Diplomatiskt nederlag för Carl Bildt
Av Roy B. Alterman • 2009-12-08 • Kategoriserat under: Intressant just nu, IsraelPrecis som jag förutspådde så tvingades Carl Bildt backa från sin sturska utgångspunkt. Det sägs nu att den del av texten som handlar om Jerusalem ska lyda som följer:
“Genom förhandlingar måste en väg hittas för att avgöra Jerusalems status som framtida huvudstad för två stater.”
Detta är verkligen något helt annat än det som Bildt kom dragandes med. Nu är vi tillbaka vid EU:s välkända och traditionella hållning i den här frågan. Det var således fel av Bildt att tala om “östra Jerusalem” som huvudstad för ett framtida Palestina. Det Bildt gjorde var ju att bryta mot det internationella samfundets och Kvartettens hållning om att parterna ska förhandla sig fram till en kompromiss. Den nya formuleringen öppnar för att det finns många tänkbara lösningar, och att dessa varianter får stötas och blötas till dess att en kompromiss kan mejslas fram.
Man bör dock stanna upp ett tag och meditera över tanken att Jerusalem ska bli “huvudstad för två stater”. Ska vi använda Rom och Vatikanstaten som exempel och förebild? Tveksamt. Den jämförelsen haltar. Alltså måste vi i fallet Jerusalem uppamma en geopolitisk kreativitet av sällan skådat slag. Det historiska och empiriska underlaget är magert. Vi måste uppfinna något som historien aldrig förut har sett. Jag säger inte att detta är omöjligt, men man bör förstå svårigheterna med ett sådant projekt.
Men – hur kunde Bildt hamna så fel? Välj din favoritförklaring:
1. Han valde medvetet att försöka skärpa EU:s hållning visavi Israel i den här frågan, och han trodde verkligen att utkastet skulle accepteras utan invändningar. I så fall – en diplomatisk felbedömning av allvarligt slag. Ett debacle.
2. Han satsade medvetet på att försöka skärpa EU:s hållning visavi Israel, men räknade kallt med att utkastet skulle revideras. Den smällen kunde han ta, bara han får framstå som extra tuff mot Israel. Men vilka bevekelsegrunder har vi då att göra med här? Handlar det om en emotionell vendetta mot Lieberman, en fortsättning på det diplomatiska “kriget” mellan Sverige och Israel? Har Bildt inte lyckats behärska sig, handlar det om irritation och vrede? I så fall – inte bra.
3. Hemska tanke – men kanske är det så, att Bildt inte förstod vad det var i utkastet som gick stick i stäv med hur det internationella samfundet och Kvartetten ser på saken? Bildt – en ignorant? Har även han, tillsammans med så många andra svenskar, missuppfattat situationen? Är det verkligen Bildts övertygelse att det inte finns några legitima alternativ till att dela stan enligt 1949 års stilleståndslinje? I så fall tror han fel. I så fall är han – en ignorant. Inte bra.
Sammanfattning: Bildt fick ge sig, och EU upprepar den gamla hållningen. Israels vänster säger ja. Israels höger säger nej. Fatah säger nja. Visserligen talar EU om Jerusalem som huvudstad för ett framtida Palestina, men formuleringen gör det möjligt för alternativa Jerusalemlösningar. Hamas säger nej. De vill ha Jaffa, Haifa och Akko.
Oh then – lets move on!
Till sist,
tänker sig nu Mona Sahlin att sossarna kan dra in ett antal inrikespolitiska poäng på det här, genom att kritisera Bildt, Reinfeldt och Alliansen? Jamen i det konstiga Sverige är ju allting möjligt. Visserligen är det så att Bildts utkast låter som om det var skrivet av Ingvar Carlsson och Sten Andersson, men varför ska Mona bry sig om att det var ett sosseförslag som fick nobben i EU, när hon nu ges möjlighet att ifrågasätta Bildts kompetens, duglighet och lämplighet som utrikesminister!?
(För några dagar sedan kunde Ulf Bjereld inte dölja sin upphetsning över att Sverige tycktes vara på väg att driva igenom en hårdare linje visavi Israel. Tja, nu får han äta upp sin förhastade begeistring.
