Så här beskriver man själva denna nya hemsida:

När Gazakriget skildras i Sverige saknas ofta viktig kunskap. Det kan handla om rena faktauppgifter, konfiktens bakgrund och Israels utsatta position. Därför blir bilden ensidig och osaklig. Vi hoppas att denna hemsida skall bidra till fler perspektiv även i Sverige.

Sidans namn – 2922 nätter – kommer från de åtta år av terrorbeskjutning från Gazaremsan som ledde till Gazakriget. 8 år x 365,25 dygn = 2922 nätter.

Namnet anspelar även på den hårt vinklade antologi – 22 nätter - som utgetts av vänsterpartiets bokförlag. Där skildras endast en liten del av sammanhanget (de sista 22 nätterna) och detta djupt osakligt. För att påvisa kontrasten till dem har vår hemsida köpts från samma formgivare. Skildringarna har beröringspunkter, men är i grunden väsensskilda.

Vanliga brister i medias rapportering från Gazakriget:
Uppgifter från Hamas återges okritiskt.
Man underlåter att ge den andra parten – Israel – chans till replik.
Israel skildras med ett särskilt färgat språkbruk.
Fakta utelämnas.
Bakgrunden saknas.

Sidan uppdateras löpande – med gammalt och nytt.

Svensk Israel-Information är en ideell förening vars syfte är att bidra till en mer balanserad bild av Israel i Sverige. Vår ordinarie hemsida hittar Du här: http://si-info.org/

Ett mycket lovvärt initiativ i ett ännu mer välbehövligt syfte: att återinföra fakta som en del av den svenska israeldebatten.

Part 1
Part 2
Part 3
Part 4

Talet kan också läsas i sin helhet via bland annat Haaretz och The New York Post.

Det är ett storartat tal ovan av Netanyahu, det bästa jag hört en politiker av den här digniteten leverera på mycket länge (låt vara att jag tillhör den minoritet som inte imponerades av Obamas talkonst under valrörelsen). Jag kan också inte annat än att instämma när jag sen läser en sådan här kort, koncis men helt glasklar ledare i The Washington Post om Obama men framför allt om Bibi där den senare axlar den fallna manteln som “ledare för den fria världen” efter ett moraliskt knäckt Amerika och en president som är i full färd med att sälja ut Israel och andra allierade (ta till exempel Obamas agerande gällande robotskölden). Varför Obama agerar på detta sätt är dock upplagt för spekulation. Men vare sig det är ideologiska preferenser eller bara ren och skär naivitet så är det något som håller på att omvandlas till farlig destruktivitet. Obama sätter helt enkelt symboliska handlingar högre än verklighetens krav och prefererar politisk korrekthet (i formen av de krav som “antikrigsvänstern” ställer och den s.k. “logik” dessa följer) framför att fatta tuffa men nödvändiga beslut, alltså precis tvärtom av vad som krävs av en militär överbefälhavare, vilket land eller armé han än tillhör.

Det som slår mig särskilt i Netanyahus tal är inte bara den moraliska klarheten och den kompromisslösa men tålmodiga pedagogiken utan också den framåtanda som resten av västvärlden tyvärr saknar i dag. Det är oerhört glädjande att höra en västerländsk ledare på detta sätt angripa de globala utmaningar vi står inför teknologiskt och ekonomiskt och tala i termer av positiva framtidsutsikter. Men Netanyahu har också rätt i att detta inte är en utveckling som kommer gratis eller automatiskt, den måste skapas och den måste försvaras. Ett storartat tal alltså, väl värt de sammanlagda trettio minuterna.

Ledarartikeln i Washington Post börjar så här:

“Israel is looking like the new leader of the Free World. The previous leader, the United States, resigned this role last week at the United Nations to take the position of global community organizer. This was made plain by President Obama in his speech, titled “Responsibility for Our Common Future,” in which he heralded “a new chapter of international cooperation.” By contrast, Israeli Prime Minister Benjamin Netanyahu delivered a blunt and forceful call to action in the central challenge facing free people today. This is the struggle of “civilization against barbarism” being fought by “those who sanctify life against those who glorify death”.”

