Hågkomst

Av Roy B. Alterman • 2008-04-30 • Kategoriserat under: Intressant just nu, Israel, Kultur

Yom HaZikaron laShoah ve-laGvura (Remembrance Day for the Holocaust and Heroism):
Sirenen ljuder och livet i Israel gör halt.
Vi har alla en koppling till Förintelsen.

Under en 7-års period guidade jag svenska och norska grupper på Yad Vashem. Det var en svår uppgift. Jag ville visa fakta, men samtidigt vara personlig.
Jag hade bl a som tradition att stanna vid Raol Wallenbergs träd där jag berättade dennes historia.
Inne på muséet var jag fåordig, och lät bilderna tala och nå fram till besökarna.

I början av 90-talet bodde jag i centrala Jerusalem. Jag hade då ett förhållande med en kvinna vars far var en av de överlevande. Han hade varit i Aushwitz.
Kvinnan (jag nämner av respekt inte hennes riktiga namn; väljer att kalla henne för “Orit”) stod sin far nära, och hade därmed ofrånkomligen “ärvt” ansenliga delar av traumat.
Hon berättade hur han, på kvällen, alltid lade en bit bröd under kudden. Han kunde nämligen mycket väl anfäktas av svåra mardrömmar, och då han vaknade kände han efter och fann brödet, insåg att han inte var i lägret, och erfor en tillfällig trygghet, den trygghet han hade berövats i lägret.

Pappan stred under hela sitt liv mot det förflutnas fasor. Men livsviljan var stark, och han skapade både karriär och familj.
Orit var en stark kvinna. Hon studerade ekonomi och kom att jobba på en revisionsbyrå. Utåt märktes ingenting av traumat. Inför mig valde hon till en början att helt och hållet dölja de inre såren.
Men plågorna bröt förstås fram - det är oundvikligt. I hennes fall tog sig detta främst uttryck i form av ett slags dyster letargi, en tomhet eller kanske en ödslighet. Hon kunde, i pauserna mellan sina hektiska åtaganden, sjunka ner i ett slags förlamad fasa.

Våra vägar kom att skiljas. Men jag vet att hon idag är gift och har fött tre friska barn, Baruch HaShem.

Idag tänder vi ljus och minns det förflutna.
Samtidigt är det vår skyldighet att leva i nuet med blicken stadigt framåt.
I morgon är en ny dag. Och då är det rätt och sant och klokt att omfamna livet i sin helhet - sorg, glädje, humor, leda.

Idag är det Tid för Hågkomst.
För de överlevande hjälper inga ord. Därav en stunds tystnad i respekt och erinran.

I morgon är det en mitzva att fira livet och att blicka framåt.

Intressant?
Andra bloggar om:

Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman

9 kommentarer »

  1. Daniel 2008-04-30 10:29:

    Väl skrivet…det ger mycket att få del av det vardagligare och okända i livet i Israel.

  2. Anna Veeder 2008-04-30 11:54:

    Jag har lite för mycket att göra just nu men ville också vara med, så jag recyclade en post som jag skrev för två år sedan men som inte publicerats på Al Hamatzav. Mitt bidrag till minnesdagen och fortfarande de människor jag tänker på.

  3. son of the sun 2008-04-30 15:05:

    Roy

    Tack för de fina orden. Välskrivet som alltid. De värmer och berör. En viktig dag för oss att hedra alla de som grymt bragtes om livet av sina egna medmänniskor i den största katastrof vårt folk drabbats av.

  4. ben Avraham 2008-04-30 15:30:

    Inget är mer viktigt än att minnas. För om vi inte minns, om vi inte lär av historien, upprepar den sig. I Israel är minnet från Förintelsen fortfarande i allra högsta grad levande, och kommer för alltid att vara det. Man får inte glömma. Och det får aldrig hända igen.

  5. Paul Rimpler 2008-04-30 16:21:

    Roy.
    Jag la in mitt inlägg under ” Människor i närbild “. Vårt folk har fortfarande inte återhämtat sig. Låt oss göra allt i vår makt för att motarbeta grupper i vårt samhälle som fortfarande inte har förstått och inte lärt sig.

  6. adler 2008-04-30 17:36:

    Detta fotografi skall aldrig gulna, förtvinas och glömmas.

  7. adler 2008-04-30 17:43:

    Ett tips:

    April, 1945, en brittisk reporter spelade in ett hundratals av de överlevande från lägret medan de sjunger Hatikva mitt i det nyligen befriade lägret Bergen-Belsen. Många av dem hade inte ens krafterna kvar att stå på sina egna ben men med en sista kraftansträgning stämmer de in i sången för att låta världen höra att nazisterna inte lyckats utrota dem alla. Denna radioinspelning i MP3-format kan ni lyssna på genom att högerklicka och spara: http://www.israelreporter.com/files/radio/BergenBelsenHatikva.mp3

  8. son of the sun 2008-04-30 21:01:

    adler

    Tack. Mycket gripande.

  9. Jacobi 2008-04-30 23:49:

    Bra skrivet, och never again !

Lämna en kommentar