Åsa Linderborg och konsten att jämföra äpplen med gnuer
Av Ofer Maimon • 2009-11-04 • Kategoriserat under: Antisemitism, Intressant just nu, Israel, Mediakritik, Sverige och MÖ-konfliktenJag minns en intervju med Anita Goldman. Hon berättade om en konversation med en journalistkollega där de kommit in på Israel. Kollegan hade drömskt talat om detta land utan brottslighet. När Anita Goldman hade upplyst sin kollega om de överfulla fängelserna hade kollegan klentroget utbrustit: “Men vad är det då för mening?” Kollegan var uppenbarligen en av alla de västerlänningar som delat de tidiga socialistiska kibbutznickarnas dröm om det utopiska samhället. När då Israel visade sig vara som alla andra länder, och israelerna ungefär lika brottsliga som andra länder invånare, blev hon grymt besviken.
Jag minns detta när jag läser Åsa Linderborgs kolumn i Aftonbladet. Under den missvisande rubriken “Nu faller domarna i den israeliska organhärvan” försöker hon ge sken av att de fakta hon sedan presenterar skulle ha något att göra med Donald Boströms antisemitiska artikel i Aftonbladet. Det har det alltså inte.
Det som hänt skall enligt Åsa Linderborg vara att chefspatologen vid Israels rättsmedicinska institut i Abu Kabir, Dr Yehuda Hiss, ska ha dömts för att olovligen ha avlägsnat organ och vävnad från en dödad Israelisk soldat. Jag har inte lyckats bekräfta dessa uppgifter, men helt osannolika verkar de inte vara. Dr Hiss är nämligen en i Israel högst kontroversiell person och har tidigare i uppgörelser med rättssystemet tvingats medge att han sålt vävnad, ben och organ från avlidna utan – och även mot – de anhörigas medgivande, till andra rättsmedicinska institut för forskningsändamål. Nu är detta för all del inga nyheter. 2006 slog ultraortodoxa sönder delar av institutet i protest mot den här verksamheten, som är strikt förbjuden enligt judisk lag.
Men. Åsa Lindborg. Donald Boströms artikel handlade inte om eventuella missförhållanden vid Abu Kabir, eller om de olika rättsliga turerna kring dess chefspatolog Yehuda Hiss. Inte heller handlade de om de judiska mödrar och fäder som kämpat för att bringa klarhet i vad som hänt deras dödade söner. Inte heller handlade den om ifall patologer utan tillåtelse avlägsnat vävnad från dödade palestinier eller judar i forskningssyfte.
Boströms artikel påstod med hjälp av insinuationer och suggereringar att soldater i IDF mördade oskyldiga palestinska ungdomar för att sälja deras organ för transplantation. Han insinuerade att detta var något som skedde systematiskt, och som ett resultat av skriande behov av transplantationsorgan i Israel. Boströms artikel frammanade bilden av den grymma juden som betraktar palestinierna som en organplantage, redo för skörd närhelst Israel så önskar. Och varför denna vedervärdiga smörja publicerades i det förment antirasistiska Aftonbladet förblir en gåta.
Liknande poster:
Intressant?
Andra bloggar om: Aftonbladet Boström linderborg
Ofer Maimon Jag är ortodox jude, benhård zionist och socialdemokrat, låt vara att det inte går att rösta på dem längre. Jag har noll tolerans för rasister vare sig dom har rakad skalle eller palestinasjal och oavsett vem de har bestämt sig för att hata. Har en fil.kand i filosofi men arbetar som copywriter.
Alla texter av Ofer Maimon
Förvisso!
Man tar sig åt pannbenet och konstaterar att Aftonpesten är i skriande behov av journalister.
Med risk för att förstöra Åsa Linderbergs senaste scoop vill jag påpeka att det bara finns ett fåtal personer (varav Ahmadinejad är en om han var i behov av transplantation), som jag skulle rekommendera att ta emot ett organ urtaget i en obduktionssal; Obduktioner sker aldrig direkt efter dödens inträdande och obduktionssalar är oerhört bakteriebemängda.
/BR
Bifogar bara att Boströms ursprungliga och perversa artikel innehöll en hänvisning till en rabbin i New Jersey. Judisk-kapitalistisk konspiration, med andra ord, och att Tzahal och därmed Israel är med i den smutsiga byken. Artikeln insinuerade, precis som du säger, en systematisk och cynisk organhandel genomförd av Israel, av judar världen över. Och det är exakt den bilden och uppfattningen som vidareodlas på många håll i arabvärlden, samt på de fanatiska Israel-hatarnas bloggar i Sverige.
