redan antisemitisk diskurs vilket jag tycker att du gör.
Begrunda följande:
Kristendomen lär ut att alla människor som erkänner Jesus som messias och sin personliga frälsare kommer till himlen. Alla andra människor hamnar i helvetet.
Islam lär ut att alla människor som erkänner Muhammed som den sista profeten och Allah som gud kommer till himlen, alla andra brinner i helvetet.
Dessa är de teologiska systemen och att principerna sedan tolkats åt olika håll spelar mindre roll. Den teologiska principen står fast.
Begrunda nu judendomen, med sin utvaldhetstanke:
Alla människor har en plats i den kommande världen, det finns inget helvete. Judarna är G-ds utvalda folk i det att det är deras gudomliga mission att förbereda mänskligheten för den kommmande världen. Judarna som folk har ett extra ansvar och står därför “organisatoriskt” G-d närmare. Det finns ingen rasism i det. Särskilt inte som att det är fullt möjligt, om än krångligt, att konvertera till Judendomen, t o m i ett ramverk som Chabad.
Varför skulle judendomen vara rasistisk, som så uttryckligen talar om alla människors plats i den kommande världen, judar som icke-judar, när både Islam och Kristendom har som en grundläggande teologisk princip att deras religion är den enda vägen till frälsning?
Jag vägrar acceptera att Judendomen skulle bygga på en rasistisk teologi eller att utvaldhetstanken skulle vara rasistisk. Sådana vanföreställningar förefaller ständigt bygga på antisemitiska fördomar. Här skall också sägas att judar naturligtvis också är alldeles utmärkt förmögna att hysa antisemitiska fördomar.
Slutligen skall sägas två saker:
1) Chabad är en ultraortodox rörelse och som sådan kommer man alltid att stöta på folk men underliga föreställningar som inte passar in en demokratisk, sekulär värld. Fundamentalism är fundamentalism, oavsett om den försöker frälsa folk med Jesus, bär svart hatt och peyot, eller stenar kvinnor i enlighet med Sharia.
2) Teologi är i mitt tycke något av det mest intressanta man kan ägna sig åt och jag fortsätter gärna den här diskussionen med dig, eller andra som känner sig manade.
Magnus, jag är nog inte lika intresserad av teologi, men… jag trodde judendomen hade ett helvete? Kristendomen kopierade idén från tidig judendom (enligt “Helvetesläran” av Ingemar Hedenius).
Och Michael — jag tror inte det är någon idé att försöka hålla emot… judarna lär nog på gott och ont vara som vi “kristna” i Sverige snart. När/om de implementerar demokratier lär muslimerna också gå samma väg.
“Chabad gör så mycket gott för judar, heter det, och organisationen är inget hot mot “gentiler”.”
Jag har stott pa ett antal chabad-manniskor i Jerusalem. Nar jag sager att jag inte ar jude sa ar det inget konstigt med det, men istallet for att pusha for att jag ska folja 613 mitzvot sa pratar de om de 7 noahidiska lagarna. Inga problem over huvudtaget och vad jag forstatt sa har rorelsen haft ett oerhort positivt inflytande pa judenheten.
Chabad gör fantastiska insatser i Stockholm, Göteborg och Malmö, och samarbetar väl med resp. judisk församling. Medan de gjort stor skada i någon baltisk huvudstad, kommer inte ihåg vilken, där chabadrabbinen försökt ta över församlingen. Samarbetsklimatet beror således på den utsände och dennes mål och personlighet. (Och naturligtvis på församlingens representanters inställning.)
Chabadrörelsen är en ultraortodox inriktning. Människor som väljer att leva så är starkt engagerade. En del slår säkert över. Men chabad är mer tolerant och mindre isolationistisk än de flesta ultraortodoxa rörelser (eller sekter).
Magnus Lindberg hyllar med rätta Schneerson som en stor rabbin. Men utelämnar att denne mot slutet av sitt liv inte protesterat mot sina följares tendens att messianisera honom. Vilket tyder på gryende storhetsvansinne eller iskall realpolitik. Magnus säger också att synen på honom som Messias minskar i omfattning inom Chabad. Det är illa nog att den överhuvudtaget uppkommit utan ingripande från Schneerson.
Den messianska tanken inom judendomen är mindre att en person, gudomlig eller inte, ska uppstå som frälser judarna och världen. I stället är den messianska tiden ett tillstånd, där människorna slutligen besegrat sina onda drifter och lever i enlighet med de andliga värden Tora (läran) förespråkar.
Nollåttan,
Den baltiska huvudstaden är Riga. Jag har träffat Chabadniksarna där och de är lite lustiga. Jag känner också en lettisk doktorand som arbetade som sakunnig vid en dokumentärsfilmsproduktion just om övertagandet du nämnde. Jag tror inte att problemet är särskilt just för Riga. Alla städer där det saknas lokal kunskap tenderar att “chabadiseras”.
Jag tycker att du har fel om mesianismen inom judendomen. Den messianska tiden som ett tillstånd är ett resultat av Maimonides More Nevuchim som visserligen är ett intressant verk men inte nödvändigtvis normativt på det vis du hävdar.
Sabbatai Zevi t ex levde nästan 400 år efter Rambam men hävdade sig ändå vara Messias.
Ett Messias-begrepp likt Rambams är mest intressant om man söker förena judisk teologi med aristoteliansk filosofi vilket Rambam gör galant men det finns gott om plats för annat än Rambam i mainstream-judendom, inklusive andra åsikter om messianism.
Jag har inte påstått att den gamla idén om en messiansk gestalt är helt borta, eller att det nya konceptet är normativt. Jag skriver ju “…är mindre att..” , inte “inte”. Men idén om en personlig Messias, dvs att var och en måste finna frälsning och frid inom sig själv är starkt på frammarsch. Redan för över trettio år sen, när jag studerade en kort tid på en jeshiva i Israel, lärde man ut detta. Det är mycket riktigt Rambam (Maimonides) som först, på allvar, med den nödvändiga auktoriteten, framförde idén. Inspirationen kan han ha fått från islam (bara en personlig hypotes), vars jihadbegrepp mycket liknar Rambams messianska idé. Då menar jag inte den perverterade jihad som dagens fundamentalister förespråkar. Jihad, som Muhammed avsåg den, är en kamp mot sina onda drifter, en kamp som ska föra jaget till högre andlighet.
Jag länkar till en website som jag med mina begränsade kunskaper funnit informativ.
http://www.conncoll.edu/academics/departments/relstudies/290/judaism/messianicidea.html
/Johannes - tack för tipset men jag väljer att inte publicera det här.GT./
Det är dags att lämna stamtänkandet bakom oss.
Judendomen är en stamreligion och Jehova en stamgud.
Jehova är inte den Orsakslösa Orsaken. Det är bara att läsa bibeln för att se det. Det är omöjligt för den Orsakslösa Orsaken att likt Jehova eller Herren att vara krigisk, svartsjuk mm, typiskt mänskliga egenskaper.
Så när man talar om judens utvaldet gäller det endast i förhållande till sin egen stamgud och det kontrakt Mose upprättade mellan denne och de judiska stammarna i öknen. Sådana förhållande till sin stamgud hade alla stamfolk och var inte unikt för de judiska stammarna.
Vem somhelst kan bli jude. Det är bara att konvertera.
Ja,hör och häpna även nazister kan det även om det vore högst osannolikt. Man kan omöjligen genom att konvertera till kristendomen bli Svensk, Tysk etc. Men i de gamla stamsamhällena upptogs man i en stam genom att gifta in sig och ta till sig den stammens seder, religion och gudar. Så fungerar ännu idag den judiska föreställningen om vem som är jude.
Juden är därför ett blandfolk. Juden består av folk från alla de folkslag där judar varit bosatta genom tiderna och där man genom giftemål upptagit konvertiter i sin stam (eller folk). Enligt detta gamla stamtänkande är de judar som inte praktiserar judendomen utan är ateist, hinduer, kristna etc. inte judar dvs. tillhörande det judiska folket.Detta eftersom religion och folk eller stam är ett enligt gamla stamreligioner. För juden existerar alltså ingen religionsfrihet!
Detta är naturligtvis fundamentalt fel om man vill ingå i en modern civilisation.
Det ända rätta är därför att frångå stamtänkandet och se på varje individ som en del av ett folk med religionsfrihet. Jag väljer därför att kalla mig hebré istället för jude eftersom jag inte är monoteist och tror på judendomen, en gammal stamreligion som idag dessutom är så urvattnad att innebörden i att vara jude idag främst betår i att fira religiösa högtidsdagar. Ungefär som kristna idag gör.
Det är därför dags att starta debatten.
Mitt förslag är att de personer som praktiserar judendomen oavsett etnisk härkomst kallas judar. Medan folket som har sitt ursprung i det gamla Israel och då utgjorde de 12 stammarna idag kallar sig hebréer och det oavsett religiös tro.
Hebréen kan då vara jude eller ickejude, och kan tro på vad den vill.
JohannaV
Jag känner inte till Chabadrörelsen men om den står för det du skriver är den sannerligen rasistisk. Och som sådan borde det vara en självklarhet att varje jude eller hebré som jag väljer kalla mig ta avstånd ifrån den.
Totalitära rörelser har alltid varit givmilda genom att erbjuda sin målgrupp mat, kläder och tak över huvudet. De har vetat att det är ett bra sätt att köpa lojalitet enligt talesättet “man biter inte den hand som föder en”.
Hitler gjorde det med tyskarna. Hamas gör det med palestinerna och Hizbulla gör det med shiamuslimerna i Libanon.
Mitt råd när någon är villig att skänka dig något gratis är att ställa dig frågan: Vad vill denne person eller rörelse ha i motprestation? Vad är dennes motiv? Är motiven dolda?
Är gåvan skänkt av ren generositet och utan tanke på egennytta, tacka då givaren och ta emot gåvan.
Men ligger dold egenyttiga som motiv bakom generositeten,vill man ha din själ i utbyte mot något materiellt, så avvisa gåvan med att du inte vill göra en affär som innebär att du får något obeständigt i utbyte mot det oersättliga beständiga du själv ombeds lämna i utbyte.
Son of det ena eller andra,
Se min kommentar angående rasism och utvaldhetstanken.
Definiera dig sedan hur du vill, det gör just ingen skillnad alls för någon.
I övrigt duger inte din uppfattning om judisk teologi för att driva dina teser. Du bygger helt enkelt resonemang på felaktiga antaganden. Av vanlig hederlig okunskap förmodar jag.
Magnus
Vore vänligt om du förklara dig.
Du är ganska respektlös när du påstår att “det gör just ingen skillnad alls för någon”. Vad menar du med det? Vem ger dig rätten att vara talesman för någon annan än dig själv eller de som uttryckligen gett dig den rätten?
Vad är det som är fel i mina teser?
Vilka antaganden är felaktiga?
Vad vet du om min av dig förmodade “okunskap”?
Vore tacksam för ett sakligt svar.