Historietolkning i Mellanöstern
Av G. Tikotzinsky • 2006-02-06 • Kategoriserat under: IsraelLikud-partiets sajt ligger just nu nere för renovering. Enligt välinformerade källor håller partiets politruker på med en rejäl revidering av Sharons plats i partiets officiella historia. Det är olyckligt att Likud på det viset försöker skriva om sin egen historia. Det är möjligt att de tillgodoser omedelbara politiska hämndbegär, men de gagnar på inget vis framtidens uppfattning om Sharon-epoken.
Politikerna och ideologerna i Mellanöstern drar sig inte för att putsa till historien efter egna privata eller nationalistiska behov. Förfalsknings och tolkningsindustrin går, tyvärr, i högvarv. I Kairo finns till exempel ett museum för Oktorberkriget, som i Israel kallas Yom Kippur-kriget. På gårdsplanen har museet några tillfångatagna israeliska stridsfordon, en Styx-missil och lite annat. Inne i museet finns moderna utställningar som till största delen är baserade på multimedia. De har dock alla en intressant vinkling – de berör bara krigets första tre dagar. Kriget började den 6 oktober 1973 med att Egyptiska trupper gick över Suezkanalen och anföll israeliska försvarställningar på östra stranden. Efter tre dagar hade egyptierna vunnit stora framgångar och tagit ett ca 10 kilometer djupt brohuvud. Där tar multimediautställningarna slut, och museet berör överhuvud taget inte krigets senare händelseförlopp. Den 10 oktober började Israels arme slå tillbaka, och kriget slutade med en vapenvila den 22 oktober. Israeliska trupper, ledda av Ariel Sharon, stod då 90 km från Kairo på Afrikas fastland och hade omringat Egyptens tredje arme.
Av det forna slagfältet finns idag inte mycket kvar. Den israeliska Bar-Lev linjens befästa stödpunkter grävdes helt enkelt bort när Suezkanalen breddades österut på 80-talet. När jag 1986 seglade genom kanalen såg jag från sjösidan den sista återstående befästningen som då inhyste ett museum. Kanalbreddningen var nödvänding, och vi kan vara tacksamma för att egypterna åtminstone lät en punkt vara kvar för kommande generationers historieforskare eller allmännt intresserade.
Tillbaka till Israel. Någon gång i början på 80-talet drev Likud en underlig fråga. Några politiker ville att Menachem Begin då skulle skriva under Israels självständighetsdeklaration. Som Etsels (Irguns) ledare blev han aldrig inbjuden av David Ben-Gurion till ceremonin 1948, och nu ville alltså några välmenande politiker rätta till förolämpningen. Självständighetsdeklarationen är ett historiskt dokument, och som tur var dog denna galna förfalskningside en stilla självdöd.
Likuds nya sajt skall vara uppe om några dagar. Det blir spännande att se vad partiets politiska historiepolis har åstadkommit. Jag hoppas att de inte går alltför hårt åt Sharon, och framför allt att de denna gången håller sig undan direkta förfalskningar. Om inte så mycket för hans egen del, så för de kommande generationerna som har rätt att bilda sin egen historietolkning utifrån så många och så äkta källdokument som möjligt.
G. Tikotzinsky är bosatt i Israel där han verkar som styrelseordförande i flera kibbutzägda industriföretag. Han har en BA-examen i internationella relationer och en MBA-examen. På den politiska höger-vänster skalan identifierar sig Tikotzinsky som oberoende naturvän.
Alla texter av G. Tikotzinsky
hehehehe….bara Likud uppdaterar sin hemsida så ändras nog allt…..
“Som Etsels (Irguns) ledare blev han aldrig inbjuden av David Ben-Gurion till ceremonin 1948, och nu ville alltså några välmenande politiker rätta till förolämpningen.”
Jag kan inte påstå att jag vet så mycket om motsättningarna mellan Etsel och Haganah. Jag har dock hört talas om att medlemmar i ickesocialistiska
organisationer lär ha motarbetats och haft svårt för att få jobb, åren direkt efter självständigheten. Stämmer detta?
Mapai, det moderna arbetarepartiets föregångare, satte i system att dela ut jobb i den offentliga sektorn till meningsfränder. Detta varade i princip till maktskiftet 1976. Tyvärr tog Likud och dess koalitionspartners delvis över systemet, men efter hand som ekonomin och den privata sektorn växer så vattnas systemet ut. Under de senaste 20-30 åren så har det också tillkommit många lagar och andra safeguards för att komma till rätta med problemet.
Gunnar:
Irgun och Hagana var hyffsat oense om rätt mycket, framför allt om ansvaret för Dier Yassin och om Irguns fortsatta existens som militär rörelse. Det hela slutade med att Hagana med våld avväpnade Irgun och tvingade dem att sluta sig till IDF. Synd att palestinierna inte kan ta lärdom.