“Well, my friends, it may be that a new war between Israel and Hizbollah is looming in the near future. Since the so-called “Second Lebanon War” in 2006, Hizbollah has spent its time well, rebuilding its bunkers, recruiting new fighters, and rearming with new and improved rockets, with the help of Syria and Iran.

Major-General Gadi Eizenkot of the Israeli Defense Force Northern Command has warned Hizbollah that any future actions or attacks on Israel carried out would be met with “disproportionate” response. In the past, when Hizbollah fired rockets on Israel, it did so from so-called civilian villages. Eizenkot, in his interview, has made it clear that as far as the IDF is concerned, any village which is used to attack Israel will be viewed as a hostile base. He warns that enemy villages will meet the same fate as the Dahiya quarter of Beirut, Hizbollah’s base of operations in Beirut, which was completely flattened and destroyed during the war. Further, he suggests that Nasrallah think very carefully before messing with Israel again.

Hizbollah, in turn, has responded by calling Israel a “paper tiger”. Thus, this official states that Israel’s “threats” are nothing to fear. Hizbollah claims that it will continue its holy war against Israel until Israel withdraws from the Sheba Farms (which is sort of a lie, as Nasrallah has, also, promised that Hizbollah would continue its resistance until there is a Palestine from the “Sea to the Jordan”). Hizbollah believes it was victorious in both of the “Lebanon Wars” forcing Israel to withdraw in 2000, and not being defeated in 2006. Afterall, Hizbollah believes that its strategies have, thus far, been quite effective. A Hizbollah official has argued that while Hizbollah would be victorious in any battle, Israel has too many internal problems to really launch a war against Lebanon.

So now the question is: what does this mean? Is Hizbollah right? Is this “threat” by the Israeli military just a ploy, and a way for the Israeli government to distract its people from more pressing issues that if left to fester would lead to the destruction of the State’s very fabric? This theory sounds like a wonderful conspiracy, because that’s what it is. And like every conspiracy, facts can be provicded to support it and it cannot ever be really disproven. This being said, Israel has had internal conflicts since prior to its establishment; a fact which is unlikely to ever change. So, if we dismiss the governmental cover-up theory, we are left with the only reasonable conclusion. Someone believes that Hizbullah is planning something. Afterall, they have rebuilt their bunkers right under the noses of the incompetent U.N. Peace Keeping Troops, as they did last time, and have obtained weapons which ought to be able to hit farther into Israel (maybe even, as Nasrallah put it, “b3d b3d Haifa” – i.e. Tel Aviv). This being said, Hizbollah needs public support to function, as do any effective terrorist organizations. If villages don’t allow their villages to be used as strong holds, Hizbollah’s options will be limited, and if these villages know that they will be destroyed, not attacked, but actually flattened, maybe they will think twice. While Nasrallah may not care about the lives of ordinary Lebanese living in the South of their country, maybe others, such as the ordinary Lebanese do. So maybe this is just an idle threat trying to prevent an act of violence. But in any case, words are cheap, and the threat doesn’t hurt. Maybe it will convince Hizbollah to think twice about attacking Israel. And if it doesn’t, well, it seems that there will be an awful lot of rubble in the South of Lebanon. There is a great concensus in Israel that Israel was too soft in the last war; they won’t make that mistake twice.”

Så spekulerar Dahlia på Jewlicious, och jag är säker på att även ni har spekulerat i detta, så vad tycker ni, är hon inne och bloggar eller ute och cyklar?

Mohammed Omar gör en “Ida” genom att både förvanska fakta och komma med underförstådda hotelser. Iran framställs som ett fredlig land som inte anfallit någon på 250 år och enbart vill ha kärnenergi i fredlig syfte. Omar kanske glömmer vem som kontinuerligt förser Hizbolla och Hamas med vapen och träning. Under Libanonkriget 2006 hade Hizbolla tillgång till utrustning för mörkerseende, avancerade antitankvapen, tusentals raketer, minor och ekonomiska resurser för att befästa (och sedan bygga upp) hela södra Libanon. Hizbolla 2006 beter sig dessutom som soldater efter omfattande träning i Iran. Irans fredliga avsikter återspeglar sig dessutom som värdland för en konferens för förintelseförnekande och en mängd uttalande av landets högsta ledning om Israels försvinnande. Här trampar Omar riktigt i klaveret: Det citat som brukar tillskrivas presidenten Ahmedinejad om att ”utplåna Israel från kartan” var en felaktig översättning. Han sade egentligen något annat. Men trots att detta numera är allmänt känt sprids det fejkade citatet likväl av dem som vill hetsa till krig mot Iran. Vad som är den korrekta översättningen nämner dock inte Omar. Inte heller väljer han att kommentera de dussin andra uttalande av Irans ledning om att den sionistiska staten ska försvinna.

