FFLH och “sionistlobbyn som tagit över Sverige”
Av Anna Veeder • 2008-08-25 • Kategoriserat under: Bloggreplik, Intressant just nuBloggen “Kamferdroppar” har en utmärkt post angående FFLH-undersökningen och de intressanta åsikter om “sionistlobbyn” som vissa bloggar gärna publicerar. Kan inte annat än instämma med Charlottes sakliga, välskrivna och utmärkta inlägg. Tänkte samma sak men mådde mest illa och ville hellre göra något roligare…så tack Charlotte.
Liknande poster:
Intressant?
Andra bloggar om: FFHL Kamferdroppar
Anna Veeder är trebarnsmor, bosatt i Israel. Studerade judaistik och
arabiska i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem i början av
90-talet, idag judisk historia och Mellanösternkunskap på Israels Open
University. Försörjer sig som ekonomiansvarig men skriver mycket hellre
frilansartiklar för diverse svenska publikationer.
Alla texter av Anna Veeder
Nej, jag tyckte inte den länkade artikeln var speciellt bra. Författaren verkar t.ex ovetande om att totalt ca 13 miljoner människor (beroende på hur man räknar) mördades av nazisterna och gör en stor poäng av hur fel denna Jinge har när han ska ha sagt att hälften av dessa ska ha varit judar.
När tillräckligt många spotlights tänds hittar man till slut lysknappen.
Charlottes artikel är mitt i prick, och jag undrar med henne när hon frågar “Vad jag undrar är varför ni som ser er som en del av den antirasistiska vänstern inte reagerar? “
Jag måste säga att oavsett, vad som skrivs av Jinge eller kommenteras av folk, så borde det vara problematiskt att FFLH för andra gången (minst), publicerar undersökningar där metodiken är tveksam.
Om man menar att antisemitism och Förintelsen är viktiga ämnen som ska tas på största allvar, så måste man ju själv behandla ämnena seriöst.
Eftersom de tidigare undersökningarna har varit hårt kritiserade, så kunde man ju ha önskat att FFLH lärt sig något – men uppenbarligen inte, och därmed undergräver man sin egen position – man binder ris åt egen rygg, som jag tidigare kommenterat.
Den minst sagt kontroversielle Henrik Bachner har ju figurerat ganska flitigt tillsammans med FFLH, och var författare till den förra sågade undersökningen om Antisemitism.
Bachner har sedan tidigare en fäbless att vi ful-citeringar stämpla ut folk kritiska till Israel och dess agerande, som antisemiter- ett knep som Per Ahlmark introducerade för sisådär 25 år sedan…
Lika lite som folk gillar att bli stämplade som ”judehatare”, lika lite lust har lärare att bli stämplade som ”okunniga” inför Förintelsen.
Är nästa steg att lärare ska bli certifierade av FFLH för att få undervisa?
Tack tillbaka Anna!
Guardian, gärna för mig. Och jag tror mig minnas att Roy kommenterade DN:s kritik om själva undersökningen här nyligen.
Jag tycker att Björn G hade en väldigt bra poäng - att för att diskutera det här ingående så måste man väl ta sig tid att läsa den? Det är 107 sidor tror jag. Jag har inte alls fördjupat mig i det här, jag har inte läst någonting alls av det. Vad som fascinerade mig var de 23 blogglänkar som tog upp ämnet och den helt otroliga diskussion om “sionistlobbyn” som efter ungefär fem sekunder spred sig över nätet.
Det fenomenet tycker jag är intressantare än om undersökningen är bra eller inte, om vilket jag alltså inte har någon åsikt. Kan hända att undersökningen är kass. OK. Men därifrån till att sionistlobbyn styr en svensk myndighet och sprider sionistisk propaganda i svenska skolor är det en bit.
Henrik Bachner är inte alls någon kontroversiell figur, åtminstone inte i den meningen som Guardian vill göra gällande. Ingenting i Bachners texter handlar om att försöka få stopp på “Israel-kritik”. Den anklagelsen, Guardian, är bara ett lumpet trick (som dessutom rimmar väl med vad Jinge har att säga om saken).
Inte heller Ahlmark har någonsin dömt ut alla Israel-kritiker som antisemiter. Det är en lögn, Guardian. Men du gör du som du vill - du lierar dig hellre med Jinge än med Ahlmark och Bachner. Ok then. Good for you….
Mängden bloggreaktioner tyder på att många människor inte vill höra talas om Förintelsen. Bakom denna ovilja finns både rutiga och randiga skäl.
I mitt inlägg (som ingen har läst) pläderar jag för att FFLH ska läggas ned. Samtidigt förklarar jag vikten av att lärare har detaljkunskaper om Förintelsen, eftersom revisionister och Förintelseförnekare inte bara nöjer sig med att bröla “Det har aldrig hänt!”.
Många inom vänstern anstränger sig till det yttersta för att få det att framstå som om det är FFLH som är det största problemet. Samma vänsterhjältar borde, likt det jag gjorde i min bloggpost, lyfta fram den viktigaste frågan:
Alltfler svenskar ifrågasätter om Förintelsen har ägt rum.
Detta borde även oroa Guardian.
Det är en Iranlobby som styr Forum för levande historia!
Anna
“Kan hända att undersökningen är kass. OK. Men därifrån till att sionistlobbyn styr en svensk myndighet och sprider sionistisk propaganda i svenska skolor är det en bit.”
***Visst, men mellan dessa åsikter finns väl ett visst spann… ;)
Det är självklart att det faktum att kritiken mot såväl Bachners och Rings undersökninga om antisemitism som den aktuella lärarundersökningen av FFLH fr.a kommer från vänsterhåll har någon slags signifikans.
En hypotes är att vänstern anser att förintelsen är överdriven som historisk händelse jämfört med den förintelse som Israel utsätter araberna på WBGS för och att förekomsten av antisemitism är överdriven i förhållande till dagen islamofobi(vad det nu är för något).
Som motsats till vänsterns förringande av antisemitism och bestridande av bristande kunskaper om antisemitism hos svenska lärare framträder vänsterna överslätande attityd mot islamistisk extremism och dess paranoida föreställning om en utbredd islamofobi i västvärlden.
Kontrasten är slående.
/BR
BR
Sant!
Jag har ju skrivit några inlägg här men eftersom jag är ny och inte har någon egen blogg tänkte jag precentera mig lite och komma med några reflektioner och tankar. Jag avser inte dessa tankar som att så här är det utan mer resonerande. Ett öppnare debattklimat är något som samhället i allmänhet och bloggandet i synnerhet skulle må väl av.
Jag tillhör också denna förhatliga (?) vänster, derfär blir jag väldigt ledsen när de (vi?) blir anklagade för antisemitism. Jag delar dock inte dess teser kring imperialismen (egentligen Lenins) och i synnerhet inte att man applicerat denna på Israel (och Irland). Israel är ju i grund och botten ett anti-imperialistiskt socialdemokratiskt projekt. Här har vänstern gått rejält vilse och som jag ser det överlämnat iisraelsolidariteten åt (den kristna) högern där den knappast hör hemma. Att vänstern imbland sätter sig brevid islamister är ännu mer stötande. Men är det antisemitism. Jag tror sanrare att det är okunskap och dålig analys, man är l-iksom de neokonservativa- fast i ett kallkrigstänkande. Personligen har jag svårt för hela den svenska utrikesdebatten och inte minst den kring mellanöstern, det är så svartvitt. Finns det ingen “tredje ståndpunkt”? Antingen är man med dem man är med inrikespolitiskt, dem som står för välfärdsstat, jämstäldhet och det som jag uppfattar som rättvisa då får man också köpa denna fullständigt idiotiska utrikespolitik och tredje världen till varje pris solidaritet. Eller så är man med dem som anser att allt var guld och gröna skogar före 1921 inrikespolitiskt, därför att dessa med vilka medel som hellst, vill sprida demokrati och frihet (eller åtminståne kapitalism) i världen. Jag tror inte att engagemanget i detta egentligen är så starkt, mer upptar man i de olika politiska lägren reflexmessigt en position utan att reflektera (vilket är typiskt för vårt debattklimat i de tidiga 2000-talet, dock inte ett svenskt fenomen som ibland hävdas det ser likadant ut i stora delar av västvärden).
Som den skeptiker (och akademiker) jag är undrar jag: Hur är det egentligen med förintelseförnekandet, tilltar detta egentligen? Hur mäter man det? Sådant tillsamans med antisemitism skall självklart tas på allvar men jag har ibland kännslan att det är lite väl mycket alarmism (och kanske magkännslor på vakna individer vilket är ett säkrare tecken) och lite väl lite hårda fakta. Jag uppfattar själv antisemitism som ett tabu som bara bryts av vissa fanatiker och förintelseförnekande som ett sätt för dessa fanatiker att bereda jorden. Men jag var ju engagerad under 90-talet det kanske är annorlunda nu?
Johan, din kommentar innehåller många frågor. Jag nöjer mig här och nu med följande respons:
Om du hade följt bloggandet på al-hamatzav under det senaste året hade du sett att det inte bara finns en “tredje ståndpunkt”, utan även en fjärde, en femte och en femtielfte. Inläggen och kommentarerna här på bloggen utgör tillsammans den vidgade debatt som aldrig syns i etablerade media.
Detta ang. Israel/Palestina-frågan och Mellanöstern i övrigt.
Ang. svensk antisemitism: sådant existerar. Lärare har tidigare larmat om att anti-israeliska sentiment slår över i antisemtism, som då och då leder till att man antingen förringar Förintelsen, alt. säger att det är ett påhitt av judarna för att kunna förtrycka palestinierna.
