Apropå “Kungsparken”
Av Roy B. Alterman • 2010-06-26 • Kategoriserat under: IsraelI början av mars skrev jag följande bagatell, med anledning av al-Bustan-bråket: Kungsparken. Idag lägger jag till:
Israel bör inte ge vika för världens alla hysteriska domedagsprofeter och moralpredikanter. Och det finns faktiskt en gräns för hur långt en stat (eller stad, om du så föredrar) kan gå när det gäller att alltid börja med en dialog så att man inte driver igenom saker ovanför medborgarnas huvuden. Stans utveckling skulle lamslås om man ständigt skulle ge vetorätt till diverse sektorer och särintressen (inte minst i den fanatiska brygd som vi kallar för Den Heliga Staden). Tänk bara hur mycket fantastisk arkeologi, grundad på vetenskap, som inte blir av, bara för att vi lyder de religiösa ledarna? Missförstå mig inte – det vore naturligtvis dåraktigt att trampa på allt som de anser vara heligt. Men de måste i sin tur respektera vetenskapen, liberalismen osv. Härmed landar vi i den oskrivna och välkända lagen, den som talar om “status quo” i Jerusalem. Och detta är helt klart normen, när vi talar om religionerna, deras platser och hur de ska förhålla sig sinsemellan (t o m även inom Gravkyrkan, där de olika kristna grenarna bevakar varandra och inte tillåter några som helst tendenser av expansiv art).
Men en stad kan inte fjättras av ett status quo-dekret - människan rör på sig, utvecklas – staden förändras. Så byggandet och fixandet i Jerusalem fortsätter. Jag är dock den förste att medge att utvecklingen och förädlingen i många avseenden går väldigt trögt, men det är en annan föreläsning.
Alltså – fakta: inom och mellan religionerna och deras platser, seder och bruk gäller status quo. Där uppe står Klippdomen. Där borta vandrar pilgrimerna utmed Via Dolorosa. Där står mina medjudar vid Västra Muren. Osv.
Därutöver gäller att en modern stad inte kan bli ett stillastående vatten. Därmed blir den logiska slutsatsen att man ska bygga Kungsparken. Det rör sig inte om ett brott mot status quo-principen. Det är att förädla Jerusalem, vilket ger bättre boende till de inblandade, finare miljö samt, förhoppningsvis, bättre ekonomi.
Men tänk om man ändå bara kunde få nöja sig med detta, och luta sig tillbaka i hammocken och njuta av sommarbrisen. Men nej – glöm det:
Jerusalem är, även i politisk mening, en omtvistad plats. Israel vill behålla suveräniteten över hela härligheten, i öster såväl som i väster. Palestina vill ha hälften (precis som vid en bitter skilsmässa – “I want half!”). Vad göra?
Min syn på saken ger bl a vid handen att det inte kan bli aktuellt med en nygammal delning av stan. Däremot är jag positivt inställd till att det framtida Palestina ska få ha något slags regeringsbyggnad någonstans i östra/norra Jerusalem. Hur exakt man ska lösa allting, inte minst alla säkerhetsarrangemang osv – även detta är ett annat seminarium. Det handlar förstås om förhandlingar. Den typ av förhandlingar som förhoppningvis kommer efter dagens erbarmliga “proximity talks”.
För Netanyahu och Israel gäller det förvisso att odla relationen till Washington. Och ingen kan väl ha missat att Obamas värderingar och betoningar skiljer sig från de som förfäktades av Bush. Det finns ingen anledning att vara alltför tjurskallig. Man kan vänta med de första spadtagen i al-Bustan. Samtidigt är det inte bra för Israel att ge vika, ty då uppmuntras motparten att försöka flytta fram sina positioner. Så det blir ett jämkande och ett trixande, balanserat mot ett slags status quo-koncept (även i sekulär och realpolitisk mening, alltså).
Jag slår således ett slag för att genomföra projekt “Kungsparken”. Det behöver dock inte ske i morgon. Mycket talar för en viss fördröjning, och vi vet ju sedan tidigare att många saker ser ut att konvergera i september.
Hus utan tillstånd rivs. Invånarna får bättre bostäder. Affärer och restauranger etableras intill en arkeologisk park i en spännande och historisk miljö. Låt inte diverse fanatiker, politiska och/eller religiösa, stå i vägen för progressivitet och tillväxt. Ty – vad säger du, käre läsare – vem ska ha makten och problemformuleringsprivilegiet i Jerusalem? Den grek-ortodoxe munken? Kach-huliganen? Martyrbrigadernas ungdomsligister? Chabad? Pingströrelsen? Mustafa Barghouti? Nir Barkat? Mashaal? Baruch Marzel?