Invasionerna av Irak och Afghanistan har blivit en katastrof. Mer än en miljon civila har dött som en följd av USA:s brutala krigföring. USAs brutala krigföring eller islamistisk terror? Afghanistan är utan tvekan ett bättre land efter talibanerna men tyvärr knappast blomstrande. I Irak har sunnitiska “motståndsgrupper” mördat tusentals irakiska civila (mestadels shiiter) men missat att det är USA som är fienden(att dömma av de knappt 3500 stupade amerikanska soldaterna).

Detta faktum gör Omars påstående att: “..opinionen hos massorna i hela den muslimska världen, inklusive arabvärlden, övervägande pro-iransk.”. Han vet självfallet bättre, om att det råder både fruktan och avsky gentemot Irans stormaktsambitioner och dess shiitiska statsreligion. Hatet mot shiaislam är lika glödande som religionskrigen i Europa under 1600-talet. Rivalitet, diskriminering och trakaserier är vardagsmat åt båda hållen i gulfstaterna med dessa blandade befolkning. Irans egen behandling av sina arabiska medborgare liknar etnisk rensing med tvångskonverteringar, förbud mot det egna skriftspråket och farsifiering. Teheran är dessutom den enda större huvudstaden i världen utan en sunnimoské! Opinionen i arabvärlden är dock anti-Israel, anti-USA men med åtanke av de lyckönskningar Israel fick i kriget mot Hizbolla av diverse arabiska länder är släkten trots all värst.

Vad är då motivet till att Israel och USA överväger att anfalla Iran?
“Snarare är det ett krig om makt och resurser.”
Med tanke på att de skulle störa flödet av olja till världsmarknaden kan vi förbise resurser. Återstår ett krig om makt, över vad? Omar borde tydliggöra vad han menar här men undivker det, kanske för att inte falla in i en allt för uppenbar anti-amerikanism. För vad exakt för makt vill USA eller främst Israel ha som berättigar ett så riskabelt anfall på Iran? Varför Iran skulle vilja skaffa kärnvapen är dock solklart. Man har helt enkelt lärt av Nordkorea hur man ska cementera en omoralisk regim. Den dödslängtan som muslimska fanatiker visar gör dock Irans kärnvapen betydligt farligare än det ateistikska Nordkoreas.

Liknande poster:

1. Så vill Hamas ha krig nu – och varför?

Ban uppmanar Israel att godta Nasrallahs förslag i förhoppning om att det ska leda till en positiv utveckling på det humanitära planet.

Nasrallah och humanitär är två ord som inte smakar bra tillsammans i munnen, men visst är bilden av att Hizbollah går man ur huset och arrangerar ett omfattande detektivarbete för att hitta 80-talets försvunna Israeliska soldater ganska surrealistisk?

Min gissning är att de inte behöver “leta” speciellt länge innan de “lokaliserar” kvarlevorna om Israel går med på förslaget.

80-talets MIA’s:

Försvunna i Libanon 1982:
Zachary Baumel
Tzvi Feldman
Yehuda Katz

Till listan hör även navigatören Ron Arad som försvann över Libanon 1986.

MIA’s Efter 80-talet:
Guy Hever 1997
Majdy Halabi 2005
Gilad Shalit 2006

Nåväl, vad som måste beröras eftersom det är en i högsta grad aktuell händelse är allt tal om segrar och seger i Libanonkriget 2006. På vänster- och palestinafronten ser vi idel hyllningar till de “tappra frihetskämparna” som tillfogat Israel dess “största” nederlag någonsin. Först kan väl påpekas som alla vet så kämpar dessa frihetskämpar för mindre frihet. Faktum är att om den politiska grenen får makten (och vi närmar oss den dagen allt snabbare) kommer halva befolkningen förpassas till hemmet/burkan och 5-10 % att stenas och torteras (meningsmotståndare, homosexuella, akademiker). Iran visar vägen.