Men du Ofer, det var ju intressant att du snodde det här ämnet från mig! Jag hade en grej på gång. Lugnt. Jag hade tänkt börja med vinkeln att Linderborgs senaste artikel är ett förtvivlat och desperat försök att återupprätta sin ställning (har hon någonsin haft en sådan, kan man kanske fråga?) som ledande journalistkändis. Hon vet att Boströms artikel, och hennes egna välsignelser över ämne och stil, var ett fiasko. Hon försöker sig på lite skadebegränsning. Det går inte bra. Men för Linderborg, Feiler och de antisemtiska bloggarna handlar det alltid till 100% om hitta sånt som på ett illusoriskt vis bekräftar deras fördomar. Om en allmänläkare och en obducent i Sverige anklagas och fälls för att ha skändat en död kropp, så skulle Aftonbladet aldrig kröna artikeln med rubriken “Sverige styckar döda horors kroppar”. Men i fallet Israel får man leva lite journalistiskt vilda västern-liv. Linderborgs problem, tror jag, är en ack så vanlig åkomma: djupt rotade övertygelser. Don´t confuse her with facts.
Mycket är ju ganska banalt, egentligen. Boström har svalt ett antal antisemitiska vandringssägner med hull och hår. Det är inte första gången i historien en till synes frisk människa börjar tro på myter. Och LIndeborgs övertygelser, i kombination med den fåfänga och sentimentala ambitionen om att bli en omtalad och kontroversiell publicist av rang i paritet med en Herbert Tingsten eller så, gjorde att hon tog in artikeln. Nu kliar hon sig bakom vänstra örat med den högra handen – hemska åthävor som i efterhand ska legitimera publiceringsbeslutet. Korkat. Tragiskt. Typiskt.
Det tragiska är att hon faktiskt stärkt sin ställning – så upp-och-nervänd är världen på Aftonbladet.
Ni har missuppfattat allting. Boström har inte skrivit den där artikeln. Det hela är ett missförstånd. Han har aldrig anklagat någon för något – han har bara sagt att de palestinska mammorna har rätt att få veta vad som hänt deras söner. Hur artikeln blev så lång och handlade om så många olika saker är ett mysterium, som bör utredas.
Anna
Jo, det hela är mycket märkligt. Efter att ha låtit Jan Helin schavottera som idiot i TV, visar det sig alltså att allt Boström ville få sagt var en stillsam fråga om varför Israel obducerar skjutna palestinier och israeliska soldater, och om dessa obduktioner skett på ett etiskt korrekt sätt. Eftersom dessa frågor ställts länga av allt från sekulära till ultraortodoxa är det märkligt. Ännu märkligare eftersom den artikel som Boström har svårt att begripa hur den skrevs, trycktes första gången för snart 12 år sedan. Det är egentligen synd om Boström, han har helt enkelt blivit felciterad.
Allvarligt talat, finns det någon Israel som inte är förbannad på Boström just nu?
Vad är det ni har emot mannen?
Utan honom hade det inte uppmärksammats. Mannen skrev en artikel som varken innehöll något hatiskt eller något som riktas mot Israelerna. Han skrev en artikel som riktar sig emot Israels militär.
Frågan är inte om han baserade sina åsikter på insinuationer. Han baserade sina åsikter på egen erfarenhet och han har material och bevis och vittnen som säger att han varit där och undersökt saken och sett en hel del.
Den riktigt äckliga underliggande frågan som ni Israeler duckar för är: Hade han rätt om IDF eller inte?
Det har visat sig och det kommer att visa sig att han hade rätt om IDF. I själva verket kan man säga att utan Boström hade vi inte fått veta.
Jag säger KODOES till mannen. Gör inte ni det?
Ni kommer att bortförklara genom att säga det finns inga bevismaterial och Israel har aldrig erkänt något.
Ok men vadå väntar ni på att Israel ska erkänna något sådant? Det är en total katastrof för Israel att erkänna att detta förekommit.
Innan så påstods det på många ställen här på al-hamatzav att det är kopplingen till MILITÄREN som upprör många Israeler. Men nu är det verkar klart att MILITÄREN varit inblandad i organ eller kroppsbits handel så handlar det helt plötsligt om att smutskasta aftonbladet, boström och Helin. Det handlar om att de anklagade Israel för mycket utan att ha bevis för det och DÄRFÖR förtjänar de inte att vara där de är idag. Det handlar om att det inte finns tillräckligt med bevis på att Israel och den israeliska militären varit delaktig i något liknande tillräckligt för att dömma dessa parter. Det stämmer, i en domstol.
Utan Boström hade det inte uppmärksammats. Utan Boström hade inte någon i Israel vågat tala ut eller talat ut överhuvudtaget. Utan Boström hade världen inte fått veta, inte heller ni eller hela det israeliska folket att militären i själva verket varit inblandad i något liknande.
Det är en katastrof att ni inte tillkännager dessa faktum. Det är en katastrof att ni ena sekunden säger att kopplingen till militären är absurd, men sedan när allt tyder på att det kopplingen stämmer så VÄNDER ni diskussionen till något helt annat:
Hur dåliga journalister det finns på AB. Det värsta är att era reaktioner bara visar hur mycket ni är villiga att gå för att försvara Israel i alla lägen, även där det är klart att brott har skett. Det är en skam.
Aaa och just det. Glömde be om ursäkt till Herr Tikotzinsky.
Jag har så dålig svenska så jag måste be om ursäkt till herr Tikotzinsky varenda gång jag felar i det svenska språket.
GT
JAG BER OM URSÄKT FÖR ATT MIN GRAMMATIK OCH MITT SPRÅKBRUK INTE ALLTID STÄMMER.