Jan-Inge Flucht är en av dem som sprider sådana här dumheter.
Dock: det finns ingen anledning till alarmism. Det enda som krävs är kunskap och medvetenhet (inte bara hos lärarna..;)).
Det är allt jag hinner säga, just nu.
Roy
Jag står för mina åsikter. Vad Jinge kan tänkas tycka, är hans business, blanda inte in mig i det. Tack!
”Ingenting i Bachners texter handlar om att försöka få stopp på “Israel-kritik”.”
***Nå, Bachners avhandling säger sig behandla antisemitism i Sverige efter 1945. Då är det väl en ren tillfällighet att hans avhandling bara inkluderar kritiker av Israel.
Fastän det finns dokumenterade nazister i Sverige, så lyser dom av någon outgrundlig anledning med sin frånvaro hos Bachner.
Det är väl en ren tillfällighet att det t o m finns ett ”förbrytarregister” längst bak, där personerna finns listade så man enkelt kan slå upp och se vad Bachner anser att exempelvis Göran Rosenborg har för åsikt. Jag har i ett antal diskussioner varit med om att folk hänvisat till Bachner för att just misskreditera.
Eftersom jag har läst en del av de böcker och artiklar därifrån Bachner hämtar sina påståenden, om exempelvis Stefan Hjérten, Per Gahrton & Göran Rosenberg; så vet jag att Bachner väljer missvisande meningar att citera, dessutom ägnar han sig åt att klippa i citaten och/eller rycka dem ur sitt sammanhang –så kallad ”ful - citering”.
Per Ahlmark gjorde liknande i sin bok ”Det eviga hatet”.
”Alltfler svenskar ifrågasätter om Förintelsen har ägt rum. Detta borde även oroa Guardian”
***Ursprungsfrågan var väl att ”bara” 71 % var helt säkra på att Förintelsen skett - efter bildandet av FFLH så lär ju knappast siffran minskat …
Att folk är osäkra på att saker skett, innebär ju inte med automatik att man förnekar det.
Det mycket ironiska är att den vänster som normalt är så förtjust i statlig styrning av diverse samhälleliga aktiviteter inklusive ekonomi och företagsamhet säger att staten inte skall styra upplysningsverksamhet om förintelsen i form av FFLH. Vänstern har annars sannerligen inte gjort sig känd för att propagera för nedläggning av GONGO´s som ex.vis Palmecentret. som bjuder in extrema islamister och antisemiter för diskussion
Så vänsterns krav på nedläggning av just FFLH ger en fingervisning om dess motiv för kravet.
/BR
Guardian,
Bachner analyserade mycket riktigt delar av “vänsterns Israel-retorik”. Men det handlade inte om att stoppa kritiken, utan om att sanera den. Bachner gjorde ett bra jobb.
Detta har lett till en ökad medvetenhet bland vänsters intellektuella gäng. Det går faktiskt att föra en anständig och kritisk diskussion om Israel/Palestina-frågan. Bachner lyckades peka ut avarterna. Därmed banade han väg för en bättre Israel-diskussion. Därmed bidrog han till att främja den palestinska saken.
Varför är detta så svårt att förstå?
—
FFLH är skit.
Antisemitismen i Sverige är en allvarlig och viktig fråga,
Nu hade jag aldrig hört talas om GONGO innan du skrev det, BR men det betyder enligt Wikipedia: Government-operated non-governmental organization (”icke-statlig organisation som drivs av staten”). På vilket sett menar du att Palmecentret styrs av staten? Såvitt jag förstår är Palmecentret arbetarrörelsens internationella organisation men staten styrs av arbetarrörelsens politiska motståndare? Hur menar du? Och vilka islamister och antisemiter har de inbjudit?
Roy
“på bloggen utgör tillsammans den vidgade debatt som aldrig syns i etablerade media.”
Precis det är därför jag tidigare läst den och nu även börjat kommentera. Läste tidigare Anna Veeders blogg.
Tja Johan. Palmecentret skulle inte finnas utan sitt ekonomiska understöd från SIDA och har nyligen inbjudit islamisten och antisemiten Azzam Tamimi till Sverige för diskussioner. Denne Tamimi erkänner inte staten Israel. En alternativ översättning av GONGO är Governmental ,Officially Non Governmental Organization vilket säger mer om Palmecentret med dess statliga bidrag.
/BR
Johan, jag tillhör dem som inte gillar begrepp som “vänstern”, “israelerna”, “muslimerna” osv osv. Man bör i alla lägen eftersträva exakthet. Därför existerar det för mig ingen “förhatlig vänster”. Däremot finns det bloggar som påstår sig skriva ur ett “vänsterperspektiv” - alltså deras egen definition, inte min - som pumpar ut hat mot Israel och judar under en täckmantel av “Israelkritik”.
Jag vill verkligen rekommendera alla att läsa inlägget på Kamferdroppar och också det stora antal kommentarer som publicerats där, inklusive Charlottes svar alternativt vägran att låta sig in på en “debatt” med vissa av tyckarna. Hon gör ett lysande jobb, heder åt henne.
Angående diskussionen om Israel-Palestinakonflikten så är det påfallande hur debatten i Sverige mest handlar om hur folk väljer att profilera sig. Det handlar väldigt lite om sakfrågor (jfr t ex Roys synnerligen läsvärda politiska analyser) och väldigt mycket om identitet och att välja läger. Stereotypen är ju höger-Israel, vänster-Palestina, och grundtanken är att man måste välja antingen eller. Det går inte att vara för både och. Vilket ju är både en extremt sorglig och extremt korkad inställning, tycker i alla fall jag.
Oavsett vad man har för världsåskådning angående politisk filosofi så kan man ju diskutera sakfrågor. Så här kommer mitt favoritmotto som rekommendation: observera, beskriv, döm inte, delta (grundläggande förhållningssätt enligt teorierna om medveten närvaro). Funkar bra i alla situationer som har med mänskliga relationer att göra. Även i diskussioner om Mellanösternkonflikten.
Nåja, statliga bidrag har väl en rad verksamheter i Sverige utan att därför vara statliga? Är Svd (och en rad landsortstidningar av olika färg) ochså GOGO? Alla Riksdagspartier och SD? tror att du missförstått begreppet. Jag uppfattar att man stödjer mångfald istället för det som menas med begreppet, likriktning.
Azzam Tamimi tycks vara en bessynerlig figur och kanske inte precis någon som motsvarar min bild av vilka arbetarrörelsen skall tala med. Men som Anna säger: “Oavsett vad man har för världsåskådning angående politisk filosofi så kan man ju diskutera sakfrågor.” Kanske är det trots allt bättre att tala med folk än att isolera dem? Isolering tenderar att förstärka belägringskännsla och konspirationsteorier och därmed stärka våldsspiralen.
Johan, problemet som många ser det är väl att om du går med på att samtala med någon så innebär det att du åtminstone indirekt legitimerar deras åsikter. Jag själv har väldigt vida gränser, jag har samtalat med någon som uttryckligen sade sig vara och verkligen också var antisemit (han visste inte att jag var judinna, han frågade aldrig och jag bidrog inte frivilligt med informationen), med alla möjliga tyskar, egyptier, palestinier, förintelseförnekare, svenskar som inte gillade invandrare (när jag bodde i Sverige), män som tycker att kvinnor bör hållas kort och att det är OK att slå dem osv osv. Jag går inte ut och letar rätt på dem, utan jag har helt enkelt stött på människor och lyssnat på dem, lite Borat fast mycket snällare (jag uppfattades ofta som naiv svenska, och folk berättar nästan vad som helst om man lyssnar vänligt på dem) som individ i syfte att lära mig hur sådana här typer verkligen tänker.
Som individ. Däremot är det en helt annan sak med organisationer som har klara värderingar och syften och en agenda. Både politiska och opolitiska. Då handlar det om att bjuda in folk och lyssna på dem. Jag säger inte att man inte kan göra det, men det har ett mycket större symboliskt värde och här måste man vara mycker mer försiktig.
Jag har alltid ansett att Israel borde hålla samtal med allt och alla, i hemlighet och i tysthet, utanför de officiella kanalerna. Det har man ju också gjort. En av dem som sysslade med sådant var Azmi Bishara, som åkte till Syrien och tog med sig meddelanden från dåvarande premiärminister Ehud Barak. Det pågår utan tvivel också idag. Det är helt OK. Samtal om vapenvila med Hamas, eller procedurella diskussioner om humanitära problem - också OK. Men inte politiska samtal.
Johan. “Palmecentret är den svenska arbetarrörelsens organisation för internationellt utvecklingssamarbete och opinionsbildning” och startades under en S-regering. I styrelsen sitter ett antal fackpampar och S-politiker. Centret tillkom som ett perfekt exempel på en GONGO. Att sedan den dåvarande regeringen lät SIDA pumpa in pengar i centret gjorde det ännu mer GONGO
/BR
BR #22: Absolut relevant att dra upp med tanke på att Palmecentret har gatt så långt att de har tillåtit försäljning av folkfientligt material, från en av deras kontroversiella inbjudna, på sitt centrum. Man kan också tänka på att somligt av vad de sysslat med drar skam över arbetarrörelsen, socialdemokratien och namnet Palme! Har det gått oknytt i rörelsen! Lite självkritik efterlyses.
Anna, kul att du gillade meningsutbytet på Kamferdroppar och jag håller med dig, Charlotte var exemplarisk tydlig när hon i början av debatten tydligjorde att endast Israelkritik som innehåller klar och tydlig rasism mot judar ska benämnas “antisemitism”.
