En skamfläck
Av Roy B. Alterman • 2007-11-09 • Kategoriserat under: Allmänt, Israel, Judendom, KulturEnligt World Economic Forum är Sverige världens mest jämställda land. Israel kommer på plats 36, strax för Portugal, men efter F.Y.R Makedonien.
Israel är i grund och botten ett agro-militärt machosamhälle. Lägg därtill att Judendomen är patriarkalisk och vi inser att den israeliska kvinnan har fått stå tillbaka.
Hennes mänskliga rättigheter har kränkts.
Jag förutspår en kraftfull reformation i den här frågan.
50-talets israeler byggde upp någonting nytt, i kontrast till det de hade bakom sig. Med Förintelsen som ohygglig fond, och med hotet om att krossas av de arabiska grannstaterna, fanns det inte mycket tid till att utveckla en modern demokrati med jämställdhet mellan könen. Mannen slet på åkern. Mannen stred på fältet. Kvinnan tog hand om hus, hem och barn.
Torah och Gemara förespråkar en distinkt rollfördelning mellan man och kvinna. Nu behöver inte en rollfördelning i sig vara ond och fascistisk. Att leva är att spela roller.
Dessutom bör man väga in att det blir galet om man anlägger dagens ideal och värderingar på, låt säga, en shtetl på 1800-talet. Var tid har sina dumheter. Så även vår egen.
Men de hårda villkoren i det unga Israel gjorde att könsrollerna cementerades, vilket förde med sig att männen kom att dominera yrkeslivet. Den officiella personen ute i det israeliska samhället är en man. Det är regeln.
Detta har lett till en omfattande diskriminering. Sexismen har frodats. Dessutom lider Israel av stora problem när det gäller sådana saker som sexuella trakasserier, våldtäkter, hustrumisshandel och - mord. Allt detta är vardag i Det Heliga Landet.
Det Utvalda Folket består av präster och heliga män som kränker kvinnans mänskliga rättigheter.
Det är en skam.
De tidiga årens pionjäranda drevs framåt av en stark övertygelse om att man skulle skapa en nytt samhälle. Det är, enligt min mening, dags att återuppfinna denna anda och ta itu med Det Ojämställda Sion. Parallellt med fredsprocessen, krävs det en intern och humanistisk jämställdhetsprocess.
Att bara fortsätta med dagens ordning är oacceptabelt.
# Fatta vilken slöseri det innebär att förvägra halva landets befolkning möjligheten till ett självständigt liv !
# Fatta att Israels ekonomiska tillväxt skulle mångdubblas om den israeliska kvinnan slapp föra ett krig mot samhällets patriarkala strukturer !
Så vad göra ?
Feminism ? Nej tack. En ism är ett slags intellektuell onani. Detta utvecklas till en mental karta av starka övertygelser, varmed det verkliga tillståndet i samhället snart blir irrelevant.
Det krävs politisk handling. Skärpt lagstiftning mot diskriminering. Översyn och modernisering av social- och föräldraförsäkringen. Kvinnans ekonomiska ställning måste stärkas. Mannen måste uppmuntras att vara pappledig. Jag vill se en reklamkampanj där Shaul Mofaz, eller vem ni nu föredrar, iklädd förekläde, håller ett barn i den ena handen och dammsugaren i den andra ! Samtidigt som hans hustru är i full färd med sin yrkeskarriär.
Min kritik ska inte förstås som att den israeliska kvinnan är ett viljelöst och patetiskt offer. Bort det. Framförallt från 60-talisterna och framåt finns otaliga exempel på starka kvinnor som utmanat och besegrat allsköns machotendenser. Som enskild individ är den israeliska kvinnan en formidabel kraft. Tro mig, jag vet. Men hon slåss mot ett anakronistiskt och korkat samhällssystem. Judendomens patriarkala värderingar finns kvar, och Moshe Katzavs beteende måste ses i sitt sociala sammanhang; Israel är ett u-land i den här frågan.
Kohelet borde nu lägga till: Tid för jämställdhet i den judiska staten !
Ett modernt, liberalt och progressivt Israel är ingen utopi. Men alltför många är nöjda och bekväma med dagens ordning.
Politiskt mod ? Handlingskraft ? Slakt av heliga kor - någon ?
(Jag välkomnar kritiska synpunkter och debatt.)
