Antisemiterna i arbetarrörelsen
Av Magnus Lindberg • 2006-06-14 • Kategoriserat under: Antisemitism, KulturDNs Ola Larsmo har läst Håkan Blomqvists nya avhandling Nation, ras och civilisation i svensk arbetarrörelse före nazismen och recenserar densamma i DN kultur. Intressant läsning om ett viktigt verk som kartlägger antisemitismen i arbetarrörelsen fram till 30-talet. Särskilt intressant eftersom arbetarrörelsen gång efter annan försöker svära sig fria från just antisemitismen.
DN Kultur: Antisemiterna i arbetarrörelsen
No related posts.
Magnus Lindberg grundande bloggen al-hamatzav.org 2004 men är inte längre en del av den.
Alla texter av Magnus Lindberg
Läs BRÅs undersökning!
Antisemiterna i H Ö G E R N !!!!!
Anonymous:
Som om vi ens behöver fundera på vem du är. Varför försöker du ens?
Du kanske vill se efter vilka åldrar som behandlades i BRÅs undersökning, vilken partition av den svenska befolkningen dessa utgör och därmed vilket statistiska underlag.
Detta med antisemitismen i arbetarrörelsen är ett stort och intressant – och otäckt – ämne. Men som jag skriver i min artikel kommer Blomqvist fram till att den fanns, den var otäck, men den spelade ingen avgörande roll – och under tjugotalets slut och trettiotalets början vittrar den bort. Jag har ju arbetat med frågan i några år nu, och finner det allt svårare att moralisera vare sig åt höger eller vänster: före kriget är antisemitismen “hegemonisk”, med historikern Lars M Anderssons ord, den finsn överallt. Den viktiga frågan är avrför den tar slut och när. Läser man “Den svenska linjen”, en högerpamflett som gett namn till den ännu utkommande tidskriften “Svensk linje”, så finner man antisemitiska utfall därifrån ännu 1940. Riktigt slut på “salongsantisemitismen” i offentliga sammanhang i Sverige tror jag att det blir först i november 1942, då stora delar av folket reagerar hårt på deportationerna av de norska judarna till Auschwitz. Där finns någon sorts vattendelare. Men vad jag slagits av under all research är att det finns människor värda stor respekt som säger ifrån i god tid – och det i en ond tid.
MVH
Ola L
Läs gärna Aftonbladet recension av boken.
Avslutas med:
Som beskrivning av det regerande partiets arv kan avhandlingen användas som politisk ammunition, där till exempel de angrepp som i dag riktats mot en påstått främlingsfientlig fackföreningsrörelse kan hämta visst stöd. Den som letar efter bestickande uttalanden behöver inte leta länge.
Å andra sidan: det är ingenting mot vad den tidens borgerlighet kläckte ur sig.
Bulten,
Det är lite typiskt Aftonbladet att göra. Vad har en sådan kommentar att göra i en bokrecension?
Det bör väl stå utom allt tivel att högern hyste långt fler antisemiter än vänstern under tiden innan andra världskriget men det är heller inte vad saken handlar om. Jag tycker att det inte är ett alldeles obetydligt problem att vänstern än idag, vägrar kännas vid sin antisemitism. Man värjer sig reflexmässigt vilket gärna blir lite löjeväckande. Nationalsocialism är ju trots allt nationalsocialism.
Det vore roligt om Larsmo tog sig tid att exemplifiera de antisemitiska utspelen som kunde läsas i Svensk Linje.
På sin hemsida idag skriver man att “Pamfletten var ett upprop för motstånd mot nazi-Tyskland och en kritik av den undfallenhet som präglade Per Albin Hanssons samlingsregering.” men det förhindrar naturligtvis inte antisemitismen som sådan.
“…Å andra sidan: det är ingenting mot vad den tidens borgerlighet kläckte ur sig…”, skriver recensören på AB.
Det kan väl vara sant. Nazistsympatisörer fanns ju också inom kyrkan, det militära och inom kungafamiljen. Men å andra sidan kan man inte jämföra för det finns ju inte med i artikeln.
Ämnet om antisemitism och rasism inom vänstern blir intressant i sig självt då vänstern vill föra fram sig som alla folks equalizer. Intressant att många av vänsterns ikoner var socialister och rasister. Upton Sinclair bildade t.ex. ett litterärt sällskap, enbart för vita, restricted.
Jag tycker att det inte är ett alldeles obetydligt problem att vänstern än idag, vägrar kännas vid sin antisemitism.
Allt är ju en fråga om definitioner, alldeles nyligen här på al Hamatzav blev ju undertecknad kallad antisemit för att jag hävdade att plutonium och uran inte är samma sak.
….alldeles nyligen här på al Hamatzav blev ju undertecknad kallad antisemit för att jag hävdade att plutonium och uran inte är samma sak.
Verkligen?
