Al Hamatzav

Yediots helgbilaga pryds av ett inramat foto av en leende President Katzav, där glaset har spruckit i bitar. Olmert är upptagen med Bush och Winograd-kommissionen som undersöker hur regeringen och armén fungerade under det andra Libanonkriget, medan Zipi Livni samtalar med Angela Merkel och Abu Mazen i World Economic Forum i Davos.

Det är inget fel i det. De gör sitt jobb (förutom möjligen Katzav. Frågan är när han överhuvudtaget gjorde något jobb sist?).

Problemet är att det här kacklandet i Jerusalem har väldigt lite att göra med vanligt folks liv. Och som en del av oss kanske minns så var det vanligt folk i norra Israel som fick ta den största smällen i kriget i somras (jag menar i Israel. Den största smällen tog utan tvivel den libanesiska civilbefolkningen.). Och trots ekonomisk tillväxt och det ena med det andra så är det fortfarande mycket som fattas i norr – både för civilbefolkningen och för armén. Det utlovade stödet kommer inte alltid fram, eller inte i tid. I den olyckliga eventualiteten av ett nytt Hizbollahangrepp skulle Israels försvar idag troligen vara sämre, trots alla undersökningskommissioner och Dan Halutz avhopp. Inte bättre.

Ministern för Strategiska Hot, Avigdor Lieberman, (som i vissa kretsar går under smeknamnet Dobermann) är synnerligen förtrogen med den här situationen. Och Liebermans popularitet i Israel beror till en stor del på att han går ut på fältet, talar med människor i periferin och lyssnar på vad de säger. I dagarna besökte han tillsammans med sina följeslagare i Israel Beitenu arméposter och samhällen längs nordgränsen, lyssnade på deras klagomål och levererade några ilskna profetior angående vad som kommer att hända om Israel inte gör en grundlig uppryckning i säkerheten (läs: investerar i mer militär utrustning och visar en tuffare attityd gentemot Assad och Hizbollah). Lieberman lovar, märk väl, ingenting. Det är han alldeles för smart för.

Opinionsundersökningar i Israel visar att Lieberman, som redan i förra valet fick fler mandat än de flesta politiska analytiker räknat med, har potential att få ännu fler röster i nästa val. Inte bara för att hans rasistiska utfall mot Israels arabiska minoritet onekligen överensstämmer med stämningsläget i breda befolkningslager, utan för att han faktiskt också är en väloljad och erfaren gräsrotspolitiker. Med det politikerförakt som nu råder i Israel, har sådana som Lieberman definitivt framtiden för sig. Watch out, Olmert.