Three things about Islam – Click to watch

Comment:

The mainstream muslim interpretation of the “Taqiyya” concept is that lying is accepted as a way to avoid persecution, meaning you can deny being a muslim if it will save you from persecution and death. The fact that politicians lie all the time is not much of evidence as…well politicians lie all the time, especially in the ME. Abbas and Arafat are extremely big liars – and decidedly anti-religious, belonging to a decidedly secular, nationalist party.

While it is true that Islam is by nature political, this is also true of Judaism (with the exception of non-hallachic streams), and while it is true that Islam is a conquerors Religion, it doesn’t follow that all muslims a secret network bent on conquest. And while there are Sharia courts in the west, there have been bateii din always and everywhere. I was a witness in one not a year ago. And why, if Islam is opposed to democracy, is the largest Muslim country in the world – Indonesia – a democracy, and a democracy at war with it’s Islamic terrorists? Finally: if Islam is such a violent and cruel religion, why are only a few thousands out of hundreds of millions terrorists?

To be clear: There are reason to challenge easy and very PC ideas like “Christianity is a religion of peace” (The crusaders slaughtered **everyone** when they sacked Jerusalem as opposed to the Muslims who just slaughtered a bunchXstianity when they retook it) or “Islam is a religion of peace”. There are problems with radical political Islam in the world, there is no doubt. And there will be cultural clashes when a religion that was never “secularized” try to find it’s way in western society. But the people who will have you believe that you will learn anything useful about about Islam (or any other world religion) in an 8 minute video are not looking for solutions. They are fear mongers.

Truth is there has historically been great differences of interpretation within Islam. So great actually that the Sunni’s started regarding the Shiites as muslims only in the early 20th century. Before that they were at war. And armed conflict between them is still ongoing in i.e. Iraq. There are also small groups within Islam that are radical pacifists based on their interpretation and refuse to do military service. There are differing groups of Dervishes, the “Chassidim” of Islam are trying to connect to G-d by the means of dancing.

Fighting against Radical Islamism is absolutely necessary, as is making clear that the Law of the Land applies to everyone – rights as well as duties – and that this Law supersedes any findings of any religious courts. Fighting Islam itself however, and branding every muslim a secret conspirer in the Great Muslim Conspiracy, will only be absolutely counter productive and play into the hands of the Jihadists.

With enemies like these, radical islamists hardly need friends.

Liknande poster:

1. Plats på scen för dårarna: Torbjörn Tännsjö!

Knappt ett dygn har förflutit och redan vädrar ulvarna i fårakläder morgonluft. En av de första att försöka starta upp en parallell diskurs för att misstänkliggöra judar är något förvånande professorn i praktisk filosofi vid Stockholms Universitet Torbjörn Tännsjö. Visserligen har denna potentat redan tidigare visat prov på en långt driven förmåga att försvara olika motbjudande idéer. Men hans senaste aktstycke på Newsmill torde förbluffa även luttrade läsare.

I denna artikel (absurt nog avfattad på engelska) och under rubriken “Judar, ta avstånd!” skriver Tännsjö bland annat följande:

“When violent crimes are committed by fundamentalist Muslim groups Muslims all over the world are rightfully called to come forward to condemn the crimes — in order to show that these actions are not consonant with a reasonable Muslim belief [...] Now the time has come for Jews, individuals and organisations, to do the same, in order to obviate anti-Semitism.”

Den första frågan som inställer sig är ju om det möjligen är Ilmar Reepalu som spökskrivit artikeln åt Tännsjö? Det var ju bara ett par månader sedan Malmös starke man förklarade att stadens judar borde protestera mot Israel för att få gå fredade?

Men Torbjörn Tännsjö nöjer sig alltså inte med detta enastående korkade påstående. Han likställer därtill kommandosoldater som försvarar sig mot en lynchmobb med islamisters terrorattentat mot civila. Men inte heller detta nöjer han sig med – han hävdar därtill att även muslimer ska avkrävas politiska eller religiösa ställningstaganden av en viss typ för att slippa rasistiskt hat.

En intressant sak med rasism är att den tycks inverka menligt på tankeförmågan. Tännsjö må vara många saker men dum är han i teknisk mening inte, det vet jag efter att ha läst åtskilliga av hans filosofiska artiklar i samband med min egen C-uppsats i filosofi. Att Tännsjö lyckas dra till med en antisemitiskt färgad tankefigur är inte konstigt – tragiskt nog är det så att detta tankegods i hög grad övervintrat inom vänstern. Men att han i samma veva och av bara farten lyckas klappa till landets muslimer med samma ologiska dumheter kan helt enkelt inte varit VPK-medlemmen Torbjörn Tännsjös avsikt.

