Guillou är en fanatiker
Av Roy B. Alterman • 2010-01-17 • Kategoriserat under: Intressant just nu, Sverige och MÖ-konfliktenNågon gång i slutet av 60-talet eller början av 70-talet slutade Guillou att analysera skeendet i Mellanöstern. Han hade ställt ett antal frågor och formulerat vissa svar. Saken var biff. Israel var boven. Terrorism mot Israel var legitimt. Punkt och slut.
Sedan dess har Guillou upprepat dessa ungdomliga övertygelser in absurdum. Har han bidragit med en enda seriös analys av den process som inleddes med det s k Oslo-avtalet? Nej. Han leker demagog och sprider propaganda. Faktum är att Guillou har oerhört klena kunskaper om situationen. Han döljer denna ignorans bakom slagord och plakat från 1968. Guillou är en pajas. Han älskar att leka spion. Han har förmodligen bistått Sovjet med intima uppgifter om ett antal kollegor och vänner i Sveriges journalist- och politikerkretsar. Han har lekt terrorist i Jordanien.
Vem tror på Guillou? Vem litar på honom? Vem tillmäter honom ett sunt omdöme? Den som tillskriver Guillous texter om Israel och Mellanöstern ett verkligt värde, kan lika gärna utnämna Bert Karlsson som auktoritet i frågor som rör den svenska grundlagsutredningen.
Donald Boströms artikel insinuerade att Tzahal på ett systematiskt vis stjäl organ från dödade palestinier, att handeln med dessa organ var omsorgsfullt och diaboliskt organiserad av Staten Israel, och att denna handel i USA sköttes av en rabbin i New Jersey.
Detta är en antisemitisk vandringssägen i Mellanöstern. Boström valde att importera den till Sverige. Guillou ställer sig således på hatpredikanternas sida. När man läser Guillous svammel kunde man befara att han har blivit dement, men det är förmodligen bara det gamla hatet och den nygamla fanatismen som spökar.
Organ-historien i Israel är alltså sedan långt tidigare en välkänd affär som handlar om att en person, Yehuda Hiss, har betett sig på ett oetiskt sätt. Det har dock aldrig funnits, tvärtemot vad Boström insinuerar (och som Guillou ivrigt stödjer och utropar som sanning), en ovanifrån sanktionerad och systematiserad jakt och stöld på organ från dödade palestinier. Hiss utnyttjade en lucka i lagen och tog organ från kroppar som hamnade på hans obduktionsbord. Han tog från judar och araber, från israeler och palestinier. Det var inte “Israel” som plundrade de palestinska sönerna på organ. Men det är typiskt att fanatikern Guillou tar en persons oetiska gärning som förevändning för att kunna demonisera en hel nation.
Guillous metodologi är korkad och fanatisk. Han drar skam och vanära över Sverige och svensk media. För övrigt: det är vanligt att tonåringar uttrycker sig svepande och fördomsfullt om nationer och folk. Då ler den vuxne snett – vi har överseende med det ungdomliga oförståndet.
Men när en vuxen person, i det här fallet Jan Guillou, framhärdar i att demonisera Israel, när han i otaliga artiklar vräker ur sig fördomsfulla och hatiska haranger mot en hel nation, då kan vi inte längre tala om ungdomlig dårskap. Då handlar det istället om demens eller fanatism.
Hörrudu Jan Guillou: dags för pensionering. Tid att tagga ner i gungstolen. Dags också för Sverige och svensk media att ta avstånd från Guillous djupt enfaldiga och agent-romantiska trams om Israel och Mellanöstern. Och förändringen är på gång:
Vem kan hålla med fanatikern Guillou om att allt är fel med Israel, att allt är Israels fel? Alltfler, inte minst unga kvinnor och män i Sverige, tar avstånd från Guillous fördummande idéer om Mellanöstern. De förstår att det är en komplicerad konflikt, att det inte är svart eller vitt. Guillou är en patetisk kvarleva från en oskuldsfull forntid.