Jag blev ombedd att berätta litet om antisemitismen i “Den svenska linjen” från 1940.
Nå, i kapitlet “Rashygien och immigration” hittar du t ex följande citat:
”Det finnes enligt vår uppfattning ingen anledning att på grund av avskräckande exempel utomlands förneka vårt behov av en sund raspolitik. Det gäller för oss t. ex. att komma tillrätta med frågan om mindervärdiga elements fortplantning, som framförallt gör sig påmint i våra sinnesjukhus och på våra sinnesslöanstalter…. Försök att i större antal placera judiska flyktingar som yrkesutövare i vårt land ha vållat stark irritation och skulle även i framtiden skapa konflikter.”
Vad Den svenska linjen skirver på sin hemsida får nog betraktas som en skönskrivning.
MVH
Ola L
Antisemitism går som en röd tråd genom vänsters historia, från Sorel, Proudhon, Marx till dagens brunröd vänster på FiB/(M)Ordfront. Grundare av vänsterideologier bara exploaterade den antisemitism som redan fanns, ty det var inte nazism eller kommunism som uppfann den. Och antisemiter fanns i alla samhällsgrupper, så varför bör svensk arbetarrörelse vara undantag? Bara för att socialdemokrati (ibland med hjälp av kommunisterna) har med sin förfalskade historiska beskrivning hjärntvättad stora delen av svenska befolkningen och beskrivit Sverige som moralisk högborg på Jorden? Jag kan inte heller förstå varför antisemiter från 20-30 talet ska vara katastrof för dagens demokratiska vänster. Är det Sveriges inställning till Israel-Palestina konflikten som gör frågan så känslig? En del av vänstersossar intar idag en ställning som snuddar vid gammaldags judehat. Därför vill man helt enkelt inte se några länkar mellan dagens politik och gårdagens antisemitism.
Men det kan finnas en annan förklaring. Politruckerna på Aftonbladet och dr. Johan Bult tror att förklaringen till dåtidens antisemitism ligger i att :
Å andra sidan: det är ingenting mot vad den tidens borgerlighet kläckte ur sig.
Det kan gå hem. Läsare som litar på ”experter” som Lindeborg, Myrdal, Hamilton, Collin och Svenning, accepterar säkert också denna genialiska förklaring.
Jag begriper att högerextrema grupper är antisemiter; rasens renhet och arvet från Hitler är starkt.Men jag har svårt att förstå den antisemitism som finns inom vänstern i USA-Europa-Sverige. Nog för att Sovjet fullföljde, på ett vida mer effektivt sätt, den förföljelse mot judar,som fanns redan under de tsaristiska regimerna, men varför? När man ser dagens vänsterrörelser exponera sitt Israelhat och hör dessa hävda att man enbart är antisionistiska, samtidigt som man går hand i hand med islamister, för vilka Israel som stat är sekundär till hatet mot judar som berättigas med att de enligt profeten är “förbannade av Gud”, så frågar man sig om dagens antisemitism inte helt enkelt är en förlängning av hatet mot det hot som västerländsk demokrati(starkt exemplifierad av USA) utgör mot den medeltida värld som de flesta islamska kulturer utgör exempel på, och på de liberala värderingar som de flesta kommunister avskyr!
Spontant infinner sig två tankekonstruktioner
1) “Min fiendes fiende är min vän”, dvs att eftersom islamister hatar USA och Israel – demokratiska, liberala värderingar (här kolonialism, imperialism etc) – borde ju vänstern liera sig med de förra; fram träder en ohelig allians av kommunister, nazister och islamister, omfamnandes varandra mässandes occidentalistiska mantran – eniga i sin intolerans – och sneglandes mot ett diffust medeltida och agrart samhällsbygge där patriarkala och teokratiska värderingar för vissa förringas och för andra utgör själva fundamentet.
2) När man tar del av vissa personers argumenterande är det svårt att inte notera en antisemitisk förutsättning för formuleringarna med slutsatsen att judar för dessa personer är och förblir sämre människor (om ens det!) oavsett om de förra är renläriga kommunister och USA/Israel hatare. Detta hat mot judar tycks hos vissa vara inpräntat fr o m deras som barn första intryck av omvärlden genom den primära och sekundära socialisationen. Även om en sådan här person beskriver sig själv som kommunist/ateist ligger antagligen hos denne judehatet djupt förankrat i det undermedvetna i en historisk (och religiös) kontext.
Generellt gäller att det en människa känner sig hotad av, det hatar hon. Många människor i Sverige upplever således judar som ett hot, men av vad jag förstått är det inte judar som lämnar en krigszon i Mellanöstern för att på en helt annan plats på planeten mörda försvarslösa civila och/eller turister.
Det tragiska är när man inte förmår se människan utan endast bilden av den andre, oavsett om denne andre är jude, muslim, homosexuell eller subsaharier.