Kungsparken utmanar inte status quo. Den hotar inte palestiniernas rättigheter. Kungsparken innebär ett lyft för Jerusalem. Bättre bostäder. Bättre ekonomi. Det finns enligt min mening en god möjlighet för Netanyahu, förr eller senare, att sälja in detta till Washington, förutsatt, förstås, att han ger någonting annat. Diplomatisk kohandel? Jajamensan. Ekvationen är rik och mångfacetterad. Dess led och element pekar mot den ljuvliga månaden september.
Liknande poster:
Intressant?
Andra bloggar om: Israel Jerusalem Kungsparken Obama
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Roy
Får de araber som blir av med sina bostäder nya bostäder av den Israeliska staten?
Respekt
Vad menar du med respekt, Roy? Poängen är, förstår du Roy, att jag erbjudit DIG en ny approach för att du ska kunna samtala med palestinier på en nivå där vi kan gå framåt, så att alla andra ska få se att en ny approach kring alla ärenden lönar sig. Lyssna noga nu, därför den dialogen du söker har vi palestinier lagt bakom oss för länge sedan. Jag har skrivit med dig 100 gånger och jag vet hur du svarar och skriver, ok? Fred till folket? Vilken jävla folk? Det finns inget folk längre att ge fred till! Jag vill bara att brottsligheterna som sker ska sluta, men du vägrar att medge att de ens existerar. Jag är i mitten av dem och jag ser de varje dag. Vad är det jag ska visa respekt till dig för? Det är du som inte är villig att ge dig in i diskussionen med en seriös approach som kan leda till att vi kanske kommer överens någon dag i någon underbar timme.
Ger du mig en chans till? Vem fan i hela helvete är du? Svara på den frågan, vad har du för värdighet kvar? Jag vill inte ha din syn på saken, din syn på saken vet jag redan. Jag vill ha förståelse, kompromiss, erkännande och en ny väg framåt. Din syn på saken är skitsnack och så är hela din framtid med den. Du inser inte det nu, du inser det senare.
Det enda som spelar roll är det som händer på marken, punkt. Inget mer, Roy. Lär dig det. Om du inte inser att det är verkligheten så kommer du fortsätta leva på samma sätt som du lever nu, och så din “stat”.
Vi palestinier vill inte prata, vi vill se resultat, innan vi pratar! Vi vill se människor som tar ställning, så vi kan säga: ja det finns en liten chans för fred! Jag spottar inte på dig. När har jag gjort det? När har en palestinier rört dig eller förolämpat dig? Jag ger dig respekt! Om du för en sekund tror att jag inte ger dig respekt så lita på mig, jag gör mitt bästa.
Antingen är jag på din nivå i dialogen, eller så är jag en “moraliserande idiot”. Fy fan vilket rakt och logiskt tänkande, Roy. Vilken stringens du erbjuder mig i dina argument. Seriöst? Vem vill ha din “analys” efter hur du talar nu och som du har talat på senaste?
Din bedömning är grundad på falska argument, och vinklat bevismaterial. Du fick dig en ståndpunkt då en sida i rättvisans sal fick sin röst hörd, men inte den andra. Du fick din ståndpunkt då brottsplatsen skymdes och förstördes. Du fick din ståndpunkt utan riktiga ovinklade bevis.
Det är också juridik, mr Cicero
.
“Så – antingen hörsammar du mina önskemål om att ställa korta och konkreta frågor, vilket då bevisar att du är intresserad av det jag har att säga. Eller så fortsätter du att vulgo-framhärda med fåniga haranger om en rad pseudo- och ickefrågor, vilket bevisar att du är fullständigt ointresserad av mina analyser. Om du väljer den sistnämnda stilen kommer jag att sluta läsa det du skriver. Därmed dör replikskiftet. Tro mig – jag menar vad jag säger. Don´t push your luck.”
Du gör exakt som du vill, det har varit min ståndpunkt sedan dag 1. Jag är inte “antingen eller”. Det är inte du som ska tillskriva mig, vem jag är. Tillskriv dig själv, israel!
Roy, har en enkel, kort, konkret och en icke moraliserande fråga. Är du redo?
“The data confirms the phenomenon we have indicated before of the settlers’ rush to begin as many building starts as possible before the freeze, and the decision by Netanyahu and Barak to issue very many building permits, even for public building, before the freeze.”
“The freeze order forbids issuing new building permits and CBS data indicate that indeed no new permits were issued. But in fact Peace Now has documented dozens of buildings whose construction began after the freeze order. ”
“Unless the freeze continues beyond the month of September, the freeze will remain meaningless on the ground. According to CBS data, at the end of 2009 there were 2,776 housing units under construction, of which the construction of 415 housing units ended by the end of March (not including illegal construction), so that today there are at least 2,361 housing units under construction.”