Framtidens analytiker av svensk opinionsbildning rörande Israel och Mellanöstern kommer att fälla en hård dom över Guillou. Hans demokratiska instinkter är svaga (han hyllar Mellanösterns diktaturer och demoniserar demokratin Israel). Han har inte publicerat en enda analys av fredsprocessen (1993-2010). I “Boström-affären” tog han klar ställning för medias rätt att sprida antisemitiska vandringssägner. Efter att ha medgivit att han ljugit om sina kontakter med KGB (kontakter som förmodligen handlade om att lämna ut intim och känslig information om vänner och kollegor i Stockholm – dvs han förrådde både Sverige och sina vänner och kollegor), fortsatte han ihärdigt att demonisera israelerna, samtidigt som han helt och hållet tycks ställa sig bakom den hållning som bl a företräds av Hassan “Humbaba” Nasrallah och Khaled Mashaal.
Lägg ner skrivandet, Guillou. Du är bara pinsam och fanatisk. En hatisk pajas som med stor ångest kämpar för att få några sekunder till i Sveriges mediala ramp- och ankdammsljus.
Istället välkomnar jag nya skribenter på Aftonbladet. Sådana som analyserar skeendet i Mellanöstern. Det vore en stor och fantastisk nyhet.
Liknande poster:
Intressant?
Andra bloggar om: Aftonbladet guillou Israel
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Bra Roy, Jan Guillou är en landsförädare och judehatare och förtjänar allt förakt.
Du underdriver. Boström insinuerade att Israel systematiskt mördade palestinier i avsikt att fylla sitt behov av transplantationsorgan. Och Guilliou är en västanfläkt mot de styrande på AB, vilket innebär att förhoppningar om seriösa AB-skribenter lär grusas.
Roy: “…Vem tror på Guillou? Vem litar på honom? Vem tillmäter honom ett sunt omdöme?…”
Altför många, tyvärr, och bland kända akademiker. En som hyllar Guillou för att han ska ha gjort debatten om Mellanöstern “mer nyanserad” är Erik Svensson på Lunds Universitet. Helt nyligen skrev han i sin blogg “Biologi och Politik” en artikel som fick många ja-sägare att kommentera. Nej-sägare hålls kort. Karln är en fanatiker. Kaka söker maka. Suck. Vänstern är ibland spritt språngande.
http://biologyandpolitics.blogspot.com/search?updated-max=2010-01-06T19%3A53%3A00%2B01%3A00&max-results=5
Det är alltid lika underhållande att läsa om när folk som kritiserat israel blir kallade anti-semiter. Sanningen är att Israel begår flera brott mot mänskligheten och det senaste fallet är organhandeln som chefspatalog för Abu Kabirs har erkänt och det har även den Israeliska militären också erkänt. Ta en titt på SVDs artikel om det, står mycket fint och SVD är knappast emot Israel.
En annan grej, det är inte vi heller. Ingen är emot det Israeliska folket däremot är många emot den israeliska förda politiken. Så skilj på Anti-semitism och kritik mot politik det är en jävligt stor skillnad.
Detta öppna brev till Jan Guillou borde publiceras och diskuteras på andra sajter/opinionssidor som kan läsas av allmänheten. Men var?
5. A-K Roth
You read my mind! Men varför slösa med bläck på karln? Hoppas att han inte dyker upp på den här bloggen!! Nog med knäppgökar.
4. Sarbaz
“Det är alltid lika underhållande att läsa om när folk som kritiserat israel blir kallade anti-semiter.”
Det är mindre underhållande när folk banaliserar antisemitismen som bara kritik.
Sarbaz
Vem har kallat Guillo för antisemit? Jag tror Guillos Israelhat primärt är oportunistiskt betingat, liksom ett resultat av hans bakgrund som anhängare av den vänsterfaschistiska regimen i Kina. Vad beträffar Bodström så är han antagligen för korkad för att beskrivas som antisemit – däremot är hans artikel kraftfullt infärgad med antisemitiskt tankegods.
