Al Hamatzav

I Per Anderssons suveräna bok Stenbeck – Ett reportage om det virtuella bruket får vi veta att Uri Savir var styrelseledamot i MTG under en kort period i slutet av 1990-talet. Med anledning av David Kimches bortgång finner jag det passande och måhända intressant att återge ett litet stycke ur nämnda bok:

###
I december (1999) blev Uri Savir invald i det israeliska parlamentet Knesset och måste lämna sin plats i MTG:s styrelse. Den vänskapliga kontakten finns dock kvar.
Inom organisationen antar man också att det var Savir som satte Stenbeck i förbindelse med David Kimche, en betydelsefull rådgivare som delvis övertagit Odd Engströms roll som internationell politisk dörröppnare åt Gruppen. David Kimche arbetar dock huvudsakligen med Metro, möjligen också med MIC.
En av mina källor säger sig ha skakat hand med den förre chefen för Mossad, Israels underrättelsetjänst, när han anställts av Stenbeck och vallades runt i organisationen för att göra sig bekant.
Berättelsen visar sig vara överdriven.
David Kimche blev aldrig högsta chef för Mossad, bara näst högste (men han antas förvisso ha haft som ambition att bli högste chef, möjligen utmanövrerades han av sin chef just därför). Och han är inte anställd av Jan Stenbeck, bara anlitad konsult. Dock har han tidvis disponerat ett kontor i Stenbecks organisation i Luxemburg.
En sökning på hans namn på Internet ger en snabb bild av en fascinerande karriär. (Det mesta hämtar jag från en porträttartikel av den israeliske journalisten och författaren Leon T Hadar publicerad i den amerikanska tidskriften The Washington Report on Middle East Affairs: David Kimche – Israel´s Leading Spy and Would-Be Mossad Chief).
David Kimche växte upp i England och utvandrade till Palestina efter det andra världskrigets slut. Han värvades till Mossad 1953, när den unga israeliska staten organiserade en egen, professionell underrättelsetjänst. Under sextio- och sjuttiotalen var Kimche en framstående kraft i Israels hemliga utrikesoperationer, betraktad som briljant, intellektuell och sofistikerad i sitt tänkande (till skillnad från en del andra krafter i den tidens Mossad, mer inriktade på militär aktivitet och politisk disciplin). Framför allt arbetade David Kimche med att utveckla Israelvänliga allianser i Tredje Världen. 1980 lämnade Kimche Mossad och blev istället topptjänsteman i utrikesdepartementet, där han var delaktig i planeringen för Israels invasion av Libanon. Leon T Hadar skildrar denna period i Kimches karriär som en nedgång: mästerspionen tappar känslan för politikens raffinemang och låter sig dras in i allt grövre och mer fantasifulla konspirationer. En utveckling som kulminerar i att han blir en viktig mellanhand i Iran-Contras-affären som skakade Ronald Reagans presidentskap i mitten av åttiotalet. Kimche nämns som närvarande vid flera av de hemliga möten där amerikanska officerare, iranska vapenhandlare, israeliska agenter och centralamerikanska krigsherrar fösöker sy ihop ett fungerande nätverk. (Som en del i den invecklade intrigen ingick tanken att Israel skulle få avsättning för de tonvis av östtillverkade vapen man erövrat från PLO under det libanesiska fälttåget, genom en bytesaffär med USA som kunde ge vapnen i bistånd till sina antikommunistiska vänner i Centralamerika. Enligt vissa källor var detta Kimches idé: själva den hisnande kopplingen mellan Mellanöstern och Contras). Sedan “Irangate” avslöjats kunde Kimche ge upp drömmarna om att bli Mossadchef. Istället blev han “private businessman”, konsult och rådgivare med unik erfarenhet och ett stort och djupgående kontaktnät.
På senare år har David Kimche arbetat sig tillbaka in på den offentliga arenan. I mars 1999 skrev han en debattartikel i New York Times där han i Osloavtalets anda förespåkade att Israel borde underlätta bildandet av en palestinsk stat. Vid ungefär samma tid syntes han i Jan Stenbecks organisation, engagerad som rådgivare åt Metro, och skakade hand med häpna MTG-medarbetare i Stockholm.
###

Nu har David Kimche avlidit, i en ålder av 82 år. Yossi Melman på Haaretz
berättar bl a om studietiden på Hebreiska Universitetet, och om den bok (Both sides of the hill) Kimche skrev tillsammans med sin bror John.
David Kimche var djupt involverad i snart sagt allting inom Mossad under de viktiga och känsliga uppbyggnadsåren. Under en period var han i Tsomet-avdelningen, där han handlade de agenter som skickades till arabiska länder. Han jobbade också inom Tevel-avdelningen. Där var hans uppgift bl a att vårda kontakterna med andra länders underrättelsetjänster. Det var under den tiden, 1960-talet, som han under täckmantel och lånad identitet som journalist tjänstgjorde en period i Afrika. Det var då oerhört viktigt för Mossad och Israel att odla relationerna på den afrikanska “marknaden”. Kimche antas ha stått för en banbrytande och historisk insats.
På 50-talet var Kimche den som avslöjade Avri Elads dubbelspel och hemliga kontakter med Egyptens militära ledning.
Det sägs också att Kimche var insyltad i kuppen på Zanzibar 1965.

Jag minns första gången, det var i början av 90-talet, som jag såg Kimche. Det var ett nyhetsprogram i teve och Kimche uttalade sig om situationen. Han var lågmäld, nästan försynt. Artig, belevad – lite grå, lite byråkrat-tråkig. Kimche var inte James Bond. Han hörde snarare hemma i en roman av John le Carré. En intellektuell typ som utför sitt jobb enligt en beprövad metodologi. Samtidigt utrustad med stor kreativitet – ett sinne som ständigt söker sig mot det hittills osedda och otänkbara. David Kimche var en av Israels hemliga giganter. Jag har här ovan nämnt vissa detaljer i hans gärning, men vi kan naturligtvis vara förvissade om att oerhört stora och viktiga gärningar av förklarliga skäl inte trivs i offentlighetens ljus. Det går knappast att överskatta Kimches gärning och dess betydelse för det moderna Israels säkerhet och utveckling.

Begravningen äger rum idag.

(Artikel om Kimche i Jpost.)

Posta till:

Liknande poster:

1. Linderborg, rondellhundar och David Irving…