När Abbas vände sig till dialog med Netanyahu så fick vi till en partial freeze, i utbyggnaden av bosättningar/bostäder.
En fråga:
Hur har det gynnat Abbas att prata med Netanyahu i det här fallet? Ge mig positivt och negativt, eller ge mig vad du vill, Roy. Sålänge svaret är ärligt, och ligger dig varmt om hjärtat.
http://www.peacenow.org.il/site/en/peace.asp?pi=61&docid=4698
De jeeedrans ppeeece nåååw, de avslööoja oss. Hoppas de får på keefteen aså.
Jomaa – lille vän, ett tips: tagga ner. Lägg ner flumpratet. Och så tackar jag nej till vad det nu är som du “erbjuder.” Jag vill inte ha en dialog med dig. Däremot har jag gott om kontakter med israeliska araber och palestinier – riktiga människor, inte snömosfjollor som du. Bleeding hearts. Jag vill inte komma överens med dig, Jomaa. Fatta. Du får hata och spotta och fräsa så mycket du vill, det rör mig inte i ryggen. Bara du avhåller dig från terror.
Du har satt den etikett på mig som matchar dina egna fördomar och övertygelser om situationen. Därmed går du miste om en rad lärdomar och insikter. It´s your loss. Din skalle är tydligen tjockare än vi befarade. Du förstår – Jomaa, jag har i ca 20 års tid på tusen olika sätt engagerat mig i situationen. Jag skulle kunna vara en guldgruva för dig, men du är en bongohatt som inte fattar elementa. Ja, jag gav dig en chans till. Jag är som sagt en upptagen person, och du har givits fantastiska möjligheter till att få lära dig mer om min position, men du valde att förtsätta med varmluftspladdret. Och jag har varit generös: jag har erbjudit dig att ställa korta frågor om specifika ämnen. Det är bl a en ordningsfråga, Jomaa. Du tragglar med grundkursen, jag “doktorerar”. Jag erbjuder mig dock att sänka mig till din nivå och svara på frågor, jag ger dig en fantastisk möjlighet. Men du förstår tydligen inte ditt eget bästa.
Du bör också prata med din psykolog om en alldeles särskild aspekt på problematiken: du är för mig, inom ramen för det vi kallar för den israelisk-palestinska situationen, inte ens en irriterande mygga. Mitt gästspel i bloggosfären är något som du och dina gelikar borde ta vara på, men inte – människan förnekar sig aldrig – hon är en tjockskalle som inte fattar förrän någon bankar in budskapet i huvvet med kolven till ett ockupationsvapen. I din kommentar här ovan finns bara löst prat, baserat på en fanatisk drift om att påverka mig. Det vore dock nyttigt, för dig Jomaa, att reda ut den där saken med din terapeut. Du visar upp stalkertendenser. Om detta fortsätter kommer jag att rekommendera att du inte längre får förpesta luften här inne på al-hamatzav, och detta för medskribenternas och läsarnas skull. Jag kommer dock, om du framhärdar, att sluta läsa det du skriver, om nu mina medredaktörer ändå vill vara goda demokrater och även i fortsättningen låta dig få komma till tals. Precis som jag gjorde vid förra rundan. Jag är en upptagen och disciplinerad man. Om du inte vet att bete dig på ett rationellt, logiskt och hövligt sätt, då lämnar jag dig åt ditt öde och fortsätter vidare på min egen livsfärd. Detta måste du förstå. Varför denna destruktiva drift, Jomaa – att alltid förstöra goda livschanser? Om du bara hade haft en smula fantasi, om du med hjälp av den kunde föreställa dig vem och vad jag är – om du bara visste….
Du har missat ett gyllene tillfälle. Inte bra. Det är synd om dig.
(Sedan har jag aldrig någonsin gjort anspråk på “objektivitet”, “godhet” etc. Jag har hoppats kunna erbjuda lite bloggunderhållning, samt – i bästa fall, en och annan tanke, en insikt eller två, en intressant omständighet – något som får läsaren att se Saken i ett delvis nytt ljus.)
Men, som jag tidigare meddelat – Roys era som israeliskt bloggorakel är snart över. Har köpt mig en stor, fet båt och hoppas nu kunna leva ett rikt sjö(rövar)liv. Skeep Ohoj!
“Hur har det gynnat Abbas att prata med Netanyahu i det här fallet?”
En konstig fråga (#3), Jomaa. Om man nu vore råcynisk och barnslig skulle man kunna kontra med:
Hur har det gynnat Netanyahu att skicka appeller till Abbas där uppe i mullbärsfikonträdet?
Men jag är nu varken råcynisk eller barnslig, och påminner (upplyser?) dig bara om att vägen till 2-statslösningen ska gå via förhandlingar. Omvärlden ogillar tanken om en “imposed solution”. Alltså – förhandla. Därmed blir din fråga irrelevant, ja rentav obsolet.