P.S Min time-out gäller fortfarande. Det här vara bara ett litet infalls-inlägg. D.S
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Intressant och sant. Fast jag tror att det mesta skulle lösa sig själv om A) Rabbanut fråntogs tolkningsföreträdet för Halachah och Israel fick en pluralistisk judendom likt den amerikanska och B) Samhället demilitäriserades som följd av ett fredsavtal med palestinerna och grannländerna.
I sammanhanget måste ju också påpekas att det i Israel, på samma vis som i resten av den demokratiska världen, har skett en hel del de senaste femtio åren på det här området. Det finns ingen anledning att tro att den utvecklingen skulle stagnera eller vända.
mer anfall av infall roy ! håller med magnus f ö. i krig och halvkrig sker inte utvecklingen såsom den borde. och idiotiska religösa regler finns ju iran, saudiarabien och även bland “översteprästerna” som ju vill lägga ner all odling i 7 år… då bör de kanske först krossa kapitalismen eller åtminstone upphäva det monetära systemet eller ngt annat radikalt. varje människa borde få ett sabbatsår vart 7:e år. det skulle vara ett lyft för hela världens mentala välbefinnande. men vem ska betala kalaset ?
Skriver omedelbart under Magnus två punkter. Vill också tillägga att majoriteten (tror runt 70%) av de judiska israeliska kvinnorna är yrkesverksamma, och i yngre åldrar är siffrorna högre. Det är i den ultraortodoxa och arabiska sektorn som det är stora problem med yrkesmöjligheter, och det beror både på sociala och samhälleliga problem (och missförhållanden).
Och angående pappaledigt: det är svårt att vara pappaledig när man har tolv veckors mammaledighet. När mitt första barn föddes fanns möjligheten för mannen att ta två veckor av de tolv - vilket vi gjorde. Men det betydde att jag 1) måste jobba åtta och en halv timme om dagen efter tio veckors mammaledighet, 2) fortfarande gick upp tre gånger på natten för att amma och var i ett konstant zombietillstånd, 3) att jag måste gå hem och amma varje gång bäbisen ville ha mat, 4) att huset var en enda röra eftersom make var väldigt kompetent med bäbisen men inte gjorde något alls förutom att ta hand om henne och jag därför fick börja diska osv när jag kom hem.
Men i många andra fall är det inte lagen det är fel på utan implementeringen av samma lag. Israel har t ex väldigt framskridna lagar för att skydda kvinnor i yrkeslivet etc. Men de efterlevs inte och det finns inga bra mekanismer för att se till att de som bryter mot lagen straffas. Detta gäller även miljöförseelser och annat. Så sex månaders mammaledighet och att avveckla privata arbetskraftsentreprenörer som i praktiken betyder noll sociala rättigheter (både för män och för kvinnor) och andra samhällsförändringar skulle göra enormt mycket för kvinnans ställning.
Jag skiter personligen i om Shaul Mofaz diskar eller inte. Jag vill ha bättre löneavtal och säkrare social ställning för kvinnor i arbetslivet. Pengar är makt. Sedan får var och en bestämma hur man fördelar arbetet i hemmet som de passar dem.
Magnus,
ja, vi är överens: jag misstänker, utan att ha fakta framför mig, att Israel för ca tio år sedan låg kring plats 50 på den där listan. Jag hoppas på en topp tio placering inom - 10/15/20 år ? Potentialen och medvetandet finns där.
Dina förslag hamnar verkligen i den liberala och progressiva fåran. Jag tror dock att man snarare får hoppas på ett slags reformation över en längre tid. Rabbinatet och Tsahal utgör ju, på gott och ont, två fundament i Israel. Så jag slår ett slag för gradvis reformation. Israel är ett pluralistiskt samhälle, men institutionerna är monolitiska. Det ska bli intressant att se vad som sker de närmaste åren.
Anna,
tack för info om dina vedermödor som kvinna och mamma i Israel. Min idé om att visa Mofaz som toffelhjälte handlar om att det behövs manliga förebilder som visar nästa generation någonting annat än traktorer och missiler.
Plats 36 på listan är oacceptabelt. Tyvärr tycks många israeliska politiker tro att evolutionen har sin naturliga gång. Att ökad jämställdhet kommer som genom ett bibliskt mirakel att infinna sig en vacker dag.
Det är en korkad inställning.
Social- och föräldraförsäkringen måste reformeras.
Genusforskningen måste finna praktiska och konkreta uttryck i skolans läroplan samt på arbetsplatser.
Lagstiftningen mot diskriminering måste skärpas. Och även de mekanismer som kollar så att lagarna efterlevs.
Sen har du tveklöst helt rätt i att påpeka att statistiken som givit Israel plats 36, inte visar skillnaderna mellan olika grupper i samhället.