I hate to say this, but I told you so…..;))
Liknande poster:
Intressant?
Andra bloggar om: Bildt EU Israel Jerusalem
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Roy.
Ja, denna gången hoppade nog Bildt i den galna tunnan. Har inte karlen läst på? Att del av Jerusalem skulle bli huvudstad för en kommande Palestinsk stat är för mig helt uteslutet. Damma av det gamla förslaget från 50-talet och låt den arabiska befolkningen i Jerusalem själva avgöra vid en folkomröstning om de vill tillhöra Israel eller en kommande Palestinsk stat. Jag kan tänka mig att majoriteten vill tillhöra Israel.
Annat förslag, Jerusalem styrs som Gibraltar.
Svenska UD´s uttalande att Bildts förslag avsåg att spegla, inte en svensk, utan en EU-linje
http://www.dn.se/nyheter/varlden/frankrike-ogillar-svenskt-mellanosternforslag-1.1007055
talar för att Bildt dels överskattat sitt eget inflytande inom EU (Roys #1) och dels att Bildts Sverige (tillsammans med det utanför EU stående Norge) driver en mer militant antiisraelisk linje än större delen av övriga Europa (Roys #3).
Inte utan att man blir lite skadeglad över både Bildt och den, av svenska media, så överskattade “Mellanösternexperten” Bjereld.
/BR
Följer man svensk media under några dagar finns ett säkert underlag för uppfattningen… ankdamm! Bildt har haft sin storhetstid i internationella sammanhang i Balkan, om man nu inte ska inkludera att han också kunde räkna hem den italienska hustrun. Bara han själv begriper inte detta. Samröret med Lundin Oil och ryssarnas belöningar i USD gav inte en så hedervärd bild av honom som hade krävts för att skulle få vara med en sväng till i storpolitiken så när ordförandeåret är över så är det dags för Calle att börja intressera sig för att vända på hustruns ostar så de mognar jämnt och bra.
Carl Bildt och och hans bildning, hur står det till med den? Minns hur Carl Bildt var en av de framträdande företrädarna för skapandet av den nya staten Kosovo som med tvång togs ifrån Serbien. Idag är Kosovo ett av världens mest kriminella länder, med bland annat mänsklig slavhandel och drogdistribution som de två viktiga näringar.
Carl Bildt vill spela internationell tuffing. Han vill visa att han kan köra över andra folk, kulturer, traditioner, länder och ideer. Han vill helst vara med och ta beslut där andra nationers historia förändras, oavsett varför eller till vilket pris.
Historien har visat att dom som har det intresset ofta går för långt.
Överhuvudtaget är det underligt att allt det här eländet förekommer från en borgerlig regering. Det är något som inte är riktigt friskt inuti i huvudet på friherre C.Bildt.
vem vet. kanske det gick att köpa optioner på “mänsklig slavhandel och drogdistribution” till ett förmånligt pris innan landet lanserades på världskartan… ;-)
EU:s i särklass största stater stödde Israel: Frankrike Tyskland, Tjeckien Polen, Rumänien, Italien m.fl. (och USA).
Bildt fick stöd endast av Luxemburg, Portugal, Storbritannien och Irland.
Att Bildt inte visste att Jerusalem definierats som en förhandlingsfråga i slutet av fredsprocessen är förbluffande. Nu står han där, förnedrad och utskämd.
Men Bjereld skriver i ett inlägg att Bildt “lyckades”. Hur kan man tyda så olika?
Önsketänkande och självbedrägeri, A-K. Det vore nu absurt om SVT/SR fortsätter att intervjua honom och be om kommentarer till utvecklingen i Mellanöstern.
Roy #9, absurt ja, men troligen kommer SVT, SR och Aftonbladet m.fl. att fortsätta behanda Bjereld som en auktoritet, helt enkelt för att han levererar de utsagor de vill ha. Önsketänkande och självbedrägeri? Jovisst. I valet mellan verklighet och fantasi kommer alltid fantasin att vara mest attraktiv.