“Den radikala muslimen och högerextremisten Mohamed Omar debatterade i morse i SVT Gomorron Sverige mot Babak Rahimi (fd ansvarig utgivare för tidskriften Mana). Mohamed Omar presenterades kort och gott som Mohamed Omar, som om han vore vilken debattör helst. Inget om att han talar om “Förintelsemyten” och anser att judarna låg bakom “massinvandringen” och “kontrollerar medierna”. Det sas heller inget om att Omar efterfrågar en “kriminalisering av homosexuella handlingar” och talar om att “ta till vapen”. Tittarna fick heller inte veta att Omar recenserar böcker och låter sig intervjuas i Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag som bland annat distribueras av våldsamma nazister.”

Och man kan inte annat än instämma i Jonathans undran och fråga till SVT:

“Det vore intressant att veta hur SVT resonerar här. Är man helt okunnig om Omars åsikter och kopplingar? Eller är det nu helt fritt fram för fascister, nazister och andra högerextremister att debattera olika samhällsfrågor i SVT nu? Om inte, hur kommer det sig att Mohamed Omar medverkar?”

Någon föreslog “sommarvikarier utan koll på läget” som förklaring. Personligen, utan att ha någon insyn i de arbetsrutiner som gäller på SVT och SR, har jag svårt att köpa en sådan förklaring. Det måste ha varit mycket svårt att missa Mohamed Omars utträdande ur garderoben under våren. Det är i allra högsta grad motiverat att i det här fallet avkräva SVT en offentlig förklaring om hur man tänkt när man agerat på detta sätt.

Vill ni ha ytterligare smakprov på Mohamed Omars öppna åsikter i dagsläget så kan ni till exempel titta in på hans blogg där han sitter ned med antisemiten Ahmed Rami över en vänskaplig kopp kaffe och intervju i ett sommargrönt Uppsala (min egen hemstad för övrigt). Ahmed Rami, mannen bakom ökända “Radio Islam”, hinner på en kort fikarast uttala explicit stöd till Adolf Hitler flera gånger samt uttala ett flertal direkta antisemitiska yttranden av klassiskt snitt. Så om ni vill träna kräkreflexerna så rekommenderar jag er att läsa intervjun via följande länk:

http://alazerius.wordpress.com/2009/07/11/koranen-stoder-motstandet-intervju-med-ahmed-rami/

(Publicerad innan Omars senaste framträdande i SVT, märk väl, om nu det skulle spela någon som helst roll. Omars lista på “meriter” är ju som sagt rätt diger vid det här laget.)

Sen har ju också ett flertal svenska medier, bland annat Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och SVT:s två nationella nyhetsprogram, gjort stort nummer av den rapport från den israeliska organisationen “Breaking the Silence” som “bevisar” israeliska arméns “krigsbrott” i Gaza under Operation Gjutet Bly. Nedan finns länkar till ett antal perspektiv och fakta som, naturligtvis, inte ens nämnts i svensk etablerad media. I och för sig är det väl ingen som är förvånad över den saken men bloggposterna tar upp ett antal perspektiv som kanske gör rapporten till ett mindre godtagbart “bevis” objektivt sett än som i dag påstods när nyheten basunerades ut i svensk media med öronbedövande styrka:

Erik Svansbo: “Anonyma vittnesmål mot IDF”

Erik Svansbo: “`Breaking the Silence framför falska påståenden´”

Israel i Sverige: “Svenska media älskar att ösa bensin över vänsterbloggar”

Vi har sett den här sortens retorik i och från nyhetsflödet hela våren med “rapporter” och andra anklagelser och det här lär inte vara det sista vi ser heller, men som ofta kan både sanningshalt och relevans ifrågasättas. Det finns en hel del att både ta upp, citera, kommentera och länka till i bloggposterna ovan men på grund av utrymmesskäl så får läsarna ta sig an detta själva. Läs! Jag nöjer mig i denna bloggpost med att citera Fred i Mellanösterns Oded Meiri:

” Israel är en demokrati. Organisationen ”Bryta tystnaden ” använder detta för att nå sina ändamål. Du kan hitta flera anmälningar som organisationen gjorde till israeliska högsta domstol mot armén. Om de har vittnesmål varför använder de inte rättsystemet så som de brukar göra?

