Basic stuff
Av Roy B. Alterman • 2007-10-17 • Kategoriserat under: Allmänt, Antisemitism, Bloggreplik, Israel, Kultur, Mediakritik(Det här ett exempel på en text jag egentligen inte vill skriva, men som jag känner mig manad att publicera, p.g.a vissa kommentatorers brist på insikt om vad Israel är.)
# Det enda som förenar oss skribenter här på al-hamatzav.org är följande: vi anser att den judiska staten Israel har rätt att existera, och att fiender skall bekämpas. Ibland med vapen, ibland med pennan. Därutöver är vi rörande oense om i stort sett allting.
# Israel är, liksom Sverige, en öppen, fri och demokratisk rättsstat. Det finns lagar och rättväsende. Målet är likhet inför lagen. Brott begås. Brott beivras. Människor lagförs. Människor tilldöms fängelsestraff. (Dödsstraff tillämpas dock ej.)
# I Israel finns jurister, människorättsaktivister, feminister (av alla sorter!), veganer, djurrättsaktivister, ombudsmän för flyktingar och minoriteter m.m. Där finns en synnerligen aktiv “medborgardemokrati”. Samhällets problem och missförhållanden nagelfars och genomlyses av otaliga grävande och undersökande journalister. Om någon svensk bloggare i Sverige luftar något om ett inrikespolitiskt problem i Israel, så blir detta bara ett senkommet och irrelevant eko av allt det som i Israel redan har debatterats.
Ta debattintensiteten i Sverige och multiplicera med 7 så får du en bild av hur det går till i Israel.
# Ett så pass allvarligt brott som “organstöld” kan helt enkelt inte vara sanktionerat och satt i system av “högre ort”. Och om ett sådant brott skulle ha begåtts, så kommer det att uppmärksammas. (Tyvärr blir inte alla brott uppklarade, inte i Israel och inte i Sverige.)
# Notera att jag talar om dagens Israel. Precis som det i mönsterlandet Sverige har begåtts svåra övergrepp mot människor (tvångssterilisering, t ex), så rymmer Israels tidiga historia flera svarta kapitel. Ett handlar exempelvis om hur jemenitiska barn togs ifrån sina föräldrar (det skulle dock föra för långt att i det här sammanhanget redogöra för den här “affärens” alla turer).
# Rå, antisemitisk propaganda existerar i världen idag. Detta xenofobiska vansinne har som bekant en blodig historia. Många judar är, av förståeliga skäl, oerhört känsliga för, och uppmärksamma på, antisemitismens yttringar i vår tid. Ibland, men långt ifrån alltid, förkläds antisemitism till Israel-kritik. Det här är ett besvärligt och mångfacetterat ämne.
Det finns judar som reagerar reflexmässigt och ropar antisemitism i tid och otid (”Vargen kommer-syndromet”). Det finns svenska demagoger som med uppenbar illvilja hävdar att “Israel” avfärdar all kritik som antisemitism. Det finns svenskar som inte är medvetna om att de dels hyser fördomar om judar, dels har en tendens att demonisera Israel.
Det finns okänslighet hos vissa svenskar, och det finns överkänslighet hos vissa israeler. Det finns, kort sagt, en massa okunskap, ignorans och moraliska tillkortakommanden.
# Därför har jag vid flera tillfällen argumenterat för exakthet och precision när man pekar ut antisemitiska fenomen. (För att lyckas med detta bör man t ex läsa det som Henrik Bachner har skrivit).
Det krävs dock inget geni för att, t ex, se Ahmed Rami´s antisemitism. Men om man säger att, låt säga, Göran Greider är antisemit, då har man gjort sig själv till åtlöje. Man framstår som otillräknelig, psykiskt sjuk.
# Hoppet står till demokrati och upplysning. Trollen spricker i ljuset. Allt ska upp i ljuset, allt kan dissekeras och analyseras. Israel är en civiliserad demokrati med höga, humanistiska ideal. Denna insikt borde skänka starkt självförtroende. En israel behöver aldrig vara rädd för kritik och debatt. Inte för att Israel lever upp till idealen (det råder som bekant ingen brist på missförhållanden och problem) utan för att problem uppmärksammas, debatteras och åtgärdas.
# Öppenheten har sitt pris. Om läget i, låt säga, Syrien, hörs från svensk vänster sällan eller aldrig några kritiska röster. Man vet helt enkelt inte vad som där sker.