Det står dig och Guillou fritt att uttala er om saker ni ingenting vet om men vad är poängen? Jag kan inget om fotboll, följaktligen håller jag klaffen. Är du däremot intresserad finns det ju tusentals böcker att fördjupa sig i.
Guillou är en paradox. Han är inte dum i huvudet, men ändå så korkad.
Roy
Det har blivit öppenbart att du ägnar dig åt propaganda.
Guillou är ingen person du känner eller har nära kontakt med, så låg oss lägga ner den diskussion exakt där.
Jag vet att utan Boström och hans artikel (som faktiskt inte tillskriver Israel eller det israeliska folket något) så hade vi inte fallet uppmärksammats överhuvudtaget.
I början sa du att det är kopplingen till militären som upprör Israeler. OK Kopplingen till militären visade sig vara sann. Det fanns en koppling till militären. Var tog det vägen? Var tog den unga cyniska kaxxiga journalisttalangen från “Jerusalem” Post vägen? Varför kaxxar han sig inte emot Boström nu? Han gjorde det när Boström var nere i Israel. Boström åkte ner dit ensam i syfte att berätta om sin erfarenhet. Till och med Anna Veeder en välkänd sionistisk skribent och “korrespondent” var därnere och fick se på detta. Hon påstår i sin artikel på hennes blogg att Yair Lapid (den unga kaxxiga skribenten från Israel) hade “dissat” (skämt ut) Boström. Anna Veeer är inte bara en skribent här, utan hon får också uttala sig på radio vad gäller sådana här uppståndelser. Hennes ton på radion liksom eran ton här på al-hamatzav saknade respekt för Boström och journalistiken som faktiskt (hur dålig ni än må tycka att den är) avslöjade denna illegala organhandeln.
Israelerna lät honom prata för att sedan driva om honom. Det var för mig inte israeler som ville lyssna för att lyssna, utan lyssna för att driva.
Boström må vara en dålig journalist enligt er, men han är inte en “hatare” och han är inte en skam för Sverige. Det är Israels ledarskap som har skämt ut Israel. Det är dom ni borde racka ner på. Det är inte Jan Guillou. Jag tycker inte om Jan Guillou. Tvärtom jag har aldrig gått nära hans artiklar eller hans böcker. Det är folk här på al-hamatzav och andra prosionistiska ställen som är helt besatta av att svartmåla mannen.
http://annaveeder.wordpress.com/2009/11/07/bostroms-fortsatta-karriar-en-liten-profetia/
Det kan sägas vad som helst om Boströms artikel (men det som står där är inget mer än det som står där). Ni kan inte påstå att han påstår saker som han inte har påstått. Det kan sägas vad som helst om Boströms journalistik. Faktum är att utan Boström så hade inte militärens inblandning uppmärksammats. Med Boström i bilden så avslöjade det riktiga händelser.
Det är på tiden att Israel börjar ta tag i sitt dåliga ledarskap.
Ja, det var ju också ett virr-varr, Jomsaa. Men du är inte ensam om att ha fått mycket inom svensk diskurs om bakfoten. Guillou har en lång historia av att ta sida med terroristiska grupper, både aktivt på plats (enligt egen utsago) och under decennier som svensk självutnämnd expert på Mellanöstern. Media har snällt spelat med. Denne självupptagna misogynist spelar media som en riktig hollywoodagent. Medelsvensson har som resultat sett honom som auktoritet, och det utan att han har några som helst meriter annat än sina egna föreställningar som så ofta går emot verkligheten. Han dyker så upp som på beställning för att ta Bodströms sida i en avskyvärd och falsk anklagelse. Jag är glad att inte heller du gillar honom. Dock försvarar du honom. Varför?
