Hope of deliverance
Av A. Adler • 2008-09-16 • Kategoriserat under: Allmänt, Israel, KulturEn lyrisk flickvän ringde mig i dagarna. Anledningen till hennes upphetsning var att hon fått tag i biljetter till en kommande Paul McCartney-konsert i Israel. Någon som hon drömt om att se live sedan barnsben. Extremt roligt för henne, och jag är lite avundsjuk. Jag är en stor fantast av musiken som skapades under Beatles-eran, och brevid alla mina industri, synth, svartrock och klezmerplattor finns en mängd skivor med grupper som Jethro Tull, Bob Dylan, Procol Harum och Crazy world of arthur brown. När Roger Waters skulle spela i Israel mötte han ett massivt motstånd mot sitt framträdande, och visade “good will” genom att flytta konserten till en neutral plats. Tvärtom från vad kulturbojkottarna ville, att han helt skulle ställa in konserten, eller möjligtvis spela i Gaza, så genomförde han konserten inför en både arabisk och judisk publik. Paul har blivit angripen av samma krav på Israelbojkott, men valt att inte digna under dessa krav utan kommer genomföra konserten som planerat. Möjligtvis har han genomskådat bojkottens suspekta baktankar. Fler artister kommer följa Pauls exempel och ignorera den patetiska kulturbojkotten av Israel. Man är helt enkelt trött på det ständiga gnällandet och kraven på artister att komma med politiska ställningstagande.
Paul gör det rätta, han lever ut sin artistiska frihet. Artistisk frihet, ett ord som inte existerar i den blinda bojkottskampanjen.
All heder åt Paul.
Edit: Glömde nämna att Paul redan för några dagar sedan mordhotats av extremisten Omar Bakri, som lovar att en självmordsbombare exklusivt ämnad för Paul står redo att detonera om konserten inte blir avblåst. McCartney svarar att han inte tänker vika sig för militanta islamister och kommer genomföra konserten enligt planerna.
No related posts.
Intressant?
Andra bloggar om: boycott Israel Kultur Paul McCartney
Vi har haft en rad intressanta lite äldre artister här på senaste tiden – bl a Joe Cocker, Blondie, Morrissey, och nyligen Deep Purple. Det är lite kul för Deep Purple var något som mina tjejkompisars storebrorsor lyssnade på, och Blondie var också aningen före min tid, för att inte tala om Joe Cocker (som spelade på Gilboa Coexistence Festival). Björk skulle också ha kommit men biljettförsäljningen var inte sådär jättebra så det ställdes in så vitt jag har hört, men Deep Purple fick göra extrakonserter pga publiktrycket.
Så går ju ryktena om att Madonna ska komma till Israel under nästa turne, men förra gången ställde hon in pga hot mot familjen. Men hon kommer ju hit och badar privat ibland så det gör inte så mycket. Lite celeb-känsla får Tel Aviv i alla fall.
Nu måste vi erbjuda Paul något bra att “röka”….;)…eller har han lagt ner det där!?
Hur som helst – det var på tiden!
Parentes: vissa har velat göra gällande att Beatles inte fick komma till Israel pga gruppens befarade negativa inflytande på unga israeler. Det är inte sant. Det handlade istället om bråk mellan agenter och arrangörer, och slutade med att besöket inte blev av, eftersom de ansvariga i Israel tycks ha tänkt:”Om inte jag kan sno åt mig alla stålar i samband med konserten, då ska ingen få tjäna ens några groschim!”
Jag tror det kommer bli en markant ökning av internationella artistframträdanden i Israel i takt med minskad risk för terrordåd. Genom åren har många artister visat intresse att spela i Israel men ställt in pga terrorrisken, inte pga kulturbojkott.
Musik och kultur i allmänhet har en kraftfull enande effekt, något som kulturbojkottarna räds. De vill helst kunna uppvisa samma kalla och kyliga Israeliska stat för världen, som redan existerar i deras medvetande, och att försöka klippa av Israels band till den internationella kulturscenen är ett effektivt vapen i avhumaniseringen av det Israeliska samhället.
Men den artistiska friheten är ett svårt hinder för kulturbojkotten. Hot om våld och terror är isf mer effektivt, vilket man kan förstå, att artister inte vill riskera sina, sin familj, och sina fans liv under konserterna.
Inte ens en pro-palestinier som Sting har väl bojkottat Israel kulturellt, mig veterligen har han spelat där minst 2(?)ggr.
Roy: Tyckte också det där lät konstigt, speciellt som man bjöd in och lät en av psykadelians fader, Arthur Brown, framträda under milkhemet yom HaKipurim -73
http://www.youtube.com/watch?v=NOErZuzZpS8
Är det månne Bakris mordhot som Anna Wester skriver om när hon berättar om “vädjan” till McCartney att inte hålla sin konsert i Israel.
Anna #1,
Joe Jackson och Iggy Pop har också framträtt här i år. Blondie väckte nostalgiska minnen för mig – jag såg henne för sådär 30 år sedan på Mudd Club i NY tillsammans med Johnny Thunders.
Matisyahu körde väl en låt med sting (message in a bottle?) när sting uppträdde i tel aviv? Vill också minnas att israel gick ut med en officiell ursäkt till beatles för att de nekades spela där på 70-talet. Och Roy, röka fick (får) väl både mccartney och israeler i nog dos i indien?
Akiva: Det stämmer visst. De sjöng duett på Police’s “Roxanne” i Juni i Tel Aviv.
http://www.matismusic.com/images/Matis_Sting_lg.jpg
Akiva,
jag tror nog att McCartney har lagt ner det här “rökandet.” Ett exempel som ett antal israeler borde följa, får man väl säga.;)
Apropå kultur (utan koppling till McCartney):
Kulturtävling (vinnaren får ett hedersomnämnande):
Vilken roman börjar med orden:
“Månskenet faller på fotändan av min säng och ligger där som en stor, flat sten.”
Och slutar med:
“Sedan sluter sig porten, och jag ser blott den skimrande hermafroditen.
Den gamle betjänten ger mig min hatt och säger – jag hör hans röst som ur jordens djup:
- Herr Athanasius Pernath tackar förbindligast och ber, att ni icke anser honom ogästvänlig, om han icke bjuder er att komma in i trädgården, men det är en gammal strängt iakttagen sedväja här i huset.
Er hatt, skulle jag säga, har han icke haft på sig, då han genast lagt märke till förväxlingen.
Han hoppas endast att hans icke vållat er huvudvärk.”
Vilken bok? Författare?
Sen vill jag förstås veta utgivningsår, förlag, svensk översättare samt vilket tryckeri som gjorde jobbet!
“….strängt iakttagen sedvänja”, ska det vara, och ingenting annat.
Sir Messiah McCartney har checkat in på Dan Hotel i Tel Aviv. Paul bor i Presidentsviten. Alla andra sviter ockuperas nu av Pauls entourage. Risk för trafikkaos i Tel Aviv. Snart presskonferens. Politiskt utspel? Knappast. Men mycket Hope. Och en del deliverance…….
Den enda Herr Athanasius Pernath jag vet är Der Golem
isf Meyrink, skriven 1913/14, publicerad i bokform 1915…filmatiserad antal ggr men brunnit upp eller försvunnit, tidigast bevarad adaption är från 20talet någon gång.
svensk översättare? beats me, vet inte ens om jag nämnt rätt novell.
Om det nu är den romanen kan jag ju givetvis fuska med övriga frågor :)
“de som köpt den här boken har också köpt: Träna en kvart om dagen med Paolo Roberto”
Golem, av Gustav Meyrink.
Well done, Adler.
/Kommentaren struken.GT./