Lite tråkigt dock att hon fick så kalla fötter när jag presenterade parallellen till kritk mot staten Zimbabve vs rasism och inte ville vara med längre då. Känner du för att plocka upp hennes kastade stafettpinne skulle jag uppskatta det. Du kan säkert skåpa ut mig lika bra som hon kunde!
Bulten, jag har viss erfarenhet av att diskutera med dig, och jag identifierade mig totalt med det här citatet från Charlotte (varför har jag aldrig läst hennes blogg förut? Hon är suverän ju):
“& nu är det sluttjatat om detta för denna gången. Jag har annat att göra, roligare & bättre saker, än att förlora mig i helt meningslösa diskussioner med en människa som ändå inte är intresserad av diskussion egentligen, bara av manipulationer. Har du nån gång ställt dig frågan vad det egentligen är som driver dig i ditt agg mot FFLH och forskare som Bachner? (OBS denna fråga kräver inget svar till mig - ställ den till dig själv, bara)”
En liknande fråga ställde Roy. Han fick inte heller något svar.
Kika in på min blogg så får du svaret!
#26 Din blogg? Du menar internets kanske i särklass mest menlösa och ointressanta blogg?
Varför stänger du inte bara ner skiten istället för att försöka böna och be om 1 till 2 unika besökare i veckan från al-hamatzav?
“…..Kanske att vi tvingas importera renläriga och ‘kunniga’ sionistiska ‘lärare’ direkt från israel!? Nu när våra svenska lärare är så ovetande om förintelsen. Hur det nu kan vara det, med tanke på den våldsamma propaganda som pågått i över sextio år nu? Vi har fullkomligt översköljts av filmer och böcker om judarnas lidande. Samtidigt som man inte med ett enda ord velat låta andra grupper komma till tals om sitt lidanden, sina dödade…”
Detta är citerat från länken och jag tror det är Jinge som skriver detta. Men jag måste faktiskt instämma med Jinge här.
Hur många gånger har man inte blivit påmind av judarnas miserabla historia i skolan och runt omkring på arbetsplatser? Hur många filmer och hur mycket litteratur ska man behöva se/läsa om förintelsen och andra världskriget? Fråga en vanlig i elev i den svenska skolan om förintelsen. Dennes svar blir nästan alltid: Hemskt.
Jag förstår inte när man ska sluta tycka synd om sig själv bland alla judar. Ifall ni läser frågorna i undersökningen som gjordes så märker ni att allt handlar om död, massmord, massmordsplatser, olika era då många dödades, definitioner för villkor när man skickas iväg för att bli dödad och kuggfrågor (för förvirring). Allting handlar om att förklara hur judarna dog och att man ska finna sympati runt att just judarna blev mördade.
Jag ska ta upp goa exempel åt er, just ifrån undersökningen:
1. “Vilka av följande läger byggdes huvudsakligen för att mörda judar?”
Vi går vidare till en annan fråga:
“Många tyskar deltog i de tyska styrkornas omfattande avrättningar av civila judar under Förintelsen. Om en person vägrade att delta i avrättningarna, vad skulle, enligt vad du vet, ha hänt med den personen?”
vidare….
“Systemet med koncentrationsläger infördes kort efter att Nazistpartiet tagit över makten i Tyskland. Det var inte bara judar som fängslades i lägren och det dröjde en tid innan judar fängslades enbart på grund av sin etniska tillhörighet. Vilket år skedde de första massarresteringarna av judar på denna grund?”
“Hur stor andel av de judiska barnen i Europa dödades under andra världskriget?”
Allting verkar gå runt en sak bara. Att vi ska veta hur många som dog och tycka synd om judarna. Frågorna säger sig själva - LÄS OBJEKTIVT. Dessa frågor är inte av jättehög relevans när det gäller att lära ut om ett historiskt massmord.
Meningen är att man ska lära eleverna hur problem uppstår utefter ett tillvägagångssätt som baseras på en samhällsvetenskaplig analys. Fenomen i samhället - hur uppstår dessa missförhållanden, vad får folk att rösta på parti där det finns personer som Hitler? (för att inte tala om Hamas vinst i senaste palestinska valet).
Kortfattat
1) Vilken situation rådde?
2) Vad var orsaken?
3) Vilka konsekvenser fick det?
4) Vilka åtgärder fanns?
Detta är vad som är relevant.
Inte Anne franks dagbok. Inte The pianist. Inte om detta må ni berätta … En bok om Förintelsen. Inte Adam Ressurected. Inte Förintelsen utrotningen av Europas judar. med mera, med mera.
Dessa exempel bygger just på att finna sympati hos den idag mer moderna publiken som EGENTLIGEN bör följa vad som sker nere i Mellanöstern mer än att få höra hur många som dog i förintelsen vartannan vecka i skolan och på filmer.
#27
Adler
Sök hjälp.
Jag vet inte hur det är med er som bor mycket utanför Sverige o.s.v. Men jag upplever det som om alla slänger skit på läraryrket i Sverige. Alla är duktiga på att ge kritik emot lärarnas kompetens så fort något går fel.
Alla organisationer vill få en bit av kakan på samma gång. Även de pro- israeliska krafterna i Sverige. Dvs få sina idéer och åsikter att gå igenom. Gå igenom vad undrar ni kanske? Jag säger såhär: Den kommande generationens hjärnor och medvetanden blir allt mer infiltrerade och lärarna tvingas att fokusera på petiteser och t.ex. som judarnas viktiga sak som att veta hur många judar som dog i förintelsen, hur många judar som mördades vid vissa läger och vilka läger som byggdes just för att mörda dessa judar. Allt för att lära ut det till barnen, men inte nämner någon av er här till vilken nytta vi ska nämna siffror och namn massmordsläger?
Är det en fråga av relevans och viktighet för att förstå samhället under den tiden? Eller är det en fråga om att finna sympati för judarna som folk i dagens nuvarande samhälle.
Precis som feministerna vill se till att ett klart genussträvande efterlevs i skolan så att den kommande generationen inte ska bli för ojämställd. De strävar för kvinnornas rätt i samhället - är det fel? Nej.
Precis som många andra grupper och organisationer i samhället står och hackar på att lärarna ska kunna precis allting och berätta precis allting till barnen. Den svenska grundskoleutbildningen och även på gymnasienivå blir alltmer mosad och kvävd av ideologiska krafter från det svenska samhället! De blir bombarderade.
Jomis: Du har inte långt ifrån land rott.
Adler, undra om de har psykologer där du bor… Jag kanske kan hjälpa dig?
“jag måste faktiskt instämma med Jinge”
Vad sägs om du, Jomis, tar kontakt med Exit?
Jomis: Är det möjligtvis du eller någon av dina fränder som signerar kommentarer på Jinges blogg under mitt namn?
Adler, Nej.
Det är någon som inte gillar dig i Sverige. Jag håller inte på med sånt, så dum är jag inte. Med all jävla respekt, men Ser du någon koppling ens?
Ja, Adler oavsett om man gillar någon eller inte. Så går det faktiskt att hålla med denne i vissa punkter - det går (för vissa).
Inte alla..
Till Jomis och alla andra som undrar varför det tjatas så mycket om förintelsen av judarna.
Så här sa Hitler 1939 (när han som bäst planerade sina massmord):
“Vem talar idag om förintelsen av armenierna?”
Om Anne Frank är irrelevant så är människan irrelevant. Att tala om förintelsen är ingen barnalek om att finna sympati. Att tala om förintelsen är att tala om planen att förinta ett folk.
Visserligen kan man läsa en hel del i skolan om förintelsen och andra världskriget men stora bristen är att skolan aldrig pratar om antisemitismens idéhistoria. Men jag misstänker att det inte är det du syftar på när du efterfrågar orsak och verkan.
Anna Veeder och Johan-
Jag håller med om att debattörer gärna sätter stämplar på varandra och på det sättet nästan undviker att ta tag i sakfrågor.
Men i samband med sista Irakkriget blev jag nyfiken på vänsterns ideal och principer och då menar jag den europeiska och amerikanska vänsterns. Om vi bortser från de fantasifulla konspirationsteoretikerna i svenska bloggvärlden så är även den intellektuella vänsterns hållning till fascism och totalitarism värd att ifrågasätta. Koncentrationen på Israelisk politik är märkbar medan länder som Syrien och Iran skonas om inte försvaras. Vänsterns kända solidaritet räckte bara fram till 90-talet. När tex Saddam blev en fiende till amerikanismen blev det viktigare för vänstern att låta en diktator sitta kvar och plåga än att stå upp för demokratiska principer. Jag vill inte komma längre ifrån ämnet än jag redan har gjort men i allmänhet och utanför den åsiktsspottande “blogspotandet” så sker en utveckling inom vänstern som är intressant att skåda.
Ursakta men jag tycker Iomis ar stor i kaften. Tank om han i stallet skulle jobba pa med sin svenska. Det skulle tjana honom battre.
Vad det galler larare sa fick de respekt forr i tiden. Idag far de foraldrarna pa skallen om inte lille Mats, som inte lagt tva stran i kors under skolaret, far bra betyg. Men dessutom anstalls folk som larare utan diplom! Det haller inte.
Precis Ashna.
