EU-minister Birgitta Ohlsson
Av Roy B. Alterman • 2010-02-02 • Kategoriserat under: IsraelGrattis Birgitta, Alliansen, Sverige, EU och Israel. Birgitta Ohlsson blir en utmärkt EU-minister. Ulf Bjereld är som vanligt ute och cyklar, när han talar om risk för spänningar mellan Ohlsson och Bildt.
Birgitta Ohlsson: integritet. Kämpar för de mänskliga rättigheterna. Svävar aldrig på målet när det gäller att stå upp för världens demokratier. Detta blir särskilt tydligt när det blir debatt om Mellanöstern. Hon har aldrig för en sekund köpt allt som kommit från diverse israeliska regeringar, men hon viker inte en tum från den till synes självklara hållningen att Sverige/EU och Israel har mycket gemensamt och mycket att samarbeta kring.
Medan de rödgröna frossar i att demonisera Israel, samtidigt som de aldrig har ett negativt ord att säga om Hamas eller regionens diktaturer, så har Birgitta alltid försökt resonera kring situationens komplexitet. Det är som sagt uppfriskande och välgörande att hon tydligt och klart demonstrerar sin uppskattning och förståelse för den demokratiska rättsstaten Israel, samtidigt som hon inte bara förespråkar fortsatt fredsarbete i riktning mot den fredliga tvåstatslösningen, utan även pläderar för ökad medvetenhet i Sverige kring de problem i Mellanöstern som orsakas av brist på demokratiska regimer.
Bildt svingade sin tuppkam i höstas, men står likafullt långt ifrån de rödgrönas maniska Israel-hets. Med Alliansen och nu Ohlsson som EU-minister har Sverige justerat sin Israel-politik som borgar för ett förbättrat samarbete. Bildt-Lieberman-krisen var ett tillfälligt och patetiskt recidiv.
Om Birgitta hade varit israelisk medborgare, så hade hon varit med i Kadima (Shinui är som bekant ute ur leken).
Lycka till med EU-jobbet, Birgitta.
No related posts.
Intressant?
Andra bloggar om: EU Israel
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Roy,
döm inte ut Shinui så snabbt. Partikassan finns någonstans. Var vi inte överens om att nystarta partiet till nästa val?
Jo, hon blir säkert bra.
Svepande generaliseringar om var “de rödgröna” har för uppfattning är dock inte särskilt förtroendeingivande.
Tikotzinsky, borde vi inte göra en insats och leta rätt på den? Det vore kul.
Gärna, finders keepers. När Shinui splittrades gick partikassan till ena gruppen och medlemsregistret till den andra. Kommer inte ihåg vilken som var vad. Hur som helst lär det finnas ILS 8 miljoner någonstans som väntar på att vi kommer och hämtar dem. Modern skattjakt, fast jag tvivlar på att de är nergrävda under en “balata”.
Jo, jag vill minnas att vi har talat om Shinuis kassa vid ett par tillfällen. Och jag ställer gärna upp på en skattjakt – jag menar, 8 miljoner. Med de pengarna samt våra idéer (här inkluderar jag naturligtvis även Anna, som säkert skulle trivas i ett Shinui där Tikotzinsky är ordförande och jag Förste Spindoktor) bör vi kunna iscensätta en politisk ambush och sno åt oss en och annan fråga och ett och annat politiskt territorium. Och varför skulle vi inte kunnas enas om en partistadga? Rätta mig om jag har fel, men nog ryms väl våra skillnader inom ramen för ett parti? Anna står för vänsterfalangen, Tikoztinsky för högerdelen och jag för mitten?
Roy,
Tack för ordförandeposten. Du gör mig ändå lite besviken när du sätter mig under etiketten “höger.” Jag som trodde vi för länge sedan lagt bort titlarna, så att säga. Om jag skulle få välja ministerpost skulle jag föredra miljö-ministeriet. Nu hör det till saken att jag är libertarian, så det blir inte så många ministerposter kvar när jag gjort rent hus med nuvarande två dussin ministerier.
Ok då, Petit – det var en orättvis dom över allt inom den rödgröna sfären. Men ibland blir man trött: Reepalu, Bjereld och Broderskaparna, Ohly, Aftonbladet (Klein, Linderborg, Boström). Osv. Ingen munter skara, precis. Mycket kan man skämta om och raljera kring, men man ska inte vara alltför lättsinnig. Någonting är ruttet. Och trots Bildts fadäser så befinner sig han och Alliansen, nu även med Birgitta som EU-minister, långt långt ifrån vänsterns problematiska förhållande till den demokratiska rättsstaten Israel.