Jag passar f.ö. på att damma av min gamla fantasi: en federation. Israel och Palestina i hög grad autonoma delstater med varsin regeringsstad, t.ex. Tel Aviv och Ramallah. Jerusalem en stad som ugör federationens huvudstad i ett eget territorium .Som Washington, som ligger i ett eget distrikt, District of Columbia. Gemensamt försvar och gemensam utrikespolitik, fri rörlighet över gränserna för arbetskraft, kapital och varor. Men inte förrän terrorism helt avskaffats som konfliktlösning. I övrigt helt självstyrande, med varsin uppsättning civila och religiösa lagar. Samtliga heliga platser administreras av särskilda organ, tillsatta av resp. religion. Fördelen med denna fantasi är att båda delstaterna kan påstå sig ha ett odelat Jerusalem som huvudstad.
Men denna lösning är förstås lika genialt enkel som politiskt omöjlig… :( Det tar förmodligen tre generationer eller mer, innan judar och araber kan lära sig leva tillsammans på det sättet. Om det öht går.
Grejen är ju den att israeler och palestinier redan lever “tillsammans” i Jerusalem. I hela området. Både israeler och palestinier ser Jerusalem som sin huvudstad. Det är ganska svårt att göra något åt, hur mycket man än försöker.
Personligen kan jag tycka att titeln på blogginlägget blir lite missvisande och navelskådande. Om man jämför det utkast på rådsslutsatser som läckte och det som antogs är skillnaderna inte särskilt stora. Men om man däremot jämför med rådsslutsatserna om fredsprocessen i juni 2009 är skillnaderna betydande. EU talar i december explicit om illegaliteten i annexeringen av Jerusalem. Man talar om staden som huvudstad för båda. Man talar om “readiness, when appropriate, to recognize a Palestinain state”. Decembers uttalande innehåler BETYDLIGT skarpare språk om betydligt mer kontroversiella frågor än tidigare från EU.
Nå, det kan man gilla eller ogilla förstås. Men om man ska bedöma om det är framgång eller misslyckande så ligger i den ena vågskålen det faktum att slutsatserna har gått från att prata om en palestinsk huvudstad i Östra Jerusalem till att prata om att Jerusalem, efter förhandlingar, ska vara en huvudstad för båda staterna. Viss skillnad, ja. Stor skillnad, nej. I andra vågskålen ligger det faktum att Bildt enat 27 medlemsstater kring ett fördömande av Israels politik i Östra Jerusalem, ett stöd för palestinsk statsbildning på VB, Gaza och Östra Jerusalem baserad på gröna linjen och en vilja att erkänna en sådan stat. Det är, om man säger så, rätt långt från bla Tjeckiens, Polen och Italiens egna diplomatiska uttalanden.
Vissa skulle kanske till och med hävda att CB genom att läcka/cirkulera en version som går längre än vad som är “diplomatiskt möjligt” startat textförhandlingarna vid en punkt som gjort det möjligt att få med relativt kraftfulla uttalanden som “en kompromis”. Och att om hans första förslag hade startat där nuvarande text slutade hade kompromissen varit ännu tamare.
Som vanligt hävdar de som gillar innehållet att det är en diplomatisk framgång, samtidigt som de som ogillar innehållet hävdar att det var ett diplomatiskt misslyckande. Hur som helst har EU flyttat fram positionerna en bra bit jämfört med tidigare. Om det var det Bildt ville lutar i alla fall jag åt att man får beteckna det som en framgång.
Samtidigt spelar ju ett uttalande ingen som helst roll om det inte åtföljs av en implementerande politik. DÅ kan man börja tala om ett diplomatiskt misslyckade för EU.
(En detalj bara. Den palestinska (aldrig invigda) parlamentsbyggnaden i Östra Jerusalem ligger precis utanför muren i samma sammanhängande stadsbebyggelse som den nuvarande (enl palestinierna tillfälliga) parlamentsbyggnaden i Ramallah (också “utanför” muren). Ramallah, Jerusalem och Betlehem sitter ihop.)