Al Hamatzav

Populism och ekonomi går sällan ihop. Det som är bäst i längden är sällan det som är bäst för stunden. Kan makthavare inte skylla ifrån sig (eller vill vinna kommande val) kan kortsiktiga beslut skada ett lands ekonomi för decennier.Mycket bra exempel är Sverige och Israel på 70-80 talet och dagens Iran.

För att undvika denna empiriskt bevisade skadliga kombination är alla centralbanker i alla utvecklade ekonomier idag självständiga. Politiker kanske vill genomföra populistiska beslut men kan inte på grund av den ekonomiska tvångströja som centralbankernas obligatoriska fokusering på låg inflation skapar. På samma sätt som en självständig högsta domstol (inte helt fri) garanterar att inga författningsvidirga beslut tas så hindrar centralbankerna effektivt en äventyrlig ekonomisk politik.

Tyvärr är inte detta alltid tillräckligt. Israel må ha en fantastisk centralbankschef i Stanley Fisher (en amerikansk guldklimp, läs hans resumé!) men i Israeliska regeringar sitter ofta både socialister och medeltida religionsutövare med mer egenintresse än allmänintresse. Staten är till för att berika den egna gruppen och inte landet alternativt så är den svenska modellen i sin 70-tals tappning så nära det jordiska paradiset man kan komma inklusive mer statligt ägande. För att inte ekonomin ska lida i denna dysfunktionella demokrati (dysfunktionaliteten ligger i den demografiska heterogeniteten) så levererar centralbanken rapporter och uttalanden om ämnen som kanske inte riktigt utgör dess fält. Poängen är att den israeliska centralbanken idag åtnjuter sådan kredibillitet att den ger regerande politiker en möjlighet att föra en korrekt långsiktig politik. Beslut kan nämligen alltid hänvisas till dess rekommendationer. Dessa är också utmärkta att använda för att värja sig mot partier med en minst sagt osund ekonomisk agenda.

Senaste rapporten från den Israeliska centralbanken rör det israeliska flerbarnstillägget. Systemet var pga politisk kohandel både orättvist och kostsamt. Dessutom uppmuntrade det barnafödande i fel sektorer (läs ultra-ortodoxa judar och polygama beduiner) utan att underlätta för majoriteten med sundare barnafödande. Lyckligtvis fick det en nådastöt under Nethanyaus innehav av finansministerposten 2002 och de positiva konsekvenserna har varit remarkabla. Barnafödandet har sjunkit för de två nämnda grupperna och förvärvsarbetandet ökat. Dessutom har intresset för utbildning stigit särskilt bland ultraortodoxa.

Nu vore allt frid om det inte vore för att det alltid finns mörkermän som vill återuppliva detta korrupta system för att stärka sin egen sektor och sin egen väljarbas. Partiet heter Shas som vanligt och att det rör egenintresse på andras bekostnad är så uppenbart att det borde få blodet att koka på varenda sund människa. Som villkor för att ingå i koalitionsregeringen kräver Shas att det absurda flerbarntillägget (alltså ett system som ger mer per barn om du föder 10 än 4) ska höjas igen på sikt. Likud har erbjudit ett alternativt system där pengarna går till barnens omkostander istället men detta intresserar inte Shas utan pengarna ska gå till föräldrarna (som använder pengarna för att berika sig själva, särskilt bland beduinerna).

Det är i ljuset av detta som centralbankens senaste rapport ska ses. Men det lär knappast bli den sista i ämnet. Både araber och ultraortodoxa kan nämligen räkna med ökad representation i Knesset den närmsta tiden.

Israeliska Centralbankens rapport finns att läsa här.

Posta till:

Liknande poster:

1. Domstolen – israelernas andra hem