Men i det öppna Israel, där media och internet i praktiken omöjliggör mörkläggning av samhällets problem, får vi finna oss i att vissa människor missbrukar denna öppenhet. Den vanligaste formen av sådant missbruk, är när någon av en slump snappar upp en enskild händelse som tycks ställa Israel i ofördelaktigt ljus, och av denna händelse drar svepande slutsatser om Israel i stort. Sånt strunt har hänt, och kommer att hända igen.
Till sist:
Den s k “organhistorien” är i själva verket en mänsklig, tragisk och djupt berörande händelse. Och den har använts av vissa människor, medvetet eller ej, i syfte att smutskasta Israel.
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Roy
…”Om någon svensk bloggare i Sverige luftar något om ett inrikespolitiskt problem i Israel, så blir detta bara ett senkommet och irrelevant eko av allt det som i Israel redan har debatterats.”…
“senkommet och irrelevant”, Jaha,!?
Och hur förväntas man förhålla sig till detta, då?
Vad jag tror att Roy menar är att det är svårt som svensk bloggare att följa den ganska intensiva debatten i israel från dag till dag utan att kunna ta del av israelisk media.
Med irrelevant antar jag att Roy menar att debatten i Israel påverkar den omdiskuterade situationen i ena eller andra riktningen,medan ingen i Israel ger ett vitten för vad dilettantiska bloggare/kommentatorer i Sverige tycker?
Obs för tydlighets skull: jag räknar mig till dessa dilettanter…. ;-)
nollåttan…om du skulle frågat mig så skulle svaret definitivt blivit “ja”.
Guardian,
din legitima fråga leder nästan till en “meta-blogg”-debatt; om juridiken betr. elektr. anslagstavlor, om vem som är ansvarig för kommentarer (se den nyss friade C. Bildt, tex), om blogg kontra media osv.
Men !
Jag varken kan eller vill diskvalificera någon från att blogga om Israel och tillhörande ämnen. Det skulle dock bli högre blogg-kvalitet om man tänkte på följande:
1. Man kan förmedla/rapportera om det som sker. Helst med så många aspekter på problemet som möjligt. Och inte använda nyheter som slagträ mot någon av parterna.
2. Man kan bedriva något slags opinionsbildning. Här föredrar jag lätt essä-karaktär, där man är noga med källkritik, research, intellektuell hederlighet,logik och saklighet.
Annars blir det som med Ali Esbati - en bloggande folkhemsdemagog vars plakat- och slogantyngda texter mest blir till bannbullor. Någon egentlig analys av situationen har han aldrig gjort.
Till Mike, nollåttan m.fl
Först kommer Händelsen. Sen Israels interna granskning och debatt. Sen händelsen som Nyhet i israelisk media. Och sen, eventuellt, en svensk Palestina-bloggare. Innehållet i det sistnämnda är urvattnat, passé, irrelevant. Och oftast demagogiskt. Så har i alla fall jag uppfattat situationen.
Och en sista viktig poäng:
svenska bloggare tror ofta att de har avslöjat någonting sensationellt. Det kan vara en enskild händelse som de förvandlar till svepande slutsatser om Israel i stort. Men deras “avslöjande” visar sig i 99 fall av 100 vara skåpmat. De har missat alla komplicerande faktorer. Resultatet blir då en irrelevant och ointressant blogg.
Nog för nu !
Roy
Förvisso är det i viss mån ”Yesterdays news”, som vi bloggare i Sverige presenterar.
Å andra sidan är inte våra alster tänkta åt den israeliska publiken, utan åt den svenska…
För märkligt nog så verkar det ju inte spela någon större roll hur mycket det uppmärksammas och debatteras i Israel om exempelvis hur bosättningarna är fullständigt olagliga under internationell lag och, hur dess kostnader äter upp skattepengarna till ”normala” israeler som väljer att bosätta sig i Israel…osv …Det händer ju ändå inget..
Så visst kan man ju kalla det ”gammal skåpmat”, å andra sidan är det ju ständigt aktuellt då det inte har hänt några större sensationer eller nytänkanden på den fronten under de senaste 40 åren…(Gaza uttåget undantaget)
Bra om man kan undvika svepande generaliseringar, men du tycks ju inte själv ha det problemet rörande svenska bloggare…
Om jag inte missförstått allting något kolossalt (kan ju hända) så är de flesta “palestinabloggare” inte INTRESSERADE av komplikationer. De VILL HA förenklingar, göra generaliseringar, dra svepande slutsatser och sedan använda dessa som just slagträn i debatten. När man parallellt tar del av israeliska media så undrar man ibland om det är samma land de talar om. Oftast är det inte det. Men det verkar inte vara speciellt relevant heller.
