Tills vidare – det finns palestinska entreprenorer, importorer, exportorer osv. De gor sitt basta. Men knackpunkten hos alla ar att det tar evigheter att flytta vara X fran punkt A till B, for att inte tala om C. Det ar byrakrati och dokumentering och tillstand sa att DDR framstar som ett framstaende och manniskovanligt land. Om det foretag jag jobbar pa skulle behova ga igenom allt det dar skulle min chef ha dott i hjartattack for lange sedan, eftersom han ar en san har typ som anser att allting bor vara gjort igar och ha kommit fram i forrgar och om det tar mer an trettiosex timmar att fa loss varor fran tullen sa har nagon inte gjort sitt jobb. For palestinier tar det en vecka-tio dagar, plus att det kan ta fem-sex veckor att fa tillstand for grejor, eller fa loss dem fran hamnen, och under tiden maste man betala lagringsavgift. Han berattade ocksa att han kan importera exakt samma vara genom en israelisk samarbetspartner, och da far han ut den ur tullen pa trettiosex timmar.

Slutklammen fran en av de palestinska affarsman som talade var: det gar inte att bota en svar infektion med Acamol (vanlig varktablett), utan vi maste fa en politisk losning. For i grunden ar de har problemen inte administrativa utan politiska.

Jag skulle gärna se att Sveriges Alliansregering tog tag i och lyfte fram sådana här saker. Det rör sig ju om konkret fredsarbete. Och den svenska vänstern borde försöka tänka utmed de här linjerna:

Säkerhetsarbetet på Västbanken fortskrider: Palestinier, israeler och amerikaner försöker bygga upp det som ska säkerställa morgondagens fred och stabilitet.
Dessutom – det finns israeler och palestinier som i ord och gärning försöker lägga grunden för morgondagens israelisk-palestinska business.