Är Linderborg en fanatiker?
Av Roy B. Alterman • 2009-09-17 • Kategoriserat under: IsraelÅsa Linderborg publicerar den israeliska streckkoden och uppmanar folk att bojkotta alla varor från Israel.
Därmed får vi åter anledning till att rikta strålkastarljuset mot hennes hyckleri:
Varför är Israel det enda land som ådrar sig Linderborgs vrede och i affekt skrivna appeller? Varför ser vi inga upprop mot USA, Ryssland, Somalia, Libanon, Iran, Jemen, Sudan, Marocko, Turkiet, Kina osv osv? (Den som kan sin samtid vet vilka krig, ockupationer och konflikter det handlar om).
Jag har i tidigare inlägg kommit fram till att det i Linderborgs fall inte handlar om antisemitism. Men vad är det då?
Det tycks som om Linderborg ser Israel/Palestina-frågan som den “värsta” i världen (den blodigaste, den med störst flyktingproblematik osv). Dessutom är Linderborg övertygad intill dårskapens gräns om att svaret är svart-vitt: att Israel är den skyldige punkt och slut. De två faktorerna styr hennes skrivande och aktivism.
Är detta Sveriges intellektuella elit? Vad har hänt?
När blev Linderborg en fanatiker? Eller är det bara en fråga om prestige? Om man en gång har blivit hyllad inom en snäv vänsterkrets gäller det att löpa linan ut?
Konstigt, verkligen konstigt. Kan Sveriges största tidning, Aftonbladet, verkligen ha henne kvar på kulturchef?
Liknande poster:
Intressant?
Andra bloggar om: Bojkott Israel linderborg
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Roy,
“Den som kan sin samtid vet vilka krig och ockupationer det handlar om”?
Den absoluta merparten Israelhatare kan mycket lite ens om Israels och de palestinska arabernas situation eller historia. Och tror att Polisario är något man vaccinerade barn mot på 70-talet.
Linderborg är eventuellt inte antisemit. Hon är däremot en person som får Janne Giljott att framstå som ödmjuk och självkritiskt prövande och genom att sparka vidare på samma stendöda häst övertygar hon sig om rättfärdigheten i sin sak.
Om man hittar nämnda streckkod på frukt och liknande kan man var rätt övertygad om att den odlats av araber. Den som vill bojkotta viktig israelsik export får ta och skruva isär sin brödrost eller mikrovågsugn och slita ur kretskorten.
Inte värt pappret det står på. Kanske hon måste göra sig av med sin dator också :-))
Man får hoppas det finns krafter inom Aftonbladet som vill göra sig av med henne, även om alla sluter upp bakom varandra offentligt.
Är Linderborg, antisemit, fanatiker?
Hon har definitivt målat in sig i ett hörn som hon inte inte vill ta sig ur. Hon är fanatiker och känner sig trygg i att leva med en förenklad världsbild där allt är vitt utom USA och Israel som är svart. Hon är vänstergängad och är man det i Sverige så är det naturligt att inta en inställning av så starkt hat till Israel att man inte längre kan utesluta hon och vänstermänniskor likt hon utvecklats i riktning mot antisemitism.
Jag tror ett så utvecklat Israelhat hon och många inom vänstern ger prov på, oundvikligen, förr eller senare, kommer färga deras syn på judar i allmänhet och därmed övergå till och utvecklas till antisemitism.
Om inte Lnderborg redan tagit steget över till att bli fullfjädrad antisemit, så har hon i alla fall utvecklat starka drag som kan tyda på att hon åtminstonde utvecklats till deltidsantisemit.
Roy,
Bojkott eller inte bojkott
Varför ägnar sig många åt antisemitism och inte islamofobi? Varför ägnar sig människor åt att försvara islamismen mer än vad de väljer att försvara judismen? Varför väljer många att skriva om antisemitism när islamofobin ger fler varningssignaler i dagens samhälle?