” Israel är, liksom Sverige, en öppen, fri och demokratisk rättsstat.”
Jaså? Var är Sveriges motsvarighet till JNF? Vad är Sveriges motsvarighet till Återvändarlagen, som ger konverterade judar rätt att invandra, något som infödda fördrivna palestinier bara kan glömma om? Är Sverige en stat för en specifik folkgrupp, såsom Israel är en judisk stat där araber därmed är andra klassens invånare (Svar: Nej). Vad är Sveriges motsvarighet till den brutala ockupationen och koloniseringen av palestina?
Jag är arg nu och min känsla för empati är just nu rätt så off. Blotta jämförelsen mellan Israel och Sverige gör mig förbannad. Israel är moraliskt sett ett fjutte-land jämfört med Sverige. Fårlåt, men så är det.
Damn right! Bra blogginlägg, självklarheter naturligtvis och därmed onödigt MEN den djupa IGNORANSEN (milt uttryckt) om detta gör det till ett VIKTIGT inlägg!
Jakob Dlouhý
http://www.postmoderntimesgroup.com
Tack för det, Jakob !
Guardian,
he he, tack för den passningen !
- Det råder utan tvekan en ocean´s skillnad mellan din blogg och vissa andras. Punkt.
- Jag vill gärna bidra till en initierad debatt om hur det i Sverige bloggas om Israel. Borde inte någon forskare ta itu med detta ? Göra en översyn och analys om svenska Israel/Palestina bloggar ?
- Bosättningarna är en av de frågor man ska behandla i slutliga förhandlingar. Det kan bli tal om evakueringar, “land-swaps” m.m. Den gröna linjen kommer bara delvis att utgöra den framtida gränsen.
- Till sist, en allvarlig invändning till det du säger om att det inte hänt något “sensationellt” under den senaste 40 åren. Jag påminner om Oslo-avtalet och den efterföljande fredsprocessen. Detta var sensationellt, nytänkande och dramatiskt. Jag har i flera inlägg påtalat att EXAKT DETTA helt eller delvis har missats av svensk media och bloggosfär.
Fredrico,
Du gör en logisk vurpa. Att alla A är B innebär inte att alla B är A. Israel är en öppen, demokratisk rättstat precis som Sverige. De innebär inte att Sverige måste vara som Israel.
Ja, Sverige är en stat för en specifik folkgrupp, nämligen för västeuropeiska, protestanter. Det är därför vi har kristna helgdagar, en kristen moral som genomsyrar vårt samhälle osv. Vi har ett språk med klart kristna inslag.
I Israel har man judiska helgdagar, ett judiskt språk osv. Det gör inte araberna till andra klassens medborgare mer än i Sverige. Däremot plågas Israel av rasism i betydligt högre grad än Sverige, men det kan ju kanske bero på att Israel har legat i krig med arabiska stater i 60 år?
Till detta kommer ett antal speciella omständigheter som gör Israel något annorlunda. Det är t ex en nyligen skapad stat. Det är en stat som värnar om sin demografi eftersom det inte finns några andra judiska stater i världen och det uttalade syftet med Israel är att vara den enda staten dit judar alltid är välkomna. Det är en stat som legat i krig sedan sitt utropande.
Vad gäller israelisk moral kan jag konstatera att du inte har någon aning. Israel är mer än konflikten med palestinierna. Israel är t ex nästan alltid först i katastrofområden världen över. (Orkanen Katrina i USA, Jordbävningen i Turkiet, Tsunamin osv.) Israel ger genom en lång rad olika fonder, stiftelser och organisationer specialistsjukvård till människor över hela världen. Bara häromdagen flögs två irakiska pojkar till Israel för hjärtoperationer. Det är en uttalad princip i Israel att om staten kan hjälpa så skall den hjälpa, vilket den också gör.
Frederico,
- samtliga länder i världen har lagstiftning som reglerar immigration och medborgarskap. Så i Israel, så i Sverige.
- samtliga stater, inkl. Sverige och Israel, har något slags lagstiftning kring markägande och rättigheter. Israel kan kritiseras för en del saker, och så kan även Sverige (hur vi behandlar urfolkens rättigheter, t ex).
