Boktips: The Rabbi’s Cat
Av Eleni Schmidt • 2009-03-29 • Kategoriserat under: Intressant just nu, KulturI’m nocturnal, unpredictable, and deeply ethical….
Kan en katt genomgå en Bar Mitzvah? Ja, i Joann Sfars värld är det möjligt. Joann Sfar är tillsammans med Marjane Satrapi Frankrikes – och möjligen Europas – mest talangfulla serietecknare. Mångfaldigt prisbelönt har han hunnit skriva över 100 böcker för barn och vuxna.
I den grafiska romanen the Rabbi’s cat får vi möta en grå katt med ovanligt långa öron, som komplicerar livet för sin Husse, en Algerisk Rabbin, och dennes vackra dotter. Tiden är förmodligen 30-tal, även om det här är sagans värld. En dag, efter att hrm, en beklaglig olycka drabbat hushållets papegoja kan katten plötsligt tala. Det visar sig att katten är mycket beläst, och snart brottas katten och hans husse med kniviga filosofiska frågor. Hur kan det vara ens eget fel om man blir dödad? Varför måste kvinnor klä sig anständigt? Är det alltid fel att ljuga? Vem säger att man måste tygla sina naturliga instinkter tills man gift sig? Vem säger att Gud överhuvudtaget finns, eftersom man varken får säga hans namn eller avbilda honom? Och kanske viktigast av allt, vilket djur är bäst enligt bibeln, katten eller hunden?
Detta och andra viktiga frågor brottas både katten och hans husse med. Samtidigt hotas Rabbinens anställning, hans älskade dotter blir förälskad i en osnuten fransman, något som gör att familjen beger sig Frankrike eller som rabbinen utrycker det, Eskimolandet.
Hela boken är en slags kärleksförklaring – om än kritisk sådan- till den sefardiska kulturen, som han har med sig från sin fars sida.
Joann Sfar berättar i intervjuer att han inte är religiös, och boken kan ses som en mild, humoristisk protest mot religiös tro. Eller är den det? Rabbinens gudstro ges lika mycket respekt som kattens ateism. Några enkla svar ges inte – det enda som är självklart är humorn och medkänslan, till och med med bokens mindre behagliga personer. Teckningarna är vackra, om än ojämna.. Ibland är katten mycket nogrannt tecknad, andra gånger liknar den mest en gigantisk råtta med ett illistiskt leende.
Den som någongång grubblat över livets mening eller guds existens- det har nog de flesta -gillar absurd humor eller uppnosiga katter borde absolut läsa den här boken.
Förlag ar Pantheon Books, 142 sidor, softcopy. Priset enligt Amazon co uk är £10.99.
Boken kan köpas här.
No related posts.
Eleni Schmidt
Alla texter av Eleni Schmidt
Tack Eleni, och välkommen till al-hamatzav.org!
Välkommen.
Det är alltså en barnbok?
Adler,
Jag har inte läst boken själv, men jag fick bestämt intrycket att det är en bok för vuxna i den smala nischen serieböcker-för-vuxna.
Eleni, är du i bokälskare? Gillar uppnosiga katter.
Annars är jag mycket förtjust i katter som talar. Min katt kommunicerar med mjoaun i olika toner och har sagt till mig att dra på kran i handfatet. Tycker mycket om Findus (förf. Sven Nordqvist) som började tala med Pettson efter ett tag. Barnbarnen fick böckerna av svenska släkten. Jag och en väninna skrattade tills vi grät åt illustrationerna. När två rödakorshöns sprang iväg med ett “skadat” ägg på bår kollapsade vi.
Kanske ‘The Rabbi’s cat’ var inspirerad av Spiegelmans Maus?:
http://www2.iath.virginia.edu/holocaust/spiegelman.html
GT, finns Findus översatt till hebreiska? Kattungen kom i en kartong det stod “Findus ärter” på. Vad skulle motsvarande vara på hebreiska? I engelsk översättning behöll man “Findus “.
Tack GT och Adler.
Adler, den ar nog mest riktad till barnsliga vuxna, men om barn ar intresserade av filosofi och religion kan de kanske gilla den.
AK Roth, ja jag tycker mkt om bade bocker och katter. Findus laste jag faktiskt nar jag var liten. Maus ar mycket bra, men jag tror inte att den ar inspirerad darifran. Maus handlar ju om overlevande fran koncentrationslagren, den har boken ar mycket ljusare.
A-K,
Visst finns Pettson & Findus på hebreiska. Min fru hittade “Pannkakstårtan” på vårt lokala bibliotek. Jag läser den på svenska som godnattsaga. Förutom humorn i historierna och illustrationerna så använder Nordqvist också ett mycket rikt vokabulär, vilket passar mig utmärkt.
Den ena översättningen jag har sett är ganska bra, trots att där förekommer några missar. Översatta barnböcker skiljer sig markant från israeliska original – på hebreiska skrivs nämnligen alla barnböcker upp till skolåldern på rimmad vers.
För mig som icke-jude och med ett stort intresse för judisk kultur är detta mer än välkommet! Tack ska du ha, Eleni!
Det står emellertid ingenting om dig än, får man be om att få sin nyfikenhet stillad?
Jag ska börja med “illistiska leenden” i olika sammanhang…undrar om det finns en illistisk smajlie-gubbe på msn.
Rabbinens fint bildade och filosofiska katt låter som en fascinerande personlighet och i stor kontrast till min katt som är av en otåligt anarkistisk natur med mottot: Allt åt mig nu vare sig det gäller mat, att värma sig på laptopens tangentbord eller att inta bästa platsen i soffan.
Jag håller nog annars hundar som stora filosofer av den stoiska skolan; Ingen mat, ingen promenad, ingen lek-då lägger jag väl mig och sover.
/BR
Detta är lite OT men det handlar ju om böcker; Just nu är radioföljetongen på P1 en roman av Philip Roth. Jag har haft svårt att följa den men blev inspirerad och plockade fram hans “Konspirationen mot Amerika” ur bokhyllan. Jag har inte hunnit läsa den tidigare men tänkte att nu är nog rätt tid, på många vis.
Jag ögnade igenom baksidestexten och fann följande guldkorn: “De antesemitiska krafterna i landet vinner snabbt terräng.”
De för semitiska krafterna? Jag anropar de skriftlärda, vilket folk kan detta vara?
Tack för tipset Eleni, trevligt att ha dig skrivandes här.
8. Adler
Vart tog Min Bubby vägen?? Skulle just skriva ett inlägg och kan inte hitta det längre.
Jonas Vils:
“De för semitiska krafterna? Jag anropar de skriftlärda, vilket folk kan detta vara?”
Det är nog neandertalmänniskorna. De är tillbaka, och den här gången är de organiserade…
:-)