Al Hamatzav

Det här är det första inlägget i en ny serie. Jag kommer med hyfsat jämna mellanrum att publicera löpande analyser av skeendet.
Ett inlägg kan aldrig vara heltäckande, men bör vara underhållande. Alltså: här kommer Del 1, som i sinom tid kommer att kompletteras med Del 2 osv.

USA:s utspel om att Iran lade ner sitt hemliga kärnvapenprogram 2003, har tolkats som att Bushadministrationen inte har för avsikt att bomba Irans kärnanläggningar. Detta, i kombination med att fredssamtalen mellan israeler och palestinier har återupptagits, har lett till mycket livlig diplomatisk trafik mellan de arabiska huvudstäderna. Mycket står på spel, många frågor behandlas. Det rör sig om ett antal geo-politiska positioneringar, och av dessa ska jag nu kommentera de som direkt eller indirekt berör Israel (och den här bloggen).

1. Mycket talar för att Saudiarabien, som nu bjuder in Ahmadinejad att pilgrimsvandra till Mekka, sedan en tid har försökt medla mellan USA och Iran. Bushadministrationen vill se fortsatt förbättring i Irak, och därmed har man funnit det riktigt att skicka en signal till Teheran om att det inte blir någon attack mot Iran. Därmed hoppas man att Iran ska upphöra med vapensmuggling och annan destabiliserande verksamhet i Irak. Bush har också bett Iran att vara konstruktivt och behjälpligt när det gäller att utse en ny president i Libanon. Om Teheran även framledes medverkar till detta, kommer USA att titta åt ett annat håll när Hizbollah tillskansar sig mer makt och inflytande, bl a genom att lägga beslag på utrikes- justitie- och säkerhetsportföljerna. USA tycks också ge sitt erkännande till att den pro-syriske och Hizbollahvänlige generalen Suleiman blir ny president. Valet har dock skjutits upp flera gånger, och utvecklingen i den här frågan är oklar. USA:s kohandel med Iran gör att någon måste offras, någon måste bli en förlorare. I det här fallet talar vi om den “västvänlige” Siniora. Men också om alla de “vanliga” libaneser som hoppas på en ljus framtid med jobb och blomstrande ekonomi. Inte lär de bli mer optimistiska när de får veta att Putin skickar sex stridsfartyg till den syriska hamnstaden Tartous. (Vilken typ av fartyg det är vet jag inte, men det kan säkert Tikotzinsky upplysa mig om). Bushadministrationen har dessutom bett Iran att upphöra med vapenhandeln till Afghanistan. Den sammantagna bilden gillas inte av Israel. Det som just nu står i centrum är Bushadministrationens snäva intressen. Men innan jag säger mer om hur Israel ämnar agera, måste vi meditera något över ett annat grannland – Syrien.

2. Syriens president Assad d.y har den senaste tiden, om inte aktivt bidragit till att säkra stabiliteten i Libanon, så åtminstone undvikit att destabilisera ceder-landet. Även här är det USA som drar i trådarna. Denna deal mellan Damaskus och Washington har fått Assad på gott humör. Han kan nu cementera det syriska inflytandet i Libanon. Snart får han förmodligen en pro-syrisk general som president i Beirut. Ingen kommer att pressa Assad ang. mordet på den tilltänkte överbefälhavaren Francois al-Hajj, men ännu viktigare är att Assad har goda förhoppningar om att Hariri-tribunalen läggs ner, alternativt byter spår. Han vill inte se att familjemedlemmar och nyckelpersoner inom säkerhetstjänsten ställs inför rätta. Och mycket tyder dessvärre på att det övergripande geo-politiska spelet inte har plats för att på allvar utreda vem som på vems order mördade Rafik Hariri.
Vidare hoppas Assad att USA ska sätta press på Israel ang. Golan. Ytterligare en sak som gör Assad på gott humör är att ingen kräver att han ska stänga Hamas-högkvarteret i Damaskus. Han kan även framledes odla det strategiska samarbetet med Iran. Dessutom uppvaktas han av andra arabiska ledare som nu dels är måna om att förbättra relationerna, dels vill rådgöra med Assad om det kommande halvårets arabiska politik visavi Israel. När Assad ser sig själv i spegeln på morgonen, ser han en stark och inflytelserik arabisk ledare.

3. Damaskus, Teheran, Riyadh och Moskva – mellan dessa städer intensifieras nu trafik och samarbeten. Putin, som inte kan motstå frestelsen att leka stormakt i ett kalla-krigs spel, meddelar att reaktorn i Bushehr i Iran snart kan tas i bruk, och att Ryssland enligt gällande kontrakt ska förse den med låganrikat uran. Denne Putin, som förmodligen blir premiärminister och en fortsatt maktfaktor att räkna med, har också han tolkat USA:s utspel om att Iran lade ner sitt hemliga kärnvapenprogram 2003, som att det inte blir någon attack mot Iran. Därmed kan Putin kliva in och göra sånt som retar USA (och som gör Ryssland ännu lite rikare). Det är inte så att Putins agerande har att göra med något slags anti-israelisk inställning – det handlar bara om Rysslands intressen som påstått återuppstånden stormakt.

Detta gör att Ahmadinejad blir riktigt glad. Putin levererar uran, och reaktorn i Bushehr kan snart tas i bruk. Centrifugerna ökar i antal. Det finns inga homosexuella i Iran, och han kan snart återstarta det hemliga kärnvapenprogram han hävdar aldrig har existerat. Han kan fortsätta att använda Hizbollah och Hamas mot “lilla satan” Israel. De arabiska länderna, inte minst Saudiarabien och Gulfstaterna, fruktar ett ökat shiamuslimskt inflytande i regionen. Men just nu har man inget annat val än att åka till Teheran och uppvakta Mahmoud.

4. De arabiska ledarna är måna om att skapa en massiv front mot Israel: “Om USA har bestämt sig för att inte bomba Iran, så måste vi demonstrera för Israel att en israelisk bombning av Iran innebär en oacceptabel provokation mot alla länder i regionen.” Målet är alltså att få Israel på defensiven, så att man inte bombar Iran. Dessutom jobbar man hårt för att Israel vid kommande förhandlingar ska tvingas till konfrontation med en pånyttfödd allians mellan Fatah och Hamas.

I nästa del av “Du sköna nya Mellan-Östern” kommer jag att koppla det som här har sagts till förhandingarna mellan israeler och palestinier.
När israeliska ledare idag spanar mot horisonten, ser det ganska mörkt ut. Det ser ut att bli ett otrevligt 60-års firande.
Jag avser dock att i kommande inlägg visa hur man får molnen att skingras…

Posta till:

No related posts.