Hur säger man “småfranska” på arabiska?
Av Anna Veeder • 2008-04-30 • Kategoriserat under: Israel, KulturLäste just en artikel i Haaretz av Yoav Stern, “ The b’seder Arabs“, och kände igen mig…saken är den att jag sedan drygt ett år eller så har engelsk-arabisk konversation med en tjej i Nasaret. Hon ville praktisera sin engelska, jag min mer eller mindre obefintliga arabiska. Sagt och gjort. Tyvärr blev vi inom kort så goda vänner att vi skippade det där med engelska och arabiska för att istället ha långa och intressanta tjejsnack på hebreiska, men lite arabiska lyckas jag dra ur henne ibland. Ett av de klassiska momenten var när jag skulle berätta om att jag hade varit och handlat, och triumferande plockade fram ordet för “kassörska” som jag lärt mig ur min, OK, något åldersdigna lärobok (talad palestinsk arabiska translittererad till hebreiska, ett intressant kurios i sig men funkar utmärkt eftersom alfabetena är rätt lika).
Men Areen (uttalas Ariiin) satte upp en förbluffad min. -Vad sade du?
-Kassörska, envisades jag.
Hon vände sig till sin syster. -Har du hört det här ordet förut?
Systern skakade på huvudet.
-Vi säger inte det där ordet, förklarade Areen efter att ha konsulterat med ett antal syskon och kusiner. Vi säger “kupait” (det hebreiska ordet för “kassörska”).
Likadant har många andra ord som inte har sitt ursprung i arabiskan lånats över från hebreiskan till den talade palestinska dialekten i Israel. Småfranska är “lachmaniyaat”, hebreiskans “lachmaniyot” med arabisk ändelse. Finns massor av andra. Att höra byggjobbare prata med varandra är att höra mest arabiska, plus massor av “beseder” och “chayavim” (måste) och “shlicht” (som jag misstänker är yiddish).
Mina egna barn hade ett ord på svenska: ost, för det fick de inte i kibbutzens dagis. Och min svägerskas engelsktalande barn slängde fritt ur sig uttryck som “Ima, ima, push me chazak” eller “ani rotza te meod, meod sweet”. Hos många palestinsk-arabiska israeliska medborgare är detta dock något som fortsätter långt upp i åldrarna (jag skrev om något liknande en gång här ), så till den grad att det har bildats en Akademi för det Arabiska Språket i Israel.
Hur mycket det hjälper vet jag inte - verkligheten är alltid starkare än ideologierna, och folk använder de ord som de anser vara mest praktiska i sammanhanget. Det finns alltså viss chans att man i Nasaret kommer att se skyltar på bagerier som säljer “pita och lachmaniyaat” ett bra tag till.
Intressant?
Andra bloggar om: arabiska Israel Palestinsk dialekt
Anna Veeder är trebarnsmor, bosatt i Israel. Studerade judaistik och
arabiska i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem i början av
90-talet, idag judisk historia och Mellanösternkunskap på Israels Open
University. Försörjer sig som ekonomiansvarig men skriver mycket hellre
frilansartiklar för diverse svenska publikationer. Kuriosa: talar svenska
med hunden, annars mest hebreiska.
Alla texter av Anna Veeder
Intressant!
Jag läste ochså den artikeln och som står att läsa följs språk av kultur (språk som bärare av kultur). Israeliseringen (nej, de kommer/ska om de vill vara lika goda muslimer/druser, kristna etc som tidigare) är positiv så att säga att den bidrar med modernisering av det arabiska samhället. Jag tror att en hel del friktion mellan grupperna skulle försvinna om de israeliska palestina-arabernas livsstil var mindre traditionell. Det skulle minska deras fatttigdom och öka deras tolerans vilket i sin tur skulle öka judarnas tolerans.
Att det fortfarande finns arabiskor som inte kan ordentlig hebreiska är säkert ingen slump..
Att minoriteter plockar upp element ur majoritetsspråket är ingen isolerad företeelse. Inte heller motsatsen.