Oh - it´s a freeze alright. Och moratoriet löper ut i september. Det palestinska valet i sommar har ställts in. De indirekta förhandlingarna är bara ett slags semitiska potemkinkulisser. Netanyahu har blicken på bollen – den som rullas mellan Jerusalem och Washington. Han måste ge en del, för att få annat. Han har faktiskt (trodde aldrig att jag skulle höra mig själv säga detta) skött sig bra. Hittills..;) (obligatorisk reservation).
Hos palestinierna är situationen ännu sämre. Splittring. Patetiska utspel (här är Erekat den ökände “mästaren”). Abbas har ingen som helst avsikt med förhandlingarna, annat än att fixa till sitt eftermäle. Banal insikt – jag vet, men i pratet med dig måste man nämna sådana självklarheter.
Jomaa – vänd dig till islamisterna i stället. Det är där du kan göra verklig fredsnytta. Din livsuppgift borde handla om att få till en inompalestinsk försoning. Ty när detta sker, och när Hamas av USA och EU har erkänts som ett legitimt och politiskt parti, då kommer de verkligt svettiga dagarna för den israeliska högern. Som läget nu är, idag, så kan man inte bortse ifrån att den som söndrar han härskar – och den som härskar i Levanten, genom att ha söndrat, han lyckas åtminstone tills vidare förhindra att Israel tvingas fatta traumatiska beslut om Jerusalem och Judéen/Samarien.
Roy, jisses vilket tålamod!
I vilka vatten (de lugnaste?:-)) seglar du? Om du langar ankaret i Cannesbukten, så låt oss veta det!
25 i skuggan och strålande sol. An så länge inga meduser.
Många stora feta båtar här. Och inte bara båtar:-)
Frederico’s fråga hamnade visst i skymundan för Roys och Joomas sandlådegräl, men jag är faktiskt också nyfiken på svaret. Husen som ska rivas må vara olagligt byggda, men alla vet ju att det inte är lätt som en plätt att få bygglov om man inte har folk som Olmert i ryggen… Det blir nya bostäder, ja, men till vem?
Kungsparkenprojektet, samt masterplanen över Jerusalem (http://www.haaretz.com/print-edition/news/jerusalem-master-plan-expansion-of-jewish-enclaves-across-the-city-1.298651) är Israeliska initiativ som ger mig en stor obehaglig klump i magen. Varför kan det inte bli aktuellt med en “nygammal delning av stan”, om inte för att Israeler systematiskt sprider sig i de omtvistade områdena? Det är möjligt att du har rätt Roy, att det är för sent för en delning av staden, men var ligger ansvaret för att det har blivit så? Jag tycker i så fall att det är oerhört tragiskt.
Jag förstår absolut att status quo inte är realistiskt i ett dynamiskt samhälle som Jerusalem och jag är definitivt för en uppfräschning av staden, men dessa projekten är verkligen som att skriva Palestinierna på näsan, för ärligt talat, det klara budskapet är att Israel känner sig säkra på att Jerusalem kommer att förbli Israelisk i sin helhet.
- Jooma
Du har tidigare påstått att du inte skriver här när du är asberusad etfersom du inte dricker alkohol. Låt mig då påpeka att du bör undvika att skriva här oavsett vilka berusningsmedel du använder – hasch exempelvis – eftersom det gör dina inlägg helt obegripliga.
Johanna
- Den gamla delningen av staden bestod i Jordansk ockupation samt jämnande med marken av det judiska kvarteret. Alla vet att den enda lösning som garanterar alla trosinriktningar tillgång till Jerusalem är att staden förblir under Israelisk överhöghet.
Ulrika.
jag har inget emot feta akterpartier..;)
Cannesbukten låter väldigt lockande, men i år ska jag hålla mig på svenskt territorialvatten. Lite svensk sommar- och vattenidyll. Blir dock en ganska kort semester i år, tyvärr.
Ja, jag hoppas verkligen att jag även framledes ska vara tålmodig. Det känns som en schysst dygd. Jag minns att Stravinsky en gång fick frågan hur det kändes att sitta och vänta (jag tror det hade med en kraftig försening att göra, ev. i samband med en inspelning). Igor svarade (ej exakt citat):
Jag har väntat i hela mitt liv. Jag gör i själva verket ingenting annat än väntar.
Ofer
Jag struntar i stort sätt vad historien säger. Det är inte samma människor som bor där idag. Man kan älta historia i all evighet (som dessutom alltid är subjektiv), men vad vi har att utgå ifrån är situationen (och demografin) så som den ser ut idag. Att se framåt i stället för bakåt. Och lite mindre känsla av överhöghet i det israeliska lägret hade inte skadat.