Sedan har vi det där med seger. Kriget var av karaktären att ingen sida kunde vinna det. Lika lite som Israel kan förstöra Hizbollah kan den senare förstöra Israel. Vad vi kan konstatera är vad som hände sedan. Är Israel ett bättre land idag än för två år sedan? Absolut, alla kurvor pekar åt rätt håll och kriget påverkade inte landets dramatiska socioekonomiska förändring som ägt rum sedan 2003. Medelklassisraelen är idag rikare än för två år sedan, brottsligheten lägre, landet är snart medlem i OECD och har fått uppgraderade relationer med EU (innebär fler handels- och forskningssammarbeten). Turisterna är fler än någonsin.

Sedan har vi Libanon. Sedan 2006 kriget har Hizbollah utlöst politisk kris efter kris. Emigrationen av främst kristna Libaneser accelererat. Turisterna svikit och shiiter/alawiter och sunniter tar allt oftare till vapen mot varandra. Hizbollahs “seger” och framskjutna positioner i Libanon har nog fått de flesta utom militanta sunniter att ge upp hoppet om det vackra landet Libanon. Som extra salt på såren har priserna på baslivsmedel stigit med 50 % sedan 2006 samtidigt som ekonomin harklar. Dessutom är shiiterna snart större än övriga grupper tillsammans. Mycket av detta hade skett även utan kriget. Men kriget accelererade utvecklingen och just Hizbollahs militarism och vilja att dra in övriga grupper i konflikt med Israel gör att de främsta elementen i Libanon allt mer återfinns i Paris och Sydamerika än i Beirut och Bekaadalen.

Till alla anhängare av de tappra frihetskämparna i södra Libanon.. Vi bjuder på den segern.

Liknande poster:

1. En seger för det fria ordet

 Idag ska det israeliska kabinettet rösta om fångutväxlingen med Hizbollah. De flesta bedömare anser att soldaterna Regev och Goldwasser är döda, även om man inte kan veta säkert. Att släppa Samir Kuntar i utbyte mot två döda soldater är inte helt okontroversiellt, och diskussionen kring vilket pris Israel bör och kan betala i utbyte mot att soldaterna kommer tillbaka har varit häftig de senaste två veckorna. Avi Issacharoff och Amos Harel summerar upp argumenten i en analys i Haaretz. För en vecka sedan sändes också en dokumentärfilm i israelisk TV med namnet “Israels regering gör allt i sin makt”, som handlade om hur regeringen i två års tid misslyckats med att få ut Gilad Shalit och definitivt inte gjort “allt i sin makt”, trots alla betygelser och löften. “Nu är det tid att infria löftena”, sade Karnit Goldwasser, Ehud Goldwassers fru, i radion idag. Pojkarna ska hem.

Det här är inte okomplicerat, och alla fångutväxlingar har ett högt pris. Men att inte genomföra en fångutväxling är också en tydlig örfil till stridande soldater och deras anhöriga – det betyder att när det verkligen kniper, då är staten inte där  och tar sitt ansvar. Det är alltid lätt att säga att när det gäller andras ungar, då är priset för högt. Men när det handlar om ens egna barn, vad gör man då? Hungerstrejkar vid Erez?

Shas har sagt att judiska värderingar kräver att fångutväxlingen går igenom (alltså den förestående med Hizbollah), och att de tänker rösta för. Jag antar att andra partier i slutändan också kommer att rösta för, trots vissa betänkligheter. Likadant med Gilad Shalit, vars öde borde komma upp på dagordningen snart efter att fångutväxlingen med Hizbollah har avklarats. Två år efter kidnappningarna och Libanonkriget är det dags att fatta beslut.

SvD

Liknande poster:

1. Gilad Shalit kan vara på väg hem
2. Gilad Shalit, Hamas och Pandoras ask