Alla ägnar sig åt sin sak och bara för att Åsa Linderborg väljer att ägna sig åt Israel så betyder det inte (under några omständigheter) att hon hatar judar eller “tänker antisemitiskt”. Sluta koppla henne till det och börja skriva om något som gör nytta för konflikten, snarare än för Israel… Det framstår bara som om du utnyttjat detta spelkortet för mycket nu.
ÄLSKAR att importera från israel. Det sätter guldkant på mitt matliv!
Gott Nytt ÅR alla ni som firar det !
shana tova hftg och ni andra
Att Lindeborg inte är antisemit är mina ögon långt ifrån bevisat, jag tror nog att hon ligger där i gränslandet och velar.
För övrigt – sitter det verkligen kretskort i brödrostar? Vad är det för super-rost som Ofer trycker på?
shana tova på er alla
mjauv #8:
Det är slappt och kontraproduktivt av dig att försöka häfta antisemitietiketten på Linderborg. Det får mig att undra varför i hela helvete jag håller på och skriver, när ingen fattar vad jag säger.
“Det är slappt och kontraproduktivt av dig att försöka häfta antisemitietiketten på Linderborg. Det får mig att undra varför i hela helvete jag håller på och skriver, när ingen fattar vad jag säger.”
Om du tycker det är slappt och kontraproduktivt av mig så får det stå för dig, jag fattar mycket väl vad du säger men det kan ju faktiskt vara så att jag inte håller med dig i vissa frågor, eller hur?
mjauw – ok, inga problem. Du stämplar Linderborg som antisemit, det gör inte jag.
Du förstår, jag har i hundratals inlägg och kommentarer försökt luckra upp den enfaldiga debattordning som råder i Sverige, ang. Israel/Palestina-frågan. Men få förstår vad jag säger. Detta har till viss del med ojämlika kunskapsförhållanden att göra. En grundkurs i Israel-förståelse ges om man läser allt jag skrivit här på al-hamatzav. Men folk är lata och trygga i gamla fördomar och övertygelser, alltså blir det inget möte, ingen vettig dialog.
10. Roy
Det är slappt och kontraproduktivt att häfta antisemitietiketten på Linderborg.
Må så vara. Men vad är hennes motivation? Jag skulle inte kalla det för israelkritik.
Hon är besatt och på krigsstigen. En fanatiker. Bland många andra med blinkande streckkoder.
Ulrika2 – ja du, jag har ställt frågor om just detta. Flera gånger, i den här texten, i bloggessän “Linderborgs ofrivilliga bekännelse” osv.
Jag har bl a pekat på tämligen banala omständigheter (det tycks mig som om många svar är banala): hon har tidigt funnit sig tillrätta i något slags vänstermiljö. Där har man sina budord och sanningar. Hon är begåvad och kan uttrycka sig väl. Hon gjorde sig ett namn som avancerad Israel-kritiker (dvs så uppfattades hon av de medtroende). Sedan, någonstans på vägen, har det blivit en prestigefråga. Ett kaxigt ställningstagande har blivit till en övertygelse. Och fy fan för övertygelser! Här någonstans tror jag att den självkritiska delen av intellektet har stängts av. Det har blivit viktigare att stå för sina övertygelser, än att öppet och modigt pröva och ompröva allting. Åsa Linderborg antog rollen som vänsterintellektuell Israel-bashare, och den rollen har blivit hennes andra hud. Att överge detta, att plötsligt ta till sig andra argument, skulle inte längre bara vara ett hån mot hennes lärjungars teser, utan även ett farligt slag mot hennes egna identitet. Så hon är fanatisk för att kunna överleva, för att stå ut med världen. Detta är också kopplat till behovet av att ha en fiende, en kontrast till det man själv tror på. Israel har, tror jag, i Linderborgs värld blivit ett begrepp; det fyller en funktion i kampen om att upprätthålla en specifik världsbild. Därför nöjer hon sig med ett argumentationsfel, en falsk trikotomi (Ockupationen är Brottet. Palestina är offret. Israel är förövaren.).
Men – nog av.
Lindeborg en fanatiker ..? Ja man baxnar. Försök att hålla reda på era egna huvudruskare istället.