Al Hamatzav

Häromdagen läste jag ett Hamas-dokument: “Exclusive and Unique Research: The Detention Philosophy of the Abbas-Dayton Security Apparatuses and Methods of dealing with them”. Författarna till dokumentet sägs vara Hamasfångar i israeliska fängelser. 61 sidor redogör på ett detaljerat sätt hur den palestinska myndigheten har slagit till mot Hamasaktivister på Västbanken: övervakning, arresteringar, psykologisk krigföring, förhörs – och utfrågningsmetoder (inkl. tortyr). Många lockas att byta sida och bli agenter för den palestinska myndigheten.

Undersökningen handlar om tiden från juni 2007, då Hamas tog kontroll över Gaza, fram till slutet av september 2009. Dokumentet säger att PA under den perioden stod för 22 000 tillslag, militära och civila, mot Hamasaktivister. Författarna till dokumentet har som ambition att förbättra Hamas´operationella förmågor.

Rapporten säger att PA står för en omild och hånfull behandling av fångarna. De förvägras emellanåt att be eller att läsa Koranen. En fånge fick höra att när han kommer till himlen och får kritik för att inte ha praktiserat sin religion på ett riktigt sätt, då är det honom fritt fram att skylla på PA. Det är överhuvudtaget så, att PA:s styrkor hånar de religiösa koncept som Hamasaktivisterna tror på och håller sig till.

Hård kritik riktas mot “Abbas-Dayton-styrkorna”. Och den palestinska myndigheten kallas för “a daytonian government”. Den fördärvliga kulturen kallas för “daytonsk”.
Författarna hävdar att Dayton och hans hantlangare arbetar för att kväva den palestinska “motståndskulturen” och ersätta den med någonting annat “från väst” – import av en främmande kultur som enligt författarna förstör det palestinska samhället.

Författarna fokuserar en hel del på att PA samarbetar med den israeliska säkerhetsapparaten, att detta är ämnat att bryta ner motståndsrörelsen och att sörja för ockupationsmaktens säkerhet. Man pekar på exempel där en Hamasfånge som släppts ur ett palestinskt häkte bara några dagar senare tillfångatogs av Israel och att man konfronterade personen med uppgifter man fått från PA. Författarna varnar för att de israeliska förhörsledarna är mycket trevligare och “mjukare” än de palestinska – detta är bedrägligt och farligt.

Författarna erkänner att PA verkligen har varit effektiva och att Hamas har åsamkats stora skador på Västbanken. Man satsar dock på en comeback.

Man menar att PA har vind i seglen, men att allt kan förändras snabbt, om det visar sig att förhandlingarna med Israel leder till oacceptabla eftergifter rörande bl a Jerusalem. Detta kan leda till att PA:s Daytontrupper rasar ihop som ett korthus.

Hamas är övertygade om att ännu en runda av misslyckad diplomati kommer att leda till PA:s fall. Utan konkreta och för den palestinska allmänheten acceptabla framsteg ang. Jerusalem etc försvinner PA:s raison d´etre.

Man förutspår med stort självförtroende att den palestinska motståndskulturen kommer att krossa den “daytonska” kulturen, varmed Daytons polis- och säkerhetsprojekt kommer att kollapsa.

De goda framstegen på Västbanken står på en bräcklig grund. Fakta visar dock fortfarande att “Västbanken är Fatah” och att “Gaza är Hamas”. Ingenting tyder i skrivande stund på att en verklig och bestående försoningsprocess kan vara på gång. Denna splittring, i kombination med att Abbas dels tänker på sitt eftermäle (vill inte bli ihågkommen som en “sucker”), dels inser att det inte finns en minsta chans att den nuvarande israeliska regeringen ska gå med på palestiniernas minimikrav, gör att han inser det meningslösa med förhandlingar och att han kan sitta kvar fram till valet nästa år och då kliva av med högburet huvud inför sitt folk.

Men samtidigt kommer rapporter om att Hamas militäre ledare på Västbanken, Muhammed Jabary, har etablerat en förstärkt bas på de områden som kontrolleras av PA. Jabary har förankrat sina terroridéer i “polit-byrån” och Shura-rådet i Damaskus. Tanken är att sätta igång nya attacker, inkl. självmordsbombningar. Dels för att pressa Israel att gå med på Hamas krav rörande Shalit-uppgörelsen, dels för att “straffa” Abbas och PA.

Samtidigt har Yoav Galant givit en annan bild av läget i Gaza, än den som gavs av Amos Yadlin. Enligt Galant är det nuvarande lugnet bräckligt, och kan inom några månader mycket väl komma att explodera.

Alltså:
- Den inompalestinska splittringen, samt det faktiska innehållet i Netanyahus regering, i kombination med att Abbas är mån om ett vettigt eftermäle i sina landsmäns ögon, gör att den palestinske ledaren håller sig borta från förhandlingsbordet. Han vill istället ägna det närmaste halvåret åt att mobilisera omvärldens stöd för de idéer som han och Fayyad har lanserat – nämligen att bilaterala förhandlingar är skit och att världen måste tala om för Israel vad slutresultatet ska bli. För Obama samt för EU gäller det dels att återupprätta idéen om bilaterala förhandlingar grundade på Färdplanen, och att därigenom få Abbas till bordet, dels att ta sig an den inompalestinska splittringen. Har Obama en ny giv på gång? Det återstår att se. Hamas satsar på Daytons undergång. Vad blir Obamas motdrag? Även detta återstår att se.

Posta till:

No related posts.