“Jag följer inte alls din fråga?”
Jaså, det rörde sig om visiter hos släktingar, uppfattade det som att du kom och gick i maskineriet lite som du ville. Men då förstår jag bättre.

Ja, det där är ju även den eviga problematiseringen kring kommunism/kapitalism, marknadsekonomi/planekonomi och möjligheterna respektive begränsningarna med ovanstående. Vad värdesätter man mest? Det är oerhört individuellt.
Låter det sätta punkt i diskussionen innan den snöar in på ren höger/vänster-argumentation :)

“Sannerligen en informativ text, men kan inte skada med lite objektiv läsning också..”

Objektiv läsning? Du menar alltså att sånt finns?

“Vad intressant, “vid de korta tillfällen”, ses/sågs det med blida ögon av de andra i kubbutzen?”

Jag följer inte alls din fråga? För att precisera så har den tid som jag tillbringat på kibbutz varit när jag hälsade på min släkt som då bodde där. Jag har med andra ord haft direkt (men kortsiktig) insikt i kibbutzlivet (både för och nackdelar. Gemenskapen ska man inte trivialisera), och jag har genom min släkt tagit del av de begränsningar man lider av. (Att inte kunna bestämma när man ska hälsa på nära och kära utanför kibbutzen t.ex.)

Men du kan se det så här: en anledning till att kibbutzerna funkade var just att det var frivilligt att bo i dem. I princip så är det ingenting som hindrar någon här i Sverige från att försöka grunda ett autonomt jordbrukskollektiv någonstans i Norrland. Det kräver dock som sagt en del uppoffringar, fler än vad jag tror att de flesta skulle gå med på när det kom till kritan.

Sannerligen en informativ text, men kan inte skada med lite objektiv läsning också..
Vad intressant, “vid de korta tillfällen”, ses/sågs det med blida ögon av de andra i kubbutzen?
Nja, det du beskriver låter ju onekligen som ett fungerande kommunistsamhälle, det har som bekant sina för- och nackdelar. Fast kommunal uppfostran känns som att ta det hela ett steg för långt.. usch.

G. beskrev faktiskt just kibbutzernas framgång och nedfall väldigt väl i inlägget ovan =)

Jag kan annars berätta för dig, av de korta tillfällen som jag bott på kibbutz så är det inte en tillvaro jag vill vara fast vid. Man bor i en väldigt fast kontrollerad diktatur. Man kan inte äga vad man vill, jobba med vad man vill, ens resa utanför kibbutzen när man vill, eftersom man är ett kugghjul i helheten. I vissa kibbutzer gick man till och med så långt att man löste upp kärnfamiljen och lät barnen bli uppfostrade kommunalt också, innan man insåg att man producerade ganska trasiga ungar.