Ulrika
I november ska det undersökas om alla lärare som inte har yrkesexamen behöver plugga! Inte nog med det, borgarregeringen vill dessutom förkorta ner lärarnas arbetsområden och fördela skolan i alltfler nivåer och i alltfler olika sorters skolor. Vi vet att välmåendet påverkar vilka betyg man får. Vi vet också att ekonomin och statusen påverkar välmåendet i familjerna. Betygen avgör i sin tur om man får studera på en bättre eller sämre skola fortsättningsvis —> högskola. Ett system som bygger på hur mycket pengar man har, ett läraryrke som också det bygger på status och pengar är inte rätt väg att gå. Lärare kommer jobba klassvis t.ex. från klass 1- 3, från klass 3- 5 eller bara en enda klass hela tiden. Vissa lärare kommer ha ett mer statusfyllt jobb än andra för att de jobbar i en “finare” skola. Hänger du med? Vi går bakåt i tiden - sådant segragerat system var det faktiskt under 1970 talet.
Föräldrar har en tendens att överbeskydda sina barn. Så fort något är fel så sätts skulden på skolan eller läraren. Istället för att fråga sonen så frågar man lärarna vad som är fel. En förälder styr mer över sitt barns liv än vad en lärare kan göra. Man måste kunna sätta en gräns - var går gränsen för föräldrarnas ansvar och var går gränsen för lärarnas ansvar. Dessutom får man inte heller glömma ungens ansvar i det hela!
Jag har stor käft. Förstår inte bara varför du ska säga det till mig och inte till Adler också?
“Det är någon som inte gillar dig i Sverige.”
Chockerande.
Jomis, ofta har du mycket bra funderingar, som här: “…Föräldrar har en tendens att överbeskydda sina barn. Så fort något är fel så sätts skulden på skolan eller läraren. Istället för att fråga sonen så frågar man lärarna vad som är fel. En förälder styr mer över sitt barns liv än vad en lärare kan göra. Man måste kunna sätta en gräns - var går gränsen för föräldrarnas ansvar och var går gränsen för lärarnas ansvar. Dessutom får man inte heller glömma ungens ansvar i det hela!…”
Det fanns en tid när en elev som var busig blev satt på plats av läraren och sedan blev straffad hemma för att han busat. Det sätt på vilket dåtidens barn bestraffades, aga, vill vi inte ha tillbaka! (En gammal bekant i familjen berättade - skrattande - om hur han hade svurit åt lärarinnan nån gång c:a 1920. Han fick smäll på fingrarna av frökens linjal. Och hemma fick han sedan smäll av pappa) Däremot ansvaret för ens egna handlingar. Om lärare och föräldrar kan samarbeta är det bättre än att föräldrarna hela tiden ursäktar barnets agerande. Som du sa handlar det om ansvar barn, föräldrar OCH lärare måste ta. Vuxna borde kunna ta ansvar för egna handlingar och måste ta ansvaret att lära barnet ta ansvar.
Och, Jomis, ibland har du för mig stötande funderingar, som när du anspelar på att kunskap om Förintelsen skulle handla om att judar kräver sympati och “tycka synd om”. Sett mot vad som drabbade judarna verkar dina ord mycket småsinta. Då blir du så stor i munnen om allvarliga saker att det gör ont, speciellt i denna tid när antisemitismen på inget sätt är borta; du kan inte ha undgått att veta hur den genomsyrar samhällen och retoriken i somliga samhällen i världen. Du må ha problem med FFLH’s olika frågor men du behöver inte kränka folk med insinuationer. Ta nu som vuxen ansvar för dina förhastade ord om judar och deras krav på sympati! :)
Ulrika 2: Läs inlägg #8 under Roy Altermans artikel “Kafka regerar i Jerusalem”, så får du info om svenska pass i Sverige. Just in case you missed it.
Men stackars lilla Adler då. Alla i Sverige hatar judar va? ANTISEMITISM!!!!!! WAAH
Förutom att..
Du beter dig ganska illa gentemot andra bloggare så det är nog inte så konstigt Adler att du fått en och en annan fiende inom internets värld.
Jomis: Ingen har nämnt antisemitism förutom du. Tyckte bara det var chockerande att jag skulle vara ogillad, och även din nya hårresande anklagelse att jag skulle bete mig illa mot andra bloggare. Om du syftar på Bulten har han provocerat fram ett kyligt mottagande helt själv.
Personligen ser jag mig som för tolerant för mitt eget bästa. Men om jag framstår som internets svar på Ghandi ser jag nödvändigtvis inte som något negativt. Kärleken och toleransen är mina naturliga följeslagare. Givetvis finns det dem som skyr kärlekens fanbärare och därmed troligtvis ser mig som deras ärkefiender.
Vad gäller Jinge kan han mycket väl ha en del fåtal poänger i sina skrifter, men, frukta rasisterna även när de kommer med gåvor.
A-K Roth med all respekt.
Är det någon som hyser sympati för det som skedde under hitlers era så är jag en av dessa - tro det eller ej. Inga missförstånd här.
Tyvärr är det så att jag gått i den svenska skolan - ifrån dagis och ändra fram tills idag studerande på Universitet. Inte en vecka går utan att förintelsen har tagits upp i skolan - detta stör inte mig. Det som i själva verket stör mig som palestinier. Som vanlig människa som går till skolan för att lära sig. Det är vad man väljer att ta upp när det gäller andra världskriget. Handlar det om att tjöta om judarna som dog konstant minst 20 gånger om året eller handlar det om att få eleverna att förstå varför det som inträffade fick inträffa överhuvudtaget. V Namn och siffror har nästan ingen betydelse - för den som söker lärodom ifrån historien. Det viktiga är ju mer hur, varför och lösningar. Jag efterlyser en mer analysbar lärning om andra världskriget. Att diskutera vilket som är mer hemskt - förintelsen eller palestiniernas situation är för mig helt meningslöst och kommer inte leda till något alls. Sen igen - så är det i princip förbjudet att tveka eller uttrycka den minsta lilla kritiken emot förintelsen i nästan alla svenska skolor. Alla tror då att man är sne i huvudet.
Tyvärr så går det inte idag att påstå att man inte använt just “förintelse och antisemitism” retoriken när man pratar om dagens konflikter i skolan. Alltför ofta sker kopplingar emellan förintelsen och konflikten med palestinierna.
Detta är ingen ursäkt.
Istället för att dessa drabbade människor från andra världskrigets tid - ska ha förstått betydelsen av att förtrycka en folkgrupp och verkligen jobba för att detta inte ska ske. Så gör man tvärtemot idag gentemot palestinierna.
Jag har upplevt det som om man sökt sympati - som en ursäkt för dagens situation i mellanöstern. Jag har gjort en enkät i min förra gymnasiala skola.
Frågorna löd ungefär såhär.
1)Vad tycker du om det som sker i de ockuperade områdena idag?
“Det är ju såklart hemskt men sån är världen ibland”
2) Vad har du att säga till Israeler eller judar runt om i världen när det gäller palestiniernas situation?
“Alltså judar har ju haft det hemskt under hitlers tid och det måste man ha förståelse för. Det är ju såklart inte rätt att sno land ifrån andra människor som redan bor på denna bit landbit men jag förstår varför judarna ifrån Europa gjorde detta”
Jag har själv gjort en enkät en gång i tiden och jag lovar dig att 50% av svaren såg ut såhär, ungefärligt uttryckt och förstått ifrån mig att 5 andra personer. Helt inkompetent och helt ytlig bild.
Direkt används förintelsen som en orsak till det som sker med palestinierna idag.
Adler, du är en av kärlekens första män!! Nöjd?
Jomis, nu är det bara det att jag omöjligt kan tro på dig när du påstår eller antyder att det från dagis tom universitetet varje år inte gick en vecka utan att det skulle “tjötas” om Förintelsen. Om det var så får du klaga hos skolledningen för detta kan inte ha funnits i läroplanen. Be att få undersöka läroplanerna för alla årgångar. Tvivlar dock på att det var som du säger. Kanske något gick fel i kombinationen lärare/elever? Man kan spekulera om Förintelsen drogs upp varje vecka av elever som var förintelseförnekare och urlessa på “judars tjötande” eller om det fanns en lärare som ville frossa i tragedier. Ingendera skulle vara hälsosamt.
Nu vet jag: Om detta hände varje vecka i alla dina klasser, kan den som drog upp detta ha varit du, hemska tanke, men enbart raljering. Jag har själv gått i svenska skolan och har aldrig upplevt det du har upplevt. Naturligtvis måste man se varför och hitta lösningar, som du säger. Men samtidigt har du en erbarmlig och föraktande ton.
49. A-K Roth
Tack! Kunde inte ha sagt det battre!
Jo A-K Roth. Jag vet inte när du gick i den svenska skolan. Men jag har faktiskt precis gått ut skolan i Sverige (i år) och vet precis vad jag pratar om. Jag brukade varenda gång snacket drogs upp om judar och förintelsen antingen stänga öronen eller gå ut. Och jo från 3- 4 gånger i månaden blev man påmind om förintelsen ifall inte mer också. Jag minns att man hade temat “förintelsen” minst en gång om året - och jag har gått flera skolor på alla nivår; mellanstadie, högstadie och gymnasium.
Inte heller var det samma lärare/person som drog upp det alltid, utan det ingick i undervisning att så ofta som möjlligt hänvisa till förintelsen. All rasism, alla hatiska människor, alla diktaturer, kommunism och massmord är relevanta gentemot förintelsen i den svenska skolan. Jag säger inte att lärarna varje vecka hade en genomgång om förintelsen. Jag säger att man jämt och ständigt skulle påminna om de seriöst stackars judarna som dog under hitlers tid - varje vecka. Nu menar jag inget respektlöst utan jag säger bara att de upprepar. Men [-.-]
Hade jag varit jude idag så hade det varit förudmjukande att gå i den svenska skolan (kanske är det därför många svenska judar låter bli att nämna sin religion, detta är sant enligt en undersökning som jag läst). Det är inte roligt att som ung person alltid bli påmind om hur ens förfäder blev mördade för mer än 60 år sedan. Inte heller är det roligt att alla andra ska veta det, eller hur?