I svenska invandrarrika förorter har vuxit fram ett språk som är svenska men ändå aningen svårförståeligt för den som inte bor där. Ord som kheff ingår, och uttryck med svenska ord som används på nya sätt förekommer. T.ex. är “de e sol feståru, de e sool!” ett postivt konstaterande som börjat sprida sig utanför invandrarkretsarna.
Att amerikansk engelska är ymnigt impregnerad med jiddish- och spanska uttryck kan ingen missa.
Min huvudsakligen jiddishtalande onkel i Toronto vattnar sitt tal med så många engelska ord att t.o.m. jag kan förstå hans jiddish, även om mina kunskaper i detta kulturspråk är skamligt låga.
Kul att några förutom mig är intresserade av sånt här…och så är det ju välbekant att arabiskan också gjort sitt intåg i hebreiskan, både som låneord från klassisk arabiska (Eliezer Ben Yehuda gillade den metoden) men främst från den talade palestinska dialekten in i slang-hebreiskan. Efter ett tag får ju även slanguttryck en mer respektabel status, och nu är det väl ingen som tänker på att ordet “fashla” (misslyckande) och dess verb “lefashel” egentligen är arabiska.
Hittade en gång en suveränt intressant ordbok rotvälska-svenska i min farfars källare, skriven på 30-talet tror jag. Behandlade vad som då kallades “tattarspråk”, mest romani och så lite yiddish. Det var de dåvarande kriminellas hemliga språk. Mycket var obegripligt för mig, men om jag inte minns fel så hade även ord som “kille” och “tjej” sitt ursprung i rotvälskan, som mycket annat. Inte helt oväntat var ordförrådet rikast på områden som pengar, sex och våld.
Hejhej från Lund, mina barnen blanda fritt fram tyska med svenska och hebreiska i mellan. Hebreiska är för oss mer eller mindre hebreiska shel shabbat, och hebreiska alfabetet är shabbatbokstäver.
Men tänk på “Yalla”, det ordet är också typisk för nästan alla som jag känner som har judiska och israeliska rötter. Jag jobbar på Chinuch och all “mina” barnen där och hemma mina 7 egna känner igen ordet. Igår var det jätte roligt, en israelisk fröken har precis kommit hem från Israelsemester och hon kallade alla barnen: Yalla dawai…. ännu bättre. Nu kan vi också flytta till Israel säger min man, han kan flytande ryska som ryskalärare ;).
Hälsningar Anneka
P.S. Känner du kibbutz Harduf???
#4 en israelisk linguist sade i radion en gång att Yalla är arabiska, Bye är engelska, och Yalla Bye är hebreiska. Så kan det gå (fast ibland får man ett strängt “lehitraot” som svar när man säger det)
Kibbutz Harduf är en antroposofisk kibbutz som bl a producerar massor av ekologiska grönsaker och ekologisk mjölk (säljs genom Tnuva). Ligger inte så långt från där jag bor, men jag har aldrig varit inne där.
Nar jag arbetade som larare i en av Stockholms fororter markte vi bland oss larare att vi plockade upp ord som barnen anvande (de flesta av vara elever var fran mellanostern) Yala, Halas osv och anvande dem i vart dagliga tal med eleverna.
Nar det galler Israel sa anser jag att arabiska skall vara obligatorisk i alla skolor och jag hoppas att mitt barn kommer att lara sig arabiska och kommer kunna tala arabiska nar hon/han blir aldre.
Nar det galler sprak och kultur sa har jag sa mycket att saga men sa lite tid sa det far bli i en senare kommentar.
Kort kan jag saga att inget sprak tycks vara immunt mot influenser/ vilket ocksa innebar att det ar ingen kulturer det.
Så sant så, vi får hoppas att ditt barn får chansen att lära sig arabiska.
Jag har varit i Harduf, kanske vi åker dit med hela familjen ( nej bar med dem 4 “små” barnen) i slutet av året, om pengarna räcker. Annars kommer vi att göra aliya, jag drömer forfarande om det. Hälsningar frå en Lund med mycket regn. Anneka
anders, fler unga israeler håller på lära sig arabiska nu, det är så inne och kunna arabiska,
du behöver inte va orolig,
ma3salama……