- Sveriges motsvarighet till krig, erövringar och ockupation ligger en bit bakåt i tiden…
Guardian: vill instämma i Roys uttalande om att det ligger en ocean mellan din blogg och många andra bloggar (nu kommer du väl att få spö av vissa efter att du fått beröm här, men det är sant :-))
Och angående “vad den israeliska debatten gjort för skillnad” - Osloavtalet och fredsprocessen kraschade visserligen rätt grundligt runt år 2000 efter misslyckandet i Camp David, intifadan osv. Men - och det är ett stort “men” - i och med den här processen, förhandlingarna och den ständiga diskussionen så har massor av teman som för tjugo år sedan var totalt tabu nu blivit en integrerad del av även den centrala högerns politiska inställning, läs Kadima.
Exempel: 1987 var det helt omöjligt att tala om en delning av Jerusalem, det palestinska folkets “existens” var inte på något vis erkänt i Israel, det var förbjudet att hålla samtal med PLO och en palestinsk stat ska vi inte tala om. 1997 var det fortfarande hett att tala om Jerusalem, flyktingarna var helt tabu, men att tala om ett palestinskt folk med rätt till självständighet och att förhandla med PLO hade blivit helt naturligt. 2007 är PLO en gammal bundis, upprättandet av en palestinsk stat brevid Israel har accepterats både av president Bush och Kadimaregeringen, talet om att dela Jerusalem möter protester nästan enbart inom den extremare högerfalangen och bland religiösa, och även om Zipi Livni helt motsätter sig alla former av palestinskt återvändande till Israel inom gröna linjen så diskuteras olika kvoter för en sådan överenskommelse, ofta inom ramen för “familjeåterförening”.
Det har hänt massor. Vad som inte har hänt är att dessa ideer implementerats på marknivån, vilket är ett stort problem. Å andra sidan så har alltså den här processen lett till att en överenskommelse i riktning Taba/Clinton/Geneveinitiativet har enormt mycket större chanser att accepteras i den israeliska allmänheten idag. Annapolis kommer att visa oss hur stor den chansen är.
Jag instämmer med Anna när hon pekar på delar av den oerhörda dramatik och dynamik som Oslo-avtalet gav upphov till.
Jag vill dock reservera mig inför meningen: “Vad som inte har hänt är att dessa idéer implementerats på marknivån, vilket är ett stort problem”.
I början av “processen” delades Västbanken upp i Area A, B och C. Säkerhetssamarbeten inleddes, fångar frisläpptes, ekonomiska projekt diskuterades inom ramen för de multilaterala samtalen, vägspärrar togs bort. Israels soldater lämnade vissa områden, till förmån för palestinsk polis. Arafat kom till Ramallah och upprättade där den paletinska myndighetens högkvarter. Bara för att nämna några exempel.
Att det mesta har raserats kan inte tas som intäkt för att “ingenting hände”, utan istället användas som incitament till att återuppta och förnya “processen”.
Den faktiska situationen är i mångt och mycket ett elände. Men innebörden av fredsförsöken får inte underskattas och/eller förringas.
Jag kan bara anta att Guardians ton har förbättrats avsevärt de senaste par åren om det finns “en ocean” mellan hans och andras bloggar. :) Vi förändras alla förhoppningsvis till det bättre av civiliserat utbyte av idéer.
A-K Roth, jag tror inte att det bara är Guardian som har förändrats eller som inte är rädd för att uttrycka lite mindre svartvita åsikter.
Angående implementering på marken: tack för det förtydligandet…vissa av Oslo-årens framsteg har helt enkelt landat under ett tjockt lager av damm de senaste åren. Men det är ju helt sant som du säger, och faktiskt rätt uppmuntrande.
# 9
sverige har ju sin lilla gammelsvenskby i ukraina. för dem har dörren stängts totalt efter att ha varit öppet typ 5-10 år efter sovjetunionens fall. hit släpps inga skummisar som gör anspråk på att vara svenskar
Ja, Anna, som jag skrev, “Vi förändras alla förhoppningsvis till det bättre av civiliserat utbyte av idéer.” Mig själv förhoppningsvis inte undantagen. :)
Jag har inte kollat Guardians blogg nu men hösten 2005 innehöll hans inlägg hos t.ex. Alicio en stor mängd “svepande generaliseringar”. Om det nu var samma person bakom signaturen förstås. Men det var då det.