Jomsaa, snälla Jomsaa, Bodströms anklagelse handlade genom diverse insinuationer och falska tricks, somliga gamla som Methusalem, du vet Noachs morfar eller farfar, om att IDF medvetet mördar palestinier för att ta deras organ! Läs det igen: IDF medvetet mördar palestinier för att ta deras organ! Bodström visade med all önskvärd tydlighet sin fokus på artikeln: insinuationer och falska antaganden, okunnighet och rasistisk skuldsättning, för att göra det så tydligt som möjligt. Önskar att du inser att detta var en enastående falsk och folkkränkande utmålning men inser att du kanske inte kan och vill se helheten.
Du för Bodströms skröna om “medvetna mord av palestinier för att ge organ till israeler” vidare i missriktad och oinformerad bitterhet. På vilket sätt anser du att militären var ansvarig för skandalen om vävnader som togs olagligt vid obduktioner av civila och militära offer, judar och araber, israeler och utlänningar av en (1) person som anklagades, prövades, fälldes och miste jobbet som chef? Anna Veeder har gjort klart att till denna icke-militära rättsobduktionsplats tas alla dödsfall, civila som militära, israeliska som icke-israeliska som behöver utredas.
Jomsaa, “Israel”, dvs det israeliska samhället, tog tag i fallet Hiss för länge sen. Ledarskap kommer och går, men samhället anklagade Hiss och redde ut missförhållandet/brottet med vävnaderna på döda.
Tja, vete fåglarna vad det är med Guillou som gör att jag trots allt har svårt att tycka illa om karlen. Möjligen för att han gjort en del nytta som journalist på andra områden? Eller därför att jag uppskattar hans synnerligen underhållande böcker? I vart fall är det märkligt att han ger sig till att försvara en journalist som han står skyhögt över rent hantverksmässigt och som ingen hade koll på alls.
Jag tycker varken illa eller gott om Guillou. Jag konstaterar bara att han är en fanatiker. Inget konstigt med det. Men låt mig här betona inläggets inledning: att han slutade analysera skeendet för 40 år sedan. Det är en viktig poäng. Han har de facto inte publicerat en enda analys av utvecklingen, utan recyclar 68-jargongen in absurdum. Don´t confuse him with facts and developments – he has made up his mind. Sånt tycker jag är patetiskt och korkat.
Sen har Guillou ett Strindbergs-komplex. Han vill starta strider, fejder. Han vill vara ett stridbart namn. Han attackerar lite här och där. Och har han en gång intagit en position, som i vår fråga, då är det för honom omöjligt att skriva en kritisk analys om exempelvis Iran-Syrien-Hizbollah-Hamas. Guillou är tämligen ointresserad av komplexiteten i situationen, han är i själva verket ointresserad av Israel/Palestina-frågan. Han är intresserad av sig själv.
Ego. Prestige. Äregirighet. Kanske förklarar de tre orden vad han sysslar med. Guillou vill vara berömd. En svensk kändis. Vilket leder mig in på ännu ett skrattretande fenomen:
Guillou är besatt av att hålla koll på vad som skrivs i de svenska tidningarna. Helst AB och Expr. Och han tror verkligen att allt som sägs där är viktigt, och att allt som är viktigt sägs i dessa tidningar. Detta är ju en närmast morbid villfarelse, men sådan är han. Det är faktiskt komiskt. Och tragiskt. Det är – just det, en ankdamm. Guillou är den svenska mediadammens främste beskyddare.
Han andas och lever i en medial kändisvärld där alla känner alla, där man lurpassar på varandra och hoppas få in ett och annat nålstick. Ja, när Guillou attackerar Israel, så är detta faktiskt sekundärt. Den senaste artikeln, där han refererar till “liberala dumstrutar” är även den ganska avslöjande: det viktigaste är inte sakfrågan, Israel, utan bråket med andra svenskar, helst “liberaler”. Det är det viktiga för Guillou. Att bråka med de andra ankorna.
Han älskar sig själv. Han älskar spegelbilden. Han älskar att vara en svensk kändis. Att han sedan har ytterst klena kunskaper och insikter om låt säga de senaste 16 årens händelseutveckling i Mellanöstern är det ytterst få som orkar bry sig om, vilket bl a beror på en gammal och dålig tradition i Sverige som handlar om att man lyder och dyrkar auktoriteter. Ingen orkar tänka och ifrågasätta. Guillou är en intelligent kändis. Han säger något om Israel. “Ja, det stämmer nog….”, mumlar kälkborgaren.