Jag försöker alltid att komma undan alla dessa diskussioner om judar och mellanöstern i skolan. Det är väldigt svårt i Sverige ska du veta. Nu du kan tro att jag är hatisk - som vågar uttrycka mig respektlöst och vågat. Men jag försöker alltid att se människor istället för namnetiketter på varenda människa. Många säger:
“Han där tjocka”
“Hon där med krulligt hår”
“Han svennen”
“Han juden”
“Han kurden”
Jag försöker att se varenda människa för sig. Men kan du tänka dig hur det är för mig som går i den svenska skolan och är palestinier. Jag vaknar på morgonen för att gå till skolan varje vardag OCH varje vardagsmorgon har min farsa på kanaler som verkligen visar nyheter ifrån mitt hemland (inte svenska kanaler, dem suger påstår han). Det kan pågå väldigt mycket i de ockuperade områdena innan det når ens en notis på förstasidan i Sverige - precis som det är med pro israeliska svenska nyheter i kända svenska tidningar. Svensk media är väldigt dåligt insatt i mellanöstern.
I vilket fall, i skolan har vi t.ex. historia lektion - det ska pratas om första världskriget och andra världskriget men halva lektionen får vi se en film om förintelsen och Hitlers hat emot judarna. Sedan får vi i läxa (allihop) att läsa Anne franks dagbok - ett kapitel per vecka. Denna boken höll vi i hela terminen. Vi fick en liten bild av Anne Franks liv.. Bra dagbok! Sedan går vi vidare in på samhällslektionen där lärarna bestämt att vi ska samarbeta med historia lektionerna i temat: förintelsen. :) Ja de tjötar om att besöka auschwitz (eller hur det nu stavas) och det gjorde vi. De tjöta om hur många judar som dog i polen, hur många som dog överhuvudtaget. De tjöta om varför hitler hatade just judarna. De tjöta om hur Hitler transporterade judar för att ha ihjäl dem.
Jag personligen tycker att något sådant finns i undervisningen är vidrigt. Allting verkade faktiskt handla om att söka sympati hos de unga eleverna. Nu har de gjort denna “grymma” undersökningen (se ovan artikel) som avgör om lärarna kan något om förintelsen eller inte haha. En undersökning som också den består av frågor som handlar om mördade judar, mördade judar och mördade judar. Så min fråga är: När ska de börja snacka om mer inteligenta saker? Som t.ex. situation, orsak, konsekvens och åtgärd.
Snacka om nutiden också! Om idag. Det som sker idag!! Det som sker idag är alltid mer viktigare än det som skedde igår. Och nu läser jag min litteraturlista till en samhällsanalytisk kurs på högskolan; en bok om förintelsen igen (detta sker just precis under skrivande stund). Jag vill bara avsluta texten:
Ta hand om idag och framtiden men kom ihåg det som skedde igår säger min lärare! Och jag tycker det låter helt okej!
Vore intressant att veta om fler förutom Jomis anser att det “tjötas” om Förintelsen varje vecka i skolan i Sverige. När jag gick i en helt vanlig gymnasieskola i Uppsala, humanistisk linje med massor av historia, så var det definitivt inte så. Avsnittet som behandlade andra världskriget handlade främst om de politiska konstellationerna, och bara ett kort avsnitt handlade om Förintelsen, helt faktabaserat och inget “tycka synd om judarna”. När det var slut så sade många Va? Är det redan slut? Ska vi inte lära oss mer om det? Nej, sade läraren (som var jordens bästa historialärare), vi måste fortsätta - vi har inte tid med mera.
Jag tycker också att kopplingen Förintelsen-palestinierna, som Jomis gör hela tiden, är lite olycklig. Det är faktiskt två olika teman. Det borde att gå att diskutera båda två, var och en utifrån sin historiska bakgrund. Du kan ju också fråga dina universitetslärare varför nämnda bok ingår i din kurs. Kanske de kan ge dig ett tillfredsställande svar?
Nar jag gick i hogstadiet och gymnasiet, for en sa dar 15, 20 ar sedan var Forintelsen en av de handelserna som det lades stor vikt vid nar Andra Varldskriget studerades. Jag vill minnas att vi fick se en TV serie om forintelsen. Men nagot i stil med “tycka synd om judarna” har aldrig jag upplevt i Svensk skola.
Men pa andra sidan lades det nog mer tid pa “Norden under Andra Varldskriget”. Jag tror dock att Andra Varldskriget behandlades pa nagon eller nagra veckor. Alltsa en forsvinnande liten del av grundskolan och gymnasiet.
Kanske bor tillaggas att Forintelsen behandlades som en handelse under Andra Varldskriget, jag har aldrig varit med om nagon undervisningen dar Forintelsen behandlats fristaende fran Andra Varldskriget. Andra Varldskriget behandlades endast i Historia undervisningen.
Mina minnen från svenska skolan och undervisning om förintelsen skiljer sig från både Jomis och Anna. På gymnasiet, som jag gick ut för ca tio år sedan, hade vi mycket lite historieundervisning. Vi kom hann inte fram till andra världskriget och Förintelsen innan det var slut. Däremot på högstadiet (i 9:an gissningsvis) så gick vi igenom andra världskriget. Fokus låg på Förintelsen och nazismens vidrighet. Undervisningen var inte faktabaserad utan känslobaserad; läraren erkände efteråt att hon hade haft som syfte att få oss att ta avstånd från nazism. Några veckor pågick undervisningen. Mer än så har jag inga minnen av att Förintelsen togs upp under min skoltid.
Som du vet studerar man en kurs i taget på Universitetet i Sverige och just nu studerar vi pedagogik. Har inte ens träffat denne läraren än. Anna Veeder du vet mycket väl att jag inte sa att det “tjötas” om förintelsen varje vecka. Jag sa att vi blir indirekt eller direkt påminda om den i skolan, för vilka andra katastrofer är inte relevant gentemot förintelsen t.ex.?
Detta skrev jag i min långa post som ett ready -svar. Missade du det kanske?
“Jag säger inte att lärarna varje vecka hade en genomgång om förintelsen. Jag säger att man jämt och ständigt skulle påminna om de seriöst stackars judarna som dog under hitlers tid - varje vecka.”
Visst där fanns vissa delar av historia lektionerna som handlade om något helt annat såklart, men då brukade de andra ämnena komplettera och också de påminna (påminna, inte tjöta) om förintelsen.
Sry kommentar 53 var menad till Anna Veeder och denna likaså
Jag pratar på ett ungefär här, det finns ingen statistik som jag vet av. Men det går att bevisa.
Det är såklart MIN upplevelse av skolan och ingen annans. Jag borde ha gjort en eller flera enkäter om detta i min förra gymnasieskola. Slarvigt!
:)
Jomis, klart är att du har fått det alldeles upp i halsen av “tjöt” - nytt ord för mig - om Förintelsen. Och det irriterar dig så mycket att du har stängt av, vill inte lyssna på mer, men inte utan att vilja kasta en känga på judarna som du tror vill att alla ska tycka synd om dem. Och det är olyckligt för jag tror inte du är en illasinnad människa. Nu är Förintelsen en katastrofal sak för alla människor i Europa och borde vara det för alla. Ämnet fortsätter att vara relevant inom många områden. Precis som man inte kan undgå att gå in på slaveriet och dess yttringar och arv inom många ämnen i USA - litteratur, forskning, historia, geografi, lantbruk, smhällsvetenskap, film, poesi, fotografi, medicin…berörs i stort eller smått alla någon gång av slaveriet och dess katastrofala följder - så finns där Förintelsen överallt. Det går knappast att undvika. Det såuger inte att andra folk inte har lidit. Det finns andra hemskheter att minnas. Det finns folk i USA som inte är så nöjda när man spenderar en månad varje år på Black History Month, bl.a. The Middle Passage - fraktandet av människor till slavarbete på andra sidan Atlanten. De “tjötar” om varför man alltid ska tycka synd om svarta etc, och bla-bla-bla och vill inte höra mer. Det handlar inte om “att tycka synd om” . Men det har i alla fall det goda med sig att man inte ignorerar somliga medborgares historia, insatser inom forskning, medicin, konst och litteratur etc. Det är en stor sak, hur människor i grupp handlar mot andra människor. Minnet av det som hänt vävs in i historien. Och så får du del av det som hänt och vill inte höra mer.
När jag gick i skolan talades knappast något om Förintelsen. Det vi fick läsa var att nazisterna förföljde och utrotade judar i sina koncentrationsläger. Men det var bara något som berördes lite vid sidan om.
Och min dotter som är 18 läste däremot mer om den i årskurs 8 eller 9. Men det var inget tjöt där heller.
Förklaringen till varför Jomis ljuger om att det tjötas om Förintelsen i skolan är nog snarare ett uttryck för hans egen Israelfientliga hållning vilken har sin främsta orsak i hans ställningsagande i MÖ konflikten och som innebär att allt som kan utgöra ett stöd för Israels existensberättigande ses av honom som negativt, dåligt eller palestinafientligt.
Om Jomis erfarenheter från skolan är något generellt verkar det ha hänt en del på området.