Hehe – fine with me. Det var förstås fel och absurt av mig att fästa etiketten “höger” på en libertarian och en oberoende naturvän. Och du blir en fantastisk miljöminister, det är jag övertygad om. Men jag skulle nog be dig att även ta hand som finansportföljen.
Sen ställer jag helt och hållet upp på att sätta hela statsapparaten och förvaltningen på en sträng diet. Men några departement blir ju kvar, och jag funderar på vad som skulle passa Anna?
Undertecknad avböjer alla erbjudanden om ministerposter och feta “perks”. Eller ja – jag skulle kunna tänka mig att leda UD för en tid, men då bara för att säkerställa att Liebermans diplomatiska arv blir ordentligt begravet. Sen återgår jag till det kommunikationstrategiska arbetet. Jag har exempelvis en plan för hur vi ska desarmera Kadima och helt enkelt ta över deras territorium.
7. Roy
Bildt satt och mumsade med Kouchner och Lellouche i Paris igår medan han diskuterade internationella kriser i bl a Mellanöstern. Har “second thoughts” om Kouchner numera men kanske värt att kolla upp ändå…
Jag tror att vi skulle kunna samsas jättebra. Tikotzinsky och jag står varandra nära i många frågor, t ex när det gäller ekonomi, miljö, förvaltning (effektivitet, åtstramningar och nolltolerans för korruption och generella Shas-fasoner), arbetsrätt, kollektivtrafik…sedan kan vi ju ägna någon timme i månaden åt att diskutera geografiska begrepp och en eventuell femstatslösning och Västbankens eventuella autonomi under jordanskt styre. Men i allt annat så skulle jag utan problem kunna vara med i Shinui. Speciellt med tanke på vad de religiösa domstolarna just nu håller på med.
Anna är instinktivt (det här kanske inte är helt uppenbart för alla som känner mig) budgetansvarig och håller i sparbössan. Det är nämligen mitt jobb större delen av tiden.
(Fick just en rätt underbar flashback, där Tikotzinsky är den väldigt korrekte, ärlige och välmenande Mr Prime Minister, med Roy i rollen som Sir Humphrey Appleby :) undrar hur min hjärna lyckades producera en sådan association??)
Oh, och så är jag naturligtvis Chief Grant Writer. Det är mitt andra jobb, vid sidan om, att ansöka om pengar till partikassan. Jag anmäler mig också frivillig att under olika alias trakassera alla partiets fiender på nätet, i Israel och utomlands. Helst i Sverige.
Lysande association, Anna. Å, vilka teve-serie-minnen. De där scenerna med Sir Humphrey och ministern var obetalbara. Nu har jag inga invändningar mot att tillskriva Tikotzinsky ord som korrekt, ärlig och välmenande, men han skulle ändå inte riktigt passa i den här specifika ministerollen, eftersom karaktären ifråga är en politisk idiot av sällan skådat slag (“Good heavens, Sir Humphrey – can we really do that!?”). Men för egen del vore det perfekt att bli ett slags israelisk Humphrey. Tänk bara att få säga sådana här meningar på hebreiska (hämtat från Wikipedia):
“….in view of the somewhat nebulous and inexplicit nature of your remit and the arguably marginal and peripheral nature of your influence within the central deliberations and decisions within the political process that there could be a case for re-structuring their action priorities in such a way as to eliminate your liquidation from their immediate agenda”.
Ok då – Anna drar in stålar och håller ordning och reda i budgeten. I övrigt tycks det som om vi får till en acceptabel konvergens i ett för Staten Israel stort antal viktiga ämnen. Ett viktigt mål måste ju vara att äntligen frigöra den enorma potential inom ekonomi och sociala frågor som dessvärre ligger fjättrat under byråkrati, korruption och missriktade prioriteringar. Vi närmar oss OECD, men låt oss inte skönmåla utvecklingen. Hur mycket tid och pengar och hur många begåvade människor har inte ägnat årtionden åt det absolut nödvändiga säkerhetsarbetet? A reasonable peace means big cash.
En varning, dock (ang. tanken att återuppliva Shinui): om vi gör det, då dröjer inte många sekunder förrän Yair Lapid kommer springande och vill vara med. Det funkar inte för mig. Det passar inte alls in i min plan. Så – låt Shinui vila i frid. Det finns utrymme för ett nytt namn och ett nytt koncept. Allt är utarbetat och klappat och klart i mitt huvud. Men för att jag ska presentera denna diaboliska och genialiska plan krävs någonting mycket enkelt: show me the money……
Jag är faktiskt lite nyfiken på vart pengarna tog vägen. Och det borde det rimligtvis gå att ta reda på. Ska försöka gräva lite i det.
Ulrika, vad är det du säger? Sitter de och mumsar? Inte bra.