Eller i vart fall hoppas jag det. I annat fall har Jimmie Åkesson en alldeles lysande rekrytering på gång.

Men, men. Varför hänga kvar i det gamla och trista? Om redaktör Klein står vid sitt löfte så ska vi självklart inte tycka illa vara, utan istället hjärtinnerligt tillönska henne en enastående karriär i den svenska kyrkan, som enligt ett antal undersökningar är en av landets värsta arbetsplatser, och rimligen inte torde påverkas alltför mycket i negativ riktning av ännu ett stenhårt stolpskott bland sina anställda.

(För övrigt gick min bild av just Broder Tuck rätt snabbt att analysera. Munken i fråga var förstås präst. Och Walt Disney en inpiskad antisemit. Se där hur hjärnans undermedvetna ibland gasar på så att man har lite svårt att hänga med i svängarna. Gamle Freud flinar i sin himmel.)

Liknande poster:

1. Debattämne: Om Palestina ska vara judenrein så bör Israel vara arabenrein
2. Infantilt tyckande från svenskar som sägs vara Israel-vänner

Om detta har landets träligaste skribent författat ett förvirrat aktstycke, och som brukligt är inom kulturkretsar, och i Linderborgs fall tycks det snarast vara E=mc2, verkar det mest gå ut på att trycka till sina antagonister i kultursvängen, primärt en viss Björn WIman.

Hennes argumentation mot Voltaires credo “Jag avskyr dina åsikter, men är beredd att dör för din rätt att uttrycka dem”, liksom hennes kritik av Lars Vilks konstnärskap, är självfallet tunn som spiksoppa. Det intressanta är vad hon hastigt och lustigt lyckas haspla ut sig i det allmänna hjärnsläppet:

“Ingmar Reepalus frihet att yttra sig om den israeliska ockupationspolitiken anses inte mycket värd.”

* Lögn, lögn, lögn fru kommisarie. Det Repaluu får på pälsen för är att han hävdat att attackerna mot Malmös judar är deras eget fel emedan de inte offentligt stämmer in i den av fru Linderborgs, Reepalus och andras dikterade hatkören mot det judiska landet.

“…att jag försvarade förintelseförnekaren David Irvings rätt att möta hundratals kritiker, däribland jag själv, på en litteraturfestival i Lillehammer. Världshistoriens största tragedi får bara diskuteras av oss som vet att den har inträffat. Så slipper vi läsa in oss på ämnet.”

Självklart står det fru kommissarien fritt att ge legitimitet åt en av världens kändaste nazister genom att medverka i någon av alla hans iscensatta PR-jippon. Men om fru kommissarie Historiedoktorns historiekunskaper är så enastående vaga att hon söker stöd för minnet hos rättshaveristen Irving så bör hon överväga en karriär som spiselhällsprydnad i form av de tre sedelärande kinesiska aporna.

Därtill vajnar redaktör Linderborg över att stackars Hillersberg fick på tafsen för sina antisemitiska teckningar. Sicket enastående skitprat. Nog fick den gamle hashtomten sina fiskar varma, men det av både beundrare och belackare.

Det är inte helt enkelt att se hur en simpel rasist och intellektuell kvacksalvare som Linderborg kan störa sig på en simpel rasist och konstnärlig pajas som Vilks. Aftonbladet stod för förra årets kraftfullaste islamofoba och rasistiska och antisemitiska handlingar i mainstreammedia när man i tur och ordning publicerade Jimmie Åkessons hatartikel mot landets muslimer och därefter den ena lögnen på den andra i samband med Donald Boströms fria fantasier om Israeliska mord på, och skördande av organ från, palestinska ungdomar för organdonation. I ingetdera fallet hade fru Linderborg några invändningar, i det sistnämnda fallet var hon rent av incipient och pådrivare.

Lars Vilks är en simpel rasist och blyertskluddare som räddats undan en seriös politisk analys tack vare en minoritet “religiösa” idioter. Och som utan någon annan anledning än att såra, sårat många tusen muslimska svenskar som aldrig skulle drömma om att hota någon. En Linderborgare helt enkelt. Hon måtte betrakta det som illojal konkurrens.

Liknande poster:

1. Är Linderborg en fanatiker?
2. Vad har Åsa Linderborg gemensamt med landets nazister?
3. Vulgolögner, hyckleri och svammel av Åsa Linderborg

I dagens Aftonbladet kommer Jan Guillou dragande med samma mobbmentalitet när han för tusende gången hävdar att “Israellobbyn” kallar all kritik av Israel för antisemitism och att det är i detta sammanhang man förföljer stackars maktlöse sossepampen Illmar Reepalu.