Men, som jag skriver i inlägget, han tillhör det förflutna. Tror ni att Guillou har någon som helst koll på nätet? Noll. Han köper Aftonbladet och Expressen varje dag och tror på fullt och djupt allvar (tragiskt, som sagt) att han då får totalkoll
på allt som är viktigt i Sverige och världen.
Han tror dessvärre på den egna myten om sig själv.
“Israel”, “IB” “Allmänläkaren och Obducenten” – eller vad det nu kan vara – är bara medel för att nå det egna kändismålet. Ingenting annat.
Men han kunde aldrig bli någoting annat än en skrivande tyckare. Att själv ta ansvar, att bli en makthavare som måste fatta beslut och ta ansvar – det är omöjligt för Guillou, ty han är bara en pubertal retsticka som har firat fantastiska framgångar i underhållningsbranschen.
Tyvärr tar många svenskar denna egoshow som bevis för att han har något vettigt att komma med när det gäller Israel och Mellanöstern. Men det har han ju inte. Han är en fanatisk pajas och en oerhört framgångsrik företagare inom svensk showbusiness. That´s it. Nej, förresten. Jag glömde ju att han gick bakom ryggen på sina vänner och kollegor och lämnade ut känslig info till ryssarna. Och varför gjorde han det? För att han älskar sig själv. Han lider av ett romantiskt storhetsvansinne. Detta, i kombination med intelligens och ihärdighet och en ofantlig äregirighet, har gjort honom till en svensk stjärna.
Det tragiska är att han fortsätter att skriva om Israel och Mellanöstern, trots att han slutade analysera och följa med i händelseutvecklingen för 40 år sedan.
/Editerat. Kommentaren har redan publicerats under en annan bloggpost.GT./
12. Ofer
“Tja, vete fåglarna vad det är med Guillou som gör att jag trots allt har svårt att tycka illa om karlen.”
Tänk t ex Radio Islam så kanske det inte är så svårt:-)
Ofer,
Guillous böcker är effektiva och spännande. Men samtidigt oändligt enfaldiga. Framförallt när vi talar om människokännedom, och skildringen av människornas förehavanden, brister och bevekelsegrunder. Guillou är ej vis, men smart. Bristande moral. Fantastiskt driven och driftig. Förstockad. Djupt troende (på de teser och övertygelser som han formulerade på 60-talet). Han har vissa handbokskunskaper om Israel och Mellanöstern, men saknar de insikter som kommer av att man har “idisslat” frågorna med omsorg och över en längre tid.
Det finns människor, israeler t ex, vars intelligens och beläsenhet är i paritet med Guillous, som via prövningar och omprövningar har reviderat vissa ståndpunkter och intagit delvis nya positioner, utifrån den dynamiska verkligheten. Sånt är helt främmande för Guillou. Han skulle nog inte ens förstå vad jag pratar om.
Och:
om det finns begåvade, kunniga och kloka israeler som för en kritisk diskurs om vissa inslag i israeliska regeringars beslut, så är det inte konstigt om en svensk, låt säga Jan, kan vara kritisk mot Israel. Men – jag utlovar ett jättefint pris till den som kan visa mig en text av Guillou där han på ett över- och genomgripande sätt resonerar kring regionens alla förvecklingar och försvårande omständigheter.
Nej – just det, något sådant har han aldrig skrivit. I Guillous huvud handlar det om en kamp mot Ahlmark och Rosenberg. Denna egoladdade prestigekamp ska vinnas. Till varje pris. Då är det inte konstigt om han i denna strids hetta till slut säljer ut sin intellektuella integritet fortare än motparten hinner säga Khaled Mashaal.
Som jag förstått det består världen enligt Roy B. Alterman av 6,8 miljarder fanatiker, och så Roy B. Alterman som enda undantag.