Alla vet ju också att den lösningen du förespråkar mer eller mindre kommer att omöjliggöra framsteg i fredsprocessen.
Johanna,
min syn på saken:
Del 1 – realism:
Omvärlden, PA, det internationella samfundet – alla driver på och förväntar sig en kompromiss ang. Jerusalem. Detta kan vi inte önsketänka bort. Alltså – processen och bråken fortsätter. Vad jag eller Ofer eller du eller fan och moster tycker om den saken är irrelevant.
Del 2 – historiska urkunder att utgå från:
Delningsförslaget. Säger att Jerusalem ska bli en separat kropp, ställd under FN-guvernör i 10 år. Få tror väl att vi är på väg att uppfylla detta. Men andemeningen säger: i hela det elände som vi kallar för den israelisk-palestinska konflikten så utgör Jerusalem en unik del. Vi saknar förlagor. Söker en kompromiss. Och: Resolution 242 – icke att förglömma.
Del 3 – svårigheter:
Jag har personligen väldigt svårt att se hur man ska få till en hållbar kompromiss – dvs, att byta ut den stabilitet som Israel står för och ersätta den med en annan (säkerhets)ordning. Komplicerat, sa Bill osv. (Här skulle jag kunna förlora mig själv i ändlösa detaljer ang. kvarter och gator i Jerusalem, men jag lägger band på mig själv, och avstår från att frossa i detta).
Del 4 – realpolitik:
Det ges utrymme för Israel att bygga och etablera fakta på marken, allt för att förhindra en delning av stan och ett konkret ifrågasättande av Israels suveränitet. Och jag tycker verkligen att Israel ska bygga och utveckla Jerusalem. Om vi låter X stoppa oss här, så kommer Y att stoppa oss där. Så Israel bör köra på och bygga och skapa förutsättningar för ett blomstrande Sion.
Samtidigt vill jag inte att Israel ska iscensätta aggressiva inbrytningar i arabiska områden, av det skälet att jag tycker mig se en möjlighet till att en hållbar fredslösning även ska inkludera något slags myndighetsrepresentation för palestinierna i östra/norra Jerusalem.
Del 5 – Hej Baberiba enligt Roy:
Kungsparken bör byggas. Timingen för de första spadtagen och rivningsarbetena kan diskuteras. Jerusalem är och förblir en gordisk-semitisk knut.
Del 6 – från sandlådan:
Det är beklagansvärt om du tycker att jag och Jomaa leker i samma sandlåda. Då har du nämligen fel.
Roy
Det känns som att du nu var aningen mer nyanserad än i själva bloggposten, men det var kanske just det förtydligandet jag behövde. Aggressiva inbrytningar i arabiska områden är ju just vad som sker, ideligen. Precis det gör ont i mig, oavsett om de arabiska innevånarna kommer att hamna i Israel eller Palestina i slutändan. De arabiska områdena hänger långt efter de judiska i upprustning och omsorg, men den upprustningen måste ske i samförstånd med de lokala innevånarna. Finns det förtroendet? Är man angelägen att bygga upp det förtroendet? Jag är pessimistisk på den punkten.
Som svar på del 6, nej, det tycker jag absolut inte! Jag undrar mest hur du orkar slösa energi på karln…
Apropå del 6: det handlar om kommunikationsstrategier, tålamod, ödmjukhet, generositet – allt som kan motverka fanatismen, hos mig själv och andra.
Först av allt vill jag tacka, för ditt svar.
Roy B. Alterman:
”Jomaa – vänd dig till islamisterna i stället. Det är där du kan göra verklig fredsnytta. Din livsuppgift borde handla om att få till en inompalestinsk försoning. Ty när detta sker, och när Hamas av USA och EU har erkänts som ett legitimt och politiskt parti, då kommer de verkligt svettiga dagarna för den israeliska högern. Som läget nu är, idag, så kan man inte bortse ifrån att den som söndrar han härskar – och den som härskar i Levanten, genom att ha söndrat, han lyckas åtminstone tills vidare förhindra att Israel tvingas fatta traumatiska beslut om Jerusalem och Judéen/Samarien.”
Jag vet, och du har till stor del rätt om den inompalestinska splittringen. En palestinsk enighet innebär inte att Israel kommer tvingas att fatta de viktiga traumatiska besluten om Jerusalems status eller flyktingfrågan eller någon annan fråga.
Vad Abbas eller Netanyahu egentligen har för syfte att göra kan vi bara spekulera i.
”Abbas har ingen som helst avsikt med förhandlingarna, annat än att fixa till sitt eftermäle. Banal insikt – jag vet, men i pratet med dig måste man nämna sådana självklarheter.”
Tack.
Fantasi spelar roll. Drömmar spelar roll. Känslor spelar roll. Konkretisera det? Du kan inte konkretisera det, Roy.