Nu ljuger förstås Jan Guillou. Som vanligt. Tvärtom är det så att maktmänniskan Reepalu – med rötterna i det Estland där hans föräldrageneration under andra världskriget slaktade alla sina judiska medborgare – har försökt förklara bort en fördubbling av antisemitiska hatbrott mot stadens judar med hänvisning till till situationen i Israel, och Malmös judars ovilja att ta politisk ställning mot vad Reepalu uppfattar som felaktigt Israeliskt beteende. Sedan försöker Janne ytterligare avleda uppmärksamheten från Reepalus urskuldande av rasistiska svinerier med hjälp av lösryckta citat från sina politiska vedersakare i DN och på Svenskan.

Vilka ingår då i Guillous ihopdrömda Israellobby? Ja bland annat den Henrik Bachner som i sin avhandling “Återkomsten – antisemitism i Sverige efter 1945″ hårt kritiserar Guillous arbetsgivare Aftonbladet för dess återkommande jämförelser mellan Nazi-tyskland och Israel, för dess hovtecknare EWK:s avtecknande av Menagem Begin som “Dödsängeln” och dess konsekventa användande av symbolik från “gamla testamentet” (sic) för att beskriva de judiska grymheterna när Israel hade mage att försvara sig. Liksom självklart herr Guillou och dennes dåvarande fru för deras konsekvent terrorromantiska linje under 70- och 80-talet (herr Guilou skrev till och med ett reportage om sig själv i en herrtidning, med sig själv som beväpnad hjälte med k-pist i hand under PFLP:s befäl.)

Det fanns en tid då åtminstone delat av vänster intresserade sig för att vädra ut de bruna lössen i den röda fanans veck. Det är numer ogörligt, men bland de ljusbruna fanbärarna i dagens vänster märks följande:

1) Åsa Linderborg. Chef på Aftonbladet Kulturskymning. Maktmänniska och stalinist som enligt egen uppgift grät bittra tårar när Berlin-muren föll.

2) Petter Larsson. En av actión direct-vänsterns appologeter som modigt dragit ut till maktmänniskan Reepalus försvar och förekommit med samma tramsargumentation i radio, tv och snart sagt landets samtliga trycka medier.

3) Helle Klein. Prästen som i var tredje hatartikel mot Israel finner det nödvändigt att påpeka att hennes farfars far var rabbin i Stockholm.

4) Carl Bildt. Måste få ett hedersomnämnande för sina uttalanden som går från grumlighet till grumlighet. Nu senast då han i Aftonbladet beklagar att Sveriges riksdag erkänt ungturkarnas folkmord på Armenier i samband med det ottomanska rikets fall.

5) Aftonbladet. Tidningen som var nazistisk under kriget och som numer är de bruna lössens högborg nummer ett och som inte drog sig för att publicera Jimmie Åkessons hatpropaganda mot landets muslimer.

6) Lars Ohly. Hycklande kommunist och partiledare för det vänsterparti som i stort sett lyckats sparka ut eller marginalisera alla övertygade demokrater, och som i likhet med sin företrädare glatt hänger på sig vilka halsdukar han än får till skänks av palestinaaktivister, oavsett om de är försedda med en karta över hela Israel och med den arabiska texten “från floden till havet”.

7) Jinge. Mannen som glatt blandar snömos, bilder på sina katter och utfall mot Israel i en enda röra. Därtill Ohlys favoritbloggare och tyrannisk diktator på sin blogg där endast hovsamt smicker till upphovsmannen passerar hans vakande kommentatorsöga i kommentarerna. Själv slickar han nu senast Guillous ovan nämnda artikel.

Tja. Listan fortgår i evighet.

Snorbarnern som blott önskade banka livet ur en ung man kommer en dag att se tillbaka på sina bedrifter med skam och ångest. Men de kommer att trösta sig med att de var 15-20 år och inte visste bättre. Men fullvuxna, överbetalda mediemakthavare, vad ska de trösta sig med när de än en gång drar ut i försvar för antisemitismens nyttiga idioter?

Och eftersom det tydligen är intressant: Nej jag tror inte att Ilmar Reepalu eller Jan Guillou är antisemiter. Reepalu är för korkad och Guillou är för romantisk. Och Petter Larsson för feg. Däremot borde Reepalu avgå eftersom 1) Antingen menade han vad han sade eller 2) begrep han inte vad han sade. I bägge fallen är han en börda för en socialdemokrati som dragit på sig tillräckligt många redan.