Al Hamatzav

Aktihandeln världen över är något som har utvecklats kraftigt de senaste tre decenierna. Aktier är ett utmärkt sätt att akumulera kapital och en börs med positiv utveckling är något mycket bra för ett lands näringsliv.

Tel Avivs börs, känd på engelska under namnet TASE (Tel Aviv Stock Exchange) eller bara “the boers” har formligen exploderat i värde det senaste deceniet. I samband med positiv makroekonomisk utveckling såsom hög tillväxt (6,6% det första halvåret 2007), betydande ökning av arbetskraftsdeltagandet samt inbjudan till OECD och nyligen en uppgradering av landet till “developed market” från “emerging market” av börsanalysinstitutet FTSE Group finns all anledning att ta TASE på allvar. Börsens vision är dock än så länge “modest” och målsättning är att vara lika erkänd och respekterad som vilken västerländsk börs som helst.

Lite längre bort i gulfstaterna är den ekonomiska substansen betydligt svagare men ambitionsnivån desto högre. Både Dubai, Qatar och Saudi Arabien satsar på att skapa framtida internationella storbörser i klass med London, New York och Tokyo. Det märkliga i detta är att även om pengarna finns så saknas substans. Mer än 90 % av exportvärdet är olja och som marknader är dessa platser enbart intressanta beroende på oljepengarna. En börs bygger på att akumulera kapital till investeringar som i sin tur ska skapa ett större värde. Det finns inget behov i dessa länder eftersom det finns oljepengar i mängder. Eftersom samma länder inte producerar något annat än olja blir alla aktier som listas antagligen utländska eller investmentbolag.

Så varför inte TASE? Även om ambitionsnivån att skapa en internationell jätte är att ta sig vatten över huvudet borde man kunna sikta på en regional storbörs. Israel har fredsavtal med Egypten och Jordanien, två länder med mycket stort behov av investeringar. TASEs och Israels internationella finanskredibilitet skulle vara till stor nytta för företag från dessa länder som accepteras av TASE. Dessutom skulle det bli lättare för Israeliska köpare att investera i grannländerna, som de antagligen har större kännedom om än andra västerländska aktörer.
Slutligen skulle en bieffekt av ökad ekonomisk verksamhet länderna emellan vara att Jordanien och Egypten skulle få ökat intresse av lugn på Västbanken och Gaza. Fler rakteter och mer våld skulle annars kunde skada kapitalflödet till respektive land. När blir visionen verklighet?