Jag minns undervisningen om Förintelsen väl från min grundskoletid. Det var en rubrik i historieboken - Förintelsen, med en kort text därefter som i två eller tre meningar berättade att tyskarna dödade judar i koncentrationsläger. Det var precis allt. I övrigt nämndes aldrig Förintelsen överhuvudtaget. I gymnasiet berördes det inte alls.
Vi ägnade väl en dubbeltimme i Historia åt folkmorden under andra världskriget. Lika mycket åt förföljelserna under sovjetsystemet.
Engelsmännens härjningar i Indien eller folkmordet i Kongo under kung Leopolds tid togs överhuvudtaget inte upp. Så för den som känner för att i enkätform ordna ett husförhör med svenska lärare och sen via DN-debatt få slå ett larm om “chockerande låga kunskapsnivåer” står alla dörrar öppna.
Engelsmännens “härjningar” i Indien skapade en infrastruktur med järnvägar och vägar, en välutbildad tjänstemannakår och ett modernt domstolsväsen som kunde ta över vid självständigheten. Dessutom gjorde Storbritannien slut på de små självhärskardömen som om de funnits kvar hade omöjliggjort bildandet av en Indisk enhetsstat.
Av det skälet behövs det ingen specifik undervisning om Storbritanniens “”härjningar i Indien”.
/BR
Aja idag så var min fader bortrest så jag slapp höra av nyheterna ifrån mellanöstern. Det gjorde i sin tur att tv:n var fri för mig. Bara ännu ett exempel:
När jag öppnade tv:n så fanns detta på tv:
http://www.tv4.se/1.249584
“Jomis, klart är att du har fått det alldeles upp i halsen av “tjöt” - nytt ord för mig - om Förintelsen. Och det irriterar dig så mycket att du har stängt av, vill inte lyssna på mer, men inte utan att vilja kasta en känga på judarna som du tror vill att alla ska tycka synd om dem. Och det är olyckligt för jag tror inte du är en illasinnad människa. ”
Jag lyssnar på skolundervisning - när man t.ex. pratar om varför hitler hatade judar så himla mycket? eller varför andra världskriget kan ses som en konsekvent sak av första världskriget? HUR det ena leder till det andra. Hur man löste problemen. med mera, med mera. Sådant lyssnade jag för fullt på.
Men när lärare börja visa upp filmer och ge oss litteratur som bara och endast handlar om tillvägagånssättet i mördandet av judarna under förintelsen. Det är klart att jag stänger öronen? Vem vill höra på den skiten? Jag stänger öronen även när lärare generellt börjar prata om palestiniernas situation också. Det tjänar inget till att prata om palestinierna för alltid så ekar jude mördandet, förintelsen och andra världskriget i bakgrunden.
Till vilken nytta ska jag stå och diskutera brott i mänsklighetens historia om jag inte får ställa den minsta lilla kritiken?
Vore bra om människor på denna hemsidan slutade leka psykolog på mig. :) Och börjar konfrontera med argument som har med diskussionen o göra. Gör mig inte till en personlig fiende - jag är inte Jinge, morra eller va fan alla heter.
Ett bra exempel är: Frederico i post 55.
Hoppas du såg den också Jomis, det är nämlingen en av de bästa Anne Frank-filmatiseringar som gjorts.
Den lilla engelskan Hannah Taylor-Gordon verkar dock ha fastnat i rollen som “liten judisk flicka”..vill minnas jag sett henne som det både i Jacob the Liar och Secret Passage, möjligtvis fler filmer.
Nu väntar jag på Defiance, och Tarantinos “episka WWII-film Inglorious Bastards, där kommer dock inte Hannah vara med, men ändock ska det bli kul att se b la Brad Pitt som “judisk hillbilly” som reser till Europa för att samla på kraut-skalper. Han gjorde en utmärkt roll som engelsk white trash-tattare i Snatch, får se hur han axlar rollen som amerikansk white trash-jude i Inglorious Bastards.
Mycket filmgodis på G framöver.
Jomis: “…Vore bra om människor på denna hemsidan slutade leka psykolog på mig. :) …”
Jamen, du ger ju så mycket bra material till analys i dina inlägg! I cannot help it! :)
Ett bra exempel på vad, i # 55, Frederico? Menar du att folk ignorerade Frederico men överanalyserade dina inlägg?
I så fall:
Frederico: “…Undervisningen var inte faktabaserad utan känslobaserad; läraren erkände efteråt att hon hade haft som syfte att få oss att ta avstånd från nazism…”
Tack, Jomis, jag hade missat detta tillfälle till ANALYS! Jomis, hur uppfattar du denna mening från Frederico? My take on it, mina funderingar:
Kan det ha varit att FAKTA om nazismen gjorde att det uppstod KÄNSLOR om nazismen? Vill Frederico tala om genocide utan känslor?
Var läraren anklagad av eleverna för att ha varit partisk emot nazismen eftersom Frederico använde ordet “erkänt”?
Tycker Frederico att man i Sverige ska undervisa om nazismen som vore det vilken ideologi som helst?
Tycker Frederico att folkmord är något att vara neutral över?
Slutanalyserat. Vad tycker du, Jomis? Ska man utan vidare och utan belägg acceptera Fredericos tes att undervisningen enbart var känslobaserad? Eller var det bara hans åsikt?
Obs Bara spekulationer, Frederico.
A-K Roth
“Var läraren anklagad av eleverna för att ha varit partisk emot nazismen eftersom Frederico använde ordet “erkänt”?”
Läraren var inte så mycket anklagad för någonting av eleverna generellt, speciellt inte av att vara partisk emot nazismen (att inte vara partisk emot nazismen är väl knappast möjligt utan att själv ha synnerligen skumma åsikter?). Däremot hade en elev varit kritisk. Jag tyckte inte undervisningen var “för” känslosam, bara att den var känslosam. Jag tyckte undervisningen var bra. Dock så saknade jag en beskrivning av krigsförloppet under andra världskriget.
#66
Jag såg den Adler, ska du veta. Den var bra! Jag tog till och med nästa tåg för att se klart den.
Jag såg en såkallad beskrivning av förintelsen, jag såg att man behandlade judar som djur och jag såg hur man mördade judarna. Det fanns mycket mening i filmen, men också minst lika mycket intensiv påverkan i syfte om att söka sympati för de som dog under förintelsen - INGET mig emot.
Det jag tycker är ett problem är att detta nästan hela tiden används inom andra världskrigs undervisningen i skolan - speciellt Anne Frank. Har fått läsa boken två gånger, första gången var faktiskt intressant då läraren var öppen för flera förslag och det var liksom en känd bok. Andra gången fick de flesta läsa den emot sin vilja. Majoriteten blev mer eller mindre tvingade att läsa Anne Franks dagbok - detta för att läraren hyste en sådan himla sympati för judar. För henne var det så himla känsligt att ens nämna den minsta lilla kritiken emot förintelsen av judar eller att prata om något annat som t.ex. Hiroshima som om det också var viktigt. Det har jag personer (gamla elever) som kan påpeka åt er också. Dessutom märkte jag också att det fanns elever som anammade hennes undervisning på ett skrämmande sätt. Så fort mellanöstern diskussioner dök upp (i ett senare skede) så tog dessa elever väldigt illa upp när man gav kritik emot Israels ockupation. Och tro det eller ej - det var inte jag som höjde rösten mer än alla andra. Det var faktiskt svenskar och andra nationaliteter i klassen.
#67 Tant A K . Roth
Men du är inte psykolog och du vet inte så mycket om mig eller Frederico för att skriva om mig eller Frederico. Du kan analysera min text - diskussion innan du angriper mig - och tror att jag t.ex. har stötande (med andra ord hat) tankar om judar:
—-> “Och, Jomis, ibland har du för mig stötande funderingar, som när du anspelar på att kunskap om Förintelsen skulle handla om att judar kräver sympati och “tycka synd om”. Sett mot vad som drabbade judarna verkar dina ord mycket småsinta. Då blir du så stor i munnen om allvarliga saker att det gör ont, speciellt i denna tid när antisemitismen på inget sätt är borta; du kan inte ha undgått att veta hur den genomsyrar samhällen och retoriken i somliga samhällen i världen.”
Det Frederico säger får han själv stå för. Jag säger bara:
1) Han försöker se texten, analysera texten.
2) Han kollar inte på mig och gör analyser på vem jag är.
Jag är en person med en åsikt. Du är en person med en åsikt. Vi diskuterar inlägget. Vi diskuterar inte mig.
Det är verkligen allt jag försöker säga till dig.
Frederico: “…Dock så saknade jag en beskrivning av krigsförloppet under andra världskriget…”
Då var det kanske dags att kräva att skolan ägnade lite tid åt det? Input/output, kritik av schemat kan leda till förbättringar.
Jomis, jag kan inte hjälpa att somligt du skriver framstår som stötande.
Jomis: “…Jag förstår inte när man ska sluta tycka synd om sig själv bland alla judar..”
Vad är detta om inte en osund anklagelse? Jag inte bara tror utan jag ser att du har stötande tankar om judar. Annars skulle du inte ha skrivit det du skrev. Men du kan ju lusläsa vad du har skrivit och komma på bättre tankar. Dags för lite självkritik?
Väl talat AK Roth. Vi är överens!
:)
#69
Den enda bok jag minns tvingades på elever att läsa när jag gick på högstadiet var Joan Lingards “Across the barricades”, en kärlekshistoria mellan en katolsk kille och en protestantisk brud i Nordirland. “Tvingades” läsa den både på samhällskunskapen, samt engelska-kursen.