I Gazakriget gissar jag deltog mer än 50000 soldater. Organisationen påstår att 30 av de har vittnat om otillåtna handlingar från israeliska armén. 0,6 promille av soldaterna som vittnar anonymt. Detta är inte någon trovärdig rapport.”

Liknande poster:

1. Nazistvännen Mohamed Omar inbjuder till Förintelseseminarium 14 Nov
2. Muhammed Omar ger extremisters politiska kompass migrän

Jag minns en tid för cirka ett till två år sedan när den konfrontativa approachen gentemot Iran sas vara missyckad och i stället framhöll etablissemanget den appeasment approach man hävdade fungerat så bra gentemot Nordkorea i och med att relationerna mellan USA och Nordkorea tagit en ny varmare vändning. “Se!”, sa man; “hur mycket bättre diplomati och mjuk makt fungerar för att få igenom sina krav”. Det var skenbart sant. Då. För knappa ett - två år sedan. Men medan världens och sveriges ledare och intellektuella gladdes åt att Nordkorea verkade ge upp sina planer på kärnvapen genom lite sötsnack och kanske löften om några nya checkar på ett antal miljoner dollar utskrivna av USA (ekonomiskt stöd som man kan anta med största säkerhet går till att betala bland annat diktatorns playboy liv) så tuffade kärnvapenprogrammet på i Pyongyang. Detta vet vi med säkerhet i dag, de senaste kärnvapenproven i färskt minne. Väldigt många hävdade dock då, och hävdar fortfarande, att denna approach är den enda rationella lösningen även för fallet Iran och alla nickade instämmande och menande att det vore vettlöst och ansvarslöst att försöka bedriva något som ens kunde liknas vid kompromisslösa krav uppbackade av militära medel gentemot Iran. Ett direkt anfall mot kärnvapenprogrammet i Iran av antingen Israel eller USA sågs och ses dessutom som höjden av irrationalitet. Kanske var det till och med nån intellektuell besserwisser som menade på att “det minsann var västs fel att Nordkorea var en diktatur på grund av kolonialismen för ett par hundra år sedan” eller något liknande mumbojumbo. Eller kanske någon på rutin relativiserande minister med pojkaktigt utseende och glasögon som högtravande menade att “det aldrig är den enes fel när två träter”, vad vet jag, det var som sagt ett tag sen. Sådana här saker har dock en tendens till samma upprepning av proceduren som om det vore tv-programmet “Grevinnan och betjänten” (som sänds i svensk TV varje nyårsafton). Under hela den här tiden som skurkregimen i Nordkorea levde gott och den Nordkoreanska befolkningen svalt så måste man också ha skrattat gott åt oss där borta i Pyongyang regimens högkvarter.

För vad hände samma dag som kärnvapenkapaciteten i Pyongyang nu senast gjordes officiell? Skurkregimen blev aggressiv(are) och började tala och uppträda mycket hotfullt mot både det ena landet och det andra, inkluderat Sydkorea och USA. Till och med Kina och Ryssland tröttnade. Men då var det ju redan för sent. Nordkorea hade redan skaffat sig kärnvapenkapacitet och man lär knappast ge upp denna hur som helst. Några milda sanktioner drevs nyligen igenom i FN:s säkerhetsråd som svar. Det ska tilläggas att dessa ses som en framgång eftersom Kina inte blockerade det hela helt och hållet i vanlig ordning. Ingen är väl förvånad hoppas jag?

Var är då alla dessa intellektuella nu? (Svaret på den frågan går att besvara: de är upptagna med att köra samma vals om Iran) Är det någon överhuvudtaget som ställer dessa s.k. intellektuella mot väggen på t.ex. tidningarnas ledarsidor? Svaret är tyvärr ett bedövande nej. Trots allt är dom ju till viss del ansvariga för den hållna linjen och därmed slutresultatet; ett kärnvapenbestyckat och ännu aggressivare och oberäkneligare Nordkorea, och de bör ställas till svars för sina åsikter. Borde, och skulle, om det här samhället hade en intelligentia som var intellektuellt hederlig ens ett ögonblick.

