Det Shachar glömde var….
Av Roy B. Alterman • 2010-07-05 • Kategoriserat under: Israel…att nämna USA:s roll, nämligen att Washington har synpunkter på hur Jerusalem bör förhålla sig till Hamas´krav. Detta är en relevant omständighet, och en känd faktor i ekvationen, som lätt skulle och borde ha kunnat finna sin plats i Shachars artiklar, i en och ett par bisatser.
Så lyder Dagens Kritik från Roy.
Sedan kan man naturligtvis problematisera, expandera och resonera kring det mesta i artikeln, inte minst vad gäller uppfattningar inom israeliska såväl som palestinska läger. Men det är en annan sak. Korrespondenten har begränsat med utrymme, och har valt det ena och inte det andra, så att säga. Bra jobbat, men han borde som sagt ha nämnt USA:s roll. Skärpning, tack.
No related posts.
Intressant?
Andra bloggar om: Hamas Israel Shalit
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
En relevant artikel i ämnet finns här:
http://www.jpost.com/Opinion/Op-EdContributors/Article.aspx?id=180427
Det är också en smula oklart i vilken utsträckning Obama ställer krav på Israel i den här frågan. Den viktigaste frågan är förstås annars vad demonstranterna vill åstadkomma? Att man tillmötesgår Hamas krav in blanco och helt oavsett hur dessa ser ut? Är det dit man vill pressa Netanyahu?
Det primära var att visa på den dåliga journalistiken, samt att ge en vink om att det finns läsare som är mer insatta i konflikternas diaboliska detaljer och sammanhang än gammelmedias korrespondenter har en aning om. Och hur många i Sverige reflekterade ens över den uteblivna och synnerligen relevanta aspekten, den om USA: s roll, när de läste Shachars artikel?
Wake up.
Jag stödjer familjen Shalit och demonstranterna. Israel måste ta hem sina soldater. Och en poäng som framhävs är att Netanyahus ovilja inte har med säkerhetsaspekten att göra, utan handlar om politiska överväganden – dvs snäva intressen, som döljs bakom floskler av typen “blod på sina händer”.
Jag säger inte att det är en okomplicerad fråga. Men jag anser, t ex och i samklang med ett antal tunga säkerhetsnamn, att vissa fångar mycket väl kan skickas till Västbanken, de behöver inte deporteras.
Dock – det är inte i första hand Netanyahu som bör hängas ut – han “ärvde” den här frågan. Men nu är det han som bestämmer. Och Shalit-marschen är bl a tänkt att illuminera Gilad-punkten på agendan.
Notera att Shalit-marschen inte drog igång för fyra år sedan. Noam Shalit har varit tydlig med att han förstår att det för den israeliske premärministern rör sig om en vanvettig komplexitet.
Engagemanget för Shalit visar också på en oerhörd styrka i det israeliska samhället. Att ge efter för Hamas krav är inte ett tecken på svaghet. Hamas har i den här frågan ett övertag, och de gör allt de kan för att plåga oss.
Men styrkan består i att vi bryr oss. Det finns verkligen någonting bakom de fagra orden.
Det är dags för en deal. Det är Bibis uppgift att fixa detta. Att använda säkerhetsargumentet för att säga nej till en version och ja till en annan – nej, det håller inte.
2. Roy
Att inte någon kan skvallra om var Gilad hålls fången. Att släppa lös mördare har sina nackdelar. De som har förlorat vänner och familjemedlemmar i det förflutna av tidigare släppta mördare har säkert en åsikt därom. Tänk om man kunde inplantera en evig “chip”…
Ulrika,
ja, som sagt – det är en komplicerad och delikat fråga. Klart är dock att Israel ibland gör upp med banditer och terrorister. Här gäller vissa spelregler – ramar som förvisso kan justeras och flyttas. Det stora problemet är de krafter inom Hamas som mycket väl kan tänka sig att hålla Shalit i – 40 år. Hamasledarna använder Shalit till att plåga oss, den israeliska allmänheten.
Alltså – ibland släpper vi lös mördare. Och det bör vi göra den här gången också – även till Västbanken. Det är vi som är männskor i en upplyst och demokratisk stat. Hamas är – någonting annat.
#4
Men när verkligheten visar något annat, vad är “vi” då?
4. Roy
” Hamasledarna använder Shalit till att plåga oss, den israeliska allmänheten.”
Jag kanner mig sjalv plagad som mamma till 3 stora gossar och jag ar inte israel och sakert inte ensam om det.
De franska medierna ar inte vidare intresserade medan de levde rullan fran morgon till kvall om de 2 kidnappade journalisterna for ett par ar sen.
Ja, Ulrika – det är en situation som för Israel definitivt hör hemma inom kategorin “damned if you do, damned if you don´t”. Men detta är ingen nyhet, och jag har bloggat en hel del om ett antal aspekter och tänkbara ingredienser i en större och expanderad del. I inlägget “Svensk-israelisk Gazainfo” avslutar jag med att resonera något kring en viss taktik, nämligen att Israel bör offentliggöra listorna, för att på så sätt sätta press på Hamasledarna. Nu gjorde man inte riktigt så, men åt det hållet, så att säga. Man gick ut och berättade vad Hamas kräver, och vad den nuvarande regeringen inte tycker sig kunna gå med på (dock utan att nämna specifika namn, vilket man säkert övervägde, men till slut beslutade att lämna till en annan gång – kanske).
