Det vackra fältet nedan finns mellan Ramat Aviv Gimmel och Pi-Glilot, och kan nås med en kort promenad från Ramat Aviv. Som jag skrivit förr, så får man mäta israeliska naturupplevelser med en ganska blygsam måttstock. Stadsbebyggelsen syns i bildens bakgrund, men med hjälp av tät dimma och väl valda fotovinklar kan det ändå bli snygga bilder. Trots närheten till Tel Aviv, eller kanske på grund därav, är det en trevlig utflykt för barn och för deras grundläggande naturmedvetenhet – att naturen är en viktig och rolig tillgång, att flora och fauna är fridlysta, och att man inte får skräpa ner.

Nära blomsterprakten och vinterdammen ligger ett arkeologiskt fält med åtta samaritanska kryptor*. Samaritanerna är en judisk sekt som endast följer den skrivna Torah, inte de muntliga lagarna. Som sedvanligt var på den tiden begravde de sina döda i grottor uthuggna i berget. Varje klan hade sin krypta, som täpptes till med en stor rund sten liknande en kvarnsten. Bilden nedan visar den bäst bevarade grottan. De individuella gravarna är ca 50 cm höga. Gravfältet är från 500-talet CE, och grävdes ut på 1990-talet.

Uppdaterat: Jag hittade den här bilden i mitt arkiv. Den är tagen från 15:e våningen i Ramat Aviv rakt norrut, i juli förra året. Blomsterfältet har jag markerat med en röd ring, och de arkeologiska utgrävningarna med en grön. Vinterdammen ligger på andra sidan Ayalon-motorvägen, precis i bildens högerkant.

Till fots: Grusvägen som börjar straxt norr om RA Country Club. Per bil: Glilot trafikplats till Pi-Glilot. Ungefär 20 m norr om grinden börjar en grusväg som går österut och leder runt om Pi-stängslet. Farbar med 2×4 bara när den är torr.

*Burial cave. Arkeologi-intresserade läsare får gärna hjälpa till med det exakta ordet på svenska.

Varje församling firar enligt sina egna traditioner. Under min barndom i Europa var fokus karamellerna som delades ut under ganska stillsamma former i synagogan. I vår lilla by i Israel går det betydligt vildare till. Rabbi D. ordnar en stor fest i skolans idrottshall på kvällen när helgen är slut och dess religiösa förbud om bruk av elström, underhållning etc. upphör.

Festens fokus är naturligtvis Tora-rullarna. De vackra silver och sammetsfodralen är uppställda på bord för allmän beundran.

Själva rullarna är uttagna, och bärs omkring i improviserade danser.

Den israeliska versionen av ett dansband står för musiken.

Män och kvinnor dansar hora-dans – var för sig som sed är också i sekulära kretsar.

När dansbandet håller paus tar tamtam-trummorna över

För barnen finns godis, tex spunnet socker

Och till slut en personlig hälsning till Anna

Simkhat Tora-helgen började i måndags kväll, och festen var igår, tisdag. I dag är det forfarande skollov i Israel, från och med i morgon är höstens helgfirande slut.

För den naturintresserade Tel Aviv-turisten (en oxymoron?) är det inte mer än 15 minuter till ett litet fint naturskyddsområde som ligger inklämt mellan Kibbutz Shfayim och havet. Miljön man vill bevara är de buskbeväxta sanddynerna som tar slut tvärt vid ett 20 meter högt stup ner mot stranden. Naturskyddsområdet är en inhängnad remsa, som sträcker sig 4 km längs med stranden och 2 km inåt landet.

Förutom den strålande utsikten mot havet och de vackra blommorna, så hyser området en hjortstam på 25 individer. Hjortarna* är dock skygga, och håller sig väl gömda i de täta snåren om lördagarna när hundratals besökare skrämmer dem. En liten kulle har fin utsikt österut, och på vintern kan man se de snöklädda topparna i Shomron-bergen.

Liksom i alla naturskyddsområden i Israel, så finns det väl markerade vandringsleder. De verkliga naturfantasterna som söker ändlös vildmark göre sig inte besvär, men för barnfamiljer eller syresvultna stabo’er passar det utmärkt. Det bästa stället att äta sina medhavda är en stor ekalyptus-dunge nära den södra ingången, där några bänkar och bord är utplaserade i skuggan. På bilden nedan syns Kibbutz Shfayim i bakgrunden.

Även om området inte står sig i konkurrensen mot Sarangeti, så kan den påpassliga amatörfotografen ändå hitta bra motiv – om än med makro-objektiv.

Från Tel Aviv: Kör förbi Shfayims köpcentrum mot Gaash. Mitt mellan de båda kibbutzerna ligger en rondell. Sväng till vänster mot havet. Efter 500 meter tar asfalten slut. Fortsätt rakt fram på sand/grusvägen en km tills vägen tar slut vid en parkeringsplats.