Efter krigsslutet ökade den judiska kampen mot den brittiska mandatärmakten och mindre judiska organisationer tillgrep terrormetoder
Här
Tyligen fanns det vissa som inte var lika nöjda med den brittiska “dom byggde i alla fall raka motorvägar”-kolonialismen som Br är!
Både judiska pch arabiska grupper tillgrep väl terrormetoder mot brittermna?
Bulten i Bo länkar i #75 till en i stort ganska väl skriven artikel av Sune Persson. Persson begår dock ett grovt fel: han utelämnar helt det faktum att britterna 1922 styckat av 80 % av det brittiska Palestinamandatet, helt självsvåldigt, utan grund i NF-beslut, och skapat kungadömet Transjordanien, sedermera Jordanien. Därmed blir också uppgiften om att judarna vid krigsslutet 1949 kontrollerade 77% av Palestina felaktig.
För övrigt ansluter jag mig till de som hävdar att förintelsen sannerligen inte tagits upp i mina skolår var och varannan månad. Jag tvivlar på att så är fallet numera heller.
Jomis ger intryck av att inte vilja höra om förintelsen för att det legitimerar Israel, och så vill han ju inte ha det. Men det är en missuppfattning, Israel finns inte pga förintelsen, Israel finns pga en aldrig slocknad hemlängtan bland judar världen över ända sen romarna drev ut judarna och tillintetgjorde den judiska staten för 2000 år sen. En hemlängtan som framförallt varit kulturellt och religiöst betingad men som sannolikt skulle ha dött ut om inte judarna alltid förföljts och förtryckts av sin omgivning. Sant är dock att förintelsen gav en avgörande push till förverkligandet av en judisk stat i vår tid.
Sionismen och Israel ser inte jag som ett uttryck för självömkan, vilket Jomis gör. Jag ser det som ett uttryck för att judarna äntligen tagit sitt öde i egna händer. Att förintelsen får stor -men inte stor nog- uppmärksamhet beor inte på att judar vill att andra ska tycka synd om dem, som Jomis upplever det, utan på att den är en allmängiltig företeelse som alltid måste kommas ihåg av alla. Annars kommer den tillbaka. Och drabbar kanske judar men lika gärna kan drabba romer, kambodjaner, muslimska bosnier eller tutsier.
Att Jomis inte vill se detta för att han upplever sitt folks förlust och lidande som ett direkt resultat av hågkomsten av förintelsen må vara förståeligt men inte grundat på verkliga förhållanden.
Silket jävla personpåhopp. Vem fan är du? Jävlar är inte detta ännu en psykologisk analys av mig? Jag blir rätt ut sagt förbannad på er människor som inte kan diskutera - och med den tanken är ni förmodligen är mycket äldre än mig!
Seriöst alltså, har DU och Ak ROTH problem eller?
08:n
Du skriver i konspirationer. Du skriver om saker som du inte vet ett jevla piss om. Låt oss vara ärliga nu och ja nu är jag respektlös. Har fått nog av era allt upprepade lögner och fula tricks i diskussioner.
För 2000 år sedan, har du något jävla hum om vad som fanns på den tiden? Vad som hände på den tiden? Du skriver om mina upplevelser (det jag varit med om). Som om det är du som är jag. Som om du vet mer om det jag själv såg, än vad jag självvet. Har du något jävla hum om mina upplevelser?
Det enda sanna du skriver och som det finns gott om intyg på är en enda mening:
1) Sant är dock att förintelsen gav en avgörande push till förverkligandet av en judisk stat i vår tid.
Förintelsen ska komma tillbaka haha, sluta SNAACKA SKIT!!!
Att Israel förtrycker en folkgrupp och att det massmördats många palestinier för uppståndelsen av en judisk stat, är inte på något sätt en förintelse gentemot folkgruppen palestinierna va?
Förintelse…… Är bara judarnas ord numera… Precis som antisemitism har blivit bara judarnas ord…
Usch o fy…
Jomis, du har rätt att uttrycka dina åsikter här. Men vårda ditt språk i fortsättningen.
Man beundrar bultens goda minne från sina skolår när han uppger att en dubbeltimme gavs till undervisning om förintelsen. Jag tror att han ljuger. Däremot minns jag från min egen skoltid att nazismen uppmärksammades så mycket att hela skolan bjöds på en visning av propagandafilmen “Die Triumph des Willen” av Hitlers hovfotograf Leni Riefenstahl.
Apropås glömde jag att nämna, för att ytterligare undervisa bulten, att britterna lämnade efter sig en demokratisk författning i Indien och ett stort antal politiker utbildade i, och övertygade om ,demokrati. Att bulten betecknar sådant som “härjningar” säger mycket om honom.
/BR
Jomis att uppleva något betyder inte att man varit med om något. Man kan uppleva något i sitt sinne, en känsla. Du har rätt, jag ve inte vad du varit med om. Men den “upplevelse” jag nämner härleder jag från dina egna ord. Du stänger öronen när förintelsen nämns skriver du, du går ut. Slutsatsen är enkel. Du vill inte höra därför att det inte passar in i den bild du har av Israel och alla judar som stöder Israel.
Du frågar vad jag vet om vad som fanns för 2000 år sedan. Jag har läst historia. Du stängde förmodligen öronen eller gick ut när man undervisade om Romarrikets aktiviteter i Judéen vid Jesu tid och strax därefter.
Du anser att det är SKITSNACK att förintelsen ska komma tillbaks. Du har väl ändå läst och hört i skolan om att romer (zigenare) också massmördades i koncentrationslägren? Du har väl ändå inte missat massakrerna i Bosnien, på muslimer? Även om du knappt var född då. Du har förmodligen hört talas om massmorden på tutsier i ett afrikanskt land vid namn Rwanda, och de röda khmererna som mördade två miljoner människor i Kambodja?
Jodu Jomis, nog kommer förintelsen tillbaka, gång på gång, även om nazisternas dödsläger gick längre i målmedvetenhet och organisation och ondska än världen upplevt sen dess. Och förhoppningsvis sliper uppleva.
Du tycker inte att jag eller AK Roth eller någon annan kan diskutera. Din uppfattning om diskussioner skiljer sig från min.
Med vänlig hälsning, gamle farbror Nollåttan.
En fråga bara. Har någon (några) på al-hamatzav uppfunnit Jomis som en slags maskot eller hämtat honom som en figur från ett barnprogram i TV från WBGS ?
/BR
#80
Anna Veeder, ja jag har rätten att uttrycka mig här. Redaktionen väljer att se val av svärord. Redaktionen väljer att inte se personpåhopp som sker jämt och ständigt på al-hamatzav och det suger för i övrigt är det en grym blogg!
Andra saker ser du i detta fallet inte. Jag har faktiskt all rätt att bli förbannad när personer ska hålla på att gissa, spekulera, ljuga och analysera om MIG varenda gång jag skriver något på al-hamatzav (det sker inte alls i lika stor mängd någon annanstans). Varenda gång så gör NI på redaktionen misstaget att släppa förbi dessa kommentarer som består mycket av personpåhopp, generaliseringar med mera. De leker goda och trevliga men sanningen är ju att de förvrider fakta om andra personer igenom att göra saker som finns i deras förstånd till en “verklighet”. Det är enbart fördom och en av deras inlevda tidigare erfarenheter av andra människor. Det handlar ju inte om mig.
Det är inte ett hederligt sätt att diskutera på, att göra mig till ett generaliserande, som om jag är den personen de beskriver, som om min personlighet och mina handlingar speglar just alla de punkter de nämner OM mig. Som om de ska diskutera mig och the issue at hand -> Det är ett fult spel. Det vet de båda två väldigt BRA.
Istället för att diskutera om deras egna erfarenheter och deras egna åsikter. Istället för att diskutera det jag skrivit om mina upplevelser, så diskuterar de om mig. Det är här de felar stort. Det är här det brister.
Exempel på falska gissanden, spekulationer, ljugande och fördomar (Såhär jobbar de):
1) Nollåttan: “Jomis ger intryck av att inte vilja höra om förintelsen för att det legitimerar Israel, och så vill han ju inte ha
det.”
2) Nollåttan: “Sionismen och Israel ser inte jag som ett uttryck för självömkan, vilket Jomis gör. Jag ser det som ett uttryck för att judarna äntligen tagit sitt öde i egna händer. Att förintelsen får stor -men inte stor nog- uppmärksamhet beor inte på att judar vill att andra ska tycka synd om dem, som Jomis upplever det, utan på att den är en allmängiltig företeelse som alltid måste kommas ihåg av alla. ”
3) Tant AK Roth: “Jag inte bara tror utan jag ser att du har stötande tankar om judar. Annars skulle du inte ha skrivit det du skrev. ”
4) Tant AK Roth: “Jomis, klart är att du har fått det alldeles upp i halsen av “tjöt” - nytt ord för mig - om Förintelsen. Och det irriterar dig så mycket att du har stängt av, vill inte lyssna på mer, men inte utan att vilja kasta en känga på judarna som du tror vill att alla ska tycka synd om dem. Och det är olyckligt för jag tror inte du är en illasinnad människa. Nu är Förintelsen en katastrofal sak för alla människor i Europa och borde vara det för alla.”
5) Son of the sun: “Förklaringen till varför Jomis ljuger om att det tjötas om Förintelsen i skolan är nog snarare ett uttryck för hans egen Israelfientliga hållning vilken har sin främsta orsak i hans ställningsagande i MÖ konflikten och som innebär att allt som kan utgöra ett stöd för Israels existensberättigande ses av honom som negativt, dåligt eller palestinafientligt.”
Jahapp……………………………….. Har ni frågat “lilla” Jomis då?