Världen tar ställning, och Israel agerar.
Abbas säger: Inte tillräckligt. Barghouti säger: Inte tillräckligt. Erekat säger: Inte tillräckligt. Och jag säger: inte tillräckligt. Hamas säger: inte tillräckligt. En väldigt överlägsen majoritet av det palestinska folket säger: Inte tillräckligt. En del av det israeliska folket säger: Inte tillräckligt (du har ju koll på statistiken). Det är inte tillräckligt, Roy.
Omvärlden säger: Inte tillräckligt, och den som säger något annat vill egentligen säga: “inte tillräckligt” men är illa tvungen att ropa till Israels favör. Ska Abbas låtsas som om den här ”freezen” går under fliken ”tillräckligt bra” för att starta öppen dialog? Han ser själv vad som sker på marken. Rapport efter rapport säger att freezen inte har någon större betydelse för processen på marken. Rapport efter rapport säger att Israel de facto bryter mot freeze iniativ man själv tagit ändå – i vissa fall.
Roy B. Alterman:
“Oh – it´s a freeze alright. Och moratoriet löper ut i september.”
Ska vi diskutera om det är ett moratorie? Byggnaderna har spunnit på exakt som under vanliga omständigheter. Vilket moratorie är det Roy, du vill hänvisa till, när Netanyahu inte fullföljt sina åtaganden att delvis stoppa bygget? Det åtagandet som han tog på sig inför USA och hela omvärlden. Ja, just den aspekten, Roy. Det ljuset glömde du. Att Netanyahu bends over for internationell pressure.
Jag tror en person som Netanyahu bevisat sig själv flera gånger som en oseriös partner för fred. Han har en historik, som vi palestinier aldrig kommer glömma. Det fanns en tid då det var ”enklare” för honom att agera för dialog, där han faktiskt inte fullföljde sina åtaganden och mer om det är onödigt att ta upp. Därför som sagt: Vad han egentligen har för syfte att göra kan vi bara spekulera i.
Netanyahu har inte bara en parlamentarisk risk att oroa sig för. Det finns en aspekt som i ungefär 8 av 10 gånger är den huvudorsak som driver israeliska ledare till att agera. Världens opinion vänder till nackdel för Israel. Amerikanerna har börjat steg för steg att vända ryggen mot Israel.
Det är en process, Roy. Det är en trend. Den är igång. Den kommer inte vända imorgon. Abbas har anledning att sitta uppe i trädet med ena foten, därför av Israel får han inte tillräckligt. Han funderar på att sätta sitt hopp till drömmar i en tid då vad han än väljer att göra, inte lönar sig. Oavsett om han väljer ett strategiskt misstag eller ett rätt beslut så ligger Abbas risigt till. Att sätta en trepoängare är betydligt svårare än att sätta en tvåpoängare. Om Solna Basket ligger under med 45 – 48, och det är tio sekunder kvar på matchen så ligger det i Solnas intresse att satsa på det mer orealistiska alternativet, därför att den realistiska tvåpoängaren skulle innebära förlust ändå.
Att världen ska agera mot Israel, är också hans dröm. Världen har gjort så, om ens lite. Världen kommer fortsätta göra så, om Israel inte anpassar sig. Det är inte bara konkretisering inför omvärlden som spelar roll.
Fantasi spelar roll. Drömmar spelar roll. Känslor spelar roll.
Till Johanna och Ofer har jag så här mycket att säga:
10. Ofer
Helt overens. En delning av staden skulle vara oerhort tragiskt.
Johanna
Du har helt och hållet fel. Historien är inte något subjektivt. Att påstå det är däremot bekvämt om man vill slippa läsa på. Att det finns Israeler som inbillar sig att landet var helt tomt när andra aliyan anlände innebär inte att så var fallet. Att araberna inbillar sig att det var de som byggde Tel Aviv betyder inte heller att det är sant. Historierelativister ettdera av tre: 1) personer som är lata 2) personer som är galna eller 4) personer som av ideologiska skäl vill övertyga sig själva eller andra om att jorden är platt.
Vilken lösning förordar jag menar du?
Ofer
Jag har aldrig hävdat att jag sitter på någon absolut sanning. Jag berättade för dig vad jag tror på. Dessutom hoppas jag att du inte syftade på mig när du pratade om folk som vill slippa läsa på. Jag har läst på mycket, och jag har nog, tro det eller ej, i mångt och mycket samma historiebeskrivning som du, men jag har haft otaliga debatter med folk med en annan historiebeskrivning tills jag insåg att, enligt mig, så ligger inte lösningen på denna konflikten i att bestämma vem som har rätt och fel, eller vem som gjorde vad, när och hur. Jag tror på att rikta blicken framåt, med utgångspunkt från situationen som den är idag. Det om något är väl att lyfta sig ur relativismen?