Iran då? Finns det minsta tecken på att skurkregimen där skulle agera annorlunda än den Nordkoreanska? Absolut inga alls, utan tvärtom. Även om jag själv är en av dem som ifrågasätter den påstådda militära styrkan hos den iranska regimen som brukar framhållas som ett argument mot en attack, trots allt så spenderar NATO-länderna nära 80 procent av världens militärbudget och USA självt står för cirka 50 procent av världens samlade militärbudget; det är alltså i allra högsta grad en fråga om politisk vilja och moralisk ryggrad snarare än en fråga om materiell vapenmakt och strategiska betänkligheter, så är ett kärnvapenbestyckat Iran ett exponentiellt värre scenario än ett dylikt Nordkorea. Det är dessutom i allra högsta grad en fråga som för Israels del innebär ett existensiellt hot. Dessutom; den nuklära kapprustningen i regionen kommer med all säkerhet att komma i gång på allvar om väst visar svaghet och slapphänthet gentemot Iran i denna fråga, var så säkra.

Kom i håg detta, om nu Israel inte gör det enda rätta och elliminerar kärnvapenprogrammet med hjälp av militära medel, kom framförallt i håg de västerländska intellektuella (jag använder “intellektuella” som beskrivning av samhällelig och kulturell position snarare än intellektuell kapacitet, märk väl) som likt får bräker “appeasment” hela vägen till slaktbänken, deras egen och andras. Kom också i håg att även om vargarna är de som sköter mördandet så är fåren minst lika ansvariga och även de som låter dessa får ostört bräka sitt fårskalleprat vidare är inkluderade i ansvarsbördan. Det värsta och sorgligaste av allt är dock att vi bevittnat samma process så många gånger förut.

Nordkorea i dag med sitt nyvunna kärnvapenbestyckade självförtroende som de aggressivt ser till att göra det mesta av är Iran i morgon, efter att ännu en historielös omgång appeasment-politik släppts lös på världen och Iran. Enda skillnaden är att ett kärnvapenbestyckat Iran kommer vara vad ett kärnvapenbestyckat Nordkorea är fast på steorider och med ännu mer högtflygande planer och konkreta ambitioner på elliminering av nationer och politiska fiender som inte faller dem i smaken samt krav på eftergifter och underdånig underkastelse från omvärlden (och vi i väst kommer självklart att leverera, för trots allt så hävdar ju våra smartaste och mest begåvade att det är vårt fel från första början att Irans regim är totalitär eller att ett rakt och tydligt svar bara skulle göra saken värre och de flesta av oss köper dessa löst hopljugna förklaringar som sanning).

Jag håller dock väst skyldigt, inte Iran och inte Nordkorea. Det är vi som tillåter det, vi till och med uppmuntrar det, trots den uppenbara och allvarliga faran för vår säkerhet. Den yttre fienden i form av totalitära regimer som Iran och Nord Korea är inte tillnärmelsevis lika farlig som den inre fienden; de många västerländska intellektuella och alla dess efterföljare som arbetar för västvärldens undergång .

http://www.youtube.com/watch?v=g0wJXf2nt4Y

Fathi Hammad: [The enemies of Allah] do not know that the Palestinian people has developed its [methods] of death and death-seeking. For the Palestinian people, death has become an industry, at which women excel, and so do all the people living on this land. The elderly excel at this, and so do the mujahideen and the children. This is why they have formed human shields of the women, the children, the elderly, and the mujahideen, in order to challenge the Zionist bombing machine.

Fortfarande någon som tror på det här med att det är den israeliska krigmakten som är det största problemet för de civila i Gaza?

UPPDATERING 2009-07-03: Läs gärna också Fred i Mellanösterns sågning av Amnestys rapport genom att klicka på länken nedan:

http://fredimellanostern.wordpress.com/2009/07/02/amnestys-nygamla-gazarapport-avfardades-redan-i-februari/

Liknande poster:

1. Vänsterpartiet erkänner antisemitism på jinge.se