Jomis, om du har uttryckt dig så dåligt att det du skriver inte reflekterar det du känner får du väl försöka igen? Du kanske borde omvärdera (analysera) hur du uttrycker dig så du inte blir missförstådd?
Det är bara här det jag pratar om i själva verket sker, AK Roth. Väldigt märkvärdigt. Ni skriver ju saker som jag aldrig nämnt innan…? vad pratar du om?
Det är ju ni som “får känslan av” att jag är si och så. Ni får känslan av att jag är. Alltid samma sak här på al-hamatzav.
Meningen är att ni ska analysera utifårn egna basis och erfarenheter. Ni ska analysera det jag skriver. Ni ska inte analysera mig, för att jag är palestinier eller ung - det är väldigt utpekande och det känns som någon slags mobbing. Gör ni så med alla som ger lite kritik eller? Ni säger ju saker som det aldrig pratats om. Saker som ni saknar belägg för att anklaga för. Saker som NI KÄNNER/uppfattar att jag har inom mig. Det är ni som känner. Jag berättar om det jag upplevt.
Har ni något vettigt att komma med?
Läs om, Jomis. Jag har inget minne av att ha pekat ut dig för att vara vare sig det ena eller det andra. Kanske du ska reflektera lite mer - det ska vi alla - innan du trycker på send-knappen? Menar du att alla här som tog illa vid sig om dina skriverier om “tjötet” om Förintelsen har fattat fel eller kan det möjligen vara du som inte har uppfattat hur det du skrev framstod?
89. Jomis
Uppriktigt sagt så tror jag att ett par seancer hos en erfaren psykolog skulle göra susen:-)
När jag var gymnasist med starka vänster sympatier drabbades jag av det som så många verkar drabbas av; en lätt manisk upphakning på Israel. Jag lusläste Ordfonts bok “Palestina”, kufiska tidskrifter som kommentar och allt annat som kunde stärka mig i min bild av Israel som en kolonial konstruktion. Främmande i området, en förlägning av det imperialistiska väst. Det fanns ingen antisemitism i arabvärlden innan 1948, det ser ni ju så många judar som flydde till Nordafrika efter 1492. Den stor glädjen var att leta rätt på Judiska/Israeliska författare som sade saker som kunde tolkas som stöd för “mina” teser. De blev alibin: “Jag är antisionist inte antisemit.” Men frågan är om jag inte med tiden på ett obehagligt sätt kom att glida mot det antisemitiska hållet. Det handlade naturligtvis inte om rasbiologi. Det var massmediestyrning, judiskt kapital och andra svårfångade storheter. Nu i efterhand kan jag se hur likt detta var den gamla kyrkliga antisemitismen. Blodsskuld, fördold makt etc. Naturligtvis löste konvertering alla problem och all skuld. “Konvertiten” Chomsky läste jag naturligtvis med stor förtjusning.
Allt palestinierna företog sig kunde urskuldas med deras utsatta situation, deras brist på alternativ och motståndarens styrka.
Allt Israelerna företog sig gick att kritisera, varenda medbogares uttalande kunde jag lägga staten till last. Det fanns inga ursäkter. Alltför mycket tal om förintelsen såg jag som ett sätt att dra nytta av offren för att gynna dagens förövare.
Med denna känsla av moralisk renhet och vetskapen om att ha absolut rätt gick jag till storms mot Israels alla försvarare.
Debatterna med klassens enda judinna var osande. Känslostormande för hennes del och moraliskt övertygade från min sida. Opponeringen på mitt specialarbete som naturligtvis var Israel/Palestina slutade med gråt och elände.
Efter gymnasiet dök nya intressanta ämnen upp, nya perspektiv öppnades och min dogmatiska tonårshjärna mognade kanske en aning. Andra intifadan bröt ut. Mina kära palestinier verkade aldrig missa en chans att missa en chans. Terrordåd mot civila blev allt vanligare. Nånstans i allt detta började jag förutsättningslöst sätta mig in i hela denna röriga situation. Vad jag framförallt minns från detta uppvaknande är en känsla av skam över att ha utnyttjat denna politiska fråga för mitt eget lilla egotrippade korståg. Jag härjade omkring blind och omedveten om att denna lilla landremsa kanske faktiskt var viktig för människor på riktigt. Inte bara som ett debatt ämne.
Att människor i vuxen ålder utan att skämmas kan ägna hela sina vakna liv åt att kritisera Israel (FNs komité för mänskliga rättigheter är ett grupp exempel) utan att ens andas om enorma övergrepp i andra länder kanske inte är renodlad antisemitism men definitivt en släng därav.
Hur jag i flera år så enögt kunde studera en konflikt är för mig en gåta…
Nåja, jag hoppas att min lilla självreflextion fick sagt lite av vad jag ville ha sagt, jag återkommer.
Epilog:
Min klasskamrat bor nu i Israel och min dotter bär hennes förnamn. Dels för namnet i sig men även som en gest av … tja jag vet inte vad jag skall kalla det.
Jonas, när man skriver så där så är man varmt välkommen att hälsa på mig i Israel och få VIP-tur. Känn dig inbjuden - kolla Sabra Tours nästa vår eller så :)
Jonas #92: Det finns ett ordstäv som jag tycker är mycket fyndigt: Är man inte kommunist när man är ung har man inget hjärta. Är man kommunist när man är äldre - har man ingen hjärna.
Kanske lite väl generaliserande men det ligger ändå en hel del i det.
Det verkar som om du Jonas har både hjärta och hjärna. Thumbs Up!
Churchill?
Sympatisk skildring. Verkligen.
Det är ju som bekant inte alls konstigt att man blir dogmatisk, passionerad och enögd som tonåring. Jag vågar inte ens redogöra för mina tonårsåsikter….;).
Men om man fortsätter, livet ut, att monomaniskt älta en ståndpunkt - ja, då kan man ju börja fundera över vad som pågår.
En nyckelformulering, som jag ser det, i din kommentar: “Jag härjade omkring blind och omedveten om att denna lilla landremsa kanske faktiskt var viktig för människor på riktigt. Inte bara som ett debatt ämne.”
Viktig insikt.
Din kommentar öppnar för 12 inlägg om vardera 3000 ord, men så roligt ska vi inte ha det. Jag kastar bara ut ett antal tankekrokar:
- Man kan inte döma ut tonåringarna, men väl de äldre som presenterade konflikten för de unga. Skolboksförfattarna, lärarna, journalisterna, politikerna.
- “Dikotomier är sexiga”: uppdelningen ockupant v.s ockuperad etc appellerar till våra djupaste känslor, till amygdala och hippocampus. Därav den stora passionen/rädslan. Och starka emotioner kan lätt paralysera våra förmåga att resonera och planera.
- Det är en sak att “nyktra till” och ta avstånd från den tidigare ensidigheten. Men det blir faktiskt inte mycket bättre om man istället börjar med den välkända rollen som den “förstående utifrån-betraktaren”, som alltid klargör att han/hon förstår “båda sidor”. Det är nästan värre än den monomane Israel-kritikern.
Till sist, en redogörelse och en fråga:
Jag skriver om skilda ting, men de inlägg som handlar om Israel/Palestina-frågan utgår från följande: vad gör vi nu? Hur åstadkomma förbättringar? Dvs - inte älta 1947-49, inte frossa i det förflutnas vidrigheter.
Bara för att man har “nyktrat till”, så kan man inte bara ta och lägga ner den kritiska analysen. Så hur ser du på dagens situation?
Disclaimer: det är helt ok att vara passionerad Palestina-aktivist. Det finns korkade och xenofobiska p-aktivister, och det finns kloka, smarta och konstruktiva p-aktivister. Man måste ju våga säga: om ingen blir ledsen, upprörd och förbannad när palestinska barn dör i strider, vad är det då kvar av människan? Det finns missförhållanden och övergrepp, och det är rätt att uppmärksamma dem. Det gör journalister. Det gör israeliska människorättsorganisationer. Det gör FN (din kritik mot FN:s kommitté är alltför generaliserande).
Det intellektuella haveriet, däremot, kommer när man av sitt initala engagemang drar ogenomtänkta slutsatser om vem som är “den skyldige”.
Som alltid, i alla sammanhang: skillnaden mellan ett “friskt” och ett “sjukt” engagemang kan ofta vara hårfin. T ex: det är rätt att idenitifera och hänga ut antisemitiska tendenser hos vissa “Israel-kritiker.” Det är fel och kontraproduktivt att kasta antisemitstämpeln på allt som rör sig, eftersom detta dels kväver en giltig och viktig debatt, dels gör att vi inte längre förmår göra distinktioner, inte mäktar med diskvalifikationer, inte klarar av att se vad som, å ena sidan, är hård och legitim granskning, dels, å andra sidan, är demonisering.
Men nu tänker jag hålla käften ett tag. Hej då..
Anna, det hade jag ingen aning om. Men det stämmer. Både citat och tumme. Andra roliga citat och ordspråk: http://www.livet.se/ord
Skulle bara vilja berömma Roy för ett riktigt bra inlägg (postning #96). Bra Roy!
Jonas Vilks: Nollåttans kommentar var right on! Hjärna och hjärta. Och sa Roy: Mycket bra!
Anna # 95. Furst Otto von Bismarck.
/BR
“För övrigt verkar numer Georgien fd Khasarien ha återuppstått som de flesta judars geografiska ursprung :)”
Lasse Wilhelmson”
Har sett denna rasists judehets på ett flertalet bloggar senaste tiden. Någon som har information om denna person?
Dela med mig av den isf via min mail golemania (at) hotmail.com