Al Hamatzav

Det är inte bara Göran Rosenberg som blivit besviken på Israel. Varje dag syns ett antal desillusionerade yordim (f.d olim) i kön till säkerhetskontrollen på Ben-Gurion. Var och en har sitt unika skäl till att åter söka sig ut i galut. Den gemensamma nämnaren är att fjällen fallit från deras ögon - verkligheten i dagens Israel har blottlagt en orealistisk och idealistisk syn på den judiska staten.
Dagen efter att Theodore Herzl lade fram sin version om en exodus från Europa till det judiska hemlandet, gjordes 613 tolkningar vad han hade sagt. Dessa tolkningar gav sedan upphov till 3003 varianter på det sionistiska temat. För varje jude som funderade på saken, skapades en unik förhoppning om vad Israel borde bli. Sionismen blev ett intellektuellt legobygge, där man i fantasin kunde bygga sitt eget mönstersamhälle. Den megalomani som Herzl led av kom att fortplanta sig bortom all rim och reson. Till sist mynnade dagdrömmeriet ut i övertygelsen om att man inte bara skulle bilda en ny stat, nej - det var för futtigt - man skulle skapa en ny människa.
En ny jude (alla judar är människor).
Den gamla, defekta varelsen tillhörde i sanning det förflutna - nu var det äntligen dags för en högre stående jude att ta plats på scenen.
Här, om inte annorstädes, framgår med all önskvärd tydlighet att sionismen är besläktad med andra revolutionerande läror, som socialismen, t ex. Vi blir påminda om 1800-talets storslagna idéer om människan och samhället.
Men Israel kunde inte, kan inte och kommer inte att bli det våra hallucinatoriska fantasier handlar om, av det enkla skälet att samhällsbygget inte görs av änglar, utan av människor.
Det finns ett gammalt judiskt skämt om att judar är precis som alla andra människor, fast lite mer. Detta illlustreras exempelvis av att det israeliska statsbyggets ideologer är som de svenska, sociala ingenjörerna, fast upphöjt till tio.
Imponerande analyser, briljanta intellekt, formidabel energi - det fanns ingen hejd på allt man ville åstadkomma i Det Nya Israel. Men för idealister finns bara ett öde - krasch rakt in i verklighetens vägg.
Verkligheten är helig, ty den sänker fantasierna. Amen.
Vill ni att jag ska göra en lista över allt som enligt min mening är åt helvete i Israel ? Den listan skulle bli längre än alla släktledsredovisningar i Torah.
Nu är jag dock en typ som gillar det ofullkomliga, det skeva, det trasiga - dvs jag gillar allt det som blottlägger dårskapen i alla ismer och messianska läror.
De som byggde landet hade sällan tid eller möjlighet att i förväg göra noggranna konsekvensanalyser av sina projekt. Tidsbrist och knappa resurser gjorde att man fick improvisera fram lösningar. Några var geniala, andra vara katastrofala. Alla som varit i Israel vet vad jag talar om.
Jag beundrar de som verkligen gjorde jobbet, de som gjorde det bästa av situationen. De högbrynta samhällsfilosoferna (de må ha varit exceptionellt begåvade) är för mig av sekundär betydelse. Detta ska inte förstås som anti-intellektualism - jag vill bara slå ett slag för den verklighetsnära och pragmatiska människan, framför den idealistiska samhällsingenjören.
Israel vid 60 är inte vad du eller jag vill att det ska vara.
Baruch HaShem.