Falun Gong, Lolita och Rabbi Zusha
Av Anna Veeder • 2006-07-02 • Kategoriserat under: Iran, Israel, KulturFörra gången jag var i Netanya stötte jag på en grupp människor i färggranna kläder som satt och mediterade i en av parkerna vid strandpromenaden som löper längs kusten högt över havet. En vänlig kvinna kom fram till mig och gav mig några broschyrer, som jag antog innehöll någon slags valpropaganda. Men broschyren handlade om den kinesiska Falun Gong-sekten, eller Falun Dafa som de tydligen föredrar att kalla sig, och dess aktiviteter i Israel. Det visade sig att de har workshops i nästan varenda stad i Israel. Falun Dafa-rörelsen ger också ut en tidning om sina aktiviteter och om hur medlemmarna i Kina förföljs, torteras och avrättas av regimen.
Israel är fullt av österländska filosofier och kampsporter som de många ryggsäcksturisterna i Östasien har tagit med sig hem, det är ju allmänt bekant. Men Falun Gong? Blev faktiskt överraskad. Fast ibland undrar jag om det är ett allmänmänskligt fenomen att folk liksom hellre engagerar sig för någon förtryckt grupp långt bort än börjar ta itu med sin egen bakgård. Skulle inte förvåna mig om det i Syrien finns någon grupp som engagerar sig för indianerna i USA eller aboriginerna i Australien. Eller varför inte ”iranier mot valfångst” eller ”pakistanier mot skövlingen i Amazonas”? Måste undersöka saken vid lämpligt tillfälle.
Just det. Så istället för att läsa Yediots helgbilaga med åtföljande utlovad depression ägnade jag mig åt en bok av den iranska författarinnan Azar Nafisi “Att läsa Lolita i Teheran: liv genom böcker”. Hon berättar om sin tid som universitetslektor i engelsk litteratur vid universitetet i Iran under revolutionsåren, och hur hon till sist säger upp sig och startar en litteraturgrupp för några utvalda kvinnliga studenter i sitt eget hem.
Boken “Läsa Lolita i Teheran” är mycket mer än en beskrivning av kvinnornas situation i Iran under revolutionsåren. Den handlar om skönlitteraturens betydelse för att få oss att ifrågaställa det som vi tar för givet, att ”få oss att betrakta världen, som Alice i Underlandet, med nya ögon”. Men framför allt handlar den om att bevara sin individualitet gentemot ett totalitärt system, totalitära tendenser eller alla former av grupptryck. Som till exempel att vilja bära rosa sockor.
”Den enda vägen att lämna cirkeln, att sluta dansa med fångvaktaren, är att hitta ett sätt att bevara ens egen individualitet, den där unika egenskapen som inte kan definieras men som skiljer en människa från en annan”, skriver hon.
Kom att tänka på en chassidisk berättelse om Rabbi Zusha. Rabbi Zusha låg på sin dödsbädd omgiven av sina anhängare. Han grät och ingen kunde trösta honom. En av dem frågade: Varför gråter du? Du var nästan lika vis som Moses och lika givmild som Abraham. Rabbi Zusha svarade: När jag lämnat den här världen och står framför den himmelska domstolen kommer de inte fråga mig, Zusha, varför var du inte lika vis som Moses eller lika givmild som Abraham? Istället kommer de att fråga: Varför var du inte som Zusha?
–
Recension av “Läsa Lolita i Teheran”
No related posts.
Anna Veeder är trebarnsmor, bosatt i Israel. Studerade judaistik och
arabiska i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem i början av
90-talet, idag judisk historia och Mellanösternkunskap på Israels Open
University. Försörjer sig som ekonomiansvarig men skriver mycket hellre
frilansartiklar för diverse svenska publikationer.
Alla texter av Anna Veeder
Jag läste “Reading Lolita in Tehran” för några år sen; givande läsning. Azar Nafisi åkte hem till Iran för att ta del av revolutionen från vänsterhåll men såg den erövras av teokrater, mullorna. Minns episoden med dotterns rosa sockor eller var det en vän till dottern som råkade i trubbel för ett par sockors skull? Det var modiga kvinnor som träffades och studerade förbjuden litteratur.
Det var just det som jag fann fängslande – hon hade studerat i USA, var influerad av Vietnamrörelsen och ville verkligen se en förändring i Iran. Istället fick hon alltså se sina akademiska och personliga friheter begränsade tills hon beslöt sig för att lämna landet.
Perverst nog skriver svenska vänsterbloggare ingenting – eller har jag missat nåt – om Irans roll inom internationell terror. Hizballah ignoreras liksom Ahmadinejads antisemitiska utfall. Inom brittiska vänstern finns några få som tar ton mot islamistisk terror. I Sverige …fega stackare.
Svenska vänsterbloggare tycks med framgång ignorera allt som inte passar in i deras världsbild. Hizbollah borde avväpnas omedelbart och den libanesiska armén borde ta kontroll över sitt eget territorium, helt enligt gällande FN-resolutioner. Jag är väldigt intresserad av vad som händer i Libanon, men mer som betraktare än som deltagare eftersom jag inte bor där. Men jag följer utvecklingen med intresse.
Kan bara hålla med.