Anna Veeder kontaktinfo
Av Anna Veeder • 2008-10-29 • Kategoriserat under: IsraelEgentligen är väl inte det här nödvändigt, men för att jag för omväxlings skull ska vara konsekvent och inte frestas att bryta mina löften: bloggandet är härmed över för min del.
Vill någon kontakta mig privat går det utmärkt att skriva till min mailadress, som jag har publicerat på http://annaveeder.wordpress.com .
Intressant?
Andra bloggar om: Anna Veeder Israel
Anna Veeder är trebarnsmor, bosatt i Israel. Studerade judaistik och
arabiska i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem i början av
90-talet, idag judisk historia och Mellanösternkunskap på Israels Open
University. Försörjer sig som ekonomiansvarig men skriver mycket hellre
frilansartiklar för diverse svenska publikationer.
Alla texter av Anna Veeder
Varför?
Anna, menar du definitivt? Skulle man kunna få fråga varför?
Lycka till i livet önskar jag dig.
Ajdå. Ledsamt att inte få läsa mer mer blogg-artiklar från dig Anna. Men du slutar väl inte att skriva artiklar till tidningar och tidsskrifter?
Titeln till den här posten skulle ha varit “Att leva ett liv, inte vinna ett krig” som är en väldigt väldigt bra bok skriven av Anna Kåver. Och det är nog det mest kortfattade svaret på frågan “varför”.
Ett lite längre svar: Jag har skrivit på olika nätforum och bloggar sedan 2005, och är någon intresserad av vad jag skrivit om olika teman angående Israel/Palestina så går det bra att leta fram grejor på http://www.sourze.se, på min blogg och på Al Hamatzav. Men som med mycket annat når man ibland en gräns när man inser att man inte kommer längre, att man går på tomgång. Då hankar man sig fram ett tag, men sedan inser man att det helt enkelt är tid att gå vidare.
Jag är också passionerat intresserad av mänsklig kommunikation. Men den kommunikation som förekommer på och emellan de flesta bloggar, åtminstone angående Israel/Palestinakonflikten, har väldigt lite med kommunikation att göra. Det handlar om debatt, att komma med de mest slagfärdiga argumenten och slå ner motståndaren i dyn. Ibland när jag blivit attackerad har jag suttit och tänkt på vad jag skulle kunna skriva som hämnd och kommit på en del rätt bra saker, men i slutändan avstod jag oftast från nöjet. Jag får väldigt lite glädje ut av något sådant, och mer fred i världen blir det inte heller. Jag vill ägna mig åt andra former av äkta kommunikation, främst här där jag bor.
Men jag fortsätter definitivt också att skriva för olika tidskrifter, och jag finns alltid till hands för info av olika slag om någon skulle råka vara i Israel.
Vad tråkigt att du känner så, Anna (även om jag till fullo förstår ditt resonemang om den eviga polemiken på bloggar som denna)! Men att sluta helt och tvärt och utan förvarning?! Finns det inte något mellanläge?
Och varför bry sig om den efterföljande debatten? Oaktat vad du eller någon annan skriver på denna blogg – oftast mycket intressant och varierat – så dyker de vanliga kommentarerna snart upp… Men det är ju så underbart att då och då få läsa om den där utflykten till Carmel, eller om någon person som betyder mycket för framtiden, eller om en maträtt som får det att vattnas i munnen, eller om en tanke eller idé som inte når fram i vanliga media. Fy, vad mycket tråkigare allt blev helt plötsligt…
Go Girl, Go!
Om du skulle sakna bloggandet så kan du skriva under nicket “Marias israeliska kompis” på “jerusalem”. Ingen kommer förså vem DET kan vara… Hehe. Men förslag till Al H, Ni grejjar väl en lista på Annas alster i diverse tidningar så den som vill kan fortsätta följa Annas utmärkta texter?!?!
Trist för oss besökare på Al-Hamatzav.
En sann förlust, för bloggen Al-Hamatzav men framför allt för oss läsare. Lycka till Anna!
Jag är emellertid förvånad och imponerad över att du lyckats hitta tid till detta trots tre barn och jobb etc.
Tack så mycket!
Trist, som sagt. Och en förlust för al-hamatzav. Dessutom en förlust för de svenskar som vill höra en stark, intressant och alternativ röst om och från Israel.