Vad gäller din lösning, så sade du “Alla vet att den enda lösning som garanterar alla trosinriktningar tillgång till Jerusalem är att staden förblir under Israelisk överhöghet.” Givetvis kan jag inte detaljerat beskriva din lösning efter det uttalandet, men jag kan i alla fall göra en ganska kvalificerad gissning på att du inte vill dela staden. Har jag fel?
1. Jomaa pratar om fantasier, drömmar och känslor. Det är jättefint och behjärtansvärt, men irrelevant.
2. Palestinsk enighet kommer definitivt att bli en “political and diplomatic gamechanger”. Du har fel, Jomaa. Igen.
3. Det är du som “bara kan spekulera”. Jag vet lite mer än så.
4. Jag skulle snarare säga: Israel agerar, och världen tar ställning.
5. Vad Abbas & Co säger – att det aldrig är tillräckligt – är inte så himla intressant. Dock banalt och extremt förutsägbart.
6. Moratoriet blev inte riktigt det Obama hade hoppades på. Och det blev inte alls det som Abbas hade förväntat sig. Det kom inte i närheten av det Mashaal drömde om, och det blev inte riktigt det som Feiglin ville ha. Det blev istället det som Netanyahu jämkade och mejslade fram i det stökiga meningsutbytet med Washington. Så Bibi trixade och höll på, och fick till slut till en förnyad samsyn med USA, och så satte han sig vid förhandlingsbordet och visade god vilja. Samtidigt valde Abbas, av lätt insedda skäl, att klättra upp i trädet och tjura. Nu har han kommit ner till proximity-livet. Och? Inte mycket mer än så, eftersom samtliga inblandade förbereder sig inför september, vilket kommer att innebära en frenetisk nystart för det gamla, fula och uttjatade spelet som handlar om att framställa motparten som en fanatisk idiot med blod på sina händer som inte vill ha fred.
7. Ja, det är riktigt: din och många andras våta dröm är att USA ska vända sig mot Israel. Drömmar, känslor, fantasier – som sagt.
8. Basket är tråkigt, så du får ta och använda andra sportmetaforer och analogier.
Svar på kommentar #21
Roy B. Alterman 2010-06-29 7:46
Jag vet inte vad du har för avsikt, Roy. Vill du få mig att framstå som en drömmare, fanatiker som drömmer om ett heligt Palestina över hela kartan? Dont even start on that. Jag menar allvar. Jag kommer gå tillbaks till ruta ett igen, där jag pratar om hur du skriver på al-hamatzav, om du öppnar ett ord som kan relateras till en antisemitisk inställning hos mig. Du förstår, jag har tålamod som räcker långt efter Netanyahu hinner dö.
Jag är helt o hållet trött på det, och jag säger med all respekt; tänker inte tolerera alla dåliga fördomar som kommer min väg. Goda fördomar stöter jag aldrig på härinne och det är fanemej på tiden att någon härinne börjar visa lite kurage, politik och goda toner mot mig. I hela mitt liv har jag aldrig haft enorma problem med att handskas med människor, men härinne blir det alltid speciellt och det hela började när folk härinne fick veta min identitet, att jag är palestinier. Jag vill inte ens börja skriva om listan av personliga påhopp som jag fått utstå de senaste åren, av de mest extrema till de mest sötaste. Det är träsket. Enough!
Till saken.
Basket är faktiskt tråkigt – att kolla på, och metaforen funkar tydligen på dig.
Du vet mer än så, var snäll elaborera, hur o vad?
Det är klart att en palestinsk enighet skulle sätta press på hökarna i Israel, men vad leder dig till att tro att en palestinsk enighet skulle senare leda till att Israel tar just de besluten du nämnde. Det är en gamechanger, I never said it wasnt, men en gamechanger betyder inte att vi siktar beslut av det slaget från Israelisk del.
Den situationen vi hade för inte länge sedan, var precis en palestinsk enighet, ja, och då, precis som nu, och i lång tid framöver, så är Israel inte redo för att ta just de besluten angående: Jerusalem, Västbanken, flyktingfrågan och bosättningarna.
Jag upprepar min ståndpunkt. fantasier, drömmar och känslor är inte tomt prat, Roy. Du kan säga “irrilevant” hur många gånger du vill. Jag har sett förändringarna överallt. Fantasier, drömmar och känslor, speciellt känslor är något som spelar roll i all politik som utövas, det är också vad som eventuellt kommer vara en del av det som leder vägen till fred. Din ignorans gentemot världens reaktioner världen över, är ett stort misstag och en rejäl miscalculation.