*/Uppdaterat/ Tsvi matsui på hebreiska, gazella gazella på latin. Naturvännerna bland läsarna är välkomna att artbestämma djuret på svenska.

1: Kontrollera och bryta upp våldsamma upplopp (gummikulor/tårgas)
2: Tazers, tårgas och pepparspray är accepterat att använda mot arresterade omedgörliga personer om de vägrar sammarbeta vid arresteringen även om de är handfängslade.

Vad vi ser i klippet är huliganen Abu Rahma, först som frontfigur för det våldsamma upploppet, sedan arresterad. Vad som sker sedan är oklart, en soldat siktar mot hans ben, kameran vinklas bort, stängs av, och sätts på igen då upptågsmakaren ligger ner på marken, vilket ger skenet av att det rör sig om sekunden strax efter det berömda “skottet mot benet”. Troligtvis är det ett gummiskott mot tån dock, som blåsts upp och nu kallas “Oskyldig palestinier skjuten i benet” runt internet. Huliganism och gummi har en historia tillsammans dock. Black Army-huliganer mottog många batongslag i huvudet under sina konfrontationer mot kravallpolis på 90-talet. Ingen av dem hävdade dock att de blivit “skjutna i huvudet”. Det ska till populister och självömkare för att överdriva en händelse. Och mycket riktigt fick huliganen Abu 15 seconds of fame på Al-jazeera.

Ja, det var allt. IDF har givetvis sett till att en utredning kommer att ske om det inträffade, eftersom att avfyra, även ett anti-kravallvapen på det avståndet strider mot IDF’s säkerhetsstadgar. IDF, jag själv och många med mig, tvekar dock om videoklippets relevans som bevis för att Abu verkligen blev skjuten i benet från nära håll. Både IDF’s läkare och B’Tselem, som spred videoklippet, verifierar att Abu hade blott en mildare skada i en tå(!) som snabbt plåstrades om innan han skickades hem i utmärkt skick. Denna tåskada skulle lika gärna kunnat uppkommit innan arresteringen när Abu Rahma sprang fram och tillbaka som en Duracellkanin under kravallerna. Jag förstår dock inte hur ett skott med en gummikula, från 1 meters avstånd, inte lämnar efter sig ett rejält blåmärke på benet, utan istället resulterar i en tåskada, så mild att Abu Rahma kan steppdansa hem till sitt anhang av vänner bestående av stenkastare och ISM-aktivister?

[Uppdatering]
Jpost redogör dock händelsen i detalj, vad soldaten säger och det verkar som att ligisten Abu verkligen fick sig lite gummi på tån. Om han tyckte gummi gjorde ont kanske han kan börja fundera över vilken skada stenarna och järnkulorna han och hans vänner kastar kan orsaka om de träffar en person i huvudet. IDF, som är en moralisk och etisk armé, kommer vidta åtgärder mot soldaten som missbrukade anti-kravallvapnet. ISM/PGS envisas ännu att kalla händelsen “Oskyldig palestinier skjuten i benet”.

Men ledsen grabbar och tjejer på ISM, ert videoklipp var bevisligen ett bottennapp, och visar en våldsam huligan, som uppenbarligen, var omedgörlig under arresten till den grad att hans tå fick smaka på lite gummi. Men upp med hakan, jag vet någonting ni kan skriva om ni som vurmar över “de mänskliga rättigheterna” följ t ex denna länk och skriv om hur syrisk polis sköt ihjäl över 25 stycken obeväpnade fängslade islamister och skadade över hundra av dem, medan de vanhelgade Koranen, under fängelseupploppet som ni ignorerat i över 2 veckor nu.

Fast Ba’ath är ju inte vare sig ett judiskt eller Israeliskt parti, så jag antar att en skadad palestinsk tå är mer värd än 25 stycken ihjälskjuta Islamister i Damaskus.

Tillägg:
De av ISM kallade “fredliga demonstrationerna” som Abu Rahma deltog i under början av Juli månad, och som till sist gav honom en bula på tån kan ni se lite av här.

Grattis!

Hos oss firar hela byn tillsammans, tradition sedan ungefär 1949 (moshaven grundades 1926). Alla hjälper till att ställa upp bord, duka, komma med mat (festkommitten lägger lappar i postlådorna vad man ska ta med sig), fixa högtalare och rekvisita. Sedan är det lokalt producerad underhållning – i år på temat “Kochav Nolad”, A Star Is Born (vi är lite efter här på landet, det måste medges, men vi gör vårt bästa). Det roligaste var de filmade audition-klippen, där ett gäng med videokamera hade gått runt i folks ladugårdar, kök och på fälten och fått dem att sjunga någonting…Bäst var Rachel, två år, som klättrade omkring på sin pappa medan hon sjöng.

Ovan är lekskoleungarnas bidrag. De vann inte…för rätt snart kom de på det här med mikrofon och högtalare och så, och tävlade om vem som kunde sjunga högst i mikrofonen. Tills någon ordningsvakt kom och stängde av.

God fortsättning!