Nu kan ju i för sig konceptet “Att leva ett liv….” även inbegripa ett aktivt bloggande. Al-hamatzav är en mix av opinions- och rapportmaskin, samt något slags chatt- och diskussionsforum. Det är dock inte förvånande att Anna är måttligt intresserad av att gång på gång moderera och bemöta en till leda uttjatad retorik. Efter ca tjugo år på plats i Israel, och med ett dagligt liv mitt i smeten – då är det klart att Anna har insikter och referensramar som gör att glappet mellan henne och vissa debattörer blir nästintill oöverstigligt. Jag tror mig veta en del av vad den slitningen handlar om. Men möten och kollisioner mellan diametralt skilda krafter och erfarenheter innehåller ju även enorm energi. Att kommunikationen ibland krånglar även bland människor med liknande erfarenheter är dock inte heller så konstigt. Handlar inte livet och samspelet mellan människor om en förtvivlad mängd av tragikomiska missförstånd? Så uppfattar i alla fall jag det här vi kallar för “kommunikation”.
Att komma till en gräns och börja gå på tomgång – ja, det händer oss alla, någon gång, i någon form. Samtidigt vet ju var och en var man har sin passion och sitt engagemang. Detta försvinner ju inte, bara för att man hamnar i en svacka. Då infinner sig frågan om en timeout/paus möjligen är att föredra. Och om lusten att blogga och tjöta en dag åter skulle infinna sig, vad står då i vägen för en comeback? Ingenting. Undertecknad, som sedan en tid är ute på en “Final Farewell Blogtour”, har tagit en och annan paus. Sedan blev det kul igen. Om bloggandet och tjötandet är kul, då fortsätter man. Om det inte är kul, och man inte är en masochist – ja, då lägger man av, för gott eller temporärt.
Jag hoppas att Anna ska hitta massor av saker och aktiviteter som är kul. Och det finns som sagt ingenting konstigt eller patetiskt i att efter en paus börja känna att ett bloggande på al-hamatzav återigen kan vara just detta – kul. Dä ska va gött att blögga, annars kan dä kvetta……..
Det är alltid tråkigt när en skribent slutar skriva, vare sig det är påannonserat eller bara händer. Jag är säker på att Anna hittar andra saker att engagera sig i, och lika säker på att vi inte har hört det sista av henne. Om inte på al-hamatzav.org, så i MSM. Annas säkra journalistöga och professionella stil hör hemma i medievärlden, och om vi i framtiden kan stoltsera som “bloggen där den kända Israel-skribenten Anna Veeder en gång medverkade” så är vi glada. Ciao, lehitraot, au revoir och för galaxiära liftare – thanks for all the fish!!
Kommer att sakna dina artiklar här men lycka till!
A-K
Instämmer i mycket av vad Roy skrivit i # 10.
En ambitiös människa som du Anna, ställer oerhört höga krav på dig själv, och då blir det lätt allt ellet inget. Man kan bli less och i värsta fall utbränd. ingetdera är bra. Det gäller hålla lågan brinnande.
Livet har lärt mig att det finns massor med mellanlägen, kortare och längre pauser, och ytterst ett streck och man går vidare.
Ibland saknar man inspiration, ibland rinner den till.
Det väsentliga ligger i att inte känna tvång utan öva upp förmågan att känna när det är rätt att göra vad, och följa den känslan. Gör du det Anna är jag övertygad du kommer fortsätta skriva på denna blogg. Inte regelbundet kanske, men då du känner du har något att förmedla och känner dig inspirerad att göra det.
Hur söker man efter artiklar på sourze.se? Jag ser ingen sökfunktion. Min Anna-abstinens börjar redan kännas av så jag behöver svar fort!
Tack för det som var och lycka till i fortsättningen.
Tack. Du ar en forebild.
Anna! Du och jag är inte ense om mycket men jag kommer att sakna din fina stilism och dina djupa kunskaper om Israel och dess omvärld. Lycka till med det nya!
/BR
Av tidsbrist har jag fått sluta följa många intressen sista 18 månaderna. När jag följde Mellanöstern för några år sedan var det mest för att jag var upprörd för att jag upptäckt medias oseriösa vinklingar och rena filtrering. Tack Anna, det du skrev gav mig mer än bara de fakta som jag letade efter.
Det är synd men jag önskar dig lycka till Anna!
Neej! Vad tråkigt! Dina inlägg berikar Al Hamatzav och lyfter debatten! Hoppas du nappar på Marias idé och gör lite gästspel på Jerusalembloggen. Jag ska komma ihåg din “inbjudan” vid förhoppningsvis kommande Israel-besök i framtiden… Inget planerat nu med längtar så…
Be’esrat hashem/ In shallah!
L8
Lycka till!