Jag varnar dig på den punkten, att frångå världsopinionen är aldrig hållbart i längre tid. Vad vet jag om det? Jo jag har sett hur Israels motståndare på under bara det senaste året börjat få allt fler röster, och mer stöd. Jag har sett demonstrationer som tidigare tog 180 dagar att planera, men som nu kan planeras på en endaste dag. En endaste dag. Det här är inget som vi pro palestinier arbetat för på en dag. Det här är en gömd ilska, som olagliga handling efter olagliga handling har byggt på de känslor som existerar inom människor som läser om det palestinska folket som idag faktiskt lider enormt mycket. Det är känslor som exploderade, där är en indikation på att Israels anseende redan ligger lågt, och att en tillräckligt stark folkrörelse kan väcka enorma krafter på politisk arena.
Att ha hittat USA:s akilleshäl, och att ha utnyttjat den till fullo betyder mycket på kort sikt, vad Israel har på sin meritlista, det betyder mer på lång sikt, när bandet börjar spinna andra hållet. Jag upprepar som alla andra palestinier: den dagen kommer. Det är ingen dröm. Det är ingen fantasi. Det är inga känslor. Det är en trend som pågår, nu!
Israel kommer tvingas att ta beslut genom att världen agerar. Jag håller med om att en palestinsk enighet är ett måste, även en stark opposition som tror på fred i Israel. Är du rädd för att regeringen ska falla i Israel? Låt den. Ska det komma en annan amerikansk president, vad är skillnaden för oss palestinier egentligen? Vi får ändå inte tillräckligt. Vi vill gå för trepoängaren eller inget.
Du tror att arbetet kan starta när Abbas “hoppar ner från trädet”, och Hamas erkänner Israel, sedan börjar samarbetet med USAkära Abbas och Erekat. Sedan under en palestinsk enighet kommer tvåstatslösningen, hur, jo vipps så pressas Israel till att ta besluten som är viktiga villkor för fred. Ja, EU och USA kommer då sätta press på Israel. Ja så var allt ur världen. Vilket bullock.
Det är inte längre mistrust in you, det är you have lied to me many times before and you are still lying to me at this very moment and still you want me to sign the release.
Nej, när hela världen talar, så är det Israel som måste ta ställning, så kommer det bli i framtiden. Om du tror att Israel kan fortsätta på samma väg som nu, och fortfarande behålla en god ställning i omvärlden (därför du påpekade ju att Netanyahu gjort ett “bra jobb”), ja då kan du lita på att i framtiden så är det palestinierna som kommer tala, och världen kommer agera därefter och vi kommer inte behöva göra det på ett smutsigt sätt. Det är så det fungerar här på jorden. Israel står inte över allt och alla i alltid.
Jag väntar inte till september. Jag säger redan nu att moratoriets villkor inte ens uppfylls av Israel. Det pågår illegala byggen utan tillstånd. Det har skett en process som inte saktat ner byggandet alls, utan det är som om den här perioden pågått utan ett moratorie. Moratoriet existerar bara som en distraction. För inte bara bryter Israel mot moratoriet själva genom att bygga utan tillstånd på palestinsk mark. Hela tanken är att sakta ner bygget genom att delvis stoppa det. Inte stoppa tillstånden, utan bygget. Det är syftet. Så har inte skett, och därför; varför ska jag vänta tills september för att säga att brott sker?
http://www.huffingtonpost.com/mike-elk/on-the-death-of-my-grandf_b_614428.html
Artikel.
Roy
Jag satt och läste en bra bok igår:
“Vi kan så anknyta till verkliga strider och identifiera oss med dem. Vi uppträder på så sätt inte doktrinärt mot världen med en ny princip: Här är sanningen, fall på knä här! Vi utvecklar för världen nya principer ur världens egna principer. Vi säger inte: Sluta upp med dina strider, de är bara dumheter, vi skall ropa den rätta kampparollen till dig. Vi visar den bara varför den egentligen kämpar, och medvetandet är något som den måste tillägna sig även om den inte vill. Reformen av medvetandet består bara däri, att man låter världen få del av sitt medvetande, att man väcker den ur drömmen om sig själv, att man förklarar dess egna handlingar. Vårt valspråk måste alltså vara: reform av medvetandet inte genom dogmer utan genom analys av det mystiska, för sig själv oklara medvetandet, vare sig det framträder i religionen eller politiken. Det skall sedan visa sig att världen sedan länge hyser en dröm om något som den bara behöver vara klart medveten om för att verkligen besitta. “
Jo Roy, En ny approach heter det. Inte konfrontation.
En ny approach ;)
btw
Den som skrev det där citatet om “en dröm”. Han är bara en person som heter Karl Marx. Men du vet ju bättre som vanligt oavsett hur eller vad jag försöker. DU har ju så mycket erfarenhet att ingen, förutom några få i världen, kan säga emot dig.