Bildt-Kochner-Lieberman är en dålig soppa. Men Bildt-Kouchner-Livni skulle få fin konsistens. Jag är för övrigt enig med de som dömde ut Bildts diplomatiska agerande under hösten (jag bloggade en del om detta), men jag divergerar från de som utifrån den fadäsen utnämner Carl till något slags ärkefiende ute på ett korståg mot den sionistiska staten. Så är det inte alls. Han försöker i allt väsentligt hålla sig till “folkrättens”, Kvartettens och Obamas agendor. Men i utspelen, som ju av förklarliga skäl är riktade till den svenska opinionen, har han gjort sig skyldig till retoriska debacle. Han har avancerat via gamla övertygelser, och har haft förtvivlat och förvånansvärt svårt att “läsa” den utveckling vi har sett i regionen under 2000-talet. Men Bildt-eran är snart över. Om Alliansen vinner valet bör en folkpartist bli utrikesminister.
Ja, pengarna finns alltså. Nånstans. Otroligt. Börja leta hos Shas, Anna;)
*Suck*
Är verkligen Israel betjänt av YTTERLIGARE ett 3-procentsparti?
;-)
För övrigt Roy, misstänker jag att Mr Prime Minister skulle framstå som en ytterst duglig kraft bland en del inslag i den israeliska regeringen.
När det gäller Birgitta Ohlsson så riskerar en konsekvens av hennes upphöjning till minister bli att hon beläggs med munkavle i vissa frågor, bl.a. mellanösternfrågan. Hon får som representant för Sveriges regering inte samma yttrandefrihet (läs frihet att avvika från det politiskt korrekta, dvs valoptimerande, linjen) som hon hade som riksdagskvinna.
ok. Kan du inte skriva en underhållande satir om israelisk hasbara och Stas Mizezhnikov under tiden?
nollåttan,
här blir det inte tal om 3 %. Kadima har idag 28 mandat. De tar vi. Sedan snor jag två från Likud, och 5 från Avoda. Det blir 35. Det räcker, även om min kalkyl säger att det blir ett par mandat till. Vår valseger sänker Kadima, men lyfter Avoda. Detta blir basen i koalitionen. Sedan tvingas även vi förhandla med Shas!
Mr Prime Minister skulle absolut göra bra ifrån sig i Jerusalem. Jag sätter honom på Inrikesministeriet, hehe.
Ja, det är möjligt att du har rätt om Birgittas position. Åtminstone för en tid. Men hon är ung och kommer via EU-minister-posten att kunna nätverka och ta sig fram och profilera sig inom en rad områden. Man kan väl säga att Alliansen överlag lider av att alla rättar in sig i ledet för att inte bjuda de rödgröna på löjliga fadäser. De små partierna är ju inte direkt jublande glada över att ligga vid 4 %-spärren, samtidigt som håller igen för att inte “rock the boat”. Men Birgitta har en ljus framtid, tror jag. Ge henne 4-5 år och hon kommer att bli en stark och vettig röst som hjälper till att stärka samarbetet mellan Sverige och Israel.
Å – denne Stas. Ja, man vet aldrig. Men om det blir mer satir från min penna så blir det nog mer åt Yes, Minister-hållet, och mindre av Mel Brooks och Borat, om man säger så. Det innebär i så fall att jag måste anstränga mig lite mer. Och det gör jag ju gärna, anstränger mig alltså, men just nu jobbar jag alldeles för mycket. Man borde inte jobba så här. Fast det är klart. Jobbet ger just nu fina pengar. Och vad ger bloggandet?
Påminn mig inte om det. Jag hade just funderat på om jag inte borde börja igen. Vid närmare eftertanke så är det nog bättre att öva på att vara tyst.
Anna bör blogga. Tycker Roy. Men Roy bör vara tyst. Tycker kanske Anna.
Nu tar jag på mig en vettig kostym och drar på mini-konferens och middag. Det blir en massa konsultlögner samt mat från en av kockarna som var med i toppstriden vid Årets Kock-tävlingen (har glömt namnet).
Förr i tiden var jag bra på att dricka sprit. Nuförtiden är jag väldigt vek, klen och modest (i alko-hänseende, alltså).
Shachar Ilan skrev på sin blogg att han bloggar för att ha någonstans att göra av “det här oväsendet som han har mellan öronen”. Det är nog en väldigt bra beskrivning på varför jag också känner ett behov av att skriva av mig lite här och där. Vi får se.
Det märks att ni lever i en dröm värld.. Såsom ni pratar.. Låter som om Israel är världens öppnaste samhälle.. och ni kan bygga en trappa till månen..
Hur gick det förresten till när Israel blev ointressant? Varför bloggas det och kommenteras så litet om Israel och situationen?
Jag menar, det är ju nu (snart) det “roliga” börjar.