Apropå förändringar bland bloggarna: helvetet sägs ju ha många olika rum och departement.
Jag återkommer i morgon.
En sista till Anna:
just så - i damm och blod hittade jag en viss optimism. Mer i morgon.
Det centrala i Roys blog är det faktum att svensk media i allmänhet och vissa bloggar i synnerhet, framställer Israel som ett land som saknar inhemska kritiska röster. Istället för att lyfta fram pluralismen och medvetenheten som också finns i landet (och komplexiteten i regionen), skulpterar det svenska medielandskapet Israel till en inhuman våldsfixerad nation. Det är därför Sverige, inte Israel, som saknar pluralism och kritiskt tänkande. “Vi” har med andra ord ett demokratiskt murvelunderskott i Svedala, vilket ger negativa effekter i form av nyhetsrapporteringen med obehagligt självförhärligande drag (som därtill målar upp en ensidig bild av vad Israel är).
Beskrivningarna påminner starkt om de skrönor svensk media sprider om hur enkelspårig och okritisk amerikansk media (och amerikaner) är. Utgår man från svensk media tror man lätt USA saknar en inhemsk debatt och nyhetsbevakning kring de problem som finns i USA och annorstädes.
“Vi har ingen skyldighet att vara objektiva i vår USA-rapportering” klämde Uddén ur sig i ett svagt ögonblick. Samma förhållande gäller tyvärr Israel även om ingen ännu låtit den grodan hoppa ut och kväka i fullt dagsljus.
De “kulturkritiska” journalisterna ser USA som ett förkroppsligandet av den utsugande onda överbyggnaden som ligger ivägen för en bättre värld. Även Israel har granskats med samma välslipande glosögon. Helt logiskt, och föga förvånande, har “kulturanalysen” därför lett till att “juden” (och vad denne representerar) än en gång blivit synonym med det som socialismen identifierar som roten till all ondska.
När skall “vänstern” lära sig? Förmodligen aldrig då den får sitt ego tillfredställt genom att stämpla andra som inhumana och omänskliga. Mycket vill ha mer, så även “kulturkritiker” (läs: kulturfrenologer) på vänsterkanten. Tänk att vara den som VET vad som är fel med folk och fä. Vi människor går över lik för att få det tolkningsföreträdet, särskilt de som kapitaliserar på att i parti och minut deklarera “andra” som egoistiska, etnocentriska och rasistiska “nollor”.
“Kulturkritik” kallas det. Känn doften…
Tack Olaus Petri (!) för din välformulerade kommentar.
Jag har i tidigare inlägg (T ex “Svenska debattfenomen”, “Om Hasbara…”) presenterat fler aspekter på det här fenomenet.
Jag vill dock lägga in en reservation till din kommentar; det blir galet om man dömer ut “vänstern”. Då gör man sig ju på ett visst sätt skyldig till samma sak som de som talar om “judarna” eller “Israel” på ett svepande och förklenande sätt.
Jag föredrar också att göra distinktioner beträffande en specifik persons skrivande och tyckande i den här frågan.
Helle Klein, t ex, är ofta förvånande ointellektuell i sina analyser. Hon “predikar”. Inte bra.
Men jag för min del deltar inte i något slags allmän kampanj mot henne.
Där finns ett äkta engagemang. Där finns humanism.
Så, Olaus - päron och äpplen, eller hur ? Och även päron och äpplen inom en och samma person.
Roy:
Visst kan det vara på sin plats att inte alltid vara svepande, inte minst mot bakgrund av att det finns gott om “vänster” som inte låter sin strukturkritik klistra “ondskeetiketter” på grupper och individer.
“Vänstern” strävar oftast efter ökad medmänsklighet men ideologin som driver dess “projekt” framåt, är de facto en antites till det eftersträvade målet. Och den kan inte heller bli annat. Den postulerar ju (på strukturell nivå) att människan yttre är det som avgör hennes inre kvaliteter. Tankefiguren “basen och överbyggnaden” och den konflikt som råder däremellan, fördelar gott och ont på ett sätt som vi människor inte kan hantera. Vår förmåga att hanterara strukturella förklaringsmodeller, som otvetydigt visar var pudelns kärna ligger gömd, är synnerligen begränsad, vilket vänstern politiska retorik bekräftar om och om igen. Gång efter annan landar strukturkritiken rätt i ansikten på kollektiv och individer.