Netanyahus utspel var riktat åt många olika håll, bl a till den israeliska allmänheten. Det (utspelet) kan tolkas som att det nu och framöver pågår mer av underhandskontakter och diskussioner med Hamas via medlare än vad man säger utåt. Jag misstänker att det talas en del hel om en större paketlösning, men inte heller detta är egentligen särskilt attraktivt.
Klart är att Hamasledarna måste få se en deal som en seger. Vi kommer inte runt detta. Klart är att terrorister måste släppas, enligt min mening även till Västbanken. Klart är att Israel är ett samhälle som inte överger en soldat och en individ och medborgare som hålls fängslad av militanta islamister. Hela den här frågan har ett etiskt djup, är av stor betydelse för Israels civila och demokratiska samhälle. Och det vet Hamasledarna, så de försöker som sagt plåga oss och mjölka så mycket man kan.
Så det som i samband med en fångutväxling kommer att uppfattas av islamister och svenska korrepondenter som en makalös framgång för Hamas och som en bitter eftergift av och för Israel, kommer i själva verket att ytterligare stärka Israel och leda oss vidare mot våra demokratiska och upplysta ideal.
Jag emotser alltså förnyad dramatik i den här frågan, inom en snar framtid, och att detta förbereds i skrivande stund. Jag tror att man pratar en hel del om en expanderad deal. Vi får anledning att återkomma till ärendet.
I och med Larry Kings intervju på CNN med Netanyahu så kunde vi skåda förvridandet på högsta nivå. Han är redo för direkta samtal. Han vill förhandla, om hur han ska kunna slösa mer tid, och vinna mer mark. Vill han kompromissa? Har han tidigare kompromissat när palestinierna var med i direkta samtal?
Låt han stå och framstå som en brottsling inför världen istället.
Palestinier gör helt rätt i att ignorera Netanyahu, och den som lättvindigt pratar med honom borde inte få chansen att vinna ett palestinskt val med demokratisk grund.
De olagliga bosättningarna ska inte diskuteras. De ska utrymmas.
Jordanien lösningen som diskuteras i Knesset.
“The fulfillment of the right wing dream of turning Jordan into Palestine cannot happen without a gradual or mass expulsion of Palestinians from Israel, the West Bank and East Jerusalem, along with the use of force against Jordanians.
It presents, therefore, a scenario of continuous war and conflict that cannot possibly end Israel’s “Palestinian problem”.
But even though this ‘vision’ cannot be easily fulfilled without resorting to all out war, it must be taken seriously as it offers an excuse to force yet more Palestinians from their homeland.”
“The plan to turn Jordan into a Palestinian homeland and to give Israel complete control over the historic land of Palestine is regularly rehashed by the Israeli right whenever there is international pressure, however minimal, on Israel to stop its expansionism.
Last month, around half of the 120-member Israeli knesset, submitted “a two states for two peoples on both sides of River Jordan” proposal for discussion. In practice the proposal entails an expulsion of Palestinians to Jordan so that the kingdom becomes a de facto Palestinian homeland.
The forceful revival of what has historically been referred to as the “Jordan option” comes amid growing international pressure over the building of Jewish settlements in the occupied West Bank and East Jerusalem.”
http://english.aljazeera.net/programmes/general/2009/06/20096229244641270
De religiösa extrema högergrupperna med rasistiska åsikter i sin programförklaring växer i Israel. Var är detta perspektivet på al-hamatzav.org? Varför heter det att jag infekterar debattklimatet, när jag lyfer upp dessa aspekter, som du personligen Roy B. Alterman nonchalerar, ignorerar och bortförklarar för varje dag som går, som du strävar efter att måla upp den ensidiga okritiska bilden, som i din svensk israeliska information.
Varför har du inte en enda gång (inte en enda gång) skrivit en artikel om dessa grupper? Är dessa grupper, vars makt växer i Israel, väl representerade i svensk media? Vet svenskar mycket om vilka personligheter som får chansen att styra och rikta, i Knesset? De extrema partierna i Knesset, och de i koalitionsregering är också en aspekt värd att ta upp, när du skriver svensk israelisk information.
@ Jomma Shaat
Det Netanyahu pysslar nu med är inte konstruktivt. Han sitter ju i klorna hos de judiska fundamentalisterna…. Oberoende vilken politiskt akter hade makten i israel så var det alltid de ortodoxa som var en del av regeringen – med andra ord det fundamentalisterna som har alltid torpederat israeliska regeringar.
Detta fenomen har de att tacka de judar krafter som röstade på Lieberman & Co.
Dessa grupper, vars makt växer i Israel, de kan inte styra och rikta, i Knesset!
De extrema partierna i Knesset, och de i koalitionsregering är där för att Israel tillämpar demokrati regler.
Jag själv är själv ett offer (redan på slutet av 60-talet) av dessa ortodoxa krafter som vill ha en judisk stat.
Ze hamatzav beIsreal… tyvärr.
http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2010/07/201071834019513292.html
Netanyahu har varit, är, och kommer alltid vara en brottsling. Det som är värst med al-hamatzav och Roy B. Alterman är att han skiter i det. Det är på tiden att Roy o co tar ställning mot den sittande regeringen inkl de “moderata” partierna i Israels parlametariska system, därför i princip hela bunten är rasister.