En bra artikel publicerad i SDS häromdagen där vänsterretoriken ifrågasätts.
http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article165574.ece
Den vänster som uppger sig vara “antisionistisk” men inte antisemitisk har uppenbarligen inte klart för sig att den “enstatslösning” som de förspråkar, om den realiseras, leder till antisemitism genom att judar kastas ut ur Israel, mördas, trakasseras, eller “enbart” förvandlas till Dhimmimedborgare. jag undrar hur många kommunister som tänkt den tanken till slut? Ett svar på den frågan skulle innebära ett svar på frågan om antisemitismens utbredning inom vänstern.
#Observer: Jodå. Det har det alldeles klart för sig.
Ta en fullblodsantisemit såsom “Bult-gren”, med allehanda vänner. Dessa, pålästa som de är i “mellanösternkonflikten”, är på det fullt klara med att vad som propageras för (som med en absolut största sannolikhet, om man ska tro på vad det arabiska ledarskapen löftesrikt predikar om) skulle leda till massmord på judar i Israel. Givetvis maskeras sådant judehat under allehanda ursäkter, såsom exempelvis “demokrati för muslimska araber”.
Det är just därför de glatt hejar på alla förslag i förlängningen som ens kan antas peka i den riktningen, alltså om den utlovade judeslakten.
Muslimska araber per se struntar de annars i. Annars skulle de väl varit djupt involverade i att propagera för att införa rättvisa och demokrati i diktaturer som Syrien etc. Men som det varit nu engagerar de sig endast i och för de araber som likt Hitler predikar för folkmord mot judar. Allt annat är ointressant för dessa vänsterantisemiter.
Men Dannie, tror Du att Johan Bultgren et consortes är medvetna antisemiter eller enbart “nyttiga idioter” för antisemitismens bane´rförare, islamisterna?
Både och. Förmodligen exempel på ursäktande dumhet gränsande till kriminellt beteende, eller en synnerligen utstuderad medveten ondska, dock troligen en kombination.
Marxisternas hämnd, politisk korrekthet
Jo Lubbe, precis så är det! Verkligen
Magnus, med tanke på att jag nu återigen felaktigt utpekas för att vara Ordronts chefredaktör…..
…..är det OK om jag i fortsättningen kallar “Dannie” för I**a M***r och “observer” för B* R****r…… (mina egna *-tecken)
Hurdana är reglerna för kommentarer?
Bevisbördan ligger enkom på “bult-gren” Tjolahopp!
Såja, såja Bultgren. Försiktigt med aneurysmen!
Bulten, Jo Lubbe, precis så är det!
Fel, länken går till en fråga som du bekräftar.
Observer: Men Dannie, tror Du att Johan Bultgren et consortes är medvetna antisemiter eller enbart “nyttiga idioter” för antisemitismens bane´rförare, islamisterna?
Extrem intressant fråga, men jag inte tror att svaret är svårt. Delar av vänster har alltid varit rasister och judehatare. Bara att titta på lärofader Karl Marx. Det handlar inte bara om ”Om Judefrågan”, hans förhållande till Lassale (en judisk nigger!!!) eller Lafargue (nigger, gorillan) skulle knappast godkännas av diskrimineringsombudsman. Under Stalin blev judisk ursprung en farlig nackdel som kulminerade med processer i början på 50-talet. (Sovjet: sammansvärjning av judiska läkare, Tjeckoslovakien : Slansky process). Dessutom tillkom förhållande till staten Israel. Kommunisterna trodde att Israel skulle utvecklas i den kommunistiska riktningen och i kibutzerna såg de en motsvarighet till sovjetiska sovchozer. När de upptäckte att Israel skulle bli demokrati började de stödja de länder som försökte utplåna Israel från kartan. I Sverige delades kommunisterna i en sovjetvänlig gren och en tok- eller idiotvänster som tyckte att sovjetkommunism blev alltför mjuk och föredrog massmördare som Mao, Pol-Pot, Kin-Il. Båda förblev fientliga till Israel.
Kommunismens undergång i Östeuropa var hård slag för traditionella kommunister. För dem blev islamisk fundamentalism en ny bundsförvant, visserligen motbjudande, men ändå med en del gemensamma värderingar.
Tokvänster verkar acceptera islamisk fundamentalism med hull och hår. I sin kamp mot demokrati och främst mot USA och Israel har de blivit så hjärntvättade att skillnad mellan en mulla från bergstrakter i Pakistan och en statssponsrad kulturparasit från FiB/(M)Ordfronten är obefintlig. De betraktar Holocaustrevisionism som sanning och det görs en del försök att göra nazismen mera rumsren. Samma påstående kan man hitta i många islamiska länder. Därför kan brunröda dårar Myrdal, Drake, Shamir blir stjärnor i muslimska massmedia.
När kommer BiBs fråga om “definitionen” av rasism?
Kanske Marx utfall inte var rasistiska; kan ju bero på DEFINITIONEN? LOL