Det finns “dom” som vill att “andra” inte skall ha det bra.
mvh
OP
Olaus Petri !
Tack för din intressanta kommentar. Jag vill dock vara så pass oförskämd att jag inte går i polemik ang. de vänsterideologiska strukturernas irrelevans
när man konfronterar dem med människor av kött och blod. Allt det du säger är, som sagt, intressant, och öppnar för diskussioner.
Här vill jag dock hålla mig till Israel och tillhörande ämnen. Jag har i flera inlägg gripit mig an den svenske “Palestina-demagogen”. Bland Sveriges debattörer på vänsterkanten finns djupt tänkande människor som Göran Greider, men där finns också plakat-tänkare som Ohly (för att bara nämna ett exempel).
Nog av !
Mvh
R.A
Göran Greider i Metro:
“…Min läsning av Amos Oz roman lägger sig över Hamasministerns besök i Malmö i lördags och jag kan inte låta bli att förundras över indignationen som riktas mot besöket. Den är ju så skenhelig. Israel är en ockupationsmakt som bedriver statsterrorism mot det palestinska folket – där några sedan försvarar sig med en annan terrorism. I båda fallen drabbas oskyldiga. Ändå måste det ju vara ockupationsmakten, med sina överlägsna militära resurser, som bär det moraliska huvudansvaret för att få stopp på mördandet…”
Låter inte så väl genomtänkt för mig. Samma gamla retorik från den sidan. Ensidig och enkelriktad anklagelse, full med slagord. Han “förundras” över indignationen mot hamasministerns besök. Inget “djupt” tänk om Hamas’ agenda här inte. Roy, det är såna saker man förundras över.
Hallå där A-K !
Om Greider-citatet är korrekt så är det i sanning ogenomtänkt och alltför typiskt en vänster-ledarskribent.Jag hoppas kunna ta itu med Greider vad det lider.
Min poäng med Greider som exempel handlade dock i första hand om debatten om “vem som är antisemit”. Jag ställde honom i kontrast till tvättäkta antisemiter.
—
Sen vill jag även nyansera något om Guardian: hans blogg är bättre än många andra, men ändå inte bra.
Där finns massor av strunt. Nu är jag dock välvilligt inställd till honom, eftersom han verkar vara en sympatisk och icke-fanatisk person. Så jag gillar honom (trots att jag inte vet vem han är) och sen gör jag misstaget att hylla hans blogg ! Så kan det gå.
Roy
hahahaha =D
Så jag är minst dålig av de sämsta, så att säga….
Det gläder mig. :)
F ö om det värsta man kan säga om mig, är att jag har generaliserat några gånger hos Alicio, med tanke på det gift han spred och den konstanta hätskheten, så ser jag även det som ett gott betyg.
God Dag Guardian!
Tack för att du tar vissa gliringar med gott humör.
Jag lovar här och nu att sluta med ofoget att prata om din blogg i svepande ordalag. Amen.
Hädanefter blir det kritik mot specifika inlägg och ståndpunkter.
Vi hörs.
Mvh
Roy
Den dag kanske kommer när jag kan se ärade Guardian i ett bättre ljus än vad mina erfarenheter tillåter mig. Kritik mot specifika inlägg och ståndpunkter NU idag för debatten vidare på ett mer konstruktivt sätt. Gamla mormor får skärpa sig. Ska försöka i alla fall.
A-K,
jag är optimistisk beträffande “gamla mormors” chanser att på ett konstruktivt sätt vara med i debatten.
“Israel är liksom Sverige en öppen och fri demokratisk rättsstat”…! Att överhuvudtaget jämföra skurkstaten Israel med Sverige är, oerhört! Öppen..fri(?) och därtill demokratisk … häpnadsväckande!
Likhet inför lagen och då är man färdig att smälla av.
Roy Ander skulle med detta synsätt ha en politisk livstid om ca: 2 dagar i det demokratiska Sverige. Så bespara oss från dylika idiotiska jämförelser.
Normad.
Du kan som enskild kalla Israel för en skurkstat, men internationella samfundet kallar Israel för en demokrati med fria rättigheter och skyldigheter. I den lilla ankdammen du sitter i anser man inte skyldigheterna som viktiga men man är väldigt uppmärksammad på vilka rättigheter man kan tillskansa sig många gånger på ett olagligt sätt.