Exakt, Thomas. Kul att du äntligen kommit till insikt om sakernas tillstånd.
EL
- Låt mig först och främst säga att som Al-Hamatzavs “onda högerspöke” går det mig emot att ta Guillou i försvar men just Ahmed Rami kar han klart och tydligt kallat antisemit även om det tog ett tag innan han begrep det. Vilket förvisso är helt i linje med att man i Sverige måste vara nazist för att anses vara antisemit. Ahmed Rami är i allt väsentligt nazist.
Roy
Jag tycker nog att hans människoskildringar tog ett steg framåt i hans korsfarartriologi. Sedan kunde man ju önska att han kunde släppa sin dröm om superstyrka och stålmannenideal. Men även där kan man se en viss utveckling, Carl Hamilton var bäst på allt, Arn var bara bäst på nästan allt. Sedan finns ju en annan dröm han har – drömmen om att vara en intellektuell, symboliserad av Erik och Erik i Ondskan respektive Hamiltonböckerna. Tragiskt nog var väl Jan Myrdal hans ideal länge och sämre förebild är svår att tänka sig. Låt vara att han i tysthet verkar ha insett att hans hjälte är en jävla stolle – han har inte nämnt karlen på åtminstone 15 år.
Så to be clear – Jan Guiloou är ingen intelektuell och beträffande din analys om hans ME-kunskaper har jag inget att tillägga eftersom jag håller med dig. Han har absolut inget att tillföra och har aldrig haft.
Ofer,
ok då – med stigande ålder har han väl nyanserat sin syn på människorna och samhället.
Sen är det ju delvis en smakfråga: för något år sedan läste jag den här “Madame Terror”. Effektivt och spännande berättat, tycker jag då, samt en i ord utlevd våt fantasi om att en gång för alla sätta dit israelerna. Men generellt sett, tycker jag då, fortfarande en romantisk agentfantasi utan synbar finess. Människorna är schabloner. Relationerna mekaniska och tyngda av klichéer. Och jag gissar att han ser på människorna i sitt liv, familjmedlemmar, vänner, fiender, kollegor – på samma sätt, som schabloner. Enligt mitt tycke och smak är han ju inte i närheten av Le Carrés förmåga att kombinera stor- och säkerhetspolitik med initierade spionstories, tankeväckande “samhällskritik” samt trovärdiga personporträtt.
När jag inte läser spionromaner eller fakta-, filosofi- och essäböcker samt våra hebreiska klassiker, kan en roman av irländaren John Banville funka rätt bra. Bara ett boktips, så där i förbifarten.
Nä “Madame Terror” var inte någon av hans bättre och som du mycket riktigt påpekar en våt dröm baserad på en våt dröm och rätt snaskig i sitt gråtmilda hyllande av det förlösande våldet.
Mycket snack om hur dum Guillou är. Vad tycker ni om att IDF stal organ av dödade palestinier? Man kan nästan misstänka att ni inte vill att den historien ska vara känd, eller misstar jag mig? Ni vet väl att IDF har erkänt?
22. Burt
Gubben i lådan?
Ja, Burt, ju dummare en person är desto mer snack blir det. Vill du bidra till mer dumhet?
Burt
Man kan påpeka fakta för ett ideologiskt blindstyre hur många gånger som helst. Om du bemödade dig med att läsa artiklarna här skulle du veta att jag skrev om Yehuda Hiss-skandalen redan i november. Och att andra av Al Hamatavs skribenter skrivit om det sedan dess.
Det hela är mycket enkelt: om man tar en träskalle och lägger den ovanpå en annan så har man inte åstadkommit mer än två träskallar på hög. Det ligger i sakens natur att du inte kommer förstå att dra några som helst slutsatser av detta enkla faktum.
Ja, vi faar hoppas att det inte finns “en ovanifrån sanktionerad och systematiserad jakt och stöld på organ från dödade palestinier”…. http://aktivdemokrati.wordpress.com/2010/01/30/scoop-tar-israel-blodprov-pa-palestinier/