Så säg mig Anna - hur nå ökad jämställdhet bland ultraortodoxa samt bland fromma muslimer ?!
Ökad jämställdhet? För ett tag sedan frågade jag en muslimsk religiös kvinna som leder en kvinnogrupp i Wadi Ara-området “Vad är den viktigaste kvinnofrågan för dig?” Hon svarade omedelbart “utbildning, arbete och ekonomisk självständighet”.
För en kvinna som har utbildning är det socialt accepterat att jobba, vilket inte är självklart för en kvinna som gift sig vid arton års ålder och fått barn tidigt. Därför driver arabiska kvinnoorganisationer i Israel också en kampanj mot tidiga giftermål. Ultraortodoxa kvinnor arbetar ofta eftersom männen studerar, men deras yrkesmöjligheter
är ofta begränsade. Men det finns många NGO-s som sysslar med yrkesförberedande kurser för både ultraortodoxa och arabiska kvinnor.
Det där med Shaul Mofaz, eller Azmi Bishara eller Meir Porush framför diskhon är liksom lite långt bort. Det känns inte relevant för mig i alla fall, det känns mest väldigt svenskt. Israel behöver inte bli Sverige, och jämställdhet betyder inte nödvändigtvis att alla män ska diska (f ö gör de flesta män jag känner här enormt mycket med både barn och hushåll, eftersom kvinnorna också jobbar heltid). Det går dessutom inte att ändra en Mellanöstern-mansroll till en svensk superjämställd på en kvart. Sådana förändringar måste komma inifrån.
Så igen: vad folk gör hemma är deras egen grej. Det som är viktigt är att kvinnor får utbildning, yrkesmöjligheter, karriärmöjligheter, bra betalt, fortbildning och blir ekonomiskt självständiga. Idag tjänar 40% av befolkningen minimilön eller mindre (runt 5000 kronor i månaden tror jag) och av dessa 40% är 70% kvinnor. Kvinnor jobbar i låglöneyrken med noll karriärmöjligheter och dåliga sociala förmåner. Inkomstfördelningen i Israel blir bara mer och mer polariserad, och andelen yrkesarbetande fattiga blir större.
(Det här är väl ett klassiskt ämne för Michael Diamant? Rekommenderar Adva Center och deras rapporter, se http://www.adva.org/default.asp?lang=en)
Anna,
- Israel kan inte bli som Sverige och vice versa. Men det finns en poäng med att lyfta fram alternativa manliga förebilder.
- Enligt Wef´s specificerade ranking hamnar Israel på plats 45 när det gäller ekonomisk delaktighet och karriärsmöjligheter; Plats 38 när vi pratar om utbildningsnivå; plats 92 när det gäller hälsa; plats 41 när det gäller politiskt inflytande.
Ett eländigt resultat.
- Du och jag, Anna, är nog mer överens är vi är oense.
Dvs: läget är inte bra, något måste göras. Jag tycker dock att du är lite nedlåtande beträffande mina tankar om att på lång sikt ändra beteenden. Det är givetvis inte diskandet som är poängen, det handlar om att utmana tabun och inrotade tankemönster. Och även om det är kul att raljera över Sveriges tro på sig självt som moraliskt föredöme, så säger statistiken att Sverige är progressivt och Israel är snudd på reaktionärt. Det är inget att vara stolt över.
Min centrala poäng handlar dock om konkret lagstiftning. Saker och ting kommer inte “att ordna sig”. Det krävs ingenting mindre än en paradigmskifte. Det krävs lagar och incitament, samt kvotering (i vissa fall) för att lyfta den judiska staten upp ur det ojämställda träsket.
Då är nog Indiana en skamfläck också. Och resten av världen också förstås. Bara träsk alltihop. Sverige däremot rocks…
Det är helt riktigt att jag är lite nedlåtande angående svensk jämställdhetsdebatt, som säkert är progressiv men som kan gå en fruktansvärt på nerverna i sin iver att detaljerat reglera hur många gånger mannen byter blöjor och hur många gånger kvinnan, annars får de inte föräldraförsäkring (jag överdriver men så ser det ut härifrån :-))
Och ändå så är svenska kvinnor frustrerade (Bitterfittan), utbrända och allmänt deprimerade (igen: jag har eventuellt läst för många kvällstidningar).
Men du har rätt i att i stort är vi överens, det handlar om att implementera existerande lagar och dessutom, om jag får gå in på detaljer, att stryka Chok Hahesderim som är en total antidemokratisk grej och i den senaste versionen vill de att hemmafruar ska börja betala socialförsäkring, utan att ha någon inkomst.
PS får jag vara riktigt politiskt inkorrekt? Jag tycker att israeliska män är helt OK. De får fortsätta vara sådana som de är, i militären och utanför. För mig handlar det inte om mansrollen i sig (ett begrepp som jag inte riktigt begriper vad det betyder en gång, som sagt, jag är urusel på feministisk teori) utan om samhällelig rättvisa och om att ta tillvara de mänskliga resurser som finns och att alla ges lika tillfälle till att bidra till samhället, få adekvat utbildning och sjukvård etc.
Anna,
en distinktion: mansrollen är en sak. Den är överallt i alla länder i ständig rörelse. Poängen i mitt inlägg handlar i första hand inte om denna fråga.
Däremot:
Fakta och statistik klargör att Israel i den här frågan är reaktionärt och u-landsmässigt. Det är svårt för Israel-apologeter (något som du ju inte är) att svälja detta. Men jag säger det en gång till:
Situationen i Israel, ang den här frågan, är en skam.
A-K: jag tycker nog att du slätar över problemen i Israel. Det krävs kraftfulla och genomgripande förändringar i bl a social- och föräldraförsäkring för att få till en bättre utveckling. Men politikerna är fega och reaktionära.
En sak till, Anna och A-K: hur många svensk-israeliska män har ni stött på som skriver saker för att främja kvinnans situation i Israel !? Borde jag inte få en medalj ?!
Roy, jag delar inte ut medaljer bara för att någon spridit progressiva och helt acceptabla åsikter på nätet :-) Vill du göra någon skillnad - kom hit och rösta.
Anna, här kommer mer (trots att din senaste kommentar ännu inte har publicerats):
Sverige toppar inte i samtliga kategorier. Kolla själv på http://www.weforum.org.
Så det finns åtskilligt att göra.
Debatten i Sverige består förvisso av att en del missanpassade gnällspikar förpestar luften, men det förtar dock inget av sakfrågornas giltighet.
Ingen medalj !? Aj aj. Men visa mig ett enda blogginlägg, förutom min fantastiska text (ironi…), som vågar säga sanningen om hur reaktionärt Israel är i den här frågan !?
Det som är mest provocerande är att Israeliska politiker och myndigheter lider av självbelåtenhet och feghet. Alltså: med en omläggning av politiken skulle man på, låt säga, en tioårsperiod kunna åstadkomma rejäla förbättringar. Men om man fortsätter som idag, så får jag fortsätta att skämmas.
Dumdryga och fega politiker fortsätter att kränka den israeliska kvinnans rättigheter. Och att majoriteten av svensk-israelerna låtsas som om det regnar är inte heller så kul.
Och: jag ska komma och rösta en dag. På Effi Eitam eller Yossi Beilin…
Roy.
Jag kan inte se att situationen är så bedrövlig som du beskriver. Roy allting kostar pengar, jag tror inte att den Israeliska ekonomi för tillfället klara sådana stora omsvängningar, försvaret kostar mycket. Däremot är det bedrövligt att inte lagstiftningen fungerar bättre i Israel. Anna resonerar riktigt.
Anna, du har inte läst för många tidningar. Kvinnor mår inte bra i Sverige längre,och det går bl.a ut över barn och familjeliv.
Roy, att få ut kvinnorna i arbetslivet skall inte föregås av tvång. Från samhällsplanerarnas sida har man sett kvinnorna som en skattereserv och måste ut på arbetsmarknaden för att vara med att betala den fruktansvärda dyra välfärden som Sverige har. Jag önskar inte de Israeliska kvinnor skall hamna i samma fälla. Israel skall behålla sin särart.
Paul,
du säger att Israel ska “behålla sin särart”. Vad betyder det ? Hustrumisshandel är ok, om den utförs av israeliska krigshjältar ? Diskriminering på arbetsmarknaden är lite charmigt, om den sätts i system av judisk-israeliska genier ? Jag begriper inte hur du resonerar.
Just nu, i skrivande stund, blir en israelisk kvinna förtvivlad över att ännu en gång ha slagit i “glastaket” - jobbet gick till en man bara därför att han är en man. Just nu, i skrivande stund, trakasseras en kvinna i ett destruktivt äktenskap som hon inte kan ta sig ur, eftersom hon saknar ekonomisk självständighet. Osv.
Det som kostar pengar är att som i dagens Israel spärra in hundratusentals kvinnor i förutbestämda roller. Det som är skamligt är att som idag utnyttja kvinnor i sexslavhandeln. Men den goda “särarten” består kanske i att hallickarna heter Shimon, Yossi och Meir ?
Många svensk-israeler har en romantisk och idealisersad bild av den judiska staten. Det blir bara patetiskt när man inte förmår inse att den israeliska kvinnans situation i många stycken är outhärdlig. Det israeliska samhället lunkar på enligt en 50-tals modell. Jag säger: vakna. Tvätta bort det sionistiska smolket ur ögonen.
Till sist: polariseringen i den här frågan är kolossal. Skillnaden mellan sekulariserade kvinnor i Tel Aviv och ortodoxa dito i Bet El är enorm. Och den här polarseringen riskerar en dag att explodera i våra idealistiska ansikten.
Vakna upp - ni romantiska svensk-israeler ! Det är 2007, inte 1957.
Roy.
Jag är ingen romantisk svensk-israel, jag lever i år 2007.
Kvinnor misshandlas och exploateras i så väl Israel som i Sverige. Det värsta är när politiska idiologier exploterar kvinnorna, och det gäller framför allt i Sverige.
Kvinnor som önskar gå ut i arbetslivet och göra kariär skall ha samma lön som männen. Kvinnor som önskar stanna hemma för att sköta hem och barn skall få göra detta.
Kvinnor skall inte utnytjas som billig arbetskraft av samhället oavsett om detta sker i Israel eller Sverige.
Kvinnor skall respekteras för att de är kvinnor,och är inga handelsvaror.
Israel har alltid haft starka kvinnor och har det fortfarande.
Roy.
Israeliska kvinnor har bidraget med oehörd mycket till det vad Israel är i dag, att man sen i Israel inte ser till att lagar till skydd för kvinnor efterlevs är en skamm.
Israeliska kvinnor kvider inte over bagateller som svenska kvinnor gör utan tar egna intiativ.
Vad är det för fel i att ortodoxa kvinnor många gånger av religiösa skäl föredrar att sköta hemmet?
Israel är en judisk stat och skall därför också ha friheten att behålla sin särart.
Paul,
vi pratar dessvärre om olika saker. Varje medborgare är fri att välja sin livsväg. Jag talar dock inte om detta. Jag talar om ett samhällssystem som har konserverat en gammal och reaktionär ordning. Israel är i behov av en reformation.
Sen tycker jag nog att du generaliserar lite väl grovt när du jämför kvinnorna i Sverige och Israel.
Det är inte jag som har fantiserat ihop Israels problem i den här frågan. Israel lider av ojämställdhet och reaktionära värderingar. Samtidigt finns en extrem polarisering. Nog av.
Godnatt !
Familjelagstiftningen i Israel behöver reformeras.
Israel har här att lära av den svenska sekulära familjelagstiftningen.
Som det är nu måste bägge parter i ett äktenskap godkänna en skilsmässa för att rabbinerna ska förklara den giltig.
Har själv haft en moster som vägrade sin man skilsmässa med följden att de levde åtskilda i samma lägenhet i över 20 år men utan umgänge, tills döden skiljde dem åt. Och jag vet fler fall som inte kan klassas som annat än tragedier.
Det går dock att komma runt problemet utan lagändring. Och tills dess en sådan lagändring kommer till stånd råder jag alla ickereligiösa Israeliska judiska par att leva tillsammans som sambor.
För säkerhets skull rekommenderar jag upprättande av ett juridiskt bindande avtal mellan parterna. I det avtalet ska stå reglerat vad som händer med tillgångarna vid dödsfall, separation, underhåll till barnen mm.
Son of the sun.
Lagstiftningen var så också i Sverige för 50 år sedan.
Man hade en prövotid på 1 år innan en skiljsmässa kunde gå igenom.
Samma var det med en förlovning, man skulle vara förlovad en viss tid innan man kunde gifte sig.
Naturligtvis måste familjelagstiftningen reformeras men under de förutsättningar som råder i Israel.
PR
Människor som längtar efter frihet och slippa religiöst tvång väntar inte tills gubbarna i Knesset får ändan ur vagnen.
De anpassar sig till verkligheten. Använder sig av demokratin och de fria rättigheternas möjligheter så långt det är möjligt.
Min förhoppning är att varje ickereligiöst par i Israel struntar i att gifta sig så länge familjelagstiftningen är otidsenlig, religiös och lämnats över att skötas av dogmatiska rabbiner.