I fädrens spår
Av Roy B. Alterman • 2008-11-10 • Kategoriserat under: IsraelLikudledaren Binyamin Netanyahu har lockat till sig en rad respekterade politiker, däribland Benny Begin och Dan Meridor, i en storsatsning inför nyvalet. Målet är att erodera höger-stödet till Kadima.
Avodaledaren Ehud Barak hoppas kunna erodera vänster-stödet till Kadima, genom att framställa sig själv som fredsrörelsens sanne ledare.
Kvar i mitten blir då en liten bit mark, center-landet, där drottningen heter Tzipi Livni.
Netanyahu appellerar till de som än idag håller Menachem Begin som ledarideal.
Tzipi Livni åberopar Ariel Sharons gärning, och klargör att hon ska fullfölja det han påbörjade.
Ehud Barak anknyter till Yitzhak Rabins liv, gärning och minne.
Man åkallar de moderna patriarkerna i hopp om framtida segrar. Tzipi Livni kan också flika in en Golda Meir-referens, men det är väl tveksamt om en hänvisning till det moderna Israels Matriark kan fungera som effektiv motvikt till de manliga konkurrenternas (delvis) subliminala och (till fullo) patriarkaliska PR-metoder.
Den israeliska allmänheten granskar alternativen:
A. Binyamin Netanyahu/Menachem Begin
B. Ehud Barak/Yitzhak Rabin
C. Tzipi Livni/Ariel Sharon (Golda Meir)
D. Roy B. Alterman/Tommy Lapid (Yes, I can!)
Liknande poster:
Intressant?
Andra bloggar om: avoda Israel Kadima Knesset likud
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Roy,
Kom hit så sätter vi upp vårt eget parti. Tommy är död, men partikassan på ILS 8 M finns någonstans. Det kan vara en bra grundplåt. Det skulle väl vara kul med två svenska ärkesionister i Knesset, för att bygga ut den skandinaviska faktionen till jämna tre.
Vad gäller skeletten från garderoben som Bibbi skakat fram: PR-mässigt är det ett genialiskt drag. Problemet för Bibbi är att fördela platserna på valsedeln utan alltför mycket internt käbbel mellan det gamla avdammade gardet och de unga turkarna. Som tur är för Bibbi så drog en massa tunga namn till Kadima och lämnade fältet fritt. Skogsbränder förnyar skogen, även om spektaklet är sorgligt när det sker.
Tikotzinsky,
ja, jag skrev om Bibis märkliga namnlistor för någon månad sedan. Var och en av dessa stjärnvärvningar kräver ju en attraktiv plats högt upp på listan. Det blir trångt om saligheten. För att alla ska få plats, och för att de främsta ska få bli ministrar, krävs att Likud får 40 mandat eller så. Glöm det, Bibi.
Igår pratade Olmert om 67´ års gränser, idag tog Livni avstånd från detta uttalande. Det här är bara början av ett intensivt positionerande och taktiserande: Om Netanyahu går framåt, då måste Livni låta som Sharon. Därmed ges tillfälle för Barak att få tillbaka folk till sin flank. Om Barak avancerar, då måste Livni låta som Peres. Därmed kommer folk att fly till Bibis hägn. Osv in absurdum. Till detta – tre faktorer:
- Blir tiden fram till nyvalet lugn eller stökig i Gaza och på Västbanken?
- Ska Olmert verkligen sitta kvar fram till nyvalet? Kan han verkligen bedriva substantiella förhandlingar? Jag har svaren, men håller dem tätt intill bröstkorgen ett tag till…..
- Tecken tyder på att det blir ett lågt valdeltagande.
Nåväl:
Till sist står vi där med tre jämnstarka partier. En kladdig gröt i mitten. Och det är denna gröt som ska möta de kriser och det elände som väntar under 2009.
Ett nytt parti? Ok, då får vi väl börja förhandla. Jag vill ha totalkontroll över minst fyra departement. Sedan kräver jag en unik miljardsatsning på forskning. Nu lutar jag mig tillbaka och väntar på motbud.
Ökad arbetsbörda gör att jag inte hinner blogga om borgmästarvalen. Jag hoppas i alla fall att Barkat vinner i Jerusalem och att Huldai förlorar i Tel Aviv!
Roy,
Du kan få vilka department du vill, så länge jag får finans- och naturvårdsdepartementen. Dessutom vill jag banta ner regeringen till lagstadgade maximum 18 ministrar. Dvs. inga vice-ministerposter att dela ut.
För varje miljard som du lägger på forskning lägger jag till en egen miljard.
Tikotzinsky,
sorry – jag släpper inte Finansen.
Ok then. Förhandlingarna bryter samman. Det nybildade partiet Alterman/Tikotzinsky bryts sönder i två delar. Eftersom “alla” vet att jag är en pragmatisk mittenpolitiker i Rabins och Sharons anda, så hamnar du till höger om mig….
And change is indeed coming to Israel.
Barkat vann i Jerusalem – bra.
Huldai vann i Tel Aviv – inte så bra. Men går att leva med.
Viktiga nyheter strax under dagens headlines: USA in Israel
För en tid sedan skrev jag om detta, och en del annat, i det här inlägget.
6. Roy
Grattis!
Komplettering till kommentar #7: Hälsning från Teheran
Ulrika,
tack.
Israeliska lokal- och borgmästarval tillhör väl inte världens mest upphetsande begivenheter, men det är i alla fall intressant att notera hur Kadima har fortsatt god förankring runtom i landet.
Trots att ämnet inte är särskilt sexigt, så har jag när- och djupstuderat siffrorna. Jag hinner dock inte publicera en analys här på bloggen, sorry. Nämner bara att tre välkända borgmästarveteraner fick gå. Nya talanger avancerar i Israel. But is Change coming to Israel? Sådär.
Ron Huldai påminde dock oss alla om en stor sak: 2009 fyller Tel Aviv 100 år! Det började med ett spadtag på en öde beach….
Intressant Roy. Jag är visserligen novis på israelisk inrikespolitik, men försöker trots det lära mig så gott det nu går. Dina inlägg är därför betydelsefulla för mig och för att jag ska kunna uppnå en större förståelse